Dreams...(drömmar...)
Jag är en Weirdo (= knäppis)!! Ja, det är vad jag kommit fram till…..en sån där estetisk, konstig, annorlunda, avvikande, ennuit som kommer att sitta ensam i en stuga ute i skogen. Folk som bor i närliggande by kommer ibland att nämna den där konstiga människan som inte är som alla andra. Hon sitter där ute i sin stuga och är….weird!
Förläst…. Hon pratar så konstigt och läser bara hela tiden en massa konstiga böcker…
Udda…. Har ni sett att hon ibland dansar där inne i stugan till någon konstig, rytmisk, trummande musik (läs: afrikansk musik)? Ja, och ibland sjunger hon för sig själv…och skrattar högt för sig själv…hon måtte kalla på ”den onde”!?
Avig…. Hon kan aldrig göra som alla andra. Måste minsann alltid gå sin egen väg och göra på sitt sätt.
Narcissistisk…. Hon är så självupptagen…fokuserar bara på sig själv…
Tragisk…. Ja för vem går väl på bio själv? Eller tar ett glas vin en fredagskväll utan en annan människas närvaro eller för att avverka hela flaskan och känna den berusande effekten?
Ja, där har vi det! Hon är en riktig: FUANT (läses U:et på engelska får ni….F*juo*ant = Fjant! Det märks visst att jag just nu läser om läs- och skrivinlärning. Om fonem och fonologiska ord och bokstäver och hur dessa har inverkan på hur barn stavar och skriver ord med tanke på hur bokstäverna låter när de ljudar dem.)
Hur mycket sanning som ligger där i…..hmmm…antagligen inte upp till mig att bestämma. ”It’s in the eye of the beholder” som man kan uttrycka det (= upp till var och en att bestämma). Men så länge den där stugan har en veranda som löper från kortsidan av huset, runt knuten och fram till långsidan av huset, utsikten från verandan är fylld av vacker natur och den har en hammock hängande från taket på verandan…så kommer jag att må väl. Vill citera några kloka citat från min kalender igen….
v. 18 ”Vi skulle bry oss mindre om vad andra tänker om oss om vi insåg hur sällan de faktiskt gör det”.
v. 9 ”Den som inte är god mot sig själv, kan inte vara god mot andra” (Judisk ordspråk.).
v. 15 ”När jag älskar mig själv har jag inte långt till att älska andra” (Anne Wilson Shaef. Själv så jobbar jag faktiskt på den första biten…trots narcissismen…).
v. 20 ”Det är svårt att finna lycka inom sig, men omöjligt att finna den någon annanstans” (Sebastian Chamfort).
Har en vision och en dröm (ja, eller det är EN av de alla..)… i bildlig form finns den på en bag-in-box kartong. Det är ett vitt vin som heter ”Chill out”, en gul ”låda”. Lite utav denna vision och dröm har jag redan målat upp i texten ovan. En hängande, gungade hammock på en veranda…solen följer verandan från förmiddag till kväll… utsikten är ljuvlig… där sitter jag och gungar när jag har blivit gammal. Jag har ett barnbarn (man kan ju alltid önska, drömma och hoppas!) i mitt knä som är nyfiken på livet och har tusen frågor, men som även älskar att höra historier berättas för sig. Där sitter vi. Timma efter timma. Tiden spelar ingen roll. Vi har all tid i världen! …och vi berättar historier för varandra. Jag berättar om de platser jag varit på och äventyr jag upplevt...roliga som mindre roliga med förhoppningar om att mitt barnbarn kan dra nytta av min lärdom kring dessa. Mitt barnbarn berättar om ”den nya världen”. Vad som händer ”idag” och alla nya häftiga uppfinningar! Att så mysigt vi har det!...
Drömmar och visioner… är de viktiga eller missledande? Hjälper de oss att styra mot ett önskat mål och fokusera, eller får de oss att sväva i det blå och drömma efter något ouppnåligt?...åter igen…att svara på detta ligger inte i mina händer. Det är upp till var och en att bestämma… ”In the eye of the beholder”…
Jag har i alla fall en del på lager… och ibland hjälper de mig… ibland stjälper de mig… Men jag är en drömmare, vad kan jag säga…
Men det är jag och Martin Luther King…. ”I have a dream!..”..och tacka vet jag den fria viljan!! Mr. King: Vi har rätt att drömma! … sen kan man ju alltid hoppas på att Benjamin Syrsa har rätt: ”When you wish upon a star. Makes no difference who you are. Anything your heart desires will come to you. If your heart is in your dream. No request is too extreme. When you wish upon a star. As dreamers do. …..(och så till slutet:) … when you wish upon a star your dreams come true….”. Tack Benjamin! Du skänker hopp!.. ett litet kollage att känna värme, lycka och glädje från =)
Nattsuddaren...
Japp, kl.21.15 en lördag var man då klar med dagens uppsatta mål, rent studiemässigt.
Ja, så är det när man väljer att ta förmiddagen till att strosa lite i stan och sedan utföra veckans matshopping.
Väl hemma var det ju dags att äta något...så då började jag laga mat....
Kl.17.00 ca började jag plugga för dagen....suck! Jag är oförbätterlig!!
Men men...likväl har jag i alla fall slutfört dagens uppgift: att skriva ett utav de två "summary sheets" som jag måste skriva varje vecka och lämna in i kursen Language and literacies. Blad nr två ska genomföras imorgon är det tänkt...
Men nog om skolan... nu blev det hopp-och-lek-tid!!! Jihoooo!! Gillar när studiernas börda lossar från mina axlar. Känner mig så himla lätt då helt plötsligt! (Förtränger dock allt det där andra som jag SKULLE KUNNA göra...). Hur ska man någonsin kunna njuta av livet om man inte struntar i alla måsten lite då och då???
Tycker att citatet i min kalender för några veckor sedan var helt klockrent (varje vecka har ett nytt citat):
"Det är ingen glädje att vara sysslolös, det roliga är att ha mycket att göra och strunta i att göra det" (Wilson Little, M. 2011, v. 11) Ja, vad säger ni om min referenshantering där då kära klassisar?? hehehehehee....
Den är inte korrekt men ack så snyggt det ser ut!! hehehe..
Som sagt.... jag jobbar hårt med att intala mig själv följande: "ett steg i taget, ett steg i taget.."
Annars blir det inge' bra. Jag stressar så himla lätt upp mig över skolan...vet inte varför...men märker det väldigt väl! Har t.o.m. fått stress-finnar emellanåt här nere!....huanemej!
Det är då jag måste påminna mig om att livet är alltför kort för att haka upp dig över världsliga ting...
....detta får mig att tänka på ..."Karlsson på taket".
(Japp, det lilla "associationsbarnet" i mig vaknar väldans lätt...och nu är det igång!)
"Det är väl värdsliga ting", sa Karlsson. Och även om han är en väldigt irriterande liten man på många sätt så gillar jag ibland hans sätt att se på livet. Han är verkligen en livsnjutare!
Satt även innan och drömde mig bort ifrån läsandet av skoltexter och tänkte på hur härligt det var när man var barn.....ååååh, då kom jag att tänka på Pippi Longstocking..eller Långstrump om ni så vill...hihihi...
"Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur!", säger Pippi, Tommy och Annika.
"Men stor heter det väl?", säger Annika.
"Säger jag att det heter stur, så heter det stur!", svarar Pippi då bestämt.
Underbart!! Jag vill aldrig bliva stur!!
Tänk vad bra man hade det!! Undra om man verkligen uppskattade det då??
Det är väl just det som är kruxet. Det är så lätt att se tillbaka på det man haft och tänka att "vilken härlig tid det var!", men uppskattar man verkligen nuet när det väl sker?
Jag tror att jag är väldigt dålig på det... jag har liksom alltid någonting i kikaren och siktar framåt hela tiden. När ska jag då någonsin hinna leva i nuet, uppskatta allt för vad det är och bara låta allting vara som det är?
Tänk att man liksom aldrig är nöjd...alltid jagar vidare efter något...
...vad är det då jag egentligen letar efter?? Eller famlar jag helt enkelt i blindo?
Oj oj oj....jag vet! Nu blev jag sådär filosofisk igen....but I like it! hihihi...
Ska därför dela med mig av något som fick mig att skratta högt här nyss....
http://www.youtube.com/watch?v=qpZS0tQCnrk på svenska eller
http://www.youtube.com/watch?v=wkWs3HVww4I på engelska.
Kan man annat än gilla texten:
"are you aching, yep yep yep,
for some bacon, yep yep yep,
he's a big pig, yep yep yep,
you can be a big pig tooooo!"....hahahaha....uuunderbart!!
Väldans vad jag var inne på filmer för barn idag då.... nåväl, "vad är väl en bal på slottet....?"...okej, jag ska sluta! hihihhi...
Kanske är det en önskan om att få vara fri från alla "vuxna val" som ständigt ska göras när man blir stor!?
Tror att jag just nu gör valet att hälla upp en liten wine-spritzer till mig....ja, det är ju lördag!
Usch....fick just en flashback till vad jag såg på stan idag när jag stod och väntade på bussen...
Jag stod där vid busskuren i min egen lilla värld, när jag plötsligt hörde prassel från påsar och en dov duns...
när jag vände på huvudet såg jag en man ligga med ansiktet ner i marken mitt på gatan. Två andra män frågade "Are you alright there, mate?"..och gick sedan och hjälpte honom upp och satte honom på trottoarkanten.
Det visade sig snart att mannen (antagligen får jag väl säga...) var stupfull och försökte flera gånger att resa på sig innan han till sist kom på benen igen. Han gick sedan vidare för att vid nästa kantsten till en annan trottoar stupa handlöst rätt ner i asfalten ånyo. AJ!!!
Jag blir alltid lika villrådig när jag ser sånt här....vet liksom inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Vågar inte gå fram till personen, då han är dyngrak och jag inte vet hur han skulle reagera.....men känner mig som en urdålig medmänniska som inte kan ställa upp och hjälpa någon annan som behöver det...
Där har vi det igen!! Ett av alla "val" man ska göra....gå fram, eller inte.
Jag blir bara alltid så paralyserad. Kan inte röra mig. Står och tittar och fastnar med blicken och det känns som att allting sker i slowmotion....läskigt!
Mannen kom i alla fall på benen igen och vandrade vidare....
Det är sorgligt att se sånt.... det gör mig ledsen då det får mig att tänka på vad som kan ha gått fel!?
Vad fick just denna människan att hamna där han är idag? Vad var den utlösande faktorn? Det känns som att det ofta ligger något väldigt smärtsamt och jobbigt bakom. Jag önskar inte någon av mina medmänniskor något sådant!
hmmm...ja, hur går man vidare ifrån ett sånt tungt ämne??
Ska försöka att tänka om lite...
Jo, jag drabbades av en liten kreativ våg som drog över mig häromdagen....blev då sååå himla sugen på att fota lite.... åstadkom då dessa bilderna:
gillar denna bilden! Den representerar liksom en del av mig på något sätt.... gitarren, flipflopen och så mitt namn. Musiken, resaren = jag! =)
Armbandet med berlocken "Lina" m.fl. har min fantastiskt fina vän Malin Svensson ifrån Jönköping/Ängelholm gjort. Jag fick den som en present från Malin, Emelie och Linda innan jag åkte från Sverige. På de fyra berlockerna står det "GLÖM", "INTE", "OSS", "LINA", och det förstår ni väl att jag ALDRIG kommer att göra!! Saknar ju er massor här nere!! ...och jag bara ÄLSKAR armbandet!! Använder det JÄTTEMYCKET!! Så TACK snälla, rara, sööööta, underbara ni!! Tänk vilken TUR att våra vägar möttes i Halmstad!! Vad hade denna lärarutbildning varit utan er!!?? "Alldeles dötrist, ååå tråkig, ååå dötrist....å alldeles alldeles fruktansvärd!!"...ja, tog mig friheten att ändra på Disney's myntade uttryck där....det hade liksom inte stämt annars...hihihi... 
Testade även självutlösaren på min "nya kamera". Hittade dock ingen annan funktion för självutlösning än att kameran också skulle ta 8 bilder på raken...hahahahaha...det blev därför MÅNGA bilder att radera!!! hihihihihi....
Nä, nu blev det dags för filmtajm kände jag....
Hoppas att allt är bra med er därhemma!! Saknar er till tusen och önskar er en härlig vårvärme nu snart!!
Här nere är det höst. Men jag blir lika lycklig varenda gång solen skiner igenom molnen och hälsar på mig!
Trevlig Lördag!
Pussar och kramar!!
Ja, så är det när man väljer att ta förmiddagen till att strosa lite i stan och sedan utföra veckans matshopping.
Väl hemma var det ju dags att äta något...så då började jag laga mat....
Kl.17.00 ca började jag plugga för dagen....suck! Jag är oförbätterlig!!
Men men...likväl har jag i alla fall slutfört dagens uppgift: att skriva ett utav de två "summary sheets" som jag måste skriva varje vecka och lämna in i kursen Language and literacies. Blad nr två ska genomföras imorgon är det tänkt...
Men nog om skolan... nu blev det hopp-och-lek-tid!!! Jihoooo!! Gillar när studiernas börda lossar från mina axlar. Känner mig så himla lätt då helt plötsligt! (Förtränger dock allt det där andra som jag SKULLE KUNNA göra...). Hur ska man någonsin kunna njuta av livet om man inte struntar i alla måsten lite då och då???
Tycker att citatet i min kalender för några veckor sedan var helt klockrent (varje vecka har ett nytt citat):
"Det är ingen glädje att vara sysslolös, det roliga är att ha mycket att göra och strunta i att göra det" (Wilson Little, M. 2011, v. 11) Ja, vad säger ni om min referenshantering där då kära klassisar?? hehehehehee....
Den är inte korrekt men ack så snyggt det ser ut!! hehehe..
Som sagt.... jag jobbar hårt med att intala mig själv följande: "ett steg i taget, ett steg i taget.."
Annars blir det inge' bra. Jag stressar så himla lätt upp mig över skolan...vet inte varför...men märker det väldigt väl! Har t.o.m. fått stress-finnar emellanåt här nere!....huanemej!
Det är då jag måste påminna mig om att livet är alltför kort för att haka upp dig över världsliga ting...
....detta får mig att tänka på ..."Karlsson på taket".
(Japp, det lilla "associationsbarnet" i mig vaknar väldans lätt...och nu är det igång!)
"Det är väl värdsliga ting", sa Karlsson. Och även om han är en väldigt irriterande liten man på många sätt så gillar jag ibland hans sätt att se på livet. Han är verkligen en livsnjutare!
Satt även innan och drömde mig bort ifrån läsandet av skoltexter och tänkte på hur härligt det var när man var barn.....ååååh, då kom jag att tänka på Pippi Longstocking..eller Långstrump om ni så vill...hihihi...
"Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur!", säger Pippi, Tommy och Annika.
"Men stor heter det väl?", säger Annika.
"Säger jag att det heter stur, så heter det stur!", svarar Pippi då bestämt.
Underbart!! Jag vill aldrig bliva stur!!
Tänk vad bra man hade det!! Undra om man verkligen uppskattade det då??
Det är väl just det som är kruxet. Det är så lätt att se tillbaka på det man haft och tänka att "vilken härlig tid det var!", men uppskattar man verkligen nuet när det väl sker?
Jag tror att jag är väldigt dålig på det... jag har liksom alltid någonting i kikaren och siktar framåt hela tiden. När ska jag då någonsin hinna leva i nuet, uppskatta allt för vad det är och bara låta allting vara som det är?
Tänk att man liksom aldrig är nöjd...alltid jagar vidare efter något...
...vad är det då jag egentligen letar efter?? Eller famlar jag helt enkelt i blindo?
Oj oj oj....jag vet! Nu blev jag sådär filosofisk igen....but I like it! hihihi...
Ska därför dela med mig av något som fick mig att skratta högt här nyss....
http://www.youtube.com/watch?v=qpZS0tQCnrk på svenska eller
http://www.youtube.com/watch?v=wkWs3HVww4I på engelska.
Kan man annat än gilla texten:
"are you aching, yep yep yep,
for some bacon, yep yep yep,
he's a big pig, yep yep yep,
you can be a big pig tooooo!"....hahahaha....uuunderbart!!
Väldans vad jag var inne på filmer för barn idag då.... nåväl, "vad är väl en bal på slottet....?"...okej, jag ska sluta! hihihhi...
Kanske är det en önskan om att få vara fri från alla "vuxna val" som ständigt ska göras när man blir stor!?
Tror att jag just nu gör valet att hälla upp en liten wine-spritzer till mig....ja, det är ju lördag!
Usch....fick just en flashback till vad jag såg på stan idag när jag stod och väntade på bussen...
Jag stod där vid busskuren i min egen lilla värld, när jag plötsligt hörde prassel från påsar och en dov duns...
när jag vände på huvudet såg jag en man ligga med ansiktet ner i marken mitt på gatan. Två andra män frågade "Are you alright there, mate?"..och gick sedan och hjälpte honom upp och satte honom på trottoarkanten.
Det visade sig snart att mannen (antagligen får jag väl säga...) var stupfull och försökte flera gånger att resa på sig innan han till sist kom på benen igen. Han gick sedan vidare för att vid nästa kantsten till en annan trottoar stupa handlöst rätt ner i asfalten ånyo. AJ!!!
Jag blir alltid lika villrådig när jag ser sånt här....vet liksom inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Vågar inte gå fram till personen, då han är dyngrak och jag inte vet hur han skulle reagera.....men känner mig som en urdålig medmänniska som inte kan ställa upp och hjälpa någon annan som behöver det...
Där har vi det igen!! Ett av alla "val" man ska göra....gå fram, eller inte.
Jag blir bara alltid så paralyserad. Kan inte röra mig. Står och tittar och fastnar med blicken och det känns som att allting sker i slowmotion....läskigt!
Mannen kom i alla fall på benen igen och vandrade vidare....
Det är sorgligt att se sånt.... det gör mig ledsen då det får mig att tänka på vad som kan ha gått fel!?
Vad fick just denna människan att hamna där han är idag? Vad var den utlösande faktorn? Det känns som att det ofta ligger något väldigt smärtsamt och jobbigt bakom. Jag önskar inte någon av mina medmänniskor något sådant!
hmmm...ja, hur går man vidare ifrån ett sånt tungt ämne??
Ska försöka att tänka om lite...
Jo, jag drabbades av en liten kreativ våg som drog över mig häromdagen....blev då sååå himla sugen på att fota lite.... åstadkom då dessa bilderna:
gillar denna bilden! Den representerar liksom en del av mig på något sätt.... gitarren, flipflopen och så mitt namn. Musiken, resaren = jag! =) Armbandet med berlocken "Lina" m.fl. har min fantastiskt fina vän Malin Svensson ifrån Jönköping/Ängelholm gjort. Jag fick den som en present från Malin, Emelie och Linda innan jag åkte från Sverige. På de fyra berlockerna står det "GLÖM", "INTE", "OSS", "LINA", och det förstår ni väl att jag ALDRIG kommer att göra!! Saknar ju er massor här nere!! ...och jag bara ÄLSKAR armbandet!! Använder det JÄTTEMYCKET!! Så TACK snälla, rara, sööööta, underbara ni!! Tänk vilken TUR att våra vägar möttes i Halmstad!! Vad hade denna lärarutbildning varit utan er!!?? "Alldeles dötrist, ååå tråkig, ååå dötrist....å alldeles alldeles fruktansvärd!!"...ja, tog mig friheten att ändra på Disney's myntade uttryck där....det hade liksom inte stämt annars...hihihi... Testade även självutlösaren på min "nya kamera". Hittade dock ingen annan funktion för självutlösning än att kameran också skulle ta 8 bilder på raken...hahahahaha...det blev därför MÅNGA bilder att radera!!! hihihihihi....Nä, nu blev det dags för filmtajm kände jag....
Hoppas att allt är bra med er därhemma!! Saknar er till tusen och önskar er en härlig vårvärme nu snart!!
Här nere är det höst. Men jag blir lika lycklig varenda gång solen skiner igenom molnen och hälsar på mig!
Trevlig Lördag!
Pussar och kramar!!
Multiculture festival i Melbourne "Viva Victoria!"
Blir så nyfiken....undra hur många det är som egentligen läser min blogg?? Blev så glad nu när jag såg att du, Anna hade lämnat en kommentar till mig! Roligt!! Blir så glad att höra ifrån er gamla och nya vänner, familj, släkt och ja...ALLA ni härliga människor!! Ni förgyller mitt liv för att ni är så härliga och underbara! Puss på er!!
Ja, det var den kärleksförklaringen...hihihi...
Nu till Söndagens äventyr....
Tessa var tvungen att plugga..... Ingrid var tvungen att plugga.....
Jag!? Jag pluggade på Lördagen och tyckte därför att jag gjort mig förtjänt av lite ledighet! Så därför satte jag mig på tåget till Melbourne i Söndags morse. Ca 1h 15 min senare var jag framme. Tåget var FULLT av fotbollssupportrar. Mhm...det vankades alltså Australian footy på arenan i Melbourne denna dag....
Sen upptäckte jag även att det var en hel del människor med racing-kläder på sig....
ja, just det ja! Det var ju Formula 1 tävlingar i Melbourne också denna helgen! Så ja, tåget var fullt av människor som hade det ena eller det andra planerat för dagen. Melbourne är verkligen en aktiviteternas stad och MYCKET sport och idrottsevenemang äger rum där!
Men för mig var inte det målet denna dag....hoppas dock på att det blir en fotbollsmatch framöver...gillar stämningen i arenor!
Men men...
Idag väntade istället sång, musik och dans från hela världen!! Och hur UNDERBART är inte det då!!? Ljuvligt!, skulle jag vilja påstå. För denna Söndag den 27:e mars ägde den multikulturella festivalen "Viva Victoria" rum i Melbourne. Människor från världens alla hörn hade samlats på Federation Square för att fira denna härliga mångfald av människor, musik, sång och dans som är en del utav vårt multikulturella samhälle idag.
Jag tog gladeligen på mig detta band
...och deltog och njöt av denna fantastiska dag!
(Hoppas att det går att läsa texten! Annars står det "International Day for the Elimination of Racial Discrimination. Many Cultures One community". Alltså en dag mot rasism och diskriminering. De firar att Melbourne är en stad av mångfald och många olika kulturer och nationaliteter, men fortfarande är ETT samhälle!).
Så uuuunderbart det är med sång, musik och dans!! Och vilka talanger det finns i varje hörn av vår underbara värld! Jag säger bara: "Please don't stop the music", "Thank you for the music"...jag välj vilken sångstrof ni vill så länge musiken fortsätter att ljuda så är jag lycklig!
Ska ladda upp lite bilder här nedan så får ni själva se lite av vad jag såg denna dag...
Capoeira från Sydamerika! 
Den afrikanska gruppen Afro Mandinko från Senegal om jag inte minns fel... Detta band var helt klart det bästa...enligt min smak! Helt fantastiska rytmer. Det var svårt att inte röra på sig när dessa killar körde igång!! Sån energi, glädje och medryckande stämning det spred sig när de satte igång på scen! De spelade typiska afrikanska sånger men körde även en reggae-låt...så nice! I slutet av deras framträdande öste huvudsångaren (mannen i grå skjorta) loss totalt och dansade som om han inte hade ett enda ben i kroppen. Fantastiskt!!! Rastaflätorna yrde i luften....DÄR skulle du varit med Mamsen!! ...jag bara stod där och önskade att jag hade rastaflätor!! ...hihihi..
Rackarns att jag inte kan lägga upp filmer här på denna blogg....filmade en hel del denna dag! Hur ska man annars kunna spara och återuppleva alla härliga toner från denna dag!!?
Så det får bli filmvisning för de som är intresserade....när jag kommer hem igen alltså...hihi...
Här mamma är en bild till dig!! Detta var kockarna som jobbade i det argentinska köket på festivalen:
Kolla in mannen längst bort på bilden...synd att pinnen kom mitt i ansiktet på honom (försökte smygfota lite...hehe..). Men han såg ut som en man tagen ur en reklamfilm för mexikansk mat...typ "El paco, vad tänker du på? Mmmmm...salsasaus med massa jalapeño" (Obs! Måste läsas som om du var musen "Speedy Gonzalez", på svenska med mexikansk brytning alltså...) Han hade världens härligaste mustasch!!hihihihi....och för att inte tala om den helt fantastiska kalufsen han hade på huvudet...är man avundsjuk?? INTE alls!!! ....i alla fall inte på mustaschen...hahahahahaha....
Detta var en libanesisk dansgrupp som kallade sig "Dancers for peace". De hade hållt på i ca 25 år tror jag en av männen sa....på en bred Aussie-dialekt...hihi..
Den ryska gruppen Vulgargrad! Jag säger inget mamma.... Men ni skulle ha hört denna mannens sångröst....JISSES!! När han öppnade munnen och började sjunga så undrade jag först om han förställde rösten?? Han hade DEFFINITIVT knottror på sina stämband!! hehehe...det var den hesaste, spräckta, mörka mansröst jag hört hittills!! Mycket speciell! Men han hade otrolig charm i sitt uppträdande med skratt och yviga gester. Härligt! Kolla även in mannen i mitten och hans läckra instrument! Tufft! Åter igen...det blir till att komma på filmkväll för att uppleva detta... =)
Den serbiska dansgruppen "Kolo Serbian Folk Dance Company". Mycket disciplinerade!
Men det hände inte bara saker på denna "Viva"-scenen denna dag. I publikhavet vandrade allehanda mystiska djur runt....
En mänsklig giraff...japp, det är en människa där inuti!
Kolla in dessa balanskonstnärerna då!! Två elefanter...något magra ben men ack vilka vackra öron och snablar!...och uppstoppade rumpor...hihihihi..
Det flög även runt en jättestor fjäril/bidrottning och en mekanisk ödla kröp fram bland publiken under dagen. Att vilka konstverk och vilka konstnärer det finns!
Nere på den lilla scenen som hette "Beer deluxe" spelade också olika artister
Här en artist med Aboriginska rötter som sjöng soul, gospel. Hon heter Deline Briscoe. Vid ett tillfälle när jag "sprang" mellan dessa båda scener blev jag nästan som förtrollade när jag på väg ner från trappan hörde flamenco/gypsy-toner från Beer deluxe-scenen...jag MÅSTE bara FRAM!! Jag satte kameran på filminspelning och försökte sicksacka fram mellan alla människor....rytmerna förde mig tillbaka till de ljuva dagarna när vi tjejer åkte till Grekland om somrarna och när sommarloven startades upp hos Frida med rytmerna från Gypsy King strömmande ut från CD-spelaren nere på Gjuterigatan....åååååh det var tider det!!! Ljuva ungdom...hehehehe... (hmm...börjar man redan bli gammal??hihihhi...)
Jag kom fram och där satt ett band vid namn "La Rumba" och spelade. Tyvärr hann jag bara höra ca 1,5 låt med dem. Men jag njöt av varje stund som deras musik flödade! Filmade lite...och tog något foto...men det var när de var på väg ner från scenen så det blev inte direkt så bra... men men...här får ni den ändå så ni kan visualisera det...
"La rumba"!
En annan grej som jag inte hann få med på bild men som jag lyckades filma var när de Nya Zealändska Maorierna uppträdde med sin så kända "Haka"-dans. "Warrior dance"...där de stampar, ropar, sjunger, slår sig på bröstet, räcker ut tungan m.m. Det är en krigsdans ämnad att skrämma sina motståndare vid en uppgörelse. Den är riktigt häftig att uppleva live!
En annan grej som faktiskt fick mig att tänka på de många semesterresorna som bar av till Grekland var detta:
Mmmmm....nygräddade crèpes (från det franska köket)...man kunde beställa dem med färska jordgubbar, bananer, nutella, mandelsirap, honung m.m.
Crikey...det vattnas i munnen bara jag tänker på dessa läckerheter! Minns hur Frida hade dille på crèpes nere på Kreta...hittade man inte Frida så visste man var man kunde leta....hihihihi...
Här har jag ytterligare en bild till dig Mamsen:
Denna konstnär skapade en lång slingrande ranka på torget av infärgade bönor och lät vem som helst delta i skapandet. Många barn gav honom en hjälpande hand. Ljuvliga färger fyllde torget!
Så för att sammanfatta...
Jag hade en helt fantastiskt, ljuvlig dag denna Söndag i Melbourne på Viva Victoria-festivalen!! Tror även att gudarna visade sin uppskattning för denna dag, för nånstans runt kl. 13.00-14.00 nån gång sken solen plötsligt upp hela torget och en klarblå himmel visade upp sig. Detta från att ha varit mulet, lite regnigt och kallt på morgon/f.m.
Så vad kan jag säga...!?
SOL, ljuvlig musik, härlig sång, medryckande dans, fantastisk mat och underbara människor....vad mer kan man önska sig!!? Jag har fått mitt musik-lystmäte mättat....för en liten stund...
...men det värsta är att man får mersmak efter sånt här... Nu vill jag åka till Afrika!!!
Men oroa dig inte Pappa!! Det blir inte riktigt än....hihi...
Många kramar! Abrazos muy fuertes! Un grande embrassement! Massive hugs!!
Var rädda om, uppskatta och njut av alla de underbara kulturerna som finns på vår jord!!!
Ja, det var den kärleksförklaringen...hihihi...
Nu till Söndagens äventyr....
Tessa var tvungen att plugga..... Ingrid var tvungen att plugga.....
Jag!? Jag pluggade på Lördagen och tyckte därför att jag gjort mig förtjänt av lite ledighet! Så därför satte jag mig på tåget till Melbourne i Söndags morse. Ca 1h 15 min senare var jag framme. Tåget var FULLT av fotbollssupportrar. Mhm...det vankades alltså Australian footy på arenan i Melbourne denna dag....
Sen upptäckte jag även att det var en hel del människor med racing-kläder på sig....
ja, just det ja! Det var ju Formula 1 tävlingar i Melbourne också denna helgen! Så ja, tåget var fullt av människor som hade det ena eller det andra planerat för dagen. Melbourne är verkligen en aktiviteternas stad och MYCKET sport och idrottsevenemang äger rum där!
Men för mig var inte det målet denna dag....hoppas dock på att det blir en fotbollsmatch framöver...gillar stämningen i arenor!
Men men...
Idag väntade istället sång, musik och dans från hela världen!! Och hur UNDERBART är inte det då!!? Ljuvligt!, skulle jag vilja påstå. För denna Söndag den 27:e mars ägde den multikulturella festivalen "Viva Victoria" rum i Melbourne. Människor från världens alla hörn hade samlats på Federation Square för att fira denna härliga mångfald av människor, musik, sång och dans som är en del utav vårt multikulturella samhälle idag.
Jag tog gladeligen på mig detta band
...och deltog och njöt av denna fantastiska dag!(Hoppas att det går att läsa texten! Annars står det "International Day for the Elimination of Racial Discrimination. Many Cultures One community". Alltså en dag mot rasism och diskriminering. De firar att Melbourne är en stad av mångfald och många olika kulturer och nationaliteter, men fortfarande är ETT samhälle!).
Så uuuunderbart det är med sång, musik och dans!! Och vilka talanger det finns i varje hörn av vår underbara värld! Jag säger bara: "Please don't stop the music", "Thank you for the music"...jag välj vilken sångstrof ni vill så länge musiken fortsätter att ljuda så är jag lycklig!
Ska ladda upp lite bilder här nedan så får ni själva se lite av vad jag såg denna dag...
Capoeira från Sydamerika! Den afrikanska gruppen Afro Mandinko från Senegal om jag inte minns fel... Detta band var helt klart det bästa...enligt min smak! Helt fantastiska rytmer. Det var svårt att inte röra på sig när dessa killar körde igång!! Sån energi, glädje och medryckande stämning det spred sig när de satte igång på scen! De spelade typiska afrikanska sånger men körde även en reggae-låt...så nice! I slutet av deras framträdande öste huvudsångaren (mannen i grå skjorta) loss totalt och dansade som om han inte hade ett enda ben i kroppen. Fantastiskt!!! Rastaflätorna yrde i luften....DÄR skulle du varit med Mamsen!! ...jag bara stod där och önskade att jag hade rastaflätor!! ...hihihi..Rackarns att jag inte kan lägga upp filmer här på denna blogg....filmade en hel del denna dag! Hur ska man annars kunna spara och återuppleva alla härliga toner från denna dag!!?
Så det får bli filmvisning för de som är intresserade....när jag kommer hem igen alltså...hihi...
Här mamma är en bild till dig!! Detta var kockarna som jobbade i det argentinska köket på festivalen:
Kolla in mannen längst bort på bilden...synd att pinnen kom mitt i ansiktet på honom (försökte smygfota lite...hehe..). Men han såg ut som en man tagen ur en reklamfilm för mexikansk mat...typ "El paco, vad tänker du på? Mmmmm...salsasaus med massa jalapeño" (Obs! Måste läsas som om du var musen "Speedy Gonzalez", på svenska med mexikansk brytning alltså...) Han hade världens härligaste mustasch!!hihihihi....och för att inte tala om den helt fantastiska kalufsen han hade på huvudet...är man avundsjuk?? INTE alls!!! ....i alla fall inte på mustaschen...hahahahahaha....
Detta var en libanesisk dansgrupp som kallade sig "Dancers for peace". De hade hållt på i ca 25 år tror jag en av männen sa....på en bred Aussie-dialekt...hihi.. Den ryska gruppen Vulgargrad! Jag säger inget mamma.... Men ni skulle ha hört denna mannens sångröst....JISSES!! När han öppnade munnen och började sjunga så undrade jag först om han förställde rösten?? Han hade DEFFINITIVT knottror på sina stämband!! hehehe...det var den hesaste, spräckta, mörka mansröst jag hört hittills!! Mycket speciell! Men han hade otrolig charm i sitt uppträdande med skratt och yviga gester. Härligt! Kolla även in mannen i mitten och hans läckra instrument! Tufft! Åter igen...det blir till att komma på filmkväll för att uppleva detta... =)
Den serbiska dansgruppen "Kolo Serbian Folk Dance Company". Mycket disciplinerade!Men det hände inte bara saker på denna "Viva"-scenen denna dag. I publikhavet vandrade allehanda mystiska djur runt....
En mänsklig giraff...japp, det är en människa där inuti! Kolla in dessa balanskonstnärerna då!! Två elefanter...något magra ben men ack vilka vackra öron och snablar!...och uppstoppade rumpor...hihihihi..Det flög även runt en jättestor fjäril/bidrottning och en mekanisk ödla kröp fram bland publiken under dagen. Att vilka konstverk och vilka konstnärer det finns!
Nere på den lilla scenen som hette "Beer deluxe" spelade också olika artister
Här en artist med Aboriginska rötter som sjöng soul, gospel. Hon heter Deline Briscoe. Vid ett tillfälle när jag "sprang" mellan dessa båda scener blev jag nästan som förtrollade när jag på väg ner från trappan hörde flamenco/gypsy-toner från Beer deluxe-scenen...jag MÅSTE bara FRAM!! Jag satte kameran på filminspelning och försökte sicksacka fram mellan alla människor....rytmerna förde mig tillbaka till de ljuva dagarna när vi tjejer åkte till Grekland om somrarna och när sommarloven startades upp hos Frida med rytmerna från Gypsy King strömmande ut från CD-spelaren nere på Gjuterigatan....åååååh det var tider det!!! Ljuva ungdom...hehehehe... (hmm...börjar man redan bli gammal??hihihhi...)Jag kom fram och där satt ett band vid namn "La Rumba" och spelade. Tyvärr hann jag bara höra ca 1,5 låt med dem. Men jag njöt av varje stund som deras musik flödade! Filmade lite...och tog något foto...men det var när de var på väg ner från scenen så det blev inte direkt så bra... men men...här får ni den ändå så ni kan visualisera det...
"La rumba"!En annan grej som jag inte hann få med på bild men som jag lyckades filma var när de Nya Zealändska Maorierna uppträdde med sin så kända "Haka"-dans. "Warrior dance"...där de stampar, ropar, sjunger, slår sig på bröstet, räcker ut tungan m.m. Det är en krigsdans ämnad att skrämma sina motståndare vid en uppgörelse. Den är riktigt häftig att uppleva live!
En annan grej som faktiskt fick mig att tänka på de många semesterresorna som bar av till Grekland var detta:
Mmmmm....nygräddade crèpes (från det franska köket)...man kunde beställa dem med färska jordgubbar, bananer, nutella, mandelsirap, honung m.m.Crikey...det vattnas i munnen bara jag tänker på dessa läckerheter! Minns hur Frida hade dille på crèpes nere på Kreta...hittade man inte Frida så visste man var man kunde leta....hihihihi...
Här har jag ytterligare en bild till dig Mamsen:
Denna konstnär skapade en lång slingrande ranka på torget av infärgade bönor och lät vem som helst delta i skapandet. Många barn gav honom en hjälpande hand. Ljuvliga färger fyllde torget!Så för att sammanfatta...
Jag hade en helt fantastiskt, ljuvlig dag denna Söndag i Melbourne på Viva Victoria-festivalen!! Tror även att gudarna visade sin uppskattning för denna dag, för nånstans runt kl. 13.00-14.00 nån gång sken solen plötsligt upp hela torget och en klarblå himmel visade upp sig. Detta från att ha varit mulet, lite regnigt och kallt på morgon/f.m.
Så vad kan jag säga...!?
SOL, ljuvlig musik, härlig sång, medryckande dans, fantastisk mat och underbara människor....vad mer kan man önska sig!!? Jag har fått mitt musik-lystmäte mättat....för en liten stund...
...men det värsta är att man får mersmak efter sånt här... Nu vill jag åka till Afrika!!!
Men oroa dig inte Pappa!! Det blir inte riktigt än....hihi...
Många kramar! Abrazos muy fuertes! Un grande embrassement! Massive hugs!!
Var rädda om, uppskatta och njut av alla de underbara kulturerna som finns på vår jord!!!
Plugg, motion, vitt vin och Västboandan.
Ett glas vin ockuperar ena handen och den andra bläddrar i Västboandan, på övervåningen går tvättmaskin och torktumlare, tidigare under dagen har löprundan och en uppgift i skolan avverkats.
Aaah... så var det lördag kväll!
Ibland infinner sig den där härliga känslan i kropp och själ...ja, ni vet... när alla måsten försvinner och man äntligen får hopp-och-lek-tid! Jag får göra vad jag vill utan att få ångest för att jag egentligen "borde"....
Kanske är detta när ying och yang möts? Balans infinner sig liksom...
När detta händer så njuter jag!!
Tid. Tid och jag är inte alltid kompisar... så därför när jag får ta av mig klockan som allt som oftast sitter kring handleden som en ständig påminnare om att "skynda skynda", "missa inte", "stressa!"...ja, då börjar jag leva på riktigt!
Ja, jag säger då det... jag hade inte haft det minsta lilla problem med att bosätta mig på en liten ö, där solen skiner, vattnet glimrar och hängmattan hänger stadigt mellan två palmträd. Om det skulle bli långtråkigt eller vad jag skulle göra med all tid!?....jag har inte det minsta problem med att fördriva tid. Låt mig få ha en gitarr, en kamera, några böcker och kanske en kall öl också så kan jag stanna där resten av mitt liv. Ljuvligt!
Okej...ja, det låter kanske lite solitärt... men dessa tankar kommer nog oftast till mig när jag känner att tiden liksom inte räcker till...och det händer lite då och då. Men idag. Idag har jag fått en eftermiddag och kväll att göra vad jag vill med. Det kanske inte låter så konstigt för er med tanke på att det är lördag. Då är man väl ledig?
Ja, det kan man tycka.... men för att hänga med i skolarbetet här nere så är jag sysselsatt i stort sett varje dag. På vardagarna är jag hemma ca kl.19.30 (efter att bibblan stängt kl.19.00) och igår (en fredagkväll) satt jag och skrev det sista på en av mina uppgifter till kl.23.00......INTE bra!! Det kan dock ha att göra med att jag tog lite "ledigt" på förmiddagen eftersom Andrew undrade om jag ville hänga med ner till city. Jag tog då tillfället i akt eftersom det var lite saker jag behövde köpa...typ torkställning, schampoo och en fleecetröja (ja, hösten är här!!).
Så okej, där fick jag skylla mig själv.
Men som sagt det är mycket att läsa och göra i skolan, så jag sitter inte sysslolös i alla fall...
Men ikväll har jag valt att ta ledigt...och imorgon också!! hihihihi....bus!
Imorgon är det nämligen "multicultural festival: Viva Victoria!" i Melbourne. Så jag ska ta tåget dit och njuta av musik, sång och dans från olika platser i världen. Härligt!!
Nämen....vad händer nu??
Vem är det som smyger bakom trädet där borta....??
Sitter det någon i den där bilen på parkeringsplatsen? Vad gör de?
Har han militärkläder på sig?? Vad är det han håller ut utanför trädet?
Jösses....en stund blev jag nästan lite nervös nu...jag tänkte att inte har han väl ett gevär!!!!???
...men det var det inte!! För killen smög precis upp utanför fönstret här i "common-area":n och tog ett KORT på mig med sin I-phone!?.... jag trodde först att det var Brady som bor här i huset som skojade med mig...men jag känner inte igen killen..... vem var han?? Och varför tog han kort på mig???
Den vita pick-up bilen körde sedan iväg härifrån med tre killar i.
???
Jag fattar ingenting....
Mycket konstigt ska man vara med om i sina dar....hehehehe...
För nog för att jag är konstig....men inte är jag väl så konstig så att man smyger upp och tar foton på mig för att kunna visa resten av världen: "Kolla vilken konstig varelse jag såg idag!!".... känner mig som de stackars djuren i burarna på zoo helt plötsligt. "Kom och ta kort på världens konstigaste djur!!" hahahaha...
Nä, nu ska denna "apan" ta och sätta på en kopp te och hoppas på att någon ge mig ett kex till....
...eller NEJ "det är förbjudet att mata djuren".....hehehehehe...
Puss på er!
Aaah... så var det lördag kväll!
Ibland infinner sig den där härliga känslan i kropp och själ...ja, ni vet... när alla måsten försvinner och man äntligen får hopp-och-lek-tid! Jag får göra vad jag vill utan att få ångest för att jag egentligen "borde"....
Kanske är detta när ying och yang möts? Balans infinner sig liksom...
När detta händer så njuter jag!!
Tid. Tid och jag är inte alltid kompisar... så därför när jag får ta av mig klockan som allt som oftast sitter kring handleden som en ständig påminnare om att "skynda skynda", "missa inte", "stressa!"...ja, då börjar jag leva på riktigt!
Ja, jag säger då det... jag hade inte haft det minsta lilla problem med att bosätta mig på en liten ö, där solen skiner, vattnet glimrar och hängmattan hänger stadigt mellan två palmträd. Om det skulle bli långtråkigt eller vad jag skulle göra med all tid!?....jag har inte det minsta problem med att fördriva tid. Låt mig få ha en gitarr, en kamera, några böcker och kanske en kall öl också så kan jag stanna där resten av mitt liv. Ljuvligt!
Okej...ja, det låter kanske lite solitärt... men dessa tankar kommer nog oftast till mig när jag känner att tiden liksom inte räcker till...och det händer lite då och då. Men idag. Idag har jag fått en eftermiddag och kväll att göra vad jag vill med. Det kanske inte låter så konstigt för er med tanke på att det är lördag. Då är man väl ledig?
Ja, det kan man tycka.... men för att hänga med i skolarbetet här nere så är jag sysselsatt i stort sett varje dag. På vardagarna är jag hemma ca kl.19.30 (efter att bibblan stängt kl.19.00) och igår (en fredagkväll) satt jag och skrev det sista på en av mina uppgifter till kl.23.00......INTE bra!! Det kan dock ha att göra med att jag tog lite "ledigt" på förmiddagen eftersom Andrew undrade om jag ville hänga med ner till city. Jag tog då tillfället i akt eftersom det var lite saker jag behövde köpa...typ torkställning, schampoo och en fleecetröja (ja, hösten är här!!).
Så okej, där fick jag skylla mig själv.
Men som sagt det är mycket att läsa och göra i skolan, så jag sitter inte sysslolös i alla fall...
Men ikväll har jag valt att ta ledigt...och imorgon också!! hihihihi....bus!
Imorgon är det nämligen "multicultural festival: Viva Victoria!" i Melbourne. Så jag ska ta tåget dit och njuta av musik, sång och dans från olika platser i världen. Härligt!!
Nämen....vad händer nu??
Vem är det som smyger bakom trädet där borta....??
Sitter det någon i den där bilen på parkeringsplatsen? Vad gör de?
Har han militärkläder på sig?? Vad är det han håller ut utanför trädet?
Jösses....en stund blev jag nästan lite nervös nu...jag tänkte att inte har han väl ett gevär!!!!???
...men det var det inte!! För killen smög precis upp utanför fönstret här i "common-area":n och tog ett KORT på mig med sin I-phone!?.... jag trodde först att det var Brady som bor här i huset som skojade med mig...men jag känner inte igen killen..... vem var han?? Och varför tog han kort på mig???
Den vita pick-up bilen körde sedan iväg härifrån med tre killar i.
???
Jag fattar ingenting....
Mycket konstigt ska man vara med om i sina dar....hehehehe...
För nog för att jag är konstig....men inte är jag väl så konstig så att man smyger upp och tar foton på mig för att kunna visa resten av världen: "Kolla vilken konstig varelse jag såg idag!!".... känner mig som de stackars djuren i burarna på zoo helt plötsligt. "Kom och ta kort på världens konstigaste djur!!" hahahaha...
Nä, nu ska denna "apan" ta och sätta på en kopp te och hoppas på att någon ge mig ett kex till....
...eller NEJ "det är förbjudet att mata djuren".....hehehehehe...
Puss på er!
Exhibition vid Botaniska trädgården, Lake Wendouree
Idag fick jag glädjande besked i min kurs "Language and Literacies". Jag klarade min presentation där med råge! Härligt!!! Jag som är såååå nervös över att inte klara den kursen. Men idag återfick jag lite hopp! Så det pushar mig att kämpa vidare!
Sen hade jag bestämt med Tessa idag (min Australiensiska kompis, som läser ovanstående kurs med mig....tja, vi är i olika seminariegrupper men pluggar lite ihop) att jag skulle följa med henne till hennes pappas vernissage.
Han heter John Canham och är "president" dvs ordförande för konstnärsföreningen i staden. Det är i stort sett en massa pensionärer som målar en massa vackra tavlor.
Jag är som sagt inte sen på att haka på saker, så jag följde med.
Tessa hämtade mig uppe vid universitetet och sen fick jag följa med hem till hennes föräldrars hus. De bor här i Ballarat inte långt ifrån Universitetet eller city heller för den delen....i mitten av dem båda kan man säga.
Huset var stort, gammaldags, vackert utsmyckat på framsidan och högt i tak inuti. De berättade för mig att huset blev K-märkt för ca 3 år sen. Så nu får de inte ändra på det....
Hallen med höga valv. 
arbetsrummet med öppen spis.
Jag hälsade på hennes pappa och en annan kvinna som satt och skrev utmärkelser...och sen gick vi och hälsade på Tessas mamma.
I rummet på bilden till höger satte vi oss en stund och småpratade. Mycket trevligt! Tessas mamma släktforskar, så helt plötsligt satt jag där och berättade om att det gjorde min Mormor också! När så Tessas mamma frågade vad hon kommit fram till eller hittat....stod det ganska stilla...ojdå! Jag måsten nog läsa på min egen historia kom jag då fram till....men jag berättade i alla fall det jag vet och kommer ihåg om varifrån mitt efternamn kommer! Det tyckte hon var spännande!
Sen gick vi in i köket och tog en sådan här:
Ginger Beer.
Silly me...jag trodde ju förståss att det var en sorts öl!! Den heter ju "beer" och är "brewed"= bryggd. Men ack inte....det var som en läskedryck smaksatt med ingefära. MYCKET GOD!! Mmmmm...jag gillade den! Men så gillar jag ju hela konceptet med ingefära också. Mums!
Tessa och hennes mamma fixade iordning lite mackor som vi åt innan det var dags att ge oss av mot Vernissagen...
Tessa och hennes mamma i köket.
På vägen dit hämtade vi upp Tessas äldsta syster Sarah. Hon fick barn för ca 9 veckor sedan så vi fick en liten passagerare med oss i bilen också....en riktig liten docka!!!
Detta är Ada, 9 veckor gammal. Sååå söt liten tjej!!
Sen bar det av mot vernissagen som var i Botaniska trädgårdens lokaler vid Lake Wendouree.
Att så trevligt! Många vackra tavlor och nästan det bästa av allt....man fick ett glas vin och det fanns ett helt bord med läckerheter att snaska på medan man gick runt och beundrade de vackra konsteverken. Härligt!
Ska erkänna att det mest var pensionärer där...men jag menar verkligen att några av tavlorna var riktigt fina!! Fastnade för en i en underbar färgskala i gult, oranget och rött som föreställde en creek när solen var på väg ner misstänker jag....underbar! Sedan hittade jag även en tavla till som tilltalade mig. En kvinna hade målat av en aborigin (från ett foto misstänker jag...) och endast använt blyerts pennor.... Den var underbar! Så många detaljer och så levande hon hade lyckats få den bilden endast genom att använda olika nyanser av gråskalan. Fantastiskt! Den vann ett pris också! "well done!" Det var hon mer än värd!
Jag tog inga foton där inne för jag tror inte att jag fick det....det är ju konstnärernas egendomar...vill inte klampa in där och stöta mig med någon. Men jag njöt av konstverken istället. John (Tessas pappa) gjorde ett bra jobb med att öppna upp vernissagen genom ett tal och sedan delades det ut priser till olika tavlor.
Kände mig SÅ sofistikerad där jag stod med ett vinglas i handen och applåderade de vinnande konstverken. Jösses...snacka om att röra sig mellan olika kulturer och världar...
Ena dagen en fattig student i trasiga jeans... nästa dag på vernissage med rödvin..fast dock fortfarande sina trasiga jeans på sig....hmmm...men är det inte lite estetiskt att stå ut lite och inte klä sig som alla andra??
hihihi...
Nåväl...
Efter vernissagen åkte vi hem till Fam. Canhams hus igen. Där delade jag och Tessa en öl och satt och snicksnackade lite. Härligt! Så skönt att komma bort från campus lite och att få prata med någon i ens egen ålder igen. Vi är nog ganska lika Tessa och jag....personlighetsmässigt alltså.
Sen kom Pappa och Mamma Canham hem också. Så där satt vi sen i några timmar och bara småpratade....
...eller vänta lite nu....SMÅpratade... Nej, det är inte rätt ord för det. Ni som känner mig vet att jag inte är den som kan fatta mig kort eller som pratar "litegrann"...
För idag, idag var jag tillbaka i mitt rätta element igen....and I'm lovin it!!!
Både Tessas mamma och pappa är fantastiskt trevliga och sociala människor!! Så vi pratade om allt möjligt!
Från att de kommer ifrån London från början faktiskt!! John och....hmmm...kan inte komma ihåg Mamma Canhams namn....sorry!! Men båda två är födda i England och uppvuxna där. De flyttade inte hit förrän Tessas två äldra systrar var 1 och 2 år gamla. Så Tessa är den enda som är född här i Aussie. Det trodde jag inte...
Sen pratade vi om att de alldeles själva har byggt en "stuga" där de själva gjutit ler-"brickstones"...hmmm..tegelstenar av lera?? svårt att översätta rätt ibland. Men i alla fall....de visade bilder på det...1500 st såna "brickstones" gjöt de...och de skulle torka i ca 2 veckor innan de kunde använda dem att bygga med. Wow! Vilket arbete!
Sen pratade vi om bush-fires, naturen här nere, djuren och då koalor förståss!! ...som nästan försvunnit från trakten sa John. =( Pga katter, rävar, bilar (de blir påkörda) och hus (det byggs hus och sätts upp staket som hindrar dem från att förflytta sig från ett träd till ett annat...och då kan de inte få tag i någon mat...). Vi pratade om vår stuga som vi hade förr i Sverige i Skärshult, och då kom vi in på mulltoaletter och separetter. MYCKET bra uppfinning tyckte Tessa och hennes mamma! John visste redan var det var och var road över att de framställde dessa här nere på TV som om de var något nytt påfund! De är väl från Sverige eller Norge frågade han mig!? Hmmm...jag vet inte sa jag...har aldrig tänkt på det. Vet bara att vi har dem i Sverige...
Och framför allt!!!.... så pratade vi förståss kulturer....Svensk kultur och Australiensisk kultur....och resor!!
Jag menade på att jag önskar att svenskar var mer utåtriktade och välkomnande när det kommer till turister och att småprata med folk som man inte känner, och Fam. Canham menade på att fler Australiensare borde resa för att bli lite mer "open-minded". Det är trots allt en ö, Australien och många reser aldrig utanför landets gränser...ens under hela sin livstid!
Så som ni förstår....jag har haft en riktigt trevlig kväll!! Fam. Canham är sååå himla trevliga och lätta att prata med. Välkomnande och gästvänliga! Jag hoppas att vi ses snart igen! Ser fram emot detta!
Men nu är klockan mycket...som så alltid händer när jag sitter här och skriver...
Så godnatt och ta hand om er!
Stor kram!
Sen hade jag bestämt med Tessa idag (min Australiensiska kompis, som läser ovanstående kurs med mig....tja, vi är i olika seminariegrupper men pluggar lite ihop) att jag skulle följa med henne till hennes pappas vernissage.
Han heter John Canham och är "president" dvs ordförande för konstnärsföreningen i staden. Det är i stort sett en massa pensionärer som målar en massa vackra tavlor.
Jag är som sagt inte sen på att haka på saker, så jag följde med.
Tessa hämtade mig uppe vid universitetet och sen fick jag följa med hem till hennes föräldrars hus. De bor här i Ballarat inte långt ifrån Universitetet eller city heller för den delen....i mitten av dem båda kan man säga.
Huset var stort, gammaldags, vackert utsmyckat på framsidan och högt i tak inuti. De berättade för mig att huset blev K-märkt för ca 3 år sen. Så nu får de inte ändra på det....
Hallen med höga valv. 
arbetsrummet med öppen spis.Jag hälsade på hennes pappa och en annan kvinna som satt och skrev utmärkelser...och sen gick vi och hälsade på Tessas mamma.
I rummet på bilden till höger satte vi oss en stund och småpratade. Mycket trevligt! Tessas mamma släktforskar, så helt plötsligt satt jag där och berättade om att det gjorde min Mormor också! När så Tessas mamma frågade vad hon kommit fram till eller hittat....stod det ganska stilla...ojdå! Jag måsten nog läsa på min egen historia kom jag då fram till....men jag berättade i alla fall det jag vet och kommer ihåg om varifrån mitt efternamn kommer! Det tyckte hon var spännande!
Sen gick vi in i köket och tog en sådan här:
Ginger Beer.Silly me...jag trodde ju förståss att det var en sorts öl!! Den heter ju "beer" och är "brewed"= bryggd. Men ack inte....det var som en läskedryck smaksatt med ingefära. MYCKET GOD!! Mmmmm...jag gillade den! Men så gillar jag ju hela konceptet med ingefära också. Mums!
Tessa och hennes mamma fixade iordning lite mackor som vi åt innan det var dags att ge oss av mot Vernissagen...
Tessa och hennes mamma i köket.På vägen dit hämtade vi upp Tessas äldsta syster Sarah. Hon fick barn för ca 9 veckor sedan så vi fick en liten passagerare med oss i bilen också....en riktig liten docka!!!
Detta är Ada, 9 veckor gammal. Sååå söt liten tjej!!Sen bar det av mot vernissagen som var i Botaniska trädgårdens lokaler vid Lake Wendouree.
Att så trevligt! Många vackra tavlor och nästan det bästa av allt....man fick ett glas vin och det fanns ett helt bord med läckerheter att snaska på medan man gick runt och beundrade de vackra konsteverken. Härligt!
Ska erkänna att det mest var pensionärer där...men jag menar verkligen att några av tavlorna var riktigt fina!! Fastnade för en i en underbar färgskala i gult, oranget och rött som föreställde en creek när solen var på väg ner misstänker jag....underbar! Sedan hittade jag även en tavla till som tilltalade mig. En kvinna hade målat av en aborigin (från ett foto misstänker jag...) och endast använt blyerts pennor.... Den var underbar! Så många detaljer och så levande hon hade lyckats få den bilden endast genom att använda olika nyanser av gråskalan. Fantastiskt! Den vann ett pris också! "well done!" Det var hon mer än värd!
Jag tog inga foton där inne för jag tror inte att jag fick det....det är ju konstnärernas egendomar...vill inte klampa in där och stöta mig med någon. Men jag njöt av konstverken istället. John (Tessas pappa) gjorde ett bra jobb med att öppna upp vernissagen genom ett tal och sedan delades det ut priser till olika tavlor.
Kände mig SÅ sofistikerad där jag stod med ett vinglas i handen och applåderade de vinnande konstverken. Jösses...snacka om att röra sig mellan olika kulturer och världar...
Ena dagen en fattig student i trasiga jeans... nästa dag på vernissage med rödvin..fast dock fortfarande sina trasiga jeans på sig....hmmm...men är det inte lite estetiskt att stå ut lite och inte klä sig som alla andra??
hihihi...
Nåväl...
Efter vernissagen åkte vi hem till Fam. Canhams hus igen. Där delade jag och Tessa en öl och satt och snicksnackade lite. Härligt! Så skönt att komma bort från campus lite och att få prata med någon i ens egen ålder igen. Vi är nog ganska lika Tessa och jag....personlighetsmässigt alltså.
Sen kom Pappa och Mamma Canham hem också. Så där satt vi sen i några timmar och bara småpratade....
...eller vänta lite nu....SMÅpratade... Nej, det är inte rätt ord för det. Ni som känner mig vet att jag inte är den som kan fatta mig kort eller som pratar "litegrann"...
För idag, idag var jag tillbaka i mitt rätta element igen....and I'm lovin it!!!
Både Tessas mamma och pappa är fantastiskt trevliga och sociala människor!! Så vi pratade om allt möjligt!
Från att de kommer ifrån London från början faktiskt!! John och....hmmm...kan inte komma ihåg Mamma Canhams namn....sorry!! Men båda två är födda i England och uppvuxna där. De flyttade inte hit förrän Tessas två äldra systrar var 1 och 2 år gamla. Så Tessa är den enda som är född här i Aussie. Det trodde jag inte...
Sen pratade vi om att de alldeles själva har byggt en "stuga" där de själva gjutit ler-"brickstones"...hmmm..tegelstenar av lera?? svårt att översätta rätt ibland. Men i alla fall....de visade bilder på det...1500 st såna "brickstones" gjöt de...och de skulle torka i ca 2 veckor innan de kunde använda dem att bygga med. Wow! Vilket arbete!
Sen pratade vi om bush-fires, naturen här nere, djuren och då koalor förståss!! ...som nästan försvunnit från trakten sa John. =( Pga katter, rävar, bilar (de blir påkörda) och hus (det byggs hus och sätts upp staket som hindrar dem från att förflytta sig från ett träd till ett annat...och då kan de inte få tag i någon mat...). Vi pratade om vår stuga som vi hade förr i Sverige i Skärshult, och då kom vi in på mulltoaletter och separetter. MYCKET bra uppfinning tyckte Tessa och hennes mamma! John visste redan var det var och var road över att de framställde dessa här nere på TV som om de var något nytt påfund! De är väl från Sverige eller Norge frågade han mig!? Hmmm...jag vet inte sa jag...har aldrig tänkt på det. Vet bara att vi har dem i Sverige...
Och framför allt!!!.... så pratade vi förståss kulturer....Svensk kultur och Australiensisk kultur....och resor!!
Jag menade på att jag önskar att svenskar var mer utåtriktade och välkomnande när det kommer till turister och att småprata med folk som man inte känner, och Fam. Canham menade på att fler Australiensare borde resa för att bli lite mer "open-minded". Det är trots allt en ö, Australien och många reser aldrig utanför landets gränser...ens under hela sin livstid!
Så som ni förstår....jag har haft en riktigt trevlig kväll!! Fam. Canham är sååå himla trevliga och lätta att prata med. Välkomnande och gästvänliga! Jag hoppas att vi ses snart igen! Ser fram emot detta!
Men nu är klockan mycket...som så alltid händer när jag sitter här och skriver...
Så godnatt och ta hand om er!
Stor kram!
Nybakt bröd, drama och Bebis-Molly på Skype.
Jihooooo!!
Vet inte riktigt var jag ska börja idag....är bara så himla glad! Det har varit en riktigt BRA dag med andra ord!!
Hmmm...nu vet jag varför. Det har varit "Harmony Day" här nere ju...kom jag precis på! Harmony Day är en del av den multikulturella veckan som äger rum denna veckan. Så idag kunde man äta lite olika maträtter från olika delar av världen för endast $5 i cafeterian. Den internationella avdelningen på skolan höll i detta. Mycket trevligt! Jag hade dock lektion till kl.1.30 pm så efter det skyndade jag dit för att se om man fortfarande kunde äta...det fanns litegrann kvar och de sa att jag inte behövde betala bara för att det var så lite kvar. Så en gratis lunch blev det. Trevligt! Maten var väl sådär...inte riktigt vad jag hade förväntat mig kanske... de serverade macaroni and cheese från USA, ris med diverse grejer i från Libanon och dumplings från Kina. Eller det var vad som fanns kvar när jag kom dit i alla fall....
Men men. Jag åt och var glad. hihihi..
Åter till vad jag tänkte skriva...
Skoldagen idag började med "Teaching in the Arts"....och idag på seminariet hade vi..... DRAMA! MYCKET roligt!! Vi fick göra diverse övningar och jag gillar ju sånt. Så jag var mer än nöjd med dagens lektion!
Fick många bra idéer till kommande lektioner som jag kan ha med mina elever i framtiden!
För att plocka ut något...
Julie (min lärare i ämnet, som även sjunger i samma kör som jag och därför känner vi varandra lite bättre..) delade ut ett blad som vi skulle läsa om något...alla började läsa.
Plötsligt smyger hon fram till mig och viskar: "When you hear something...go and open the door!"
Jag tittade mig omkring... "hade hon gett uppdrag till några fler än mig??"...kändes plötsligt som att jag var på fest när man får olika uppdrag utdelade till sig...ni vet som på lekridh-julfesterna! ...hihihi..
Men alla var väldigt upptagna med att läsa pappret. Själv så kunde jag inte koncentrera mig alls efter att jag fått mitt "uppdrag"...så vad det stod på det pappret vet bara stjärnorna....eller nja. De som läste pappret vet ju förståss! hihi...
Jag försökte och försökte läsa...men satt egentligen bara och lyssnade efter vad jag egentligen skulle lyssna efter... skulle det vara ett "pip", en trumma, en knackning....mina öron var vässade till max!
Så plötsligt....*knack knack*. Jag hoppade glatt upp från min stol och gick och öppnade dörren.
"G'Day! I've got some things here to deliver. Have I come to the right place?", det var Julie som kom med en vagn full med saker och hon var iförd en röd keps.
"Oh yes! Come on in!", sa jag glatt! Jag är ju inte direkt den som är sen att haka på...
"So where did you want this?"
"Ahm...you can put it over here", sa jag.
"What are you going to do with this stuff?"
"Hmmm...a little this and that"...svarade jag.
"You are going to Antarctica I've heard!"
"Yes!", svarade jag. Ojoj...vad spännande!! Jag skulle visst åka till Antarktis!! Kul!
Så började övningen. Sen involverade Julie alla i klassen genom att ställa frågor till olika personer om vad de skulle göra med grejerna på vagnen. Mycket spexigt och roligt sett tycker jag! Övningen fortsatte sedan genom att fortsätta att spinna på att alla vi i klassen skulle åka på en expedition till Antarktis. Vi fick välja en roll som vi ville ha på expeditionen, och sen intervjua grannen om vem han /hon var. Sen fick vi berätta för alla vem grannen var. Därefter fick vi välja vilka vi ville ha med på vår expedition.T.ex. "Hm. Jag är ju maskiningenjör och du är kapten, du är forskare och du är turist....okej, vi kan nog hitta på något roligt ihop"...sen fick vi spela upp en scen där vi "var"/spelade de rollerna som vi valt. Varpå Julie plötsligt sa: "Freeze", då fick vi stanna upp i precis det vi gjorde och hålla posen. "what are you thinking right now?"..gick hon sedan runt och frågade.
...som sagt. En MYCKET rolig och bra övning!
Så efter denna lektionen kom jag glad i hågen ut ur klassrummet för att gå direkt vidare till mitt favorit-ämne: Approaches to Teaching English as a Second Language....eller ESL. Lättare att skriva...
Idag skulle grupp 1 och 2 redovisa. Jag kände mig nöjd med min lilla powerpoint-presentation som jag lagt över på mitt usb-minne. Så jag var laddad.
Denna lektionen innehåller både föreläsningstid och seminarietid, så vi håller på i 3 timmar.
Ska inte tråka ut er med hela lektionen oroa er inte...
Men lektionen började med att Masako (vår lärare) bad mig att komma fram och ställa mig framför klassen.
Okej tänkte jag...hon ska nog bara tacka för att jag höll en presentation om min kultur förra veckan....
...och det skulle hon! Så räcker hon över en pappåse med orden: "You have got a good bread culture in your country I think, so you might miss the bread back home right?"
"Yes!!", svarade jag för det är sååå sant. Brödet här nere är i stort sett luft...toastbröd....
"So this morning I baked some bread for you, to thank you for your good job last week!", säger denna söta varelse och ber mig först att dofta i påsen och räcker sedan över den till mig!! Ååååh söta, snälla, omtänksamma människa! TACK Masako!!
Jag blev sååå himla glad! Verkligen! Gav henne en stor kram och tackade så hjärtligt!
OJ, som jag längtade tills det skulle bli kvällsmatsdags sen.....hihihihi...
en påse med lycka 
inlindat i en kökshandduk.
Sen hade jag även min presentation på denna lektionen....och det gick så himla bra. Faktiskt, jag kan inte säga annat. Blev stolt över mig själv när jag plötsligt släppte mitt manus och lyckades bli mycket friare i min presentation. Vilket vanligtvis inte ens händer mig på SVENSKA!! Men jag tror att miljön (klassrummet) och ämnet gjorde det! Jag pratade om något som jag verkligen brinner för. Den aboriginska kulturen.
Så....det gick som en dans och jag var så nöjd och stolt när jag var färdig. Härlig känsla!
Efter lektionen....när jag gick och åt mat på denna Harmony Day i cafeterian....träffade jag på Masako igen.
Hon var också där och åt. Så vi satt och pratade lite. Hon är helt enkelt störtskön! Vilken fantastisk människa! Hon bryr sig verkligen om sina elever och brinner för sitt yrke! Underbart! SÅ ska lärare vara! Och så vill jag bli när jag är färdig lärare en dag! Vilken inspiratör!
Efter detta studsade jag glatt upp och köpte mig den obligatoriska boken för denna kurs (som äntligen kommit in i bokshopen på skolan)... och sen studsade jag lika glatt (för en gångs skull...) in till biblioteket där jag pluggade i några timmar. Förberedelser inför morgondagens seminarier.
Därefter blev det gymmet och sen.....SEN... ÄNTLIGEN blev det dags att skära upp den första skivan nybakt bröd för att helt sonika njuuuuuta av denna ljuvliga smak!
Ja, jag hann inte ens ta av mig gymkläderna och hoppa in i duschen innan...jag var bara tvungen!!
Senare blev det även en värmd skiva bröd, med smör och en ostskiva på....oh yes! Det vattnades i munnen innan jag ens hade tagit den första tuggan kan jag lova!!...hihihihi....Mmmmmm....TACK, Masako!
Brödlimpan! På lappen står det på japanska "Lina san, Arigatou. Masako" översatt: "Lina, Tack! Masako."
Och nu ikväll....fortsatte glädjen! Emsan var inloggad så det blev lite skype! MYCKET trevligt som alltid! Men idag blev det en bonus! Karolina skulle komma förbi Emsan och då hade hon ju förståss med sig sitt lilla underverk: Molly, nu ca två veckor gammal....eller 16 dagar (tror jag du sa, Karolina?)
Så YES, även om jag är låååångt bort rent fysiskt så njöt jag idag av att få vara en av få som faktiskt ha fått se detta lilla pyre "live". Jag tror minsann hon sjöng lite för mig också en stund. Söta lilla Molly! Jag ska sjunga lite mer med dig när jag kommit tillbaka igen! Tack för titten Karolina! Och tack för "uppvisningen" av henne Emsan!
Nu ska jag natta mig själv och hoppas på en massa söta drömmar...för något annat kan det väl inte bli efter en dag som denna!!? =)
Vet inte riktigt var jag ska börja idag....är bara så himla glad! Det har varit en riktigt BRA dag med andra ord!!
Hmmm...nu vet jag varför. Det har varit "Harmony Day" här nere ju...kom jag precis på! Harmony Day är en del av den multikulturella veckan som äger rum denna veckan. Så idag kunde man äta lite olika maträtter från olika delar av världen för endast $5 i cafeterian. Den internationella avdelningen på skolan höll i detta. Mycket trevligt! Jag hade dock lektion till kl.1.30 pm så efter det skyndade jag dit för att se om man fortfarande kunde äta...det fanns litegrann kvar och de sa att jag inte behövde betala bara för att det var så lite kvar. Så en gratis lunch blev det. Trevligt! Maten var väl sådär...inte riktigt vad jag hade förväntat mig kanske... de serverade macaroni and cheese från USA, ris med diverse grejer i från Libanon och dumplings från Kina. Eller det var vad som fanns kvar när jag kom dit i alla fall....
Men men. Jag åt och var glad. hihihi..
Åter till vad jag tänkte skriva...
Skoldagen idag började med "Teaching in the Arts"....och idag på seminariet hade vi..... DRAMA! MYCKET roligt!! Vi fick göra diverse övningar och jag gillar ju sånt. Så jag var mer än nöjd med dagens lektion!
Fick många bra idéer till kommande lektioner som jag kan ha med mina elever i framtiden!
För att plocka ut något...
Julie (min lärare i ämnet, som även sjunger i samma kör som jag och därför känner vi varandra lite bättre..) delade ut ett blad som vi skulle läsa om något...alla började läsa.
Plötsligt smyger hon fram till mig och viskar: "When you hear something...go and open the door!"
Jag tittade mig omkring... "hade hon gett uppdrag till några fler än mig??"...kändes plötsligt som att jag var på fest när man får olika uppdrag utdelade till sig...ni vet som på lekridh-julfesterna! ...hihihi..
Men alla var väldigt upptagna med att läsa pappret. Själv så kunde jag inte koncentrera mig alls efter att jag fått mitt "uppdrag"...så vad det stod på det pappret vet bara stjärnorna....eller nja. De som läste pappret vet ju förståss! hihi...
Jag försökte och försökte läsa...men satt egentligen bara och lyssnade efter vad jag egentligen skulle lyssna efter... skulle det vara ett "pip", en trumma, en knackning....mina öron var vässade till max!
Så plötsligt....*knack knack*. Jag hoppade glatt upp från min stol och gick och öppnade dörren.
"G'Day! I've got some things here to deliver. Have I come to the right place?", det var Julie som kom med en vagn full med saker och hon var iförd en röd keps.
"Oh yes! Come on in!", sa jag glatt! Jag är ju inte direkt den som är sen att haka på...
"So where did you want this?"
"Ahm...you can put it over here", sa jag.
"What are you going to do with this stuff?"
"Hmmm...a little this and that"...svarade jag.
"You are going to Antarctica I've heard!"
"Yes!", svarade jag. Ojoj...vad spännande!! Jag skulle visst åka till Antarktis!! Kul!
Så började övningen. Sen involverade Julie alla i klassen genom att ställa frågor till olika personer om vad de skulle göra med grejerna på vagnen. Mycket spexigt och roligt sett tycker jag! Övningen fortsatte sedan genom att fortsätta att spinna på att alla vi i klassen skulle åka på en expedition till Antarktis. Vi fick välja en roll som vi ville ha på expeditionen, och sen intervjua grannen om vem han /hon var. Sen fick vi berätta för alla vem grannen var. Därefter fick vi välja vilka vi ville ha med på vår expedition.T.ex. "Hm. Jag är ju maskiningenjör och du är kapten, du är forskare och du är turist....okej, vi kan nog hitta på något roligt ihop"...sen fick vi spela upp en scen där vi "var"/spelade de rollerna som vi valt. Varpå Julie plötsligt sa: "Freeze", då fick vi stanna upp i precis det vi gjorde och hålla posen. "what are you thinking right now?"..gick hon sedan runt och frågade.
...som sagt. En MYCKET rolig och bra övning!
Så efter denna lektionen kom jag glad i hågen ut ur klassrummet för att gå direkt vidare till mitt favorit-ämne: Approaches to Teaching English as a Second Language....eller ESL. Lättare att skriva...
Idag skulle grupp 1 och 2 redovisa. Jag kände mig nöjd med min lilla powerpoint-presentation som jag lagt över på mitt usb-minne. Så jag var laddad.
Denna lektionen innehåller både föreläsningstid och seminarietid, så vi håller på i 3 timmar.
Ska inte tråka ut er med hela lektionen oroa er inte...
Men lektionen började med att Masako (vår lärare) bad mig att komma fram och ställa mig framför klassen.
Okej tänkte jag...hon ska nog bara tacka för att jag höll en presentation om min kultur förra veckan....
...och det skulle hon! Så räcker hon över en pappåse med orden: "You have got a good bread culture in your country I think, so you might miss the bread back home right?"
"Yes!!", svarade jag för det är sååå sant. Brödet här nere är i stort sett luft...toastbröd....
"So this morning I baked some bread for you, to thank you for your good job last week!", säger denna söta varelse och ber mig först att dofta i påsen och räcker sedan över den till mig!! Ååååh söta, snälla, omtänksamma människa! TACK Masako!!
Jag blev sååå himla glad! Verkligen! Gav henne en stor kram och tackade så hjärtligt!
OJ, som jag längtade tills det skulle bli kvällsmatsdags sen.....hihihihi...
en påse med lycka 
inlindat i en kökshandduk.Sen hade jag även min presentation på denna lektionen....och det gick så himla bra. Faktiskt, jag kan inte säga annat. Blev stolt över mig själv när jag plötsligt släppte mitt manus och lyckades bli mycket friare i min presentation. Vilket vanligtvis inte ens händer mig på SVENSKA!! Men jag tror att miljön (klassrummet) och ämnet gjorde det! Jag pratade om något som jag verkligen brinner för. Den aboriginska kulturen.
Så....det gick som en dans och jag var så nöjd och stolt när jag var färdig. Härlig känsla!
Efter lektionen....när jag gick och åt mat på denna Harmony Day i cafeterian....träffade jag på Masako igen.
Hon var också där och åt. Så vi satt och pratade lite. Hon är helt enkelt störtskön! Vilken fantastisk människa! Hon bryr sig verkligen om sina elever och brinner för sitt yrke! Underbart! SÅ ska lärare vara! Och så vill jag bli när jag är färdig lärare en dag! Vilken inspiratör!
Efter detta studsade jag glatt upp och köpte mig den obligatoriska boken för denna kurs (som äntligen kommit in i bokshopen på skolan)... och sen studsade jag lika glatt (för en gångs skull...) in till biblioteket där jag pluggade i några timmar. Förberedelser inför morgondagens seminarier.
Därefter blev det gymmet och sen.....SEN... ÄNTLIGEN blev det dags att skära upp den första skivan nybakt bröd för att helt sonika njuuuuuta av denna ljuvliga smak!
Ja, jag hann inte ens ta av mig gymkläderna och hoppa in i duschen innan...jag var bara tvungen!!
Senare blev det även en värmd skiva bröd, med smör och en ostskiva på....oh yes! Det vattnades i munnen innan jag ens hade tagit den första tuggan kan jag lova!!...hihihihi....Mmmmmm....TACK, Masako!
Brödlimpan! På lappen står det på japanska "Lina san, Arigatou. Masako" översatt: "Lina, Tack! Masako."Och nu ikväll....fortsatte glädjen! Emsan var inloggad så det blev lite skype! MYCKET trevligt som alltid! Men idag blev det en bonus! Karolina skulle komma förbi Emsan och då hade hon ju förståss med sig sitt lilla underverk: Molly, nu ca två veckor gammal....eller 16 dagar (tror jag du sa, Karolina?)
Så YES, även om jag är låååångt bort rent fysiskt så njöt jag idag av att få vara en av få som faktiskt ha fått se detta lilla pyre "live". Jag tror minsann hon sjöng lite för mig också en stund. Söta lilla Molly! Jag ska sjunga lite mer med dig när jag kommit tillbaka igen! Tack för titten Karolina! Och tack för "uppvisningen" av henne Emsan!
Nu ska jag natta mig själv och hoppas på en massa söta drömmar...för något annat kan det väl inte bli efter en dag som denna!!? =)
Körövning...
Det är helt fantastiskt! Jag går dit med tunga axlar...och går därifrån trallande! Är det inte underbart vad lite musik och sång kan göra!?
Det är dock lite roligt för förra gången på kören så lärde Megan (körledaren) oss "Sulfa"-metoden...
Jag hade aldrig hört talas om denna förut. När vi sedan skulle börja sjunga så log jag i mitt inre när jag stod där och plötsligt kände mig som en utav barnen i "Sound of Music"....ÄNTLIGEN fick jag vara en del av Familjen Von Trapp!...eller The Ericssons...ja, det är svårt att hålla isär vilka som är vilka ibland...hihihi...
I vilket fall så går den ut på att man inte sjunger efter noter eller någon speciell text. Man sjunger helt enkelt: "Do, re, mi, fa, so, la, ti"...ja, ni förstår!!?
Det är sååå himla lockande att brista ut i "When you know the notes to sing....you can sing most anything!"
Men jag höll mig.
Det som är så himla häftigt är att även om jag sjungit i kör förut, så börjar jag nu fatta lite mer vad det handlar om. Det handlar inte alltid om att sjunga texter eller att sjunga till ett ackompanjemang. Nej, röster i olika stämmor bildar ju ett eget instrument!! Och vilka ljuva klanger som vissa stämmor bilder.
Kan väl bara säga att Megan är riktigt begåvad!!
Idag sjöng vi en jazzig melodi som byggde på sulfametoden men som faktiskt innehöll ord istället...det var de konstigaste meningarna men ack så tufft det lät!
Träffade Tessa idag också för att gå igenom veckans föreläsning i Language and Literacies. Den är online så vi brukar träffas på måndagar och lyssna på den tillsammans. Mycket bra! För jag har svårt att greppa konceptet med den kursen...missförstå mig rätt. Jag har lärt mig hur mycket som helst genom den kursen redan nu på 3 veckor....mer än vad jag lärde mig under hela den kursen i Sverige skulle jag vilja påstå (det motsvarar alltså vår: Läs- och Skrivutveckling/inlärning. "Läsk" även kallad)..vilket är skrämmande!!
Men i vilket fall...jag har lärt mig jättemycket och kommer ta med mig jättemycket av det hem!! MEN den är så yvig kursen...och det är SÅåååå himla mycket att lära sig hela tiden. Så min hjärna liksom storknar ibland. Och oftast gör den det på måndagar när jag måste lyssna till världens konstigaste föreläsare online.
Ja, till er mina klasskamrater hemma på HH. Detta är alltså en inspelad föreläsning, en röst till en powerpoint-presentation som jag kan titta och lyssna på online.
Och...vi snackar om en föreläsare som hostar, dricker te mitt under inspelningen, fåglar skränar i bakgrunden, det knackar på dörren (det gjorde det på dagens inspelning)..varpå Margaret (föreläsaren) säger "Come in!"...hahahaha....kan inte låta bli att skratta...minns ni vad vi har lärt oss om att försöka utesluta så mycket "brus" som möjligt för att informationen ska gå fram till eleverna när man undervisar eller presenterar något...Denna kvinna skulle nog behöva gå den kursen...
Jag hör liksom BARA bruset...och missar det där andra som ska vara viktigt!! hehehe...
Medan Tessa är så duktig och hänger med på allt...känns det som i alla fall. Detta får dock mig att tappa modet om att NÅGONSIN klara av den här kursen...
Men då försöker jag vända på det istället... även om jag inte klarar den kursen, så tänker jag ta med mig så mycket BRA information som möjligt FRÅN den! Så idag lärde Tessa mig vad "semantic" betyder. Översatt: semantisk....precis!! Det hjälpte inte mig så mycket heller....hehehehehe...
Men nu vet jag! Det är när ens "prior knowledge" ens tidigare kunskaper i "literacy" (vet banne mig inte vad det översätts med på svenska...läs och skrivkunnighet känns för vagt...innefattar liksom inte allt) hjälper en att dra slutsatser och skapa mening och förståelse för språket, bokstäver och ord. Typ...
Så jag gick därifrån och försökte tänka att varje liten gnutta ny kunskap jag tar med mig från detta universitet är ju faktiskt en vinst! Och det är ju nyvunnen kunskap!! Och vad några bokstäver eller poäng på ett papper säger visar ju ändå inte vad jag egentligen har lärt mig!!!
Bra inställning eller hur!!!? =)
Ska försöka minnas detta den dag när jag försöker propsa på läxor och prov på de små stackars eleverna jag en gång ska undervisa...
Nä, nu rann tiden iväg igen...dags att gå och lägga sig!! Imorgon väntar muntlig presentation i "Teaching English as a Second Language", min absoluta favoritkurs!! =) Och efter det kommer "Young Peoples Worlds".
De andra två är nyttiga...men kämpiga..
Sov så gott....eller godmorgon...vad vet jag...hihihi...
Det är dock lite roligt för förra gången på kören så lärde Megan (körledaren) oss "Sulfa"-metoden...
Jag hade aldrig hört talas om denna förut. När vi sedan skulle börja sjunga så log jag i mitt inre när jag stod där och plötsligt kände mig som en utav barnen i "Sound of Music"....ÄNTLIGEN fick jag vara en del av Familjen Von Trapp!...eller The Ericssons...ja, det är svårt att hålla isär vilka som är vilka ibland...hihihi...
I vilket fall så går den ut på att man inte sjunger efter noter eller någon speciell text. Man sjunger helt enkelt: "Do, re, mi, fa, so, la, ti"...ja, ni förstår!!?
Det är sååå himla lockande att brista ut i "When you know the notes to sing....you can sing most anything!"
Men jag höll mig.
Det som är så himla häftigt är att även om jag sjungit i kör förut, så börjar jag nu fatta lite mer vad det handlar om. Det handlar inte alltid om att sjunga texter eller att sjunga till ett ackompanjemang. Nej, röster i olika stämmor bildar ju ett eget instrument!! Och vilka ljuva klanger som vissa stämmor bilder.
Kan väl bara säga att Megan är riktigt begåvad!!
Idag sjöng vi en jazzig melodi som byggde på sulfametoden men som faktiskt innehöll ord istället...det var de konstigaste meningarna men ack så tufft det lät!
Träffade Tessa idag också för att gå igenom veckans föreläsning i Language and Literacies. Den är online så vi brukar träffas på måndagar och lyssna på den tillsammans. Mycket bra! För jag har svårt att greppa konceptet med den kursen...missförstå mig rätt. Jag har lärt mig hur mycket som helst genom den kursen redan nu på 3 veckor....mer än vad jag lärde mig under hela den kursen i Sverige skulle jag vilja påstå (det motsvarar alltså vår: Läs- och Skrivutveckling/inlärning. "Läsk" även kallad)..vilket är skrämmande!!
Men i vilket fall...jag har lärt mig jättemycket och kommer ta med mig jättemycket av det hem!! MEN den är så yvig kursen...och det är SÅåååå himla mycket att lära sig hela tiden. Så min hjärna liksom storknar ibland. Och oftast gör den det på måndagar när jag måste lyssna till världens konstigaste föreläsare online.
Ja, till er mina klasskamrater hemma på HH. Detta är alltså en inspelad föreläsning, en röst till en powerpoint-presentation som jag kan titta och lyssna på online.
Och...vi snackar om en föreläsare som hostar, dricker te mitt under inspelningen, fåglar skränar i bakgrunden, det knackar på dörren (det gjorde det på dagens inspelning)..varpå Margaret (föreläsaren) säger "Come in!"...hahahaha....kan inte låta bli att skratta...minns ni vad vi har lärt oss om att försöka utesluta så mycket "brus" som möjligt för att informationen ska gå fram till eleverna när man undervisar eller presenterar något...Denna kvinna skulle nog behöva gå den kursen...
Jag hör liksom BARA bruset...och missar det där andra som ska vara viktigt!! hehehe...
Medan Tessa är så duktig och hänger med på allt...känns det som i alla fall. Detta får dock mig att tappa modet om att NÅGONSIN klara av den här kursen...
Men då försöker jag vända på det istället... även om jag inte klarar den kursen, så tänker jag ta med mig så mycket BRA information som möjligt FRÅN den! Så idag lärde Tessa mig vad "semantic" betyder. Översatt: semantisk....precis!! Det hjälpte inte mig så mycket heller....hehehehehe...
Men nu vet jag! Det är när ens "prior knowledge" ens tidigare kunskaper i "literacy" (vet banne mig inte vad det översätts med på svenska...läs och skrivkunnighet känns för vagt...innefattar liksom inte allt) hjälper en att dra slutsatser och skapa mening och förståelse för språket, bokstäver och ord. Typ...
Så jag gick därifrån och försökte tänka att varje liten gnutta ny kunskap jag tar med mig från detta universitet är ju faktiskt en vinst! Och det är ju nyvunnen kunskap!! Och vad några bokstäver eller poäng på ett papper säger visar ju ändå inte vad jag egentligen har lärt mig!!!
Bra inställning eller hur!!!? =)
Ska försöka minnas detta den dag när jag försöker propsa på läxor och prov på de små stackars eleverna jag en gång ska undervisa...
Nä, nu rann tiden iväg igen...dags att gå och lägga sig!! Imorgon väntar muntlig presentation i "Teaching English as a Second Language", min absoluta favoritkurs!! =) Och efter det kommer "Young Peoples Worlds".
De andra två är nyttiga...men kämpiga..
Sov så gott....eller godmorgon...vad vet jag...hihihi...
En solig helg
Det är så här livet borde vara allt oftare!
Fick en tankeställare häromdagen.... om vi ponerar (ja, jag ska bli lärare så min uppgift är att bredda er kunskap bl.a. i ordkunskap...hehehe) att vi blir ca 85 år gamla om vi har tur och allt vill oss väl...
Så innebär det att vi endast har 85 somrar, 85 höstar, 85 vintrar och 85 vårar att uppleva!!
Räkna då bort att vi redan har upplevt (i mitt fall då...) 28 somrar, höstar, vårar och vintrar. Då har jag alltså 57 somrar osv kvar. Det gäller att ta vara på varenda en!!
Eller som Maritha visade mig en gång genom att jämföra vår livslinje med ett måttband... Hon tog då fram ett måttband och satte höger tumme vid 85 cm. "Om vi blir så här gamla, och här är vi nu"...i mitt fall då på 28 cm. Då betyder det ju att jag har levt ca en tredjedel av mitt liv redan! Det blev liksom så tydligt när jag fick se det så visuellt men ändå kunde ta på det på något sett...
När jag såg de pigga och underbart ljusa solstrålarna titta in genom min gardin igår på morgonen, bestämde jag mig därför för att ge mig ut i solen!
Nu är det dock så att jag är en människa som är född med alldeles för tunga fötter (realist)....dessa hindrar mig ifrån att flyga iväg upp bland molnen, även om jag allt som oftast svävar iväg i fantasin där jag sitter med ändan kvar på jorden. Uppepå detta är mitt stjärntecken tvilling, vilket innebär att jag tampas med en liten buse som sitter på ena axeln och pratar med mig och en liten ängel som sitter på andra sidan och säger något helt annat.
Så ibland skiner glorian starkt och ibland lyckas den lille rackaren på andra sidan olja in axeln där ängeln sitter och *swosh* så ligger hon där på marken med glorian på sned. Det är en ständig kamp...
Igår och idag försökte jag därför mig på att medla mellan dessa två. Jag tog med mig mina studieböcker ut i solen. Det var väl ändå smart!? Ängeln såg till att jag läste och gjorde mina uppgifter medan rackaren ibland petade undan boken och satte in MP3:n i mina öron istället...
Summan av kardemumman: Det blev en rätt så bra helg med både en del plugg som blev avklarat, samt en liten påbättring av den tidigare svaga brännan. Kanon!
När jag idag satt och läste i en av mina böcker gjorde kusebuse sig plötsligt påmind här nere....
Tänk att dina tankar och åsikter är så starka att de t.o.m. skriver om dem i Australiensiska böcker!! Det är imponerande!! Men så är du ju Kusebuse också, och då ÄR man imponerande!!Tro det eller ej....men nu tog mina tankar slut!!! Det händer inte ofta...men någon gång ska vara den första!
Så jag säger därför: Over and out! Good night!
Livet är till för att levas!
Så där ja!!
Då släppte vi loss Lejonet Elsa igen! Härligt!! Hon har längtat efter att få komma lös nu ett tag.... hihi...
Egentligen hade jag tänkt åka till Torquay beach imorgon igen och förhoppningsvis ligga och lapa lite sol på stranden. Men icke. På mindre än en timma hade hela min plan vänts upp-och-ned.
Härligt! Jag behöver lite ostruktur och lite spontanitet i mitt liv! Jag är alldeles för planerad och strukturerad!
Visst det kan vara bra ibland...men de små guldklimparna till ögonblick här i livet är ALDRIG planerade!!!
Så är det! Tänk efter själva... inte kan man väl planera att idag ska världens roligaste sak hända... eller imorgon kommer jag vinna på lotteriet..... eller när jag går ut ikväll kommer jag att träffa en störtskön person....
Nä, precis! Det är det oplanerade som oftaste kan bjuda på de riktiga små skatterna här i livet.
Så därför släppte jag alla planer jag hade ikväll när jag hörde att Maggie och Alison från USA skulle åka till Melbourne imorgon. "Jag följer med!" sa jag! Och så "pang swosh" hade vi bokat ett hostel för en natt i Melbourne fr.o.m imorgon. Nice!
Om jag vet vad som händer sen....?? ....näpp! hihihi...
Förhoppningsvis blir det fint väder...för då blir det beachen först på dagen och sen får vi se. Kanske lite utgång på kvällen om vi känner för det...
Vi är ett helt gäng som ska åka, ca 8 personer. KUL ska det bli!!
Väskan är packad....allt från bikini till högklackat till tandborste till hoodie....
Ja, att skapa förutsättningar för att kunna haka på vad som händer....det måste man väl ändå få göra!?
Eller räknas det som planering det med? hihihihi....
Nåväl...jag tycker att jag har varit duktig idag som gjort klart uppgiften i ett av ämnena till nästa vecka och gjort halva uppgiften i det andra ämnet till nästa vecka...så jag tycker jag förtjänar lite ledigt och lite hopp-och-lek-time! Och på måndag är det Labour Day här nere, så det betyder "röd dag" och allt är stängt. Så då har jag ju hela dagen på mig att plugga om jag så behöver.
Nu....en film och en kopp te, sen blir det bingen så att man är redo för morgondagens äventyr!!
Puss och kram!
Då släppte vi loss Lejonet Elsa igen! Härligt!! Hon har längtat efter att få komma lös nu ett tag.... hihi...
Egentligen hade jag tänkt åka till Torquay beach imorgon igen och förhoppningsvis ligga och lapa lite sol på stranden. Men icke. På mindre än en timma hade hela min plan vänts upp-och-ned.
Härligt! Jag behöver lite ostruktur och lite spontanitet i mitt liv! Jag är alldeles för planerad och strukturerad!
Visst det kan vara bra ibland...men de små guldklimparna till ögonblick här i livet är ALDRIG planerade!!!
Så är det! Tänk efter själva... inte kan man väl planera att idag ska världens roligaste sak hända... eller imorgon kommer jag vinna på lotteriet..... eller när jag går ut ikväll kommer jag att träffa en störtskön person....
Nä, precis! Det är det oplanerade som oftaste kan bjuda på de riktiga små skatterna här i livet.
Så därför släppte jag alla planer jag hade ikväll när jag hörde att Maggie och Alison från USA skulle åka till Melbourne imorgon. "Jag följer med!" sa jag! Och så "pang swosh" hade vi bokat ett hostel för en natt i Melbourne fr.o.m imorgon. Nice!
Om jag vet vad som händer sen....?? ....näpp! hihihi...
Förhoppningsvis blir det fint väder...för då blir det beachen först på dagen och sen får vi se. Kanske lite utgång på kvällen om vi känner för det...
Vi är ett helt gäng som ska åka, ca 8 personer. KUL ska det bli!!
Väskan är packad....allt från bikini till högklackat till tandborste till hoodie....
Ja, att skapa förutsättningar för att kunna haka på vad som händer....det måste man väl ändå få göra!?
Eller räknas det som planering det med? hihihihi....
Nåväl...jag tycker att jag har varit duktig idag som gjort klart uppgiften i ett av ämnena till nästa vecka och gjort halva uppgiften i det andra ämnet till nästa vecka...så jag tycker jag förtjänar lite ledigt och lite hopp-och-lek-time! Och på måndag är det Labour Day här nere, så det betyder "röd dag" och allt är stängt. Så då har jag ju hela dagen på mig att plugga om jag så behöver.
Nu....en film och en kopp te, sen blir det bingen så att man är redo för morgondagens äventyr!!
Puss och kram!
Att försöka hitta balans
Hej hopp!
Måste skriva av mig lite igen...
Var nära att döpa detta inlägget till "tom men ändå full"...men när jag såg detta med lite perspektiv förstod jag hur konstigt det lät....hihihi...
Vad jag menar är förståss att jag känner mig tom inombords men alldeles fullproppad i huvudet.
I de små luckor med utrymme som jag dock finner i mitt huvud lyckas jag fundera....
Vad händer om jag inte klarar alla kurser här nere? Kan jag överhuvudtaget komplettera här nere? Det verkar inte så...verkar som att om man inte klarar det så måste man göra om kursen...och det kan jag ju inte. Har ju bara denna terminen på mig.
MÅSTE man verkligen köpa de böcker som de rekommenderar? Tänker specifikt på en bok....vill verkligen inte köpa den. Tror inte jag kommer att ha användning för den och den är svindyr...
Ja, ni vet som i "Vad är klockan?" "- Sviiiiiindyyr!". Kostar $75 (Australiensiska dollar)....then you do the maths! =)
Jag ska ju bli lärare så det gäller ju att ge ut lite uppgifter...man kan ju inte servera alla svar alltid....hehehe...
Försöker febrilt hitta en lösning på detta problem....samtidigt rullar dagarna på och vi ska läsa olika kapitel i den förgrymmade boken varje vecka....suck!
Ja, till balansen då.... det är då rakt inte det enklaste!
Försöker att hitta ett bra sätt att balansera fyra olika kurser och därmed fyra olika ämnen på en och samma gång. Har än så länge kommit fram till att.....TIDEN räcker inte till!!!!! Återigen är tiden min största fiende! Det är nog inte sista gången som jag och Mr.Tid hamnar i luven på varandra! På tal om det....
Har sett världens BÄSTA t-shirt här nere på Jay Jays. Rackarns att jag inte hittar den i min storlek... hade köpt den "DIR" som i direkt...
Det är i alla fall en bild av en sköldpadda på tröjan och så står det: "Always late, but worth the wait!" OH YES!! Gotta loooove it!! Hahahahahaha....det är ju bara SÅ jag!
Nåväl...sidospår som så mången gång förut...
Jag får inte ihop timmarna till pluggandet i alla fall....Känns ju som att jag går i skolan hela tiden! Det blir till att plugga på kvällarna och hur pigg är man då i huvudet efter en hel dag i skolan? Svaret: ....åh nej, ni får minsann tänka lite ni också.....hihihi...
När jag tycker att jag varit duktig i en av kurserna och hängt med ordentligt....så kommer jag i nästa sekund på att det finns en MASSA att läsa och göra i ett av de andra ämnena. Känns som att jag måste offra något ämne för att hänga med i det andra.....AAAaaaaaarrrrrgh....blir så frustrerad!!
Jag saknar Halmstad Högskola! En kurs i taget....Hallelujah!
Nåväl...det är på grund av detta som jag börjat fundera på hur många kurser jag måste klara av de fyra här nere...känns just nu som Mission Impossible att klara alla fyra nämligen.
OM och jag säger då OM med eftertryck, jag klarar alla fyra kurserna här nere, så kan ni väl komma på ett helt fenomenalt sätt att fira det på! Jag tar gladeligen emot förslag!! För OM det skulle det hända, så skulle det kännas ungefär som att ha bestigit Mount Everest eller för att nyttja Gundes uttryck (OM jag klarar det så:) är "Ingenting omöjligt!"
Hade dock idag mitt favoritämne: English as a Second Language. Lovin' it! Där känner jag mig hemma och kan SÅ förlika mig med hur dessa barn känner när de blir introducerade för engelska som andraspråk.
Pratade med Masako (den japanska lärarinnan) efteråt. Hon tyckte det var så intressant att höra hur jag kände inför kursen, och efter lite diskussion med ytterligare en elev, Masako och jag hade jag plötsligt en extra uppgift att utföra till nästa vecka.... Hur gick nu detta till?
Uppgiften går ut på att jag ska prata i ca 10 min inför klassen om hur jag upplever det att komma till ett nytt land, prata ett språk som är ett andraspråk för mig och lite om hur Sverige är och fungerar och så....
Även om detta blev merarbete för mig så kan jag inte säga att jag är ledsen för det. Tvärtom! Denna uppgiften var ju rolig!! Äntligen något som jag förstår mig på! Så efter lektionen skyndade jag in i bibblan och började spåna på vad jag skulle säga.... ALDRIG hade jag trott att det skulle vara så roligt att ta reda på hur mitt eget land egentligen fungerar i jämförelse med ett annat land. Jag brukar helst ta reda på fakta om andra länder ju, och drömma mig bort. Nu för första gången någonsin tror jag...så drömde jag mig hem istället...hihihi...
Och kom fram till vilket bra land vi egentligen lever i. Jag googlade fakta om mammaledighet, barnbidrag, typisk svensk mat, vad Är typiskt svenskt, kollade upp svenska läroplanen Lpo 94 lite närmare....
Jaha!!! Nu har jag svaret på vart min tid tar vägen.... Det måste försvunnit en del timmar på den uppgiften idag alltså. Blev liksom "carried away"... Men det var det värt! Nu är ju den uppgiften klar till nästa vecka!
Men så klart slog ju skuldkänslorna och ångesten till strax därefter....
"Åmen! Jag skulle ju ha läst i boken till Teaching in the Arts-kursen nu ju!!"
...and there you go.
Balans = inte min grej just nu!
Har dessutom kommit fram till att tisdagar och onsdagar är de värsta dagarna för mig, med tanke på mitt schema. Vilket betyder att dessa dagar kommer inte direkt innebära en strålande glad Fröken Fritz. Au contraire!
Därför tänker jag gå på "Beach Partyt" imorgon! Dags att lägga sorgerna åt sidan!
Och kl.8.00 pm är väl inte direkt en superduper-tid att plugga på ändå....eller?
Hälsningar från en sned-belastad tjej som försöker bli en vågmästare! Vågat? =)
Måste skriva av mig lite igen...
Var nära att döpa detta inlägget till "tom men ändå full"...men när jag såg detta med lite perspektiv förstod jag hur konstigt det lät....hihihi...
Vad jag menar är förståss att jag känner mig tom inombords men alldeles fullproppad i huvudet.
I de små luckor med utrymme som jag dock finner i mitt huvud lyckas jag fundera....
Vad händer om jag inte klarar alla kurser här nere? Kan jag överhuvudtaget komplettera här nere? Det verkar inte så...verkar som att om man inte klarar det så måste man göra om kursen...och det kan jag ju inte. Har ju bara denna terminen på mig.
MÅSTE man verkligen köpa de böcker som de rekommenderar? Tänker specifikt på en bok....vill verkligen inte köpa den. Tror inte jag kommer att ha användning för den och den är svindyr...
Ja, ni vet som i "Vad är klockan?" "- Sviiiiiindyyr!". Kostar $75 (Australiensiska dollar)....then you do the maths! =)
Jag ska ju bli lärare så det gäller ju att ge ut lite uppgifter...man kan ju inte servera alla svar alltid....hehehe...
Försöker febrilt hitta en lösning på detta problem....samtidigt rullar dagarna på och vi ska läsa olika kapitel i den förgrymmade boken varje vecka....suck!
Ja, till balansen då.... det är då rakt inte det enklaste!
Försöker att hitta ett bra sätt att balansera fyra olika kurser och därmed fyra olika ämnen på en och samma gång. Har än så länge kommit fram till att.....TIDEN räcker inte till!!!!! Återigen är tiden min största fiende! Det är nog inte sista gången som jag och Mr.Tid hamnar i luven på varandra! På tal om det....
Har sett världens BÄSTA t-shirt här nere på Jay Jays. Rackarns att jag inte hittar den i min storlek... hade köpt den "DIR" som i direkt...
Det är i alla fall en bild av en sköldpadda på tröjan och så står det: "Always late, but worth the wait!" OH YES!! Gotta loooove it!! Hahahahahaha....det är ju bara SÅ jag!
Nåväl...sidospår som så mången gång förut...
Jag får inte ihop timmarna till pluggandet i alla fall....Känns ju som att jag går i skolan hela tiden! Det blir till att plugga på kvällarna och hur pigg är man då i huvudet efter en hel dag i skolan? Svaret: ....åh nej, ni får minsann tänka lite ni också.....hihihi...
När jag tycker att jag varit duktig i en av kurserna och hängt med ordentligt....så kommer jag i nästa sekund på att det finns en MASSA att läsa och göra i ett av de andra ämnena. Känns som att jag måste offra något ämne för att hänga med i det andra.....AAAaaaaaarrrrrgh....blir så frustrerad!!
Jag saknar Halmstad Högskola! En kurs i taget....Hallelujah!
Nåväl...det är på grund av detta som jag börjat fundera på hur många kurser jag måste klara av de fyra här nere...känns just nu som Mission Impossible att klara alla fyra nämligen.
OM och jag säger då OM med eftertryck, jag klarar alla fyra kurserna här nere, så kan ni väl komma på ett helt fenomenalt sätt att fira det på! Jag tar gladeligen emot förslag!! För OM det skulle det hända, så skulle det kännas ungefär som att ha bestigit Mount Everest eller för att nyttja Gundes uttryck (OM jag klarar det så:) är "Ingenting omöjligt!"
Hade dock idag mitt favoritämne: English as a Second Language. Lovin' it! Där känner jag mig hemma och kan SÅ förlika mig med hur dessa barn känner när de blir introducerade för engelska som andraspråk.
Pratade med Masako (den japanska lärarinnan) efteråt. Hon tyckte det var så intressant att höra hur jag kände inför kursen, och efter lite diskussion med ytterligare en elev, Masako och jag hade jag plötsligt en extra uppgift att utföra till nästa vecka.... Hur gick nu detta till?
Uppgiften går ut på att jag ska prata i ca 10 min inför klassen om hur jag upplever det att komma till ett nytt land, prata ett språk som är ett andraspråk för mig och lite om hur Sverige är och fungerar och så....
Även om detta blev merarbete för mig så kan jag inte säga att jag är ledsen för det. Tvärtom! Denna uppgiften var ju rolig!! Äntligen något som jag förstår mig på! Så efter lektionen skyndade jag in i bibblan och började spåna på vad jag skulle säga.... ALDRIG hade jag trott att det skulle vara så roligt att ta reda på hur mitt eget land egentligen fungerar i jämförelse med ett annat land. Jag brukar helst ta reda på fakta om andra länder ju, och drömma mig bort. Nu för första gången någonsin tror jag...så drömde jag mig hem istället...hihihi...
Och kom fram till vilket bra land vi egentligen lever i. Jag googlade fakta om mammaledighet, barnbidrag, typisk svensk mat, vad Är typiskt svenskt, kollade upp svenska läroplanen Lpo 94 lite närmare....
Jaha!!! Nu har jag svaret på vart min tid tar vägen.... Det måste försvunnit en del timmar på den uppgiften idag alltså. Blev liksom "carried away"... Men det var det värt! Nu är ju den uppgiften klar till nästa vecka!
Men så klart slog ju skuldkänslorna och ångesten till strax därefter....
"Åmen! Jag skulle ju ha läst i boken till Teaching in the Arts-kursen nu ju!!"
...and there you go.
Balans = inte min grej just nu!
Har dessutom kommit fram till att tisdagar och onsdagar är de värsta dagarna för mig, med tanke på mitt schema. Vilket betyder att dessa dagar kommer inte direkt innebära en strålande glad Fröken Fritz. Au contraire!
Därför tänker jag gå på "Beach Partyt" imorgon! Dags att lägga sorgerna åt sidan!
Och kl.8.00 pm är väl inte direkt en superduper-tid att plugga på ändå....eller?
Hälsningar från en sned-belastad tjej som försöker bli en vågmästare! Vågat? =)
En tid av förvirring...
Jösses!!
Ja, vad mer kan jag säga så här efter vecka 1 här på University of Ballarat (UB)!?
Hela denna vecka har varit smockfylld av ny information och genomgångar av alla de fyra kurser som jag nu samtidigt ska läsa här nere under denna terminen. Jag håller nu alla tummar, fingrar, tår och tänder...ja allt jag har för att jag ska klara det här!!
Det kommer att bli tufft, det är jag säker på. Men det verkar faktiskt som att alla kurserna är väldigt bra och intressanta...vissa mer än andra förståss...men ändå.
Har haft en tuff vecka i skolan....för att försöka hänga med och förstå allt...ja ALLT!! Från Aussie-dialekter, till skolsystemet här nere (kursplaner, betygssystem, läroplaner, upplägget av universitetsstudier, skol-sidan Moodle), till hur man får tag på böcker både via bibblan eller om man ska köpa dem, till hur uppgifterna ska utföras som vi blir bedömda på osv osv osv...Som sagt det är mer att sätta sig in i än vad jag hade räknat med.
Detta skapar förvirring i ett litet huvud (tja, eller ganska stort men ekande tomt...hahahaha) som mitt.
Jag som normalt sett brukar vara stressad i uppstarten av EN ny kurs...så förstår ni ju nivån på stressen jag känner nu då...och då är dessutom ALLT på engelska nu också...
Har även varit tufft rent mentalt denna veckan...det ena för väl med sig det andra kan jag tänka mig...
Så jag har känt mig allmänt nere, deppig och haft hemlängtan =(
Men men...
Det gäller att tänka positivt! Och jag vet...jag ska inte klaga för jag har själv valt det.. så jag tar väl till Marks uttryck igen då: "Harden up Princess!!".
Men jag tror det är viktigt att få ur sig vad man känner.... och särskilt när det känns jobbigt!
Och man måste ju uppleva lite tuffa tider för att kunna uppskatta de bättre och roligare tiderna sen eller hur!? =)
Så jag kämpar vidare!
Och redan idag har det känts mycket bättre!!
Efter sista lektionen idag (och för veckan) satte jag mig i bibblan med öronpropparna i (ett mycket bra tips från Lena-Marie!! Tack för det Lenis!!) för att läsa lite....det gick ganska bra faktiskt...men jösses så trött min hjärna var. Satt och nickade...och försökte hålla ögonen öppna. Huvudet kändes som att det skulle explodera....ja, så har det känts varje dag efter skolan denna veckan. Som att det bokstavligen trängs en hel MASSA information där inne som måste smältas liksom...
Men efter en liten trötthetsperiod fick jag ny energi och sen flöt det på rätt bra en stund.
Sen kl.5.00 pm var det dags för ett uppstartsmöte för en ny kör här på universitetet (UB). De har inte haft någon kör här på universitetet tidigare. Så en tjej som heter Melanie... (tror jag hon hette..) har bestämt sig för att starta upp en kör tillsammans med en lärare som heter Julie Heron. Julie har jag som lärare i min kurs "Approaches to Teaching in the Arts"....med andra ord en lärare som är engagerad och gillar alla de olika konstformerna! Härligt!
Så idag var första mötet kring detta och jag var en av deltagarna. Mycket spännande!
Vi blev ett litet gäng som spända och förväntansfulla tog plats i rummet. Melanie var en sprudlande och engagerad liten varelse och Julie la till sina förhoppningar till vad kören ska kunna erbjuda och leda till på sikt.
Mycket roligt och mycket lovande lät det! Så jag är förväntansfull för vad som komma skall.
På måndag är det så dags för den första körövningen på universitetet i UB:s historia. Känn på den! Så spännande och roligt det ska bli!! Jag hoppas på att mina stämband ska hålla så att jag kan fortsätta med det. För efter lite små övningar för att vi skulle få känna på det lite....gick jag ifrån det mötet med ett leende på läpparna och en liten gnutta av återfunnen glädje och hopp i kroppen. Härligt! Precis vad jag behövde för att lyfta mitt humör några snäpp.
Med denna glädje i kroppen strosade jag sen glatt ner de ca 40 min till den närmsta mataffären för att handla lite mat...
Nu är jag nog redo för att ta mig an en hel dag med självstudier imorgon i biblioteket! Imorgon hoppas jag kunna börja skriva på uppgiften som ska vara inne på onsdag! Kom igen nu! Pepp pepp pepp!! Nu fixar jag det här!!
Lite egna mantran för att skapa lite positiv energi....hihihi...
Avslutar här med hopp om en givande studiedag imorgon.
Over and out...and take care all you beautiful people out there!! =)
Kärlek!
Ja, vad mer kan jag säga så här efter vecka 1 här på University of Ballarat (UB)!?
Hela denna vecka har varit smockfylld av ny information och genomgångar av alla de fyra kurser som jag nu samtidigt ska läsa här nere under denna terminen. Jag håller nu alla tummar, fingrar, tår och tänder...ja allt jag har för att jag ska klara det här!!
Det kommer att bli tufft, det är jag säker på. Men det verkar faktiskt som att alla kurserna är väldigt bra och intressanta...vissa mer än andra förståss...men ändå.
Har haft en tuff vecka i skolan....för att försöka hänga med och förstå allt...ja ALLT!! Från Aussie-dialekter, till skolsystemet här nere (kursplaner, betygssystem, läroplaner, upplägget av universitetsstudier, skol-sidan Moodle), till hur man får tag på böcker både via bibblan eller om man ska köpa dem, till hur uppgifterna ska utföras som vi blir bedömda på osv osv osv...Som sagt det är mer att sätta sig in i än vad jag hade räknat med.
Detta skapar förvirring i ett litet huvud (tja, eller ganska stort men ekande tomt...hahahaha) som mitt.
Jag som normalt sett brukar vara stressad i uppstarten av EN ny kurs...så förstår ni ju nivån på stressen jag känner nu då...och då är dessutom ALLT på engelska nu också...
Har även varit tufft rent mentalt denna veckan...det ena för väl med sig det andra kan jag tänka mig...
Så jag har känt mig allmänt nere, deppig och haft hemlängtan =(
Men men...
Det gäller att tänka positivt! Och jag vet...jag ska inte klaga för jag har själv valt det.. så jag tar väl till Marks uttryck igen då: "Harden up Princess!!".
Men jag tror det är viktigt att få ur sig vad man känner.... och särskilt när det känns jobbigt!
Och man måste ju uppleva lite tuffa tider för att kunna uppskatta de bättre och roligare tiderna sen eller hur!? =)
Så jag kämpar vidare!
Och redan idag har det känts mycket bättre!!
Efter sista lektionen idag (och för veckan) satte jag mig i bibblan med öronpropparna i (ett mycket bra tips från Lena-Marie!! Tack för det Lenis!!) för att läsa lite....det gick ganska bra faktiskt...men jösses så trött min hjärna var. Satt och nickade...och försökte hålla ögonen öppna. Huvudet kändes som att det skulle explodera....ja, så har det känts varje dag efter skolan denna veckan. Som att det bokstavligen trängs en hel MASSA information där inne som måste smältas liksom...
Men efter en liten trötthetsperiod fick jag ny energi och sen flöt det på rätt bra en stund.
Sen kl.5.00 pm var det dags för ett uppstartsmöte för en ny kör här på universitetet (UB). De har inte haft någon kör här på universitetet tidigare. Så en tjej som heter Melanie... (tror jag hon hette..) har bestämt sig för att starta upp en kör tillsammans med en lärare som heter Julie Heron. Julie har jag som lärare i min kurs "Approaches to Teaching in the Arts"....med andra ord en lärare som är engagerad och gillar alla de olika konstformerna! Härligt!
Så idag var första mötet kring detta och jag var en av deltagarna. Mycket spännande!
Vi blev ett litet gäng som spända och förväntansfulla tog plats i rummet. Melanie var en sprudlande och engagerad liten varelse och Julie la till sina förhoppningar till vad kören ska kunna erbjuda och leda till på sikt.
Mycket roligt och mycket lovande lät det! Så jag är förväntansfull för vad som komma skall.
På måndag är det så dags för den första körövningen på universitetet i UB:s historia. Känn på den! Så spännande och roligt det ska bli!! Jag hoppas på att mina stämband ska hålla så att jag kan fortsätta med det. För efter lite små övningar för att vi skulle få känna på det lite....gick jag ifrån det mötet med ett leende på läpparna och en liten gnutta av återfunnen glädje och hopp i kroppen. Härligt! Precis vad jag behövde för att lyfta mitt humör några snäpp.
Med denna glädje i kroppen strosade jag sen glatt ner de ca 40 min till den närmsta mataffären för att handla lite mat...
Nu är jag nog redo för att ta mig an en hel dag med självstudier imorgon i biblioteket! Imorgon hoppas jag kunna börja skriva på uppgiften som ska vara inne på onsdag! Kom igen nu! Pepp pepp pepp!! Nu fixar jag det här!!
Lite egna mantran för att skapa lite positiv energi....hihihi...
Avslutar här med hopp om en givande studiedag imorgon.
Over and out...and take care all you beautiful people out there!! =)
Kärlek!
Torquay och the beach!
Så lider helgen mot sitt slut då...
Det är en del av de studenter som bor i samma hus som jag som åker hem över helgen. Så i fredags blev det lite tommare här i huset. På gott och ont. Det blir ju mera plats över för oss som är kvar! Men det blir också lite tomt och tyst...
I fredags pratade jag och några av de utländska studenterna om att åka till stranden nu denna helgen. På fredagkvällen sitter jag och kvittrar glatt med Emsan på Skype (vilket var hur kul som helst!! Att få höra och få prata lite svenska igen...kändes nästan konstigt..hihi..) när plötsligt Allison och Maggie dyker upp i dörren till mitt rum. "Hej! Stör vi?" ..."nejdå kom in!". Jag bad Emsan vänta lite....men det tog minsann en stund innan vi bestämt oss för hur vi skulle göra. Tur att Emelie har sånt tålamod! Tack för det Emsan! =)
Men efter lite funderade och planerande kom vi så fram till att vi skulle ta den tidiga bussen till Geelong nästa morgon. Detta innebar alltså att bussen gick från Ballarats station kl.06.30 på lördagmorgonen!!
Så kl.04.30 steg jag på lördagen upp och ifrågasatte starkt varför jag utsatte mig för detta...
...jag är INGEN morgonmänniska. Det var mörkt och kallt att stiga ur sängen. Men jag gjorde mig iordning och gick ut till köket för att äta frukost...total tystnad och nattsvart mörker... "har jag gått upp på rätt dag? Rätt tid?" Ja, de frågorna och några till dök upp medan jag fixade lite i köket. Klockan blev 05.20 och inte en människa syntes till.... nu började jag ifrågasätta om mina amerikanska vänner verkligen hade vaknat eller om de helt enkelt bestämt sig för att strunta i att åka??
Jag gick en runda på campus för att spana efter några tända lampor eller människoröster någonstans...men inte ett knyst.
"Vad gör jag nu?" jag kommer inte in i deras olika units för man behöver ett kort för att komma in.... jag är inte heller säker på i vilka hus de bor!?
Jag gick tillbaka till min unit och bestämde mig för att vänta en liten stund till... jag hämtade telefonkatalogen för att leta upp numret till taxi... (inga bussar går ju ner till stan och stationen så tidigt en lördag).
Men så såg jag plötsligt att ljuset tändes i huset bredvid, unit 2. Jag gick dit och fann att Steve var vaken och redo för att ge sig av. Pjuh! Skönt!
Tydligen hade Andrew i min unit lovat att köra ner oss till stationen. Snällt av honom! Jag fick det ärofyllda uppdraget att gå in och väcka honom....kl.05.30!!
Men det var inga problem. Andrew kom ut ur sitt rum redo att köra oss. Att vilken uppoffring! Tack snälla!
Så Allison, Maggie, Steve, James och jag satt på bussen till Geelong kl.06.30 på lördagmorgonen. Beachen här kommer vi!!
Men måste erkänna att vi alla slumrade till ganska så snabbt efter att vi satt oss på bussen....hihihi..
Jag var dock vaken rätt så mycket och njöt av de fina lantliga landskapen som vi susade förbi. Såg även soluppgången....jösses, vad vackert det är med soluppgångar ändå!
Ca kl.08.00 var vi framme i Geelong. Där tog vi en liten promenad på stan i väntan på att nästa buss skulle avgå till Torquay. Amerikanarna (James, Steve, Allison och Maggie) ville ha frukost. Gissa vart de ville gå???
Till ett mysigt fik eller så??....oh no! Amerikanarna ville gå till: McDonalds förståss!!! hihihihi...eller "Mackers" som det kallas här nere. Okej, bara att vika sig för massan. =)
Kl. 09.05 hoppade vi på nästa buss mot Torquay. När vi sitter på denna buss dyker plötsligt ett välkänt ställe upp på vänstra sidan av vägen....."Nämen!! Jag har ju varit där!!!" säger jag högt och lite lätt till mig.
Amerikanarna förstod nog inte alls vad jag höll på med...men vill ändå förtydliga att jag sa det på engelska! Så, jag är inte helt knäpp =)
Men det var ett ställe som heter "Narrana creations" och är ett ställe som ställer ut aboriginsk konst och har föreläsningar om aboriginsk kultur osv. Jag var alltså där med Adventure tours för ca 4 år sen.... oj oj oj...fatta att det redan gått FYRA år sen jag först reste till Australien!!
Ja, jag fick minsann lite härliga flashbacks där på bussen.... härliga minnen!!
Vi kom i alla fall fram till Torquay och tog oss en liten promenad ner till stranden.... och när plötsligt denna uppenbarelse visade sig, gled mungiporna allt högre upp på alla dessa fem utbytesstudenter.....the BEACH!!!! ÄNTLIGEN!!!! Stranden!!! Vi var alla helt till oss där en stund och radade glatt upp oss för "Kodak-moment"...
Fem lyckliga studenter!!
På gångvägen ner till själva sandstranden spred sig ett glädjerus i hela min kropp och jag var tvungen att göra en liten glädjedans!! Allison och Maggie bara log....tror minsann att de kände detsamma! hihihihi...
Väl nere på den ljusa sandstranden föll kläderna av....ja, bikinin stannade förståss kvar på kroppen!! hihihi..
Ååååh sååå härligt!! Värme och sol! Detta har jag nästan längtat ihjäl mig efter!!
Vi hittade oss en plats där vi slog oss ner och sen bara njöt vi av livet på stranden!
Killarna blev ganska snabbt rastlösa och gav sig iväg för att köpa en boll....det tog sin lilla tid det.
Men de kom lyckliga tillbaka med en fotboll. Sen hade de och göra. Intressant att det är så lätt att göra en kille lycklig. Bara det finns en boll i närheten så kan de roa sig en hel dag...hehehehe...
Efter en stund kände vi oss varma nog för att ta oss ett dopp i havet. Det var inte varmt kan jag inte påstå. Men när man kan komma upp i solen och värma sig efteråt så är det ändå helt okej med ett svalt dopp.
Allison och Maggie kom efter en utav sina rundor ner till vattnet upp och sa att de fått veta av en dam att det tydligen ska vara mer vågor och mer liv på den andra sidan av stranden....Jaha, för jag tyckte det var väldigt lugnt där vi befann oss. Stränderna i Australien brukar ju vara väldigt välbesökta...
Så vi packade ihop vårt pick och pack och gav oss iväg runt krönet av stranden....och mycket riktigt. DÄR var ju allt folk!! Havet vimlade av surfare!! Perfekta vågor för att börja lära sig surfa kan jag tänka mig.
Torquay ska ju vara en riktig surfarstad (ÄR en riktig surfarstad). Vet inte om jag minns detta rätt...(det var ju ändå som sagt ca 4 år sen jag var här sist), men det kan ha varit här som Point Break spelades in när det begav sig....scenerna med surfandet då förståss.
Vi såg faktiskt också en MASSA surfarbutiker på vägen in till Torquay med bussen.... Quiksilver, Billabong, Rip Curl, DG (såna skor som Simon brukar ha, har väl det märket om jag inte minns fel?) osv osv... och dessa butiker var STORA här...jag menar alltså att Quiksilver hade en helt egen kedja, en STOR byggnad med bara Quiksilverkläder i och de andra affärerna hade sina... Så HÄR skulle du ha kunnat handla MASSOR med sjyssta kläder Simon!!
I vilket fall så landade vi sedan på denna sidan av stranden där vi fick se hur surfandets konst går till och även hur det går till när de utbildar nya lifeguards. Intressant!
Hela långa dagen var vi och njöt av vår tillvaro på stranden. Men när klockan blev sådär ca 14.15 började solen gå i moln. Amerikanarna tyckte att vi skulle röra oss hemåt.
Okej, jag var absolut helnöjd med dagen och hakade på. På väg upp från stranden uppenbarade sig en rektangulär liten bit av himmelen skänkt.....en glassbil med italiensk glass!!! Mumma!!! Perfekt placering precis när man kom upp från stranden. Nu skulle det ätas glass!! Och kvinnan som sålde glassen var en sprudlande glad kvinna. Hon kvittrade och strålade där inne i bilen. Det enda bekymret hon hade var att James glasögon var fulla av sand.... "Stör inte det dig?" frågade hon James. "Nä, det sitter ju på utsidan av glasögonen så det är ju inte i mina ögon"...sa James som är en riktigt bekymmerslös prick =)
Kvinnan hade sååååå gärna velat rengöra dessa glasögon vill jag lova....det kliade i fingrarna på henne....hihihi..
När vi gick därifrån bad jag henne att få ta ett kort på henne. Det ställde hon gärna upp på:
Här är hon!! Se bara vilken lycklig själ! Underbart!! Det smittar ju liksom av sig. hihi..
När vi sedan gick upp för att leta reda på busshållplatsen blev vi varse att vi var ett gäng studenter med ett RIKTIGT FLYT!! Bussen som skulle ha gått för ca 1 minut sen var lite sen...och detta var den sista bussen vi kunde ta för att hinna med nästa buss i Geelong som var den sista hem till Ballarat....Jisses!! Snacka om flyt!!!!
Så efter en liten stund kom bussen och vi hoppade på och kände oss väldigt lyckligt lottade som hade haft sån flyt hela denna dagen egentligen. Tack snälla för det!
Så vi hann alltså med nästa buss i Geelong också. Väl på den tog den tidiga uppstigningen denna morgon ut sin rätt och vi halvdåsade till allihopa tror jag.
När vi hoppade på denna bussen sa jag till Maggie och Allison: "Undra om jag ska spela lite dum turist och fråga om han kanske kan stanna utanför universitet och släppa av oss där?" Jag hade nämligen uppmärksammat på morgonen att bussen körde upp och förbi universitetsområdet på vägen från stan.
"Gör det!" sa tjejerna. Så jag frågade honom "finns det en busshållplats utanför universitetet?". "Ja" svarade busschauffören vänligt. Jag hade nog inte förväntat mig ett ja (är van vid att de flesta svenska busschaffisar inte alltid är direkt tillmötesgående när det kommer till att stanna där inte deras schema säger att de ska stanna...) så jag blev alldeles paff och sa bara "vad bra!". Satt sedan på bussen och funderade över om han förstått att vi ville hoppa av vid detta stoppet....hehehe...men jag tänkte att det hade han nog förstått.
När vi närmde oss stoppet frågade jag dock honom igen om vi kunde hoppa av där.... "Inga problem" sa han.
Och så blev vi avsläppta med gångavstånd till campus där vi bor! Perfekt! Snäll busschaufför! Men de är faktiskt generellt sett väldigt vänliga ALLA människor i denna stan. Härligt!
Efter en kort promenad var vi så hemma igen efter en helt fantastiskt skön dag på stranden! Jag tackade mina amerikanska vänner för dagen och gick in till mig.... sen blev det en dusch, lite mat och en film....Klockan 00.15 var jag helt förbi...ögonen gick i kors. Dags att krypa till kojs efter en lååååång med härlig dag!!
Godnatt!!
Det är en del av de studenter som bor i samma hus som jag som åker hem över helgen. Så i fredags blev det lite tommare här i huset. På gott och ont. Det blir ju mera plats över för oss som är kvar! Men det blir också lite tomt och tyst...
I fredags pratade jag och några av de utländska studenterna om att åka till stranden nu denna helgen. På fredagkvällen sitter jag och kvittrar glatt med Emsan på Skype (vilket var hur kul som helst!! Att få höra och få prata lite svenska igen...kändes nästan konstigt..hihi..) när plötsligt Allison och Maggie dyker upp i dörren till mitt rum. "Hej! Stör vi?" ..."nejdå kom in!". Jag bad Emsan vänta lite....men det tog minsann en stund innan vi bestämt oss för hur vi skulle göra. Tur att Emelie har sånt tålamod! Tack för det Emsan! =)
Men efter lite funderade och planerande kom vi så fram till att vi skulle ta den tidiga bussen till Geelong nästa morgon. Detta innebar alltså att bussen gick från Ballarats station kl.06.30 på lördagmorgonen!!
Så kl.04.30 steg jag på lördagen upp och ifrågasatte starkt varför jag utsatte mig för detta...
...jag är INGEN morgonmänniska. Det var mörkt och kallt att stiga ur sängen. Men jag gjorde mig iordning och gick ut till köket för att äta frukost...total tystnad och nattsvart mörker... "har jag gått upp på rätt dag? Rätt tid?" Ja, de frågorna och några till dök upp medan jag fixade lite i köket. Klockan blev 05.20 och inte en människa syntes till.... nu började jag ifrågasätta om mina amerikanska vänner verkligen hade vaknat eller om de helt enkelt bestämt sig för att strunta i att åka??
Jag gick en runda på campus för att spana efter några tända lampor eller människoröster någonstans...men inte ett knyst.
"Vad gör jag nu?" jag kommer inte in i deras olika units för man behöver ett kort för att komma in.... jag är inte heller säker på i vilka hus de bor!?
Jag gick tillbaka till min unit och bestämde mig för att vänta en liten stund till... jag hämtade telefonkatalogen för att leta upp numret till taxi... (inga bussar går ju ner till stan och stationen så tidigt en lördag).
Men så såg jag plötsligt att ljuset tändes i huset bredvid, unit 2. Jag gick dit och fann att Steve var vaken och redo för att ge sig av. Pjuh! Skönt!
Tydligen hade Andrew i min unit lovat att köra ner oss till stationen. Snällt av honom! Jag fick det ärofyllda uppdraget att gå in och väcka honom....kl.05.30!!
Men det var inga problem. Andrew kom ut ur sitt rum redo att köra oss. Att vilken uppoffring! Tack snälla!
Så Allison, Maggie, Steve, James och jag satt på bussen till Geelong kl.06.30 på lördagmorgonen. Beachen här kommer vi!!
Men måste erkänna att vi alla slumrade till ganska så snabbt efter att vi satt oss på bussen....hihihi..
Jag var dock vaken rätt så mycket och njöt av de fina lantliga landskapen som vi susade förbi. Såg även soluppgången....jösses, vad vackert det är med soluppgångar ändå!
Ca kl.08.00 var vi framme i Geelong. Där tog vi en liten promenad på stan i väntan på att nästa buss skulle avgå till Torquay. Amerikanarna (James, Steve, Allison och Maggie) ville ha frukost. Gissa vart de ville gå???
Till ett mysigt fik eller så??....oh no! Amerikanarna ville gå till: McDonalds förståss!!! hihihihi...eller "Mackers" som det kallas här nere. Okej, bara att vika sig för massan. =)
Kl. 09.05 hoppade vi på nästa buss mot Torquay. När vi sitter på denna buss dyker plötsligt ett välkänt ställe upp på vänstra sidan av vägen....."Nämen!! Jag har ju varit där!!!" säger jag högt och lite lätt till mig.
Amerikanarna förstod nog inte alls vad jag höll på med...men vill ändå förtydliga att jag sa det på engelska! Så, jag är inte helt knäpp =)
Men det var ett ställe som heter "Narrana creations" och är ett ställe som ställer ut aboriginsk konst och har föreläsningar om aboriginsk kultur osv. Jag var alltså där med Adventure tours för ca 4 år sen.... oj oj oj...fatta att det redan gått FYRA år sen jag först reste till Australien!!
Ja, jag fick minsann lite härliga flashbacks där på bussen.... härliga minnen!!
Vi kom i alla fall fram till Torquay och tog oss en liten promenad ner till stranden.... och när plötsligt denna uppenbarelse visade sig, gled mungiporna allt högre upp på alla dessa fem utbytesstudenter.....the BEACH!!!! ÄNTLIGEN!!!! Stranden!!! Vi var alla helt till oss där en stund och radade glatt upp oss för "Kodak-moment"...
Fem lyckliga studenter!!På gångvägen ner till själva sandstranden spred sig ett glädjerus i hela min kropp och jag var tvungen att göra en liten glädjedans!! Allison och Maggie bara log....tror minsann att de kände detsamma! hihihihi...
Väl nere på den ljusa sandstranden föll kläderna av....ja, bikinin stannade förståss kvar på kroppen!! hihihi..
Ååååh sååå härligt!! Värme och sol! Detta har jag nästan längtat ihjäl mig efter!!
Vi hittade oss en plats där vi slog oss ner och sen bara njöt vi av livet på stranden!
Killarna blev ganska snabbt rastlösa och gav sig iväg för att köpa en boll....det tog sin lilla tid det.
Men de kom lyckliga tillbaka med en fotboll. Sen hade de och göra. Intressant att det är så lätt att göra en kille lycklig. Bara det finns en boll i närheten så kan de roa sig en hel dag...hehehehe...
Efter en stund kände vi oss varma nog för att ta oss ett dopp i havet. Det var inte varmt kan jag inte påstå. Men när man kan komma upp i solen och värma sig efteråt så är det ändå helt okej med ett svalt dopp.
Allison och Maggie kom efter en utav sina rundor ner till vattnet upp och sa att de fått veta av en dam att det tydligen ska vara mer vågor och mer liv på den andra sidan av stranden....Jaha, för jag tyckte det var väldigt lugnt där vi befann oss. Stränderna i Australien brukar ju vara väldigt välbesökta...
Så vi packade ihop vårt pick och pack och gav oss iväg runt krönet av stranden....och mycket riktigt. DÄR var ju allt folk!! Havet vimlade av surfare!! Perfekta vågor för att börja lära sig surfa kan jag tänka mig.
Torquay ska ju vara en riktig surfarstad (ÄR en riktig surfarstad). Vet inte om jag minns detta rätt...(det var ju ändå som sagt ca 4 år sen jag var här sist), men det kan ha varit här som Point Break spelades in när det begav sig....scenerna med surfandet då förståss.
Vi såg faktiskt också en MASSA surfarbutiker på vägen in till Torquay med bussen.... Quiksilver, Billabong, Rip Curl, DG (såna skor som Simon brukar ha, har väl det märket om jag inte minns fel?) osv osv... och dessa butiker var STORA här...jag menar alltså att Quiksilver hade en helt egen kedja, en STOR byggnad med bara Quiksilverkläder i och de andra affärerna hade sina... Så HÄR skulle du ha kunnat handla MASSOR med sjyssta kläder Simon!!
I vilket fall så landade vi sedan på denna sidan av stranden där vi fick se hur surfandets konst går till och även hur det går till när de utbildar nya lifeguards. Intressant!
Hela långa dagen var vi och njöt av vår tillvaro på stranden. Men när klockan blev sådär ca 14.15 började solen gå i moln. Amerikanarna tyckte att vi skulle röra oss hemåt.
Okej, jag var absolut helnöjd med dagen och hakade på. På väg upp från stranden uppenbarade sig en rektangulär liten bit av himmelen skänkt.....en glassbil med italiensk glass!!! Mumma!!! Perfekt placering precis när man kom upp från stranden. Nu skulle det ätas glass!! Och kvinnan som sålde glassen var en sprudlande glad kvinna. Hon kvittrade och strålade där inne i bilen. Det enda bekymret hon hade var att James glasögon var fulla av sand.... "Stör inte det dig?" frågade hon James. "Nä, det sitter ju på utsidan av glasögonen så det är ju inte i mina ögon"...sa James som är en riktigt bekymmerslös prick =)
Kvinnan hade sååååå gärna velat rengöra dessa glasögon vill jag lova....det kliade i fingrarna på henne....hihihi..
När vi gick därifrån bad jag henne att få ta ett kort på henne. Det ställde hon gärna upp på:
Här är hon!! Se bara vilken lycklig själ! Underbart!! Det smittar ju liksom av sig. hihi..När vi sedan gick upp för att leta reda på busshållplatsen blev vi varse att vi var ett gäng studenter med ett RIKTIGT FLYT!! Bussen som skulle ha gått för ca 1 minut sen var lite sen...och detta var den sista bussen vi kunde ta för att hinna med nästa buss i Geelong som var den sista hem till Ballarat....Jisses!! Snacka om flyt!!!!
Så efter en liten stund kom bussen och vi hoppade på och kände oss väldigt lyckligt lottade som hade haft sån flyt hela denna dagen egentligen. Tack snälla för det!
Så vi hann alltså med nästa buss i Geelong också. Väl på den tog den tidiga uppstigningen denna morgon ut sin rätt och vi halvdåsade till allihopa tror jag.
När vi hoppade på denna bussen sa jag till Maggie och Allison: "Undra om jag ska spela lite dum turist och fråga om han kanske kan stanna utanför universitet och släppa av oss där?" Jag hade nämligen uppmärksammat på morgonen att bussen körde upp och förbi universitetsområdet på vägen från stan.
"Gör det!" sa tjejerna. Så jag frågade honom "finns det en busshållplats utanför universitetet?". "Ja" svarade busschauffören vänligt. Jag hade nog inte förväntat mig ett ja (är van vid att de flesta svenska busschaffisar inte alltid är direkt tillmötesgående när det kommer till att stanna där inte deras schema säger att de ska stanna...) så jag blev alldeles paff och sa bara "vad bra!". Satt sedan på bussen och funderade över om han förstått att vi ville hoppa av vid detta stoppet....hehehe...men jag tänkte att det hade han nog förstått.
När vi närmde oss stoppet frågade jag dock honom igen om vi kunde hoppa av där.... "Inga problem" sa han.
Och så blev vi avsläppta med gångavstånd till campus där vi bor! Perfekt! Snäll busschaufför! Men de är faktiskt generellt sett väldigt vänliga ALLA människor i denna stan. Härligt!
Efter en kort promenad var vi så hemma igen efter en helt fantastiskt skön dag på stranden! Jag tackade mina amerikanska vänner för dagen och gick in till mig.... sen blev det en dusch, lite mat och en film....Klockan 00.15 var jag helt förbi...ögonen gick i kors. Dags att krypa till kojs efter en lååååång med härlig dag!!
Godnatt!!
O-week eller Orientation week på UB (University of Ballarat)
Det är O-week här på University of Ballarat (UB) denna veckan.
Det innebär att alla studenter nu återvänder till universitetet efter sitt sommarlov här i Australien. (Som ni kanske vet så ligger årstiderna här nere tvärtom hur vi har det i Sverige)
Så det har varit en MASSA aktiviteter här på UB hela veckan och en massa informationstillfällen.
Skolan har välkomnat alla studenter nya som gamla, vi har fått träffa våra mentorer...
en MYCKET bra funktion de har här på UB, vilket innebär att man blir tilldelad en mentor som läser samma program som du, i mitt fall alltså en person som läser till lärare. Alla program har olika färger och mentorerna bär t-shirtar med programmets färg. (Vår färg är mörk turkos!! Kunde det stämma bättre med mig eller? hihihi..)
Så det är lätt att veta vem man ska fråga om man undrar något. Mentorerna ansvarar sedan för en liten grupp studenter som hon/han visar runt på skolan, berättar lite om allt möjligt man kan tänkas behöva veta som ny lärarstudent på UB och har möten med ca en gång i veckan där man kan hantera vad som helst som vi i den lilla gruppen behöver prata om. De utgör alltså ett stöd för nya studenter. Toppen! När man är ny och oviss.
Det har även funnits ett flertal tillfällen där gratis mat delats ut. Mmmm....farligt men gott! =)
I måndags var det barbeque, sektionsvis (alltså lärarprogrammet för sig, ekonomerna för sig, sjuksköterskena för sig osv...), i tisdags var det pannkaksfrukost, i onsdags ägde "the main event" rum. Vilket innebar att det spelades livemusik, fanns gratis mat överallt (allt från bbq, bakad potatis, risotto, slushpuppies, dricka till glass osv..) och man kunde prova på att brottas i sumodräkter (som vi gjorde på Kamillas möhippa! =) ), hoppa studsmatta fastsatt i en sele, rida en mekanisk tjur osv...som en liten nöjespark på skolan kan man säga.
Och idag, torsdag så var det "mature age day" (det lät väl nått....låter som att man gått och blivit pensionär sådär över en månad...) då det serverades lunch för alla studenter som är lite "äldre".
Det har förståss även varit en massa informationstillfällen med det program man tillhör. Vi har fått veta lite mer om våra program. Hur man hittar till all info som kommer att finnas på "Moodle" (en website som innehåller ALLT som studenten behöver veta om sin kurs. Man kan se allt från v.1 tills när vi slutar. Vilka uppgifter som ska göras, scheman, böcker, forum, kursbeskrivningar m.m. m.m. Läraren kan även se vilka som varit inne på sidan för att se hur aktiva vi är!!) Det är sannerligen något som kommer att komma till Sverige framöver....sanna mina ord! Mycket smart och även klimatsmart, då inga papper behöver skrivas ut! Toppen!
Men det tar nog lite tid att lära sig det....jag är än så länge lite förvirrad över sidan....innehåller ju SÅ mycket information!
Vi har även fått träffa några av lärarna och de har pratat lite om hur det fungerar på UB osv...
...så. Summa Sumarum: Det har pågått en faslig massa aktiviteter här i veckan!!
Och uppepå detta så har det ju varit fester som man har kunnat gå på VARJE dag om man så velat. Jag har väl inte riktigt känt mig motiverad att följa med 18-åringarna ut varje kväll så jag har valt mina tillfällen... =)
I söndags hängde jag på. Det var väldigt trevligt tills vi hamnade i sjumilakön till stället "Bluestone" som vi skulle in på....och vad händer när vi väl når fram?? "Sorry, no thongs in here!!" sa vakten och hakade av avspärrningsrepet...."jahapp!"...det var den halvtimman i kö det! Jag blev alltså inte insläppt pga att jag hade flipflops på mig på fötterna. Ja, flipflops kallas här nere för "thongs"...vilket blir lite lustigt i amerikanska öron...hehehehe....
Ex: "Oh wait, I'm just gonna go and put on my thongs before we leave"....hmmm...ska han då ta på sig skor....eller ett par string?? hehehehehee.....
Kul när olika dialekter kan krocka så att orden får en helt ny mening! =)
I vilket fall....det blev ingen utgång för mig i söndags. Jag och Andrew (en 35-årig Aussie som bor i samma hus som jag på campus) tog en taxi hem istället. Nåja.
Då jag pga detta tappade lusten lite för att gå ut så skippade jag togapartyt i måndags kväll.
I tisdags sedan delade de ut gratis biobiljetter på campus till olika filmer som visades samma kväll. Så jag och några utländska studenter som jag bodde med tidigare (Lara o Ingrid = Holland, Guillaume och Ellian = Frankrike & Sebastian = Finland) gick på bio nere i stan på tisdag kvällen. Mycket mysigt! Jag gillar att krypa upp i stolen i en mörk biosalong med lite popcorn och en cola för att sedan avnjuta ca 2h underhållning på den stora bioduken...härligt!! =) Vi såg "Unknown" förresten....en okej film. Men ingen topphöjdare direkt...
Igårkväll (läs: onsdags) var det dags för "pubcrawl". En ständigt återkommande händelse tydligen. Det är ungefär översättbart med pubrunda. Klockan sju på kvällen tog vi bussen in till stan (chartrade bussar för endast detta event) och sedan blev vi indelade i olika grupper genom olika färg på det armband man fick runt armen. Vi fick förståss betala för det också, det missade jag att skriva.
Jag hamnade i den gröna gruppen. Vi hade grönklädda/militärklädda killar som ledde runt vår grupp. Sen började pubrundan....tjugo minuter på en pub....tjugo minuter på nästa osv....
Vissa regler implementerades på vägen. "När man hör någon blåsa i visselpipan gäller det att huka sig ner så fort man kan, den som är sist ner får häva sin öl". Klädnypor delades ut...de skulle sättas fast på någon och därefter skulle man räkna ner från tio. Hittade inte personen ifråga (som hade klädnypan på sig) klädnypan innan "noll" så fick den häva sin öl. osv osv...
Dessa fester arrangerades så klart INTE av skolan, utan av olika klubbar, "societys", föreningar som finns på skolan.
Och som ni kanske redan listat ut handlar det egentligen om att gå ut och festa! Dricka och lära känna andra studenter på det sättet.
Jag hade en helt okej kväll. Men nånstans kände jag ändå att detta inte riktigt var för mig....det var helt okej att gå runt och få se alla olika pubar och få dansa lite till bra musik och ta en öl...men det tempo som många höll är inte riktigt min grej... jag börjar väl bli för gammal kanske ;)
Men lite handlade det nog också om att den snubben som jag tidigare berättade om, Andrew är lite speciell.
Hmmm...jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det...
Han är 35 år gammal. Ska börja plugga psykologi på UB. Bor på campus med alla andra 18-åringar (jag ska väl inte säga något för jag är också gammal och bor här, men han är ju inte utbytesstudent som inte har några vänner här i Aussie. Han ÄR ju australiensare...) Han pratar om att det gäller ju att "hamna på cool-listan" så att man har rätt rykte resten av året. (Okej...hur gammal var du nu igen sa du?? Eller saknas det kanske lite självförtroende här?) Han FÖRSÖKER verkligen att vara inne och med de "coola kidsen"...men de drar sig liksom lite försynt undan... det blir liksom lite patetiskt att vara så gammal och ändå vilja låtsas att man är 18!
Han kan ABSOLUT inte tänka sig en tjej som är äldre än 28! TUR för mig!!!! =)
Ja....det kanske förklarar lite om hur han är... och på något sätt har han ändå blivit en liten ryggsäck på mig. (Hur lyckas jag alltid hamna bland såna killar?? Drar mig till minnes om den lilla engelsmannen på Bali nu igen...suck!)
Det är liksom alltid: "Jag går om du går!" "Vill du gå ut så hänger jag med!" och "lämna mig inte ensam och patetisk i ett hörn på utestället bara! Jag betalar drinkarna om du inte lämnar mig på utestället.."
Från början tyckte jag lite synd om honom och sa att "Självklart lämnar vi inte någon ensam när vi går ut!! Vi är ju ett gäng liksom!"
....men han blir mest ett plåster. Har ingen egen drivkraft. Dansar inte, utan håller krampaktigt i sin öl. Så stämningen ute blir liksom inte direkt uppsluppen. Det blev mycket att bara stå och hänga liksom och kolla på andra....vilket snabbt tråkar ut mig. Jag behöver lite positiv energi runt omkring mig och lite spralliga människor!
Så kvällen igår var ok, men inte så mycket mer. Synd att vi inte hamnade i samma grupp som fler i vårt hus eller andra som vi redan kände. Det hade underlättat!
Nåväl...idag har det varit en lugn dag! Skönt! Jag har fixat lite inför skolstart, ätit lunch med "mature age"-studenterna, utforskat mitt närområde, legat och solat en stund, varit och tränat för första gången på gymmet här på UB och pratat lite med folk här i huset nu ikväll.
Att jag utforskat mitt närområde råkade hända då jag letade efter en plats att lägga mig och sola på så nära vårt hus som möjligt, utan att ligga precis utanför någons fönster. Så jag hittade en äng en liten bit bort. Mycket mysigt! Där låg jag och njöt av att det idag var riktigt varmt och soligt!! =) Nice! Läste en skönlitterär bok och bara kopplade av en stund...sen skulle jag gå hem. Tänkte att jag kan ju ta en annan väg hem så hittar jag lite nya områden på vägen. Kanske en bra promenadväg eller så...så jag traskade in i skogen på stigarna. Men vägen tycktes aldrig ta slut...och jag spanade i trädtopparna efter spår av vilda koalor...men inte en endaste såg jag =/
Så jag gick och gick....jag är ju dessutom en människa som inte gillar att gå samma väg två gånger (fram och tillbaka alltså)...Jösses!! Kom precis på att det verkligen definierar mig: Jag gillar inte att gå samma väg två gånger! Både ur en filosofisk vynvinkel och i praktiken!
Nåväl...jag hittade ut till sist och hamnade ute på en landsväg! Mitt ute på landet tycktes det! Bland kohagar och annat....hihihi...härligt! Skönt att se lite natur igen och inte bara stadstrafik och asfalterade vägar.
Som tur är så är inte mitt lokalsinne så himla pjåkigt nu längre...så jag räknade ut var jag behövde svänga och åt vilket håll jag borde gå åt... så jag hittade hem igen =) Så nu har jag hittat ett bra promenadstråk!
Var som sagt också och tränade för första gången på gymmet här på UB idag. "Unisport" heter det och är ett väldigt litet gym. De har inga pass. Så det är egentligen bara lite styrkemaskiner, löpband, cyklar, crosstrainers, roddmaskiner och så fria vikter och lite pilatesbollar och sånt... trist! Jag saknar mina pass på Idrottscentrum i Halmstad!! Uhu... om jag känner mig själv rätt så kommer jag ganska snart att tröttna på att träna själv på gymmet. Man måste ju hela tiden motivera sig själv då och hitta på nya övningar m.m. Tråkigt!
Trots det...så gick det i alla fall riktigt bra att träna där idag! Jag var motiverad och behövde få ur mig lite rastlöshet. =)
Sen när jag ätit här hemma i huset och satt och pratade med några av de inneboende här så kom kvällsvakten. Det är några utav RA'sarna som går lite nattpatrull här på området nu under O-week. Under denna veckan får man nämligen inte dricka alkohol på området och man får heller inte vara full och stökig på campusområdet. Så de turas om att gå runt och hålla ett öga på området. Bra tycker jag! Det blir en lugn och trygg atmosfär här.
I vilket fall....killen som kom förbi heter Rajet (tror jag det var....han är från Indien i alla fall, det vet jag) och var mycket trevlig! Vi hade en rätt så lång stunds konversation om läraryrket och om att plugga här på UB.
Han gav mig MÅNGA goda råd och gjorde faktiskt så att det känns mycket bättre nu att börja på UB på måndag. Tack Rajet! =) Känns väldigt skönt faktiskt! Många av RA'sarna är väldigt härliga människor faktiskt! De är väldigt utåt och vill att man ska komma fram och prata med dem. De säger också att är det något så BARA KOM FRAM och prata med mig eller fråga. Härligt!
Så Rajet stillade lite utav min oro inför måndag och vi hade dessutom en bra diskussion om läraryrket!
Tydligen är det ett ganska välbetalt yrke här i Aussie och rätt så välansett. Det borde vara så även i Indien och Sverige tyckte vi! Sen sa Rajet också att man kan läsa till ett år (efter att man gjort färdigt sin lärarexamen) och då läsa till "engelska som andraspråk"-slärare så att man därefter kan jobba som engelskalärare var som helst i världen!!! Hmmm...mycket intressant! Det sparar jag i minnesbanken... =)
Nu ska jag ge upp för dagen...
Imorgon väntar två pass med "Computer skills" och "Academic work".
Kram och godnatt!!
Det innebär att alla studenter nu återvänder till universitetet efter sitt sommarlov här i Australien. (Som ni kanske vet så ligger årstiderna här nere tvärtom hur vi har det i Sverige)
Så det har varit en MASSA aktiviteter här på UB hela veckan och en massa informationstillfällen.
Skolan har välkomnat alla studenter nya som gamla, vi har fått träffa våra mentorer...
en MYCKET bra funktion de har här på UB, vilket innebär att man blir tilldelad en mentor som läser samma program som du, i mitt fall alltså en person som läser till lärare. Alla program har olika färger och mentorerna bär t-shirtar med programmets färg. (Vår färg är mörk turkos!! Kunde det stämma bättre med mig eller? hihihi..)
Så det är lätt att veta vem man ska fråga om man undrar något. Mentorerna ansvarar sedan för en liten grupp studenter som hon/han visar runt på skolan, berättar lite om allt möjligt man kan tänkas behöva veta som ny lärarstudent på UB och har möten med ca en gång i veckan där man kan hantera vad som helst som vi i den lilla gruppen behöver prata om. De utgör alltså ett stöd för nya studenter. Toppen! När man är ny och oviss.
Det har även funnits ett flertal tillfällen där gratis mat delats ut. Mmmm....farligt men gott! =)
I måndags var det barbeque, sektionsvis (alltså lärarprogrammet för sig, ekonomerna för sig, sjuksköterskena för sig osv...), i tisdags var det pannkaksfrukost, i onsdags ägde "the main event" rum. Vilket innebar att det spelades livemusik, fanns gratis mat överallt (allt från bbq, bakad potatis, risotto, slushpuppies, dricka till glass osv..) och man kunde prova på att brottas i sumodräkter (som vi gjorde på Kamillas möhippa! =) ), hoppa studsmatta fastsatt i en sele, rida en mekanisk tjur osv...som en liten nöjespark på skolan kan man säga.
Och idag, torsdag så var det "mature age day" (det lät väl nått....låter som att man gått och blivit pensionär sådär över en månad...) då det serverades lunch för alla studenter som är lite "äldre".
Det har förståss även varit en massa informationstillfällen med det program man tillhör. Vi har fått veta lite mer om våra program. Hur man hittar till all info som kommer att finnas på "Moodle" (en website som innehåller ALLT som studenten behöver veta om sin kurs. Man kan se allt från v.1 tills när vi slutar. Vilka uppgifter som ska göras, scheman, böcker, forum, kursbeskrivningar m.m. m.m. Läraren kan även se vilka som varit inne på sidan för att se hur aktiva vi är!!) Det är sannerligen något som kommer att komma till Sverige framöver....sanna mina ord! Mycket smart och även klimatsmart, då inga papper behöver skrivas ut! Toppen!
Men det tar nog lite tid att lära sig det....jag är än så länge lite förvirrad över sidan....innehåller ju SÅ mycket information!
Vi har även fått träffa några av lärarna och de har pratat lite om hur det fungerar på UB osv...
...så. Summa Sumarum: Det har pågått en faslig massa aktiviteter här i veckan!!
Och uppepå detta så har det ju varit fester som man har kunnat gå på VARJE dag om man så velat. Jag har väl inte riktigt känt mig motiverad att följa med 18-åringarna ut varje kväll så jag har valt mina tillfällen... =)
I söndags hängde jag på. Det var väldigt trevligt tills vi hamnade i sjumilakön till stället "Bluestone" som vi skulle in på....och vad händer när vi väl når fram?? "Sorry, no thongs in here!!" sa vakten och hakade av avspärrningsrepet...."jahapp!"...det var den halvtimman i kö det! Jag blev alltså inte insläppt pga att jag hade flipflops på mig på fötterna. Ja, flipflops kallas här nere för "thongs"...vilket blir lite lustigt i amerikanska öron...hehehehe....
Ex: "Oh wait, I'm just gonna go and put on my thongs before we leave"....hmmm...ska han då ta på sig skor....eller ett par string?? hehehehehee.....
Kul när olika dialekter kan krocka så att orden får en helt ny mening! =)
I vilket fall....det blev ingen utgång för mig i söndags. Jag och Andrew (en 35-årig Aussie som bor i samma hus som jag på campus) tog en taxi hem istället. Nåja.
Då jag pga detta tappade lusten lite för att gå ut så skippade jag togapartyt i måndags kväll.
I tisdags sedan delade de ut gratis biobiljetter på campus till olika filmer som visades samma kväll. Så jag och några utländska studenter som jag bodde med tidigare (Lara o Ingrid = Holland, Guillaume och Ellian = Frankrike & Sebastian = Finland) gick på bio nere i stan på tisdag kvällen. Mycket mysigt! Jag gillar att krypa upp i stolen i en mörk biosalong med lite popcorn och en cola för att sedan avnjuta ca 2h underhållning på den stora bioduken...härligt!! =) Vi såg "Unknown" förresten....en okej film. Men ingen topphöjdare direkt...
Igårkväll (läs: onsdags) var det dags för "pubcrawl". En ständigt återkommande händelse tydligen. Det är ungefär översättbart med pubrunda. Klockan sju på kvällen tog vi bussen in till stan (chartrade bussar för endast detta event) och sedan blev vi indelade i olika grupper genom olika färg på det armband man fick runt armen. Vi fick förståss betala för det också, det missade jag att skriva.
Jag hamnade i den gröna gruppen. Vi hade grönklädda/militärklädda killar som ledde runt vår grupp. Sen började pubrundan....tjugo minuter på en pub....tjugo minuter på nästa osv....
Vissa regler implementerades på vägen. "När man hör någon blåsa i visselpipan gäller det att huka sig ner så fort man kan, den som är sist ner får häva sin öl". Klädnypor delades ut...de skulle sättas fast på någon och därefter skulle man räkna ner från tio. Hittade inte personen ifråga (som hade klädnypan på sig) klädnypan innan "noll" så fick den häva sin öl. osv osv...
Dessa fester arrangerades så klart INTE av skolan, utan av olika klubbar, "societys", föreningar som finns på skolan.
Och som ni kanske redan listat ut handlar det egentligen om att gå ut och festa! Dricka och lära känna andra studenter på det sättet.
Jag hade en helt okej kväll. Men nånstans kände jag ändå att detta inte riktigt var för mig....det var helt okej att gå runt och få se alla olika pubar och få dansa lite till bra musik och ta en öl...men det tempo som många höll är inte riktigt min grej... jag börjar väl bli för gammal kanske ;)
Men lite handlade det nog också om att den snubben som jag tidigare berättade om, Andrew är lite speciell.
Hmmm...jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det...
Han är 35 år gammal. Ska börja plugga psykologi på UB. Bor på campus med alla andra 18-åringar (jag ska väl inte säga något för jag är också gammal och bor här, men han är ju inte utbytesstudent som inte har några vänner här i Aussie. Han ÄR ju australiensare...) Han pratar om att det gäller ju att "hamna på cool-listan" så att man har rätt rykte resten av året. (Okej...hur gammal var du nu igen sa du?? Eller saknas det kanske lite självförtroende här?) Han FÖRSÖKER verkligen att vara inne och med de "coola kidsen"...men de drar sig liksom lite försynt undan... det blir liksom lite patetiskt att vara så gammal och ändå vilja låtsas att man är 18!
Han kan ABSOLUT inte tänka sig en tjej som är äldre än 28! TUR för mig!!!! =)
Ja....det kanske förklarar lite om hur han är... och på något sätt har han ändå blivit en liten ryggsäck på mig. (Hur lyckas jag alltid hamna bland såna killar?? Drar mig till minnes om den lilla engelsmannen på Bali nu igen...suck!)
Det är liksom alltid: "Jag går om du går!" "Vill du gå ut så hänger jag med!" och "lämna mig inte ensam och patetisk i ett hörn på utestället bara! Jag betalar drinkarna om du inte lämnar mig på utestället.."
Från början tyckte jag lite synd om honom och sa att "Självklart lämnar vi inte någon ensam när vi går ut!! Vi är ju ett gäng liksom!"
....men han blir mest ett plåster. Har ingen egen drivkraft. Dansar inte, utan håller krampaktigt i sin öl. Så stämningen ute blir liksom inte direkt uppsluppen. Det blev mycket att bara stå och hänga liksom och kolla på andra....vilket snabbt tråkar ut mig. Jag behöver lite positiv energi runt omkring mig och lite spralliga människor!
Så kvällen igår var ok, men inte så mycket mer. Synd att vi inte hamnade i samma grupp som fler i vårt hus eller andra som vi redan kände. Det hade underlättat!
Nåväl...idag har det varit en lugn dag! Skönt! Jag har fixat lite inför skolstart, ätit lunch med "mature age"-studenterna, utforskat mitt närområde, legat och solat en stund, varit och tränat för första gången på gymmet här på UB och pratat lite med folk här i huset nu ikväll.
Att jag utforskat mitt närområde råkade hända då jag letade efter en plats att lägga mig och sola på så nära vårt hus som möjligt, utan att ligga precis utanför någons fönster. Så jag hittade en äng en liten bit bort. Mycket mysigt! Där låg jag och njöt av att det idag var riktigt varmt och soligt!! =) Nice! Läste en skönlitterär bok och bara kopplade av en stund...sen skulle jag gå hem. Tänkte att jag kan ju ta en annan väg hem så hittar jag lite nya områden på vägen. Kanske en bra promenadväg eller så...så jag traskade in i skogen på stigarna. Men vägen tycktes aldrig ta slut...och jag spanade i trädtopparna efter spår av vilda koalor...men inte en endaste såg jag =/
Så jag gick och gick....jag är ju dessutom en människa som inte gillar att gå samma väg två gånger (fram och tillbaka alltså)...Jösses!! Kom precis på att det verkligen definierar mig: Jag gillar inte att gå samma väg två gånger! Både ur en filosofisk vynvinkel och i praktiken!
Nåväl...jag hittade ut till sist och hamnade ute på en landsväg! Mitt ute på landet tycktes det! Bland kohagar och annat....hihihi...härligt! Skönt att se lite natur igen och inte bara stadstrafik och asfalterade vägar.
Som tur är så är inte mitt lokalsinne så himla pjåkigt nu längre...så jag räknade ut var jag behövde svänga och åt vilket håll jag borde gå åt... så jag hittade hem igen =) Så nu har jag hittat ett bra promenadstråk!
Var som sagt också och tränade för första gången på gymmet här på UB idag. "Unisport" heter det och är ett väldigt litet gym. De har inga pass. Så det är egentligen bara lite styrkemaskiner, löpband, cyklar, crosstrainers, roddmaskiner och så fria vikter och lite pilatesbollar och sånt... trist! Jag saknar mina pass på Idrottscentrum i Halmstad!! Uhu... om jag känner mig själv rätt så kommer jag ganska snart att tröttna på att träna själv på gymmet. Man måste ju hela tiden motivera sig själv då och hitta på nya övningar m.m. Tråkigt!
Trots det...så gick det i alla fall riktigt bra att träna där idag! Jag var motiverad och behövde få ur mig lite rastlöshet. =)
Sen när jag ätit här hemma i huset och satt och pratade med några av de inneboende här så kom kvällsvakten. Det är några utav RA'sarna som går lite nattpatrull här på området nu under O-week. Under denna veckan får man nämligen inte dricka alkohol på området och man får heller inte vara full och stökig på campusområdet. Så de turas om att gå runt och hålla ett öga på området. Bra tycker jag! Det blir en lugn och trygg atmosfär här.
I vilket fall....killen som kom förbi heter Rajet (tror jag det var....han är från Indien i alla fall, det vet jag) och var mycket trevlig! Vi hade en rätt så lång stunds konversation om läraryrket och om att plugga här på UB.
Han gav mig MÅNGA goda råd och gjorde faktiskt så att det känns mycket bättre nu att börja på UB på måndag. Tack Rajet! =) Känns väldigt skönt faktiskt! Många av RA'sarna är väldigt härliga människor faktiskt! De är väldigt utåt och vill att man ska komma fram och prata med dem. De säger också att är det något så BARA KOM FRAM och prata med mig eller fråga. Härligt!
Så Rajet stillade lite utav min oro inför måndag och vi hade dessutom en bra diskussion om läraryrket!
Tydligen är det ett ganska välbetalt yrke här i Aussie och rätt så välansett. Det borde vara så även i Indien och Sverige tyckte vi! Sen sa Rajet också att man kan läsa till ett år (efter att man gjort färdigt sin lärarexamen) och då läsa till "engelska som andraspråk"-slärare så att man därefter kan jobba som engelskalärare var som helst i världen!!! Hmmm...mycket intressant! Det sparar jag i minnesbanken... =)
Nu ska jag ge upp för dagen...
Imorgon väntar två pass med "Computer skills" och "Academic work".
Kram och godnatt!!
Ballarat Wildlife Park, 20 feb 2011
Jag valde att följa med Utlandsstudenterna till Ballarat Wildlife Park i söndags. Besöket till denna djurpark var inte förrän på eftermiddagen. Så jag hade en hel förmiddag att försöka spendera på något sätt...
Jösses vad tomt det var här på campus! Alla var ju iväg och lekte lekar, testade olika idrotter, fick en busstour runt i Ballarat för att lära känna staden...osv
Jag. Jag tog sovmorgon till att börja med. =)
Sen tog jag mig en löparrunda.....i REGN och BLÅST.... men vad är detta!?
Jag ska nu därför ta död på en myt om Australien....
"Australien - Ett varmt och soligt land med ett tunt ozonlager" Lite av det är sant och det andra är INTE sant.
Ja - Ozonlagret är fruktansvärt tunt över Australien! (Har idag en röd fläck på ryggen eftersom jag lyckades se solen titta fram och febrilt därför kastade av mig de yttre kläderna och tog mig en tupplur i solen....OBS! Hade dock smörjt in mig med solskyddsfaktor...gör du inte det är du kokt snabbare än snabbt här nere pga det tunna ozonlagret : vilket i sin tur bidrar till att väldigt många här nere får hudcancer.... men jag hade missat en bit på ryggen dit jag inte riktigt nådde.... därav: den röda fläcken!)
NEJ - Australien är inte ett land som ALLTID är soligt och varmt!! Vissa delar kanske vad vet jag...skulle gissa på att ökenområdena och "the red centre" har mycket sol och väldigt varmt....
MEN här i Ballarat....oh no!! Sedan jag har kommit hit har jag fryst....fryst....fryst...
De säger att denna sommaren här har varit otroligt dålig. Mycket regn och väldigt kall. "Lake Wendouree" som är en naturlig damm, brukar normalt sett vara torrlagd, men är nu en sjö. Vilket gav mig en uppfattning om hur mycket vatten de egentligen fått här nere denna sommaren!
Så de somrar som normalt sett brukar innebära 35-40 graders värme och strålande sol här nere, har jag inte sett röken av. Vi har haft mellan 15-20 grader här. Visst i svenska vinteröron kan detta låta skönt. Men när man som jag endast tagit med sig sommargarderoben (mer eller mindre) så innebär detta kalla fötter, gåshud och en råhet som biter sig in på baraste kroppen.
Så för att återgå till myten..... NEJ, hela Australien är inte alltid en varm, strålande solig plats. Jag har bara helt enkelt lyckats pricka in den kallaste platsen.....suck....bra jobbat där utav en sommardyrkare!....(OBS! Sarkastiskt uttryckt!)
Ja, det är sant..de säger mig att Ballarat t.o.m. alltid har några grader kallare än Melbourne....och Melbourne är staden som kan ha alla de fyra årstiderna på en och samma dag!!! Återigen...suck!
Nåväl... åter till söndagen. Kl.1.30 pm var det dags att samlas vid busshållsplatsen för att åka till "The Wildlife park". Det hade då lyckligtvis slutat regna! Jippi!!
Det tog inte mer än 15 min att ta sig dit med bussen....och en förväntansfull skara utländska studenter hoppade ur bussen och marscherade in på djurparken.... i mitt huvud fanns ett solklart mål....ja, ni vet nog vad:
Koalor!!! =)
Väl inne i parken var det första vi stötte på kängurur. En stod precis utanför dörren där en barnfamilj försökt fika lite....men kängururna är inte dumma och smakar gärna på lite fika de med =) Så familjen försökte i rask takt att plocka undan allt och stänga alla lock.
Alla utländska studenter blev alldeles till sig: "Kangaroos!!!" Jag fick tag i en karta över djurparken och såg att matningen av koalor skulle börja om 5 min!! "VAR?? Var är koalorna??" Jag gick raskt förbi alla "roo's" och letade efter mitt favoritdjur...DÄR!!! Där uppe i ett träd satt den fantastiskt söta lilla varelsen och tittade nyfiket på mig. "Ååååååh....du lilla hjärtgull!!" Så tog jag några steg till och insåg att "OJ"...där på bara någon meters avstånd satt ytterligare en charmknutte och tog det oerhört lugnt på en trädgren. Kameran åkte fram....och jag ska erkänna att ett och annat kort togs på dessa små ulliga, gulliga och underbara djur! =)
Här är exempel på något:
En liten stund senare förstod jag att matningen av koalorna skulle äga rum på den stora gräsplätten där även kängururna befann sig. Matningen innebar att två skötare hämtade var sin koala som de sedan bar runt på så att alla fick känna på dem (klappa dem) och ta ett foto bredvid dem. I delstaten Victoria (som jag befinner mig i) är det inte tillåtet att hantera koalor, om man inte är djurskötare. Så därför får man inte hålla dem här utan bara känna på dem. Så jag ställde mig glatt bredvid en utav koalorna för att bli fotad...
...kände mig dock efteråt lite barnslig.... har börjat tänka om lite kring djurparker sen jag var i Borneo....
Det kan inte vara bra med dessa djurparker för djuren. Det är ju inte det minsta naturligt för dem. Att bo i en trång bur (för vissa), att inte behöva leta, jaga eller söka efter mat själv utan endast bli serverad den (vilket gör att de inte rör på sig lika mycket och därav blir feta och lata) och att uppepå detta bli utsatta för flera hundratals olika människor som ska känna, klämma, peta, klappa, kladda, komma nära inpå med sina dofter, skräniga ljud och påträngande, klickande kameror...
....Usch... jag känner mig numera skyldig till att ha gjort en hel massa djur olyckliga. Skyldig till att bidra till att djur hålls i fångenskap och inte få leva som de borde: Fritt i sin naturliga miljö!! För jag har ju besökt en hel del djurparker, framför allt under mina tidigare resor!! ...kände mig ännu dummare efter att ha sett alla påträngande och jobbiga människor som skulle fram och vara riktigt påträngande och klappa överallt på huvud och öron även om skötarna sagt att de inte fick det...och alla barnfamiljer som tvingade fram sina barn att "stå och le" mot kameran precis intill djuret, trots att barnen var lite halvrädda och inte ville.....usch, vi människor är ju bra korkade!! Stackars dessa djur!! Vad har de gjort för ont för att få utstå detta. Vilken stress det måste innebära för dem!
Vi människor är allt bra dumma ibland. Vi tror vi vet så mycket och vill och SKA påverka allt och lägga oss i allt. Som om vi vore de som bestämde här på jorden... men jag tror att Moder Jord har börjat säga ifrån. Ta bara alla översvämningar, jordbävningar, "bush-fires" och klimatförändringarna som nu sker allt mer och i allt större utsträckning över hela vår jord, som exempel. "What goes around, comes around"...
Nåväl.... djurparken var verkligen ingen stor park. Jag som varit på Australia Zoo (Steve Irwins zoo) tidigare listade inte direkt denna som någon höjdare. Detta berodde förståss inte på djuren! De stackarna har ju inte valt var de ska bo. Det som dock var riktigt bra med parken var skötaren som gick "matningsronden". Det började alltså med koalorna och sedan gick han runt till alla djuren och berättade en hel MASSA intressant fakta om och kring djuret. Det var en ung kille och han hade svar på alla frågor. Det var nog inte mycket han inte visste om djur!! Duktig! Dessutom var jag grymt imponerad av hur mycket han pratade. Jag undrar just om han någonsin andades?? Han var värre än mig!! =) Dessutom la han ofta något litet kärleksfullt, välmenande ord till de flesta djuren. Det märktes att han gillade djuren!
Jag följde matrundan som till sist ledde in till Krokodilerna.... men här blev det svårt att fokusera på djuren helt plötsligt..... inne i hörnet av byggnaden (inomhus) där krokodilernas glasbur fanns stod skötaren för alla reptiler. En av arten "Orang Orang - Masculinus Primus" skulle jag vilja kalla det!! =)
Japp, det är rätt. En människa av den manliga sorten. Och vilken pudding!!!
Fick svårt att hålla ögonen på krokodilerna där en stund måste jag påstå....hihihihi....
Han var väldigt seriös och kunde oerhört mycket om krokodiler och det märktes att det var hans stora intresse. Inte konstigt med tanke på att hans pappa hade jobbat med det här i alla år och att hans son därav i stort sett växt upp i krokodildammen... =)
Pappan var också där, men lät sonen sköta showen. Sonen berättade även historierna om när han som liten varit oerhört nära att stryka med då pappan inte märkt att en krokodil kommit lös och fått grabba tag i den då 1-åriga sonens arm över kroppen på krokodilen för att se till att han inte blev till en trevlig liten munsbit för Mr. Crocodile. En annan gång hade sonen som tonåring frågat om man kunde hålla en krokodil? Varpå pappan sagt att det är inga problem och lagt en krokodil i armarna på sonen. Krokodilen misstyckte och svängde runt sitt huvud enligt naturlig instinkt och högg tag i sonens bröst och släppte inte....på ett tag...
Sonen log mest när han berättade dessa historier, medan pappan höll sig undan...."thanks" sa han till sist. Hehehehe...ja, han framstod ju inte i alltför sköna dager med tanke på de historierna....hihihihi...
(Vilket kom mig att tänka på de historier jag berättar om dig ibland mamma...med brännmärket o. dyl. ....hehehe...)
Här är ögongodiset:
Ja, bakom den massiva krokodilen då alltså =)
Vi fick inte spendera speciellt mycket tid i djurparken: 1h 45 min. Förstod i och för sig det bättre när vi kom in och såg att den inte var så stor.... men tiden gick väldigt fort.
Så plötsligt var det dags att åka hemåt igen...
Bella (en utlandsstudent från Taiwan) tog någon bild på mig och några olika kängurur innan vi gick ut. Dem tror jag absolut inte att vi störde!! Visst de är absolut inte i sin riktiga miljö och var nog en aningens för feta... men de var tama som hundar och låg på rygg och ville bli kliade på magen och gottade sig åt all mat de fick av turisterna.
Så absolut FEL, men de mådde inte dåligt!
Här några bilder på det:
totalt avslappnad känguru och 
jag och en känguru.
In i bussen igen sedan och en kvart senare var vi tillbaka på UB (University of Ballarat). Så medan resten av studenterna här på uni hade en full dag med aktiviteter, fick vi utlandsstudenter bara en liten kort utflykt....
Tycker det är synd att de inte kunde cynka detta bättre....vi missade ju allt som de andra gjorde denna dagen. =/
Men men....men kan inte få allt här i livet! =)
Mer om "O-week" i nästa inlägg... för denna veckan är det Orientation week eller s.k. "O-week" för alla nya studenter på skolan. Vilket innebär en massa jippon och grejer som händer...
Men som sagt...mer om det nästa gång!
Nu: Puss och godnatt!
Jösses vad tomt det var här på campus! Alla var ju iväg och lekte lekar, testade olika idrotter, fick en busstour runt i Ballarat för att lära känna staden...osv
Jag. Jag tog sovmorgon till att börja med. =)
Sen tog jag mig en löparrunda.....i REGN och BLÅST.... men vad är detta!?
Jag ska nu därför ta död på en myt om Australien....
"Australien - Ett varmt och soligt land med ett tunt ozonlager" Lite av det är sant och det andra är INTE sant.
Ja - Ozonlagret är fruktansvärt tunt över Australien! (Har idag en röd fläck på ryggen eftersom jag lyckades se solen titta fram och febrilt därför kastade av mig de yttre kläderna och tog mig en tupplur i solen....OBS! Hade dock smörjt in mig med solskyddsfaktor...gör du inte det är du kokt snabbare än snabbt här nere pga det tunna ozonlagret : vilket i sin tur bidrar till att väldigt många här nere får hudcancer.... men jag hade missat en bit på ryggen dit jag inte riktigt nådde.... därav: den röda fläcken!)
NEJ - Australien är inte ett land som ALLTID är soligt och varmt!! Vissa delar kanske vad vet jag...skulle gissa på att ökenområdena och "the red centre" har mycket sol och väldigt varmt....
MEN här i Ballarat....oh no!! Sedan jag har kommit hit har jag fryst....fryst....fryst...
De säger att denna sommaren här har varit otroligt dålig. Mycket regn och väldigt kall. "Lake Wendouree" som är en naturlig damm, brukar normalt sett vara torrlagd, men är nu en sjö. Vilket gav mig en uppfattning om hur mycket vatten de egentligen fått här nere denna sommaren!
Så de somrar som normalt sett brukar innebära 35-40 graders värme och strålande sol här nere, har jag inte sett röken av. Vi har haft mellan 15-20 grader här. Visst i svenska vinteröron kan detta låta skönt. Men när man som jag endast tagit med sig sommargarderoben (mer eller mindre) så innebär detta kalla fötter, gåshud och en råhet som biter sig in på baraste kroppen.
Så för att återgå till myten..... NEJ, hela Australien är inte alltid en varm, strålande solig plats. Jag har bara helt enkelt lyckats pricka in den kallaste platsen.....suck....bra jobbat där utav en sommardyrkare!....(OBS! Sarkastiskt uttryckt!)
Ja, det är sant..de säger mig att Ballarat t.o.m. alltid har några grader kallare än Melbourne....och Melbourne är staden som kan ha alla de fyra årstiderna på en och samma dag!!! Återigen...suck!
Nåväl... åter till söndagen. Kl.1.30 pm var det dags att samlas vid busshållsplatsen för att åka till "The Wildlife park". Det hade då lyckligtvis slutat regna! Jippi!!
Det tog inte mer än 15 min att ta sig dit med bussen....och en förväntansfull skara utländska studenter hoppade ur bussen och marscherade in på djurparken.... i mitt huvud fanns ett solklart mål....ja, ni vet nog vad:
Koalor!!! =)
Väl inne i parken var det första vi stötte på kängurur. En stod precis utanför dörren där en barnfamilj försökt fika lite....men kängururna är inte dumma och smakar gärna på lite fika de med =) Så familjen försökte i rask takt att plocka undan allt och stänga alla lock.
Alla utländska studenter blev alldeles till sig: "Kangaroos!!!" Jag fick tag i en karta över djurparken och såg att matningen av koalor skulle börja om 5 min!! "VAR?? Var är koalorna??" Jag gick raskt förbi alla "roo's" och letade efter mitt favoritdjur...DÄR!!! Där uppe i ett träd satt den fantastiskt söta lilla varelsen och tittade nyfiket på mig. "Ååååååh....du lilla hjärtgull!!" Så tog jag några steg till och insåg att "OJ"...där på bara någon meters avstånd satt ytterligare en charmknutte och tog det oerhört lugnt på en trädgren. Kameran åkte fram....och jag ska erkänna att ett och annat kort togs på dessa små ulliga, gulliga och underbara djur! =)
Här är exempel på något:
En liten stund senare förstod jag att matningen av koalorna skulle äga rum på den stora gräsplätten där även kängururna befann sig. Matningen innebar att två skötare hämtade var sin koala som de sedan bar runt på så att alla fick känna på dem (klappa dem) och ta ett foto bredvid dem. I delstaten Victoria (som jag befinner mig i) är det inte tillåtet att hantera koalor, om man inte är djurskötare. Så därför får man inte hålla dem här utan bara känna på dem. Så jag ställde mig glatt bredvid en utav koalorna för att bli fotad...
...kände mig dock efteråt lite barnslig.... har börjat tänka om lite kring djurparker sen jag var i Borneo....
Det kan inte vara bra med dessa djurparker för djuren. Det är ju inte det minsta naturligt för dem. Att bo i en trång bur (för vissa), att inte behöva leta, jaga eller söka efter mat själv utan endast bli serverad den (vilket gör att de inte rör på sig lika mycket och därav blir feta och lata) och att uppepå detta bli utsatta för flera hundratals olika människor som ska känna, klämma, peta, klappa, kladda, komma nära inpå med sina dofter, skräniga ljud och påträngande, klickande kameror...
....Usch... jag känner mig numera skyldig till att ha gjort en hel massa djur olyckliga. Skyldig till att bidra till att djur hålls i fångenskap och inte få leva som de borde: Fritt i sin naturliga miljö!! För jag har ju besökt en hel del djurparker, framför allt under mina tidigare resor!! ...kände mig ännu dummare efter att ha sett alla påträngande och jobbiga människor som skulle fram och vara riktigt påträngande och klappa överallt på huvud och öron även om skötarna sagt att de inte fick det...och alla barnfamiljer som tvingade fram sina barn att "stå och le" mot kameran precis intill djuret, trots att barnen var lite halvrädda och inte ville.....usch, vi människor är ju bra korkade!! Stackars dessa djur!! Vad har de gjort för ont för att få utstå detta. Vilken stress det måste innebära för dem!
Vi människor är allt bra dumma ibland. Vi tror vi vet så mycket och vill och SKA påverka allt och lägga oss i allt. Som om vi vore de som bestämde här på jorden... men jag tror att Moder Jord har börjat säga ifrån. Ta bara alla översvämningar, jordbävningar, "bush-fires" och klimatförändringarna som nu sker allt mer och i allt större utsträckning över hela vår jord, som exempel. "What goes around, comes around"...
Nåväl.... djurparken var verkligen ingen stor park. Jag som varit på Australia Zoo (Steve Irwins zoo) tidigare listade inte direkt denna som någon höjdare. Detta berodde förståss inte på djuren! De stackarna har ju inte valt var de ska bo. Det som dock var riktigt bra med parken var skötaren som gick "matningsronden". Det började alltså med koalorna och sedan gick han runt till alla djuren och berättade en hel MASSA intressant fakta om och kring djuret. Det var en ung kille och han hade svar på alla frågor. Det var nog inte mycket han inte visste om djur!! Duktig! Dessutom var jag grymt imponerad av hur mycket han pratade. Jag undrar just om han någonsin andades?? Han var värre än mig!! =) Dessutom la han ofta något litet kärleksfullt, välmenande ord till de flesta djuren. Det märktes att han gillade djuren!
Jag följde matrundan som till sist ledde in till Krokodilerna.... men här blev det svårt att fokusera på djuren helt plötsligt..... inne i hörnet av byggnaden (inomhus) där krokodilernas glasbur fanns stod skötaren för alla reptiler. En av arten "Orang Orang - Masculinus Primus" skulle jag vilja kalla det!! =)
Japp, det är rätt. En människa av den manliga sorten. Och vilken pudding!!!
Fick svårt att hålla ögonen på krokodilerna där en stund måste jag påstå....hihihihi....
Han var väldigt seriös och kunde oerhört mycket om krokodiler och det märktes att det var hans stora intresse. Inte konstigt med tanke på att hans pappa hade jobbat med det här i alla år och att hans son därav i stort sett växt upp i krokodildammen... =)
Pappan var också där, men lät sonen sköta showen. Sonen berättade även historierna om när han som liten varit oerhört nära att stryka med då pappan inte märkt att en krokodil kommit lös och fått grabba tag i den då 1-åriga sonens arm över kroppen på krokodilen för att se till att han inte blev till en trevlig liten munsbit för Mr. Crocodile. En annan gång hade sonen som tonåring frågat om man kunde hålla en krokodil? Varpå pappan sagt att det är inga problem och lagt en krokodil i armarna på sonen. Krokodilen misstyckte och svängde runt sitt huvud enligt naturlig instinkt och högg tag i sonens bröst och släppte inte....på ett tag...
Sonen log mest när han berättade dessa historier, medan pappan höll sig undan...."thanks" sa han till sist. Hehehehe...ja, han framstod ju inte i alltför sköna dager med tanke på de historierna....hihihihi...
(Vilket kom mig att tänka på de historier jag berättar om dig ibland mamma...med brännmärket o. dyl. ....hehehe...)
Här är ögongodiset:
Ja, bakom den massiva krokodilen då alltså =)Vi fick inte spendera speciellt mycket tid i djurparken: 1h 45 min. Förstod i och för sig det bättre när vi kom in och såg att den inte var så stor.... men tiden gick väldigt fort.
Så plötsligt var det dags att åka hemåt igen...
Bella (en utlandsstudent från Taiwan) tog någon bild på mig och några olika kängurur innan vi gick ut. Dem tror jag absolut inte att vi störde!! Visst de är absolut inte i sin riktiga miljö och var nog en aningens för feta... men de var tama som hundar och låg på rygg och ville bli kliade på magen och gottade sig åt all mat de fick av turisterna.
Så absolut FEL, men de mådde inte dåligt!
Här några bilder på det:
totalt avslappnad känguru och 
jag och en känguru.In i bussen igen sedan och en kvart senare var vi tillbaka på UB (University of Ballarat). Så medan resten av studenterna här på uni hade en full dag med aktiviteter, fick vi utlandsstudenter bara en liten kort utflykt....
Tycker det är synd att de inte kunde cynka detta bättre....vi missade ju allt som de andra gjorde denna dagen. =/
Men men....men kan inte få allt här i livet! =)
Mer om "O-week" i nästa inlägg... för denna veckan är det Orientation week eller s.k. "O-week" för alla nya studenter på skolan. Vilket innebär en massa jippon och grejer som händer...
Men som sagt...mer om det nästa gång!
Nu: Puss och godnatt!
The weekend for new students...och Unismart "Conrad"
Okej.... har några saker på hjärtat som måste ut. Det är då det är så himla fantastiskt att ha en blogg!! =)
Har nu förstått att detta är en helg för alla de studenter som är nya på skolan för i år...det tog bara två dagar och snart är det söndag....hihihihi...
Idag lekte vi lekar nere på den stora fotbollsplanen i ca 2h. Det var alla vi som bor på campus "Bella Guerin" som hade aktiviteter tillsammans. Det var helt ok. Påminde dock om de lekar som vi lekte när vi nollades och jag nollade andra....lite samma koncept.
Och vet ni!!?? .... de lekte t.o.m. en lek som vi också hade i Halmstad "Jätten, trollkarlen och dvärgen"....minns ni?
Lite som sten, sax, påse. Kul! Och roligt att dessa lekar finns över hela världen....lite coolt tycker jag!
Samlade även på mig lite idéer till eventuellt kommande behov (av lekar alltså....)
Efter lekarna blev det lunch. Alla "RA":s (alltså de som tar hand om oss och har ansvar för två hus var...och personerna i husen =) ) grillade och vi minglade runt lite.
Under denna lunch fick jag plötsligt reda på att det skulle vara en "fin-middag" ikväll....WHAT??
Och den var semi-formell....vilket ungefär betydde: Klä upp dig.
Ameh.....jag har ju INGA SOM HELST finkläder med mig!!! Och inga högklackade skor....vem trodde att jag skulle kunna tänkas behöva såna?? Och var skulle de fått plats i packningen?? Jag är en backpacker rätt igenom....
Nåväl....som TUR var, köpte jag en blå och vitrandig långklänning på rea på Supré här i stan häromdagen....TUR!! Den fick det bli....inte speciellt "fancy", men den fick duga....och skor då?
Är inte direkt stolt över det...men valet stod mellan joggingskor, walking-sandaler och flipflops.....
....så jag valde......: och yes, flipflopsen!! =)
Så här såg "unit 1 & 2" = hus 1 & 2 ut ikväll:
Som ni ser var alla VÄLDIGT uppklädda och fina.... så nu har jag väl dragit ner svenskars rykte när det kommer till dresscode och klädstil här nere.....hehehehehehe....
Nåväl....hur skulle jag kunna veta?? Ingen har berättat för mig vad som skulle hända!
Jaja, i vilket fall. Middagen som följde efter lite tal och fotografering var KANON!! Mycket god mat och ett helt efterrättsbord med smaskiga sockerbomber.....mums! (Får antagligen sota för det i efterhand..men gott var det!)
Vi lekte lite lekar även under middagen. Och DÅ mina vänner!!...DÅ samlade jag på mig idéer till vår avslutningsbal!!! OH YES!!! Det är jag riktigt nöjd med! Påminn mig bara om detta Emsan och Malin S!!! För det kan hända att jag glömmer av det....men det ligger nånstans i mitt långtidsminne... =)
Det enda som känns lite sådär just nu är att alla är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ himla unga!!!
Har inte hört någon säga att de är över 22 år!!! Känner mig mer och mer redo för att öppna kistlocket och krypa ner direkt....eller DIR som Simon skulle ha sagt. =)
Jag vet, jag vet....ålder är bara en siffra. Men som om jag inte hade nog med åldersnoja innan jag åkte... nu börjar jag seriöst undra vad folk i min ålder BORDE göra??? Var är alla i min ålder??? Vad gör ni i era liv???
Jag gör i alla fall inte det ni gör tydligen....kanske skulle ändra namnet på denna blogg till "misfit" istället??
Ibland börjar man minsann undra....varför ska jag simma mot strömmen när alla andra flyter med??
...och jag vet! Det är mitt eget val...så "harden up prinsess"..som Mark skulle säga...
Men men....det känns i alla fall sådär just nu.
Men visst, det kan också ha att göra med att det som alla "nybörjare" här nu går igenom....har jag redan gått igenom....och TVÅ gånger dessutom. Om man tänker på att jag nollats och sedan även varit med och nollat andra!
Frågan i mitt huvud lyder nu därför.... hur gamla är de som kommer tillbaka nästa vecka? De som börjar sitt andra och tredje år här alltså. För det verkar som att i stort sett alla börjar plugga på universitet när de är 18-19 år gamla.... (de flesta i mitt hus är 18-19 år), är de då 20-21 år?? Då är jag ju i så fall fortfarande gammelfarmor här på campus!
Jaja....nog gnällt om detta. Känner mig bara lite malplacerad som sagt.
Efter middagen var jag dock med om något ashäftigt!!! I vanlig ordning hade jag ingen aning om vad som skulle hända.... (som sagt, jag har inte fått något schema eller någon info....med andra ord inte ens i närheten av så bra som Halmstads nollning är: Halmstad Högskola RULES!!!! =) )
Men vi skulle gå in i en stor aula och få information om sex, droger och alkohol....alltså sånt som vanligtvis hör till en inspark. Okej, en vanlig föreläsning om detta...sånt som jag hört förut tänkte jag....men Jösses: BOY hade jag fel!!
Upp på scen välkomnas en man i kostym från Harvard University som har gjort åtskilliga studier om alkohol och dess effekter. Min tanke var att denna mannen måste bära tupé för hans gråa hår passade inte riktigt in...Mannen börjar prata på amerikanska om olika studier som utförts i USA. Han pratar en stund och drar något litet skämt. Sen berättar han att de har kommit överrens med UB (University of Ballarat) om att få göra en studie här. Studenter ska då få tillgång till alkohol och resultaten av deras betyg på utbildningen, alltså hur det går med deras studerande under tiden de dricker litegrann varje dag, ska sedan mätas och undersökas. Han ställer sedan frågan: "Hur många kan tänka sig att ställa upp på det här?" Ca 1/4 av studenterna räckte upp händerna.
Så visar han upp vad studien kallas på powerpointen: "Blood and Alcohol Limits Learning Study"...med andra ord BALLS!!!! När han pekar ut denna förkortning, började det plötsligt att spelas musik ur högtalarna och mannen ställer sig mitt på scenen och börjar slita av sig kläderna..... "WHAT??????"
Sedan ryker peruken och därefter löständerna....lamporna släcks och han plockar fram tre självlysande bollar och börjar jonglera med dem i takt till musiken.....
Min haka ligger vid det här laget på golvet.....vad hände?? vem är han?? Vad gör han??
Denne helt enastående, fullkomligt fantastiske människa heter Conrad och jobbar för "Unismart". Han höll därefter en föreläsning som jag nog aldrig kommer att glömma!! Denna kille/man visste hur man når ut till folk, speciellt ungdomar och framför allt hur man skapar ett intryck som varar!!! Vilken talang!!
Det fanns inte EN endaste tråkig stund i denna föreläsning! Han skulle alltså prata med oss om sex, alkohol och droger. Men istället för att göra det på det "vanliga", tråkiga sättet. Har detta företag kommit på ett helt makalöst bra sätt att förmedla sitt budskap till unga människor/studenter.
Via musik, en piska, en tvångströja, bilder på powerpoint, med ord, gestikulering, via drama (killen var som en vandrande comedy/stand-up/teater-talang!!) förmedlade han på ett väldigt bra, tydligt, minnesvärt sätt den information som han ville skulle nå fram till alla studenter! Underbart! Vilket koncept!! DET borde vi ha i Sverige!!!!
Han pendlade mellan allvar och skämt...och han gjorde det med bravur!
Så kort sagt: BRILLIANT Conrad!!! Vilken grej!!
Nu är det dags att sova.....imorgon står valet mellan att följa med alla unghöns till en fysisk-aktivitetsdag...eller följa med de internationella studenterna till Ballarat Wildlife Park..... Hmmmm.... jag vill göra båda!!!
Får sova på saken....godnatt!!! zzzzzzz....
Har nu förstått att detta är en helg för alla de studenter som är nya på skolan för i år...det tog bara två dagar och snart är det söndag....hihihihi...
Idag lekte vi lekar nere på den stora fotbollsplanen i ca 2h. Det var alla vi som bor på campus "Bella Guerin" som hade aktiviteter tillsammans. Det var helt ok. Påminde dock om de lekar som vi lekte när vi nollades och jag nollade andra....lite samma koncept.
Och vet ni!!?? .... de lekte t.o.m. en lek som vi också hade i Halmstad "Jätten, trollkarlen och dvärgen"....minns ni?
Lite som sten, sax, påse. Kul! Och roligt att dessa lekar finns över hela världen....lite coolt tycker jag!
Samlade även på mig lite idéer till eventuellt kommande behov (av lekar alltså....)
Efter lekarna blev det lunch. Alla "RA":s (alltså de som tar hand om oss och har ansvar för två hus var...och personerna i husen =) ) grillade och vi minglade runt lite.
Under denna lunch fick jag plötsligt reda på att det skulle vara en "fin-middag" ikväll....WHAT??
Och den var semi-formell....vilket ungefär betydde: Klä upp dig.
Ameh.....jag har ju INGA SOM HELST finkläder med mig!!! Och inga högklackade skor....vem trodde att jag skulle kunna tänkas behöva såna?? Och var skulle de fått plats i packningen?? Jag är en backpacker rätt igenom....
Nåväl....som TUR var, köpte jag en blå och vitrandig långklänning på rea på Supré här i stan häromdagen....TUR!! Den fick det bli....inte speciellt "fancy", men den fick duga....och skor då?
Är inte direkt stolt över det...men valet stod mellan joggingskor, walking-sandaler och flipflops.....
....så jag valde......: och yes, flipflopsen!! =)
Så här såg "unit 1 & 2" = hus 1 & 2 ut ikväll:
Som ni ser var alla VÄLDIGT uppklädda och fina.... så nu har jag väl dragit ner svenskars rykte när det kommer till dresscode och klädstil här nere.....hehehehehehe....
Nåväl....hur skulle jag kunna veta?? Ingen har berättat för mig vad som skulle hända!
Jaja, i vilket fall. Middagen som följde efter lite tal och fotografering var KANON!! Mycket god mat och ett helt efterrättsbord med smaskiga sockerbomber.....mums! (Får antagligen sota för det i efterhand..men gott var det!)
Vi lekte lite lekar även under middagen. Och DÅ mina vänner!!...DÅ samlade jag på mig idéer till vår avslutningsbal!!! OH YES!!! Det är jag riktigt nöjd med! Påminn mig bara om detta Emsan och Malin S!!! För det kan hända att jag glömmer av det....men det ligger nånstans i mitt långtidsminne... =)
Det enda som känns lite sådär just nu är att alla är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ himla unga!!!
Har inte hört någon säga att de är över 22 år!!! Känner mig mer och mer redo för att öppna kistlocket och krypa ner direkt....eller DIR som Simon skulle ha sagt. =)
Jag vet, jag vet....ålder är bara en siffra. Men som om jag inte hade nog med åldersnoja innan jag åkte... nu börjar jag seriöst undra vad folk i min ålder BORDE göra??? Var är alla i min ålder??? Vad gör ni i era liv???
Jag gör i alla fall inte det ni gör tydligen....kanske skulle ändra namnet på denna blogg till "misfit" istället??
Ibland börjar man minsann undra....varför ska jag simma mot strömmen när alla andra flyter med??
...och jag vet! Det är mitt eget val...så "harden up prinsess"..som Mark skulle säga...
Men men....det känns i alla fall sådär just nu.
Men visst, det kan också ha att göra med att det som alla "nybörjare" här nu går igenom....har jag redan gått igenom....och TVÅ gånger dessutom. Om man tänker på att jag nollats och sedan även varit med och nollat andra!
Frågan i mitt huvud lyder nu därför.... hur gamla är de som kommer tillbaka nästa vecka? De som börjar sitt andra och tredje år här alltså. För det verkar som att i stort sett alla börjar plugga på universitet när de är 18-19 år gamla.... (de flesta i mitt hus är 18-19 år), är de då 20-21 år?? Då är jag ju i så fall fortfarande gammelfarmor här på campus!
Jaja....nog gnällt om detta. Känner mig bara lite malplacerad som sagt.
Efter middagen var jag dock med om något ashäftigt!!! I vanlig ordning hade jag ingen aning om vad som skulle hända.... (som sagt, jag har inte fått något schema eller någon info....med andra ord inte ens i närheten av så bra som Halmstads nollning är: Halmstad Högskola RULES!!!! =) )
Men vi skulle gå in i en stor aula och få information om sex, droger och alkohol....alltså sånt som vanligtvis hör till en inspark. Okej, en vanlig föreläsning om detta...sånt som jag hört förut tänkte jag....men Jösses: BOY hade jag fel!!
Upp på scen välkomnas en man i kostym från Harvard University som har gjort åtskilliga studier om alkohol och dess effekter. Min tanke var att denna mannen måste bära tupé för hans gråa hår passade inte riktigt in...Mannen börjar prata på amerikanska om olika studier som utförts i USA. Han pratar en stund och drar något litet skämt. Sen berättar han att de har kommit överrens med UB (University of Ballarat) om att få göra en studie här. Studenter ska då få tillgång till alkohol och resultaten av deras betyg på utbildningen, alltså hur det går med deras studerande under tiden de dricker litegrann varje dag, ska sedan mätas och undersökas. Han ställer sedan frågan: "Hur många kan tänka sig att ställa upp på det här?" Ca 1/4 av studenterna räckte upp händerna.
Så visar han upp vad studien kallas på powerpointen: "Blood and Alcohol Limits Learning Study"...med andra ord BALLS!!!! När han pekar ut denna förkortning, började det plötsligt att spelas musik ur högtalarna och mannen ställer sig mitt på scenen och börjar slita av sig kläderna..... "WHAT??????"
Sedan ryker peruken och därefter löständerna....lamporna släcks och han plockar fram tre självlysande bollar och börjar jonglera med dem i takt till musiken.....
Min haka ligger vid det här laget på golvet.....vad hände?? vem är han?? Vad gör han??
Denne helt enastående, fullkomligt fantastiske människa heter Conrad och jobbar för "Unismart". Han höll därefter en föreläsning som jag nog aldrig kommer att glömma!! Denna kille/man visste hur man når ut till folk, speciellt ungdomar och framför allt hur man skapar ett intryck som varar!!! Vilken talang!!
Det fanns inte EN endaste tråkig stund i denna föreläsning! Han skulle alltså prata med oss om sex, alkohol och droger. Men istället för att göra det på det "vanliga", tråkiga sättet. Har detta företag kommit på ett helt makalöst bra sätt att förmedla sitt budskap till unga människor/studenter.
Via musik, en piska, en tvångströja, bilder på powerpoint, med ord, gestikulering, via drama (killen var som en vandrande comedy/stand-up/teater-talang!!) förmedlade han på ett väldigt bra, tydligt, minnesvärt sätt den information som han ville skulle nå fram till alla studenter! Underbart! Vilket koncept!! DET borde vi ha i Sverige!!!!
Han pendlade mellan allvar och skämt...och han gjorde det med bravur!
Så kort sagt: BRILLIANT Conrad!!! Vilken grej!!
Nu är det dags att sova.....imorgon står valet mellan att följa med alla unghöns till en fysisk-aktivitetsdag...eller följa med de internationella studenterna till Ballarat Wildlife Park..... Hmmmm.... jag vill göra båda!!!
Får sova på saken....godnatt!!! zzzzzzz....
Resan från Borneo....
Ja ni....var ska man börja....!?
Efter att ha haft en fantastisk sista kväll med gänget så började dagen efter väldigt lugnt.
Jag kunde hinna med två snorkelturer på ön innan jag båten skulle gå in mot Semporna igen (fastlandet).
Men denna dag var inte lika strålande solig som dagen innan.... vem vet...kanske grät även himmeln för att jag nu var tvungen att lämna denna fina ö??
I vilket fall så seglade molnen in och plötsligt började det regna....
Mel skulle denna dag friska upp sina kunskaper på sitt gamla dykarcertifikat, så hon fick glatt hoppa i båten och ge sig iväg ut i regnet....men Mark och jag satt kvar och konstaterade att vi hade det rätt bra under taket vid matplatsen. =)
Lagom till andra rundan så klarnade dock himlen upp....ja, men det är väl klart att jag måste ta mig en sista snorkeltur innan jag åker!! Även om det aldrig kan toppa snorkelturen dagen innan med alla de stora sköldpaddorna! Så vi åkte iväg alla tre. Mark, Mel och jag. (Mel skulle göra 3 dyk denna dag och dykarna åkte med samma båt som snorklarna..) Det var väldigt harmoniskt och lugnt att snorkla runt på det ställe vi blev avsläppta på....inte en enda stinger! (små brännmaneter..) Så jag snorklade glatt runt och tittade på "Doris"-fiskar...ni vet Doris i "Hitta Nemo"!? ....m.m. Tills plötsligt.....nämen! "Vem var det som petade på mig??"....efter att ha simmat runt i cirklar en stund konstaterade jag att ingen var där!? Men mindes då att jag sett en fisk stirra finurligt på mig strax innan..... var det den som bet mig?? Inte vet jag....men något var det, och det gjorde ju inte ont. Men det räckte för att se till att skrämma bort mig och hålla mig till gruppen igen i alla fall =)
Så om det var fiskens skrämseltaktik så lyckades han/hon ....hihihi...
Väl tillbaka på Uncle Changs efter snorklingen så frågade jag när båten skulle åka in mot Semporna?
"Oh, they are gonna drink coffee and relax first....you have time to take a shower....no stress!", sa de avkopplade människorna på Uncle Changs. Passade mig utmärkt! Så jag gick in till Mel och Marks nya rum...(de bytte till ett parrum när jag nu skulle åka.. och vi var ju utcheckade från det gamla rummet..) och tog mig en dusch i lugn och ro... ja, något annat kan man inte påstå att det GICK att göra... den duschen hade inte speciellt mycket tryck i munstycket. För att överhuvudtaget kunna få till en samlad stråle som faktiskt kunde skölja ut lite av schampoot i håret så fick jag hålla upp slangen, sträcka på den och sedan luta den nedåt så att vattnet faktiskt träffade mig också....hehehehe....nåväl...sidospår...
När jag precis torkat mig hör jag Mark utanför...."de börjar bli klara för att åka nu Lina så hur går det för dig?"
"Shit!! VA??" Jag var ju helt inställd på att det skulle ta lååååång tid innan vi skulle åka!!
...och NEJ!!, jag duschade inte i hundra år, vilket många som känner mig nu genast antog.... Jag är försiktig med vattnet när jag är i länder där det är svårt att få tag på färskvatten!
I vilket fall fick jag en väldans fart.....ingen insmörjning här inte! Även om huden på ryggen brände...
Så kom receptionisttjejen som lovat mig den lååånga tiden....."Are you ready miss?"
Så såg hon mig.....stå där och kränga ett linne över huvudet och kämpa för att få ihop allt och inte glömma något... "I help you!"
Så vi bara rafsade ihop allt och i förbifarten tog jag med mig en av de uuunderbart goda små bollarna (som havrebollar fast gjorda på kondenserad mjölk och utan havre =) ) från fika-fatet och kramade snabbt de finska paret (som kommit på morgonen...ja, det var samma finska par som vi träffade i på djungelturen!! Kul!) Sami och Anni hejdå och Mark förståss....men jag hittade inte Mel...
Hopp ner i båten....och ner med alla grejerna bara....tjofs!
Det visade sig att ett annat ungt svenskt par hade ett flyg att passa...det var därför det plötsligt blev så bråttom! Hur de nu kunde komma på det bara sådär.... men men.
När jag satt där i båten och vinkade hejdå till alla....så såg jag plötsligt Mel dyka upp där på bryggan. Åh, vilken tur!! Jag slängde iväg en slängpuss till henne och hon visade med ett kroppsligt gestikulerande <vi mailar varandra>...tummen upp!! Det blir toppen!
Så med ett vemod i hjärtat lämnade jag min härliga nyfunna vänner Mel och Mark och alla de andra på ön och nu var det dags att ge sig av...Kändes helt plötsligt inte alls lika roligt att åka till Australien som det känts innan.... =(
Väl i land i Semporna smög jag in på en toalett för att försöka få på mig lite lotion på kroppen och för att fixa till håret lite...hann ju liksom inte riktigt färdigt innan....hihihii...
Sen packade jag på mig alla väskorna (läs: tre) och gick mot busstationen. Hade gott om tid så jag stannade på caféet med de stora juiceglasen och unnade mig! (för det ska man eller hur Kusse!? =) )
Sen gick jag vidare till bussen.... inga problem så långt. Så frågade jag där: "När är denna bussen framme i Kota Kinabalu "KK"? I have a flight to catch"...."five o'clock miss". Okej!? De sa ju kl.04.00 till mig igår!?
Nåväl....jag hinner ändå med planet kl.06.05. Det löser sig säkert.....men med en liten olustig känsla i magen hoppade jag på bussen.... vad annars kunde jag göra?? Det gick ju inget flyg så här sent på kvällen upp till KK och flygplats finns det inte ens i Semporna utan i Tawau. Och det är en bra bit bort...
Nåväl...det är bara att hoppas på att resan går fort och att vi är framme i tid.
På bussen kom sedan en tjej och tog biljetterna. Jag frågade henne: "At what time do we get to KK?". "Around five thirty miss"......What!!!! "You have a flight!" ....ja, det stämde ju. Ryktet hade spridit sig.
Shit alltså.... vad skulle jag göra nu?? ...men som sagt. Vad hade jag att välja på??
Klockan var 19.30 på kvällen och klockan 06.05 följande morgon gick mitt plan....det finns ju inget annat sätt att ta sig till KK just nu. Så det blev till att snällt sitta kvar och hoppas på det bästa. Men i magen låg oron och skvalpade....
Bussen var ny och fräsch. De var väldigt stolta över dessa nya bussar och detta bolag! Den hade aircondition och allt! ....men varför hålla sig till en lagom nivå när man kan ha det iiiiiiiiskallt!!!? Så fullt blås med iskall luft...kanske är detta lyx för malaysier eftersom de aldrig får det kallt....men för mig....usch!
Jag fick försöka palta på mig allt jag hade i min lilla ryggsäck i klädväg...bytte helt plötsligt religion och virade halsduken runt huvudet som en slöja....brrrr.... och SOM jag frös hela den natten. Det gjorde det svårt att sova. Som om inte oron för att hinna i tid till flyget spelade sin roll i det spelet!
När vi åkt i några timmar stannade vi plötsligt.... "men kom igen nu!! Jag har bråttom!! KÖR!!"...tänkte jag tyst för mig själv. När jag tittade ut ur fönstret såg jag att det var en poliskontroll. "Jaha".
Busschauffören gick ut, tände en cigg (jösses vad alla röker i tid och otid i detta land) och visade upp sitt körkort för en polis. Sen gick han runt hörnet och slog en sjua.
"tick tack tick tack"....tiden går...
Så kör plötsligt en jeep-aktig bil upp innanför bussen. En polis hoppar ur bilen och kvar sitter två personer. En man och en kvinna. Det skulle snart visa sig att det var något som inte stod rätt till här.... poliserna började prata med mannen... sedan lyste de honom i ansiktet med en ficklampa....så kollade de baggageluckan....så höjde de rösten åt honom....så fick han kliva ut och bli muddrad.... jösses! Värsta dramat så här mitt i natten!!
Vår busschaufför kom tillbaka och vi kunde åka. Undra hur det gick för mannen och kvinnan!? Och undra vad de hade gjort för fel?
Bussturen fortsatte och jag slumrade till lite i omgångar... men kl.04.45 så kunde jag inte sova längre..
Var vi framme snart? 5 min gick.... nu då? 5 min till....men nu MÅSTE vi vara framme väl?? Jag började minst sagt känna mig som "åsnan" i "Shrek".... "Are we there yet??"
Klockan blev 05.00.....kom igen då!! Var framme nu!!
Nejdå...vi skulle stanna och släppa av en familj mitt i natten längs vägen och de hade en massa kartonger som skulle lastas ut....."snälla, kom igen nu!!"
Kände mig som en dålig, egoistisk människa för att jag bara brydde mig om mig själv och att JAG skulle gå först...men stressen var nu djupt rotad i hela mig.
Kl.05.30 ca stannade bussen på centralen i KK.
FORT NU....uuuuut skulle jag! Jag hämtade min stora väska och började febrilt spana efter en taxi...
"Where are you going miss?". "to the airport...and FAST!"
Jag blev instuvad i en taxi...det skulle kosta 45 RM = ca 90 sek. Mycket DYRT för detta landet, men just nu hann jag inte bry mig om det. Okej, bara köööööör!!
Vilken flygplats skulle jag till undrade chauffören... vilken flygplats???? Jag hade ingen aning att det fanns TVÅ!!
"Till den som flyger inrikes till Kuala Lumpur och flygbolaget är Malaysian Airlines..." Jag vet inte om han förstod men han började köra....
"Tror du att jag hinner? Är det långt dit??"...
"Långt", sa han..... "Shit...igen!!"... och sedan sa han "I will try"...och han körde på bra!
Men det var inte riktigt sanning att det var långt. Det tog ca 15 min dit.
Så ca kl.05.50 steg jag in på flygplatsen och letade febrilt efter vart jag skulle ta vägen...
Jag blev skickad till en annan desk för incheckning än den som det skulle varit...
...men ack! "Oh, Kuala Lumpur.... no, sorry. Check-in close 45 min before departure miss.".....
RACKARNS RABARBER....för att uttrycka det MILT!
"Is there no way I can board??", försökte jag med det sista lilla hoppet som levde kvar hos mig...
"No, sorry miss"
Där tog lyckan slut.
Jag blev uppskickad till flygbolagets kontor för att boka om min biljett...."det här kommer att kosta tänkte jag"...
En trevlig man tog emot mig där och började kolla efter nya flyg. Det skulle gå ett till Kuala Lumpur om bara ca 2 h igen. Oh vad bra! ...men! Jag hade fortfarande en transfer i KL (Kuala Lumpur) som skulle ta mig ner till Melbourne sen...och den skulle jag också missa hur jag än gjorde. Jaha.
Han letade vidare.... okej. Jag blev ombokade till ett flyg kl.17.30 från KK och skulle sedan flyga vidare från KL kl.21.35 och skulle landa i Melbourne på måndag morgon (14:e....alla hjärtans dag) kl. 08.00 på morgonen.
Åååh nej!!....någon representant från min skola i Ballarat ska ju hämta upp mig från flygplatsen i Melbourne ikväll...och nu var det söndag och inget kontor i Ballarat är öppet....hur ska jag nu förmedla detta till dem?
Trött, modstulen, uppgiven och orolig tog jag mina nya biljetter och begav mig ner till flygplatsen "main hall".
Jag fick helt enkelt försöka skicka skolan ett mail och hoppas på att de inte skulle bli alltför arga på mig....=/
Förresten....jag behövde inte betala något för ombokningen av biljetten....inte där och då i alla fall. Så jag hoppas att det inte dyker upp en faktura hemma hos dig mamma!!
Jag hade väldigt lite batteri kvar i min dator. Så det blev till att snabbt skicka iväg ett mail till skolan.
Mitt mantra löd nu "Hoppas de inte blir arga, hoppas de inte blir arga!!"
Så där satt jag sedan....urtrött i en väntsal på KK:s flygplats. Kl.06.00 på en söndagmorgon. Det blev en låååång väntan.
Men väl på planet sedan så flöt allt på. Även bytet i KL funkade bra! Och jösses vad mycket människor som sedan skulle med planet till Melbourne!! Jag hade ju vant mig vid inrikesflyg...men nu var det dags för utrikes.
Nattflyg. Dålig sömn igen.
Kl.08.00 den 14 feb (alla hjärtans dag) var jag framme i Australien och Melbourne. Som jag redan listat ut fanns där ingen representant från min skola....men andra skolor var där....rackarns!
Jag fick helt enkelt fixa detta själv...
Jag kollade upp varifrån shuttlebussarna till Ballarat gick och såg att nästa skulle gå om ca 1 h. Det skulle kosta 30 AUD (alltså ca 200 kr).
Ja, det var ju bara att bita i det sura äpplet...
Jag satte mig på ett café i väntan....beställde en chailatte....svindyrt! Men det var den godaste latten jag nånsin druckit!
Blev i vilket fall VÄLDIGT påmind om att jag nu inte längre befann mig i ett billigt land...snarare i ett DYRT sådant!
Shuttlebussen tog mig i alla fall till Ballarat, i sällskap med några äldre damer och några män.
Hmmm...ingen ungdomsstad jag ska till eller??
Väl i Ballarat så fick jag sedan ta en lokal buss till universitet. Men människor är öppna, pratsamma, trevliga och hjälpsamma här i Australien i alla fall!
Pratade med en kvinna inne på centralen som också var lärare, kul!
Sen blev jag visad till vilken buss (nr.10) och varifrån den skulle gå. Kanon!
Ca kl.14.30 var jag så till sist framme vid universitet i Ballarat. Pjuh! Vilken resa!!
Nu gällde det bara att hitta vart på skolan jag skulle ta vägen....
Efter lite sökande blev jag visad rätt. Trött av sömnbrist, från att ha burit tunga väskor och på att resa runt landade jag inne på internationella kontoret på Ballarat University.
"Hello dear! Wow, what a burden!" Ja, verkligen. "Sit down and catch your breath, dear! You must have come a long way!?" "OH YES!"...de skulle bara veta... =)
Från den stunden så har pusselbitarna trillat på plats igen. Och jag är numera inackoderad på skolan, har fått mitt eget rum, fått internet till att funka, har köpt ett Aussie SIM-kort som inte fungerar i min telefon för den är operatörslåst...suck... och lärt känna några av utbytesstudenterna (vi bodde i samma hus ett helt gäng av oss från i måndags till idag) och har fått flytta in i det "riktiga" huset jag nu ska bo i och idag lärt känna mina nya "huskompisar" och vi har lekt, ätit pizza och kollat på "aussierulesfotball" "AFL".
Vi har även blivit välkomnade av skolan och haft lite information både i onsdags och torsdags för alla internationella studenter. Tal, mat och prat om lite smått och gott. =)
Har även blivit inskriven på enheten för "Education", alltså på min sektion. Så nu är jag en student på University of Ballarat! Har studentkort med bild på och allt. =)
Men nu har ni fått mer än nog av mig....även om ni helt avgör själva om ni vill läsa här eller inte...hihihi...
Men så här långrandig ska jag förhoppningsvis inte vara mer. Nu är jag ju med på tåget igen. Bloggen är uppdaterad t.o.m. idag. Nice!
Lev nu väl och ha det så gott mina nära och kära!
Så hörs vi....
Hasta la vista!
Mabul Island - sista kvällen med gänget.
Så efter en helt fantastisk första dag med snorkling runt omkring Mabul Island där vi fått se en massa djurliv under vattnet och det häftigaste av allt förståss arten den stora gröna sköldpaddan (ja, artnamnet är "green turtle") så tog båten oss tillbaka hem till Uncle Changs.
Här är den sköldpadda som kom upp och hämtade luft =) Inte den största alltså, men stor nog!! =)
Vi var mer än nöjda! Men enligt ryktena ska Sipadan Island och dykning och snorkling kring Sipadan hålla världsklass!! Folk reser från alla världens hörn för att få dyka där tydligen....kostar dock lite mer där också, och man måste ha bokat plats för dykning där flera månader i förväg!!!
Men men...jag var supernöjd med min dag!
Det blev dags för middag, efter det tog jag en dusch och kom sedan tillbaka ut till huvud"byggnaden" för att fixa med lite foton som jag och Mel skulle ge varandra....Mark hade under den sista snorkelturen varit på en promenad runt på ön och satt nu och drack öl. Jag och Mel tog oss också en runda runt ön. Supermysigt! Inne i "byn" lekte en massa barn. De hoppade hage, spelade boll och lekte kurragömma...härligt! Glada och bekymmersfria barn, så ska det vara!!
Vi lyckades sedan även smita in på ett "resort-hotell"...egentligen fick man inte gå in där om man inte bodde där...men jag lovade Mel att verka oskyldig och bryta på dålig engelska om de skulle säga något. Vi skulle ju bara gå runt lite på stranden och spana in solnedgången....totalt oskyldigt!
vid resortet....så vi bodde alltså INTE här...
men så här vacker var solnedgången här! =)
Men solnedgången från vår brygga var inte så pjåkig den heller.... så här såg det ut när vi kom tillbaka från vår lilla promenad:
med Sandy och Mel i solljuset! =)
Nåväl....väl tillbaka så hade Mark fått upp ångan. Han och Sandy hade korkat upp filippinsk rom!! Tanduay!! Oh yes! Kände igen flaskan från när jag var på Filippinerna! Mycket god rom! Tror minsann att Pappa fick en sådan flaska av mig om jag inte minns fel....!? Visst var den god pappa!? =)
Så Mark var på G =) En liten skara samlades runt ett av borden vid huvudbyggnaden (matplats/reception/samlingsplats/brygga...allt i ett). Det var Mark, Mel och jag. Sedan var det 2 tjejer från Holland (Lyka kommer jag ihåg namnet på..), en spanjor (Alfonso alias Coco), Sandy och en anställd till vid namn Jay. Så trollades det plötsligt fram en gitarr igen....fantastiskt, de finns alltid där man behöver dem!! =)
Och minsann....jag som inte tyckte det varit roligt att spela på länge, drabbades av ett sug...
Jay satt och spelade lite först, men efter lite övertalning från Coco, spanjoren så fick jag spela lite....och gissa vilken låt det blev först!!!?? Mamma...jag tror du vet!! Torgny favorit kan jag ju ge som ledtråd....
javisst: "Stand by me" =) Det är liksom en låt som följer med mig ut i världen...jag har spelat den på mosaiktrappan i Rio de Janeiro, på en ö i Filippinerna, i outbacken i Australien och nu på en tropisk ö på Borneo...
Det roliga var också att helt plötsligt kan jag sjunga igen!!?? Jag vet inte vad som har hänt!! Men det måste vara den tropiska luftfuktigheten som gör det! Mina stämband var välsmorda som aldrig förr...
Så här skulle det sjungas!! =) ...och Jay, var faktiskt den som uppmuntrade mig mest! Han fick ganska snart tillbaka gitarren och jag är mer än glad över detta!!
....detta visade sig vara en av de mest talangfulla människor på gitarr (om vi pratar om att komma ihåg låtar och spela på gehör) som jag någonsin träffat!! Och då har jag ändå jammat med både Kusse och Holman!! =)
Jay rev av den ena låten efter den andra....och jag blev alldeles hänförd och försökte förtvivlat komma ihåg alla texter!...det var allt från Nirvana till Green Day till ABBA till Beatles till Jason Mraz till U2 till Madonna till Bob Marley (förståss!! Vi är ju på en ö!! =) ) till John Fogerty och Gloria Gaynor. Ja, denna sista dängan ("I will survive") sjöng jag även till när vi jammade ute i djungeln med Uncle Tan's...poppis! ...och detta gjorde även att jag kunde texten till denna!! Jihoo!! =)
Jag hamnade till sist bredvid Jay och vilket radarpar vi var! Han spelade och jag sjöng....jag vet inte hur många timmar vi satt där! I had the time of my life!! Det var länge sen jag mådde så bra och var så bekymmersfri och helt lyckades stänga ute resten av världen! Är det inte fantastiskt vad musik kan göra!!?? Euforiska ögonblick!
Några av de andra satt och pratade och Mr. Mark....ja, Mark. Han var minst sagt lite dragen...
Detta betyder att han minst sa till mig vid 10 tillfällen (upprepade gånger) att jag MÅSTE komma och hälsa på dem i Perth!! "Du behöver inte oroa dig för boende eller mat, det är bara resan dit du behöver betala sen bor du hos oss!!" Fast detta uttrycktes på en något mer sluddrig aussie-engelska! Men jag fattade konceptet!
Vilka underbara människor....och som ni vet: "In vino veritas!!" = I vinet finns sanningen!! (Och nu i efterhand har jag även fått bekräftat att de gärna vill att jag kommer och hälsar på dem...vilket jag starkt överväger att göra i slutet av min period här nere...) Det härliga är med Mark att han kan fortsätta och prata oavsett vad....jag och Jay sjöng och spelade under tiden och jag behövde bara nicka till Mark för att visa att jag tog in vad han sa. hehehehe...
Men skämt åsido....jag förklarade för både Mark och Mel vilka fantastiska människor de är!! Så lättsamma, omtänksamma, öppna....ja, det var inte svårt att komma någon av dem inpå livet och jag tror och hoppas att de kände likadant med mig! Så vi har fortfarande kontakt och antagligen blir det Perth efter att skolan slutat här (har ju 2 veckor kvar då i Aussie...)
Nåväl...
När alla gått och lagt sig satt fortfarande jag, Jay och Coco kvar och spelade och sjöng....underbart!!
Svårigheten blev nu istället att försöka komma på någon låt som vi inte spelat....Vi kom överrens om att spela en sista låt från början till slut med all text till också....jösses!! Detta var enklare sagt än gjort!! Tycker mig ändå vara rätt duktig på låttexter men ack... efter ytterligare säkert en timma lyckades vi någorlunda ta oss igenom "More than words" och med Jays härliga ackompanjemang till denna låt (ni som vet hur den går vet att gitarrspelet i denna låt är väldigt speciellt..vilket Jay klarade galant!) var så kvällen fulländad!!
Tack Jay!!! Den kvällen glömmer jag aldrig!!!!
Och vem visste att bakom denne lille, tystlåtne malaysiska man (som egentligen är dykinstruktör vid Sipadan aka Mr.Sipadan) vilade ett geni på gitarr, med ett låtregister att imponeras av stort!! ...och han som startade kvällen med att säga: "Jag är bara nybörjare på gitarr..." ....yeah right!! Då är jag elitgymnast då....ungefär lika trovärdigt!!! =) hihihihihihi....
Men som sagt....min resa i Borneo och sista kvällen med gänget kunde inte ha slutat bättre....
"I love Borneo!!!" Var finns de t-shirtarna att köpa???? Jag vill ha en!! Och jag vill tillbaka till denna underbara ö!!
Men hur min sista dag slutade och resan från Borneo skriver jag mer om en annan dag.....för den var långt ifrån bekymmersfri eller en rak väg att vandra....
Här kommer en sista bild från sista kvällen på Borneo:
Från vänster till höger: Jay (aka "Mr.Sipadan" och i min värld "Kungen av jamming på gitarr!"), Coco (Alfonso fr. Spanien/ Madrid) och de två holländska tjejerna varav längst till höger Lyka.
Kan tillägga att små videoklipp finns även från denna kväll....beautiful! =)
"I hope you had the time of your life"......japp, den sjöngs också och det hade jag! Så de orden flödade ur hjärtat! =)
So long, farewell, auf wiedersen (ursäkta min tyska...), goodnight!! Dags att sova...
Här är den sköldpadda som kom upp och hämtade luft =) Inte den största alltså, men stor nog!! =)Vi var mer än nöjda! Men enligt ryktena ska Sipadan Island och dykning och snorkling kring Sipadan hålla världsklass!! Folk reser från alla världens hörn för att få dyka där tydligen....kostar dock lite mer där också, och man måste ha bokat plats för dykning där flera månader i förväg!!!
Men men...jag var supernöjd med min dag!
Det blev dags för middag, efter det tog jag en dusch och kom sedan tillbaka ut till huvud"byggnaden" för att fixa med lite foton som jag och Mel skulle ge varandra....Mark hade under den sista snorkelturen varit på en promenad runt på ön och satt nu och drack öl. Jag och Mel tog oss också en runda runt ön. Supermysigt! Inne i "byn" lekte en massa barn. De hoppade hage, spelade boll och lekte kurragömma...härligt! Glada och bekymmersfria barn, så ska det vara!!
Vi lyckades sedan även smita in på ett "resort-hotell"...egentligen fick man inte gå in där om man inte bodde där...men jag lovade Mel att verka oskyldig och bryta på dålig engelska om de skulle säga något. Vi skulle ju bara gå runt lite på stranden och spana in solnedgången....totalt oskyldigt!
vid resortet....så vi bodde alltså INTE här...
men så här vacker var solnedgången här! =)Men solnedgången från vår brygga var inte så pjåkig den heller.... så här såg det ut när vi kom tillbaka från vår lilla promenad:
med Sandy och Mel i solljuset! =)Nåväl....väl tillbaka så hade Mark fått upp ångan. Han och Sandy hade korkat upp filippinsk rom!! Tanduay!! Oh yes! Kände igen flaskan från när jag var på Filippinerna! Mycket god rom! Tror minsann att Pappa fick en sådan flaska av mig om jag inte minns fel....!? Visst var den god pappa!? =)
Så Mark var på G =) En liten skara samlades runt ett av borden vid huvudbyggnaden (matplats/reception/samlingsplats/brygga...allt i ett). Det var Mark, Mel och jag. Sedan var det 2 tjejer från Holland (Lyka kommer jag ihåg namnet på..), en spanjor (Alfonso alias Coco), Sandy och en anställd till vid namn Jay. Så trollades det plötsligt fram en gitarr igen....fantastiskt, de finns alltid där man behöver dem!! =)
Och minsann....jag som inte tyckte det varit roligt att spela på länge, drabbades av ett sug...
Jay satt och spelade lite först, men efter lite övertalning från Coco, spanjoren så fick jag spela lite....och gissa vilken låt det blev först!!!?? Mamma...jag tror du vet!! Torgny favorit kan jag ju ge som ledtråd....
javisst: "Stand by me" =) Det är liksom en låt som följer med mig ut i världen...jag har spelat den på mosaiktrappan i Rio de Janeiro, på en ö i Filippinerna, i outbacken i Australien och nu på en tropisk ö på Borneo...
Det roliga var också att helt plötsligt kan jag sjunga igen!!?? Jag vet inte vad som har hänt!! Men det måste vara den tropiska luftfuktigheten som gör det! Mina stämband var välsmorda som aldrig förr...
Så här skulle det sjungas!! =) ...och Jay, var faktiskt den som uppmuntrade mig mest! Han fick ganska snart tillbaka gitarren och jag är mer än glad över detta!!
....detta visade sig vara en av de mest talangfulla människor på gitarr (om vi pratar om att komma ihåg låtar och spela på gehör) som jag någonsin träffat!! Och då har jag ändå jammat med både Kusse och Holman!! =)
Jay rev av den ena låten efter den andra....och jag blev alldeles hänförd och försökte förtvivlat komma ihåg alla texter!...det var allt från Nirvana till Green Day till ABBA till Beatles till Jason Mraz till U2 till Madonna till Bob Marley (förståss!! Vi är ju på en ö!! =) ) till John Fogerty och Gloria Gaynor. Ja, denna sista dängan ("I will survive") sjöng jag även till när vi jammade ute i djungeln med Uncle Tan's...poppis! ...och detta gjorde även att jag kunde texten till denna!! Jihoo!! =)
Jag hamnade till sist bredvid Jay och vilket radarpar vi var! Han spelade och jag sjöng....jag vet inte hur många timmar vi satt där! I had the time of my life!! Det var länge sen jag mådde så bra och var så bekymmersfri och helt lyckades stänga ute resten av världen! Är det inte fantastiskt vad musik kan göra!!?? Euforiska ögonblick!
Några av de andra satt och pratade och Mr. Mark....ja, Mark. Han var minst sagt lite dragen...
Detta betyder att han minst sa till mig vid 10 tillfällen (upprepade gånger) att jag MÅSTE komma och hälsa på dem i Perth!! "Du behöver inte oroa dig för boende eller mat, det är bara resan dit du behöver betala sen bor du hos oss!!" Fast detta uttrycktes på en något mer sluddrig aussie-engelska! Men jag fattade konceptet!
Vilka underbara människor....och som ni vet: "In vino veritas!!" = I vinet finns sanningen!! (Och nu i efterhand har jag även fått bekräftat att de gärna vill att jag kommer och hälsar på dem...vilket jag starkt överväger att göra i slutet av min period här nere...) Det härliga är med Mark att han kan fortsätta och prata oavsett vad....jag och Jay sjöng och spelade under tiden och jag behövde bara nicka till Mark för att visa att jag tog in vad han sa. hehehehe...
Men skämt åsido....jag förklarade för både Mark och Mel vilka fantastiska människor de är!! Så lättsamma, omtänksamma, öppna....ja, det var inte svårt att komma någon av dem inpå livet och jag tror och hoppas att de kände likadant med mig! Så vi har fortfarande kontakt och antagligen blir det Perth efter att skolan slutat här (har ju 2 veckor kvar då i Aussie...)
Nåväl...
När alla gått och lagt sig satt fortfarande jag, Jay och Coco kvar och spelade och sjöng....underbart!!
Svårigheten blev nu istället att försöka komma på någon låt som vi inte spelat....Vi kom överrens om att spela en sista låt från början till slut med all text till också....jösses!! Detta var enklare sagt än gjort!! Tycker mig ändå vara rätt duktig på låttexter men ack... efter ytterligare säkert en timma lyckades vi någorlunda ta oss igenom "More than words" och med Jays härliga ackompanjemang till denna låt (ni som vet hur den går vet att gitarrspelet i denna låt är väldigt speciellt..vilket Jay klarade galant!) var så kvällen fulländad!!
Tack Jay!!! Den kvällen glömmer jag aldrig!!!!
Och vem visste att bakom denne lille, tystlåtne malaysiska man (som egentligen är dykinstruktör vid Sipadan aka Mr.Sipadan) vilade ett geni på gitarr, med ett låtregister att imponeras av stort!! ...och han som startade kvällen med att säga: "Jag är bara nybörjare på gitarr..." ....yeah right!! Då är jag elitgymnast då....ungefär lika trovärdigt!!! =) hihihihihihi....
Men som sagt....min resa i Borneo och sista kvällen med gänget kunde inte ha slutat bättre....
"I love Borneo!!!" Var finns de t-shirtarna att köpa???? Jag vill ha en!! Och jag vill tillbaka till denna underbara ö!!
Men hur min sista dag slutade och resan från Borneo skriver jag mer om en annan dag.....för den var långt ifrån bekymmersfri eller en rak väg att vandra....
Här kommer en sista bild från sista kvällen på Borneo:
Från vänster till höger: Jay (aka "Mr.Sipadan" och i min värld "Kungen av jamming på gitarr!"), Coco (Alfonso fr. Spanien/ Madrid) och de två holländska tjejerna varav längst till höger Lyka.Kan tillägga att små videoklipp finns även från denna kväll....beautiful! =)
"I hope you had the time of your life"......japp, den sjöngs också och det hade jag! Så de orden flödade ur hjärtat! =)
So long, farewell, auf wiedersen (ursäkta min tyska...), goodnight!! Dags att sova...
Semporna, Sipadan Islands - Mabul Island!
I'm back! =)
Japp, äntligen har jag lyckats få igång internet så att jag kan få ur mig de ord, händelser och upplevelser som trängs i mitt huvud.
Vill försöka hålla mig till en kronologisk ordning varpå jag nu kommer att fortsätta att skriva klart om mina sista dagar på Borneo istället för att berätta om Australien (där jag rent geografiskt befinner mig nu =))
Så... tillbaka till Borneo.
Sista kvällen på Uncle Tan's blev det fest i djungeln... Lan, managern för detta ställe kom tillbaka efter några dagars ledighet där han spelat fotboll...det hade inte gått så bra för dem, så det var en något nedslagen Lan som kom till campsiten.... men efter lite malaysiskt risvin blev han på bättre humör =)
Gitarren...den enda av ca 6 st som hade alla strängar kvar... =) ....kom fram, likaså en slaktad gitarr som numera bestod av endast en kropp som användes som trumma samt en tamburin plockades fram! Nu blev det sång, musik, risvin, korttrick och allmän uppsluppen stämning på Uncle Tan's. Jösses vilken kväll!!
Det spelades t.o.m. "små grodorna" och "Här kommer Pippi Långstrump" på gitarren...hmmm...undra om de hade haft svenskar där förut eller inte??? hihihihi... Tung-Tung kunde t.o.m. svenska orden "fågel" och "näsapa" när vi var ute på flodturerna.... =)
Jag filmade några av melodierna som spelades denna kväll...så det får bli filmvisning sen någon kväll när jag kommit hem igen =)
Efter 3 fantastiska dagar och 2 spännande nätter med Uncle Tan's Wildlife Tour var det tyvärr dags att lämna Uncle Tan's och alla fantastiska människor där.... det var med ett sorgset hjärta jag vinkade hejdå till gänget där ute som stod vid flodkanten och vinkade av oss när vi åkte. Men Tung-Tung tog vi med oss.....hihihihi...nejdå, det var dags för honom att få några dagar ledigt. Vi skojade om att "det kan han behöva efter att ha fått ta hand om oss i djungeln"...och att "stackars Tung-Tung som blev tilldelad vårt gäng att visa runt i djungeln, han behöver ledigt!!" =) hihihihi...hade dock gärna packat ner denne lille kille i min väska och tagit med honom hem...han var en sån glädjespridare och en sån person behöver vi alla!! =) Men han sa: "I will see you in Gothenburg" när vi skiljdes..så vem vet..hihihihi...
Det bästa av allt var dock att det Australiensiska paret Mel och Mark skulle åt samma håll som jag efter detta! =)
Så återigen överträffade personalen på Uncle Tan's oss när de hade fixat så att en liten mini-buss stod och väntade på oss vid en korsning för att ta oss med ner till Lahad Datu och därifrån sedan ytterligare en mini-buss som tog oss till Semporna. Perfekt!! (Intressant att notera kan även vara att deras mobiltelefoner utan problem fungerade där mitt ute i djungeln...vad ska man säga...IT når oss överallt nu för tiden...)
Jag, Mel och Mark hängde ihop vidare och väl framme i Semporna bokade vi upp oss på att åka ut till en av The Sipadan Islands, nämligen Mabul Island följande morgon.
Den natten fick vi testa på att sova i ett "longhouse" ett boende som är typiskt för människorna på Borneo....eller brukade vara.
Lite historia om det....
Det finns olika stammar med olika traditioner på Borneo. Förr bodde de tillsammans i så kallade "longhouses". Detta innebar att det var ett stort hus byggt på pålar som antingen stod ute i vattnet eller inne i djungeln (beroende på vilken stam det var...) I longhouset bodde familjerna i var sina sektioner utan dörrar eller väggar emellan. Vissa hus delade upp ogifta kvinnor och familjer, där de alltså sov på olika ställen. Husen såg lite olika ut, vissa stammar använde torn, andra byggde husen i vattnet (alltså alla hus stod på pålar) och vissa hade en språngbräda ut från huset där olika ceremonier hölls.
Anledningen till att man bodde tillsammans var att det fanns "headhunters" förr. Man kände sig alltså helt enkelt säkrare om man bodde tillsammans! Idag finns det dock få "longhouses" i sitt ursprungliga skick kvar....några har restaurerats och visas upp för turister, medan andra finns kvar för att stammarna ska kunna hålla sina ceremonier där men de bor inte där längre. Kommer inte ihåg namnet på de olika stammarna men vet att ett folkslag heter Dayak:er.
Nåväl... vi bodde i ett slags longhouse i modernare tappning i alla fall.. Ett stort hus på pålar i vattnet, med ett stort rum med våningssängar i och gemensamma duschar och toaletter. Oh yes! Det var då alltså malaytoaletter á la kissa stående! och duscharna var kalla med endast ett munstycke ut från väggen och ett hål i golvet där duschvattnet rann ut i havet.....hmmm....borde man inte vara mer rädd om detta underbart vackra, turkosa hav med ett så unikt djurliv i?? Det kommer kanske... det är ju inte malayerna vi ska skylla på utan snarare oss turister som vill kunna turista här och uppleva allt som det var, fast i ny tappning. (Förr kan jag tänka mig att de tvättade sig direkt i havet eller i floder....och jag tror inte direkt att de använde schampoo och dylikt då....)
Jaja. Vi checkade in på Dragon-Inn som stället hette och begav oss sedan in till "Semporna city" (över bron) för att äta kvällsmat och jag skulle köpa min nattbussbiljett tillbaka till Kota Kinabalu 2 nätter senare...
Spången på väg ut till Dragon Inn. Boendet i Semporna.
Vi hittade ett café där de serverade VÄRLDENS största färskpressade juice!!!
Mark till vänster och Mel till höger som visar upp hur stora juiceglasen var här! =)
Mmmmm....vi var helt saliga och njöt av denna färska juice jag och Mel...medan Mark höll sig till ölen. hihi...
Efter att ha njutit av en middag, god juice och ha kunnat surfa gratis på en och samma restaurang, sprang jag iväg och köpte biljetten till nattbussen som skulle gå den 12 feb kl.19.30. Nöjd med att ha lyckats få en extra dag ute på öarna...gick jag så tillbaka till Mel och Mark och därefter gick vi hemåt för att krypa till kojs.
Morgonen därpå var det tidig uppstigning och sedan blev det båt ut till Mabul Island, en resa som tog ca 1h.
Efter en timma möttes vi av turkost, klart vatten som skvalpade in under huset på pålar som utgjorde Uncle Changs. (Ja, nu var det en ny onkel =) ) Mark, Mel och jag flyttade in i ett rum för 4 pers.
Så här såg det rummet ut. Jajamensan, tyget på väggarna var häftat med häftapparat...i bästa fall häftpistol =)
Att komma till denna underbart vackra plats, Mabul island var som att komma till paradiset!! Och bäst av allt....allt gick i ö-takt. Tänk er Jamaicansk mentalitet...."jaman" "don't worry bout a ting"!!Underbart! Ö-liv, det är grejer det! Så skulle jag kunna leva!! Och ta en titt på dessa bilderna och säg om ni skulle ha något emot det....
Japp! Så där mådde vi väl!
Direkt när vi kommit ut till ön så drog det igång med snorklingsturer...både dykare (med certifikat, PADI) och snorklare hoppade då i en båt som stod redo och sen blev man avsläppt på någon av alla de platser som finns runt omkring denna ö där det går att snorkla bland korallreven. Fantastiskt!! Det var bara att följa med strömmen och Sandy (en av instruktörerna) höll hela tiden koll på oss och såg till att vi hamnade rätt. =)
När det var dags att hoppa i för den första snorklingsturen för mig på denna resan, såg jag till att allt satt som det ska och tog därefter ett skutt i vattnet...väl i detta ljumma, klara, underbara vattnet satte jag ner mitt huvud mot vattenytan för att se att masken inte läckte m.m.....och vad var då det första jag fick syn på....!!??
En sköldpadda!!!! WOW....jag blev alldeles till mig och glömde nästan bort att jag hade en snorkel att andas i...lugn, ANDAS!! =) hihihihi...
I 45 min simmade vi sedan runt på denna plats och njöt av koraller, fiskar m.m. Något jag därav INTE njöt av var alla småstingers som brände till mot huden lite titt som tätt....aj!
Men det var endast små små stingers så ingen skada skedd.
Tillbaka till Uncle Chang och dags för lite lunch. På detta stället ingick allting. Sovplats, mat, snorkling för 60 RM / dag. Alltså ca 120 kr. Och då menar jag 3 mål mat/dag och även kaffe, te och ibland någon sötsak däremellan!
Vad kan jag säga....jag mådde mer än väl här! =)
Nästa snorkeltur var den häftigaste jag någonsin varit med om....
In i båten igen efter djungelropet från Sandy "snorklers, divers....going snorkling Mabul!!" Vi blev nu avsläppta på en annan plats....återigen ca 45 min snorkling i grundare vatten med vackra koraller, fiskar och......
...efter en liten stunds snorkling vad jag med om den mest intensiva undervattensupplevelse jag någonsin varit med om.... en ENORMT stor "green turtle" = grön sköldpadda låg där på botten och kollade på oss. Den var ca 1,5 meter ifrån oss och bara låg där helt lugnt. För att ni ska få en uppfattning om hur stor denna sköldpadda egentligen var...för vi pratar INTE om någon lite sköldis som man har i ett akvarium här inte....OH NO...
Denna sköldpaddan var ungefär lika stor som mig!!! ENORM!! (Okej, låter som att jag anser mig själv vara enorm, men jämförelsen syftar till att man inte direkt är van vid att se sköldpaddor i människostorlek!)
Och inte nog med det... en liten stund efter detta såg vi ytterligare en gigant till sköldis...dock inte riktigt lika stor.
Vi fick även se en sköldpadda sen från båten. Den var uppe och hämtade luft, vilket Sandy förklarade att de gör ca 1 gång var 7-8 timme. Hon sa även att den största sköldpaddan som vi såg antagligen var runt omkring 300 år gammal.....300 ÅR!!! Snacka om att han har varit med!!
Okej...detta inlägget blev enormt...liksom sköldis! =) Så jag fortsätter på ett nytt resten....
Kramis!
Japp, äntligen har jag lyckats få igång internet så att jag kan få ur mig de ord, händelser och upplevelser som trängs i mitt huvud.
Vill försöka hålla mig till en kronologisk ordning varpå jag nu kommer att fortsätta att skriva klart om mina sista dagar på Borneo istället för att berätta om Australien (där jag rent geografiskt befinner mig nu =))
Så... tillbaka till Borneo.
Sista kvällen på Uncle Tan's blev det fest i djungeln... Lan, managern för detta ställe kom tillbaka efter några dagars ledighet där han spelat fotboll...det hade inte gått så bra för dem, så det var en något nedslagen Lan som kom till campsiten.... men efter lite malaysiskt risvin blev han på bättre humör =)
Gitarren...den enda av ca 6 st som hade alla strängar kvar... =) ....kom fram, likaså en slaktad gitarr som numera bestod av endast en kropp som användes som trumma samt en tamburin plockades fram! Nu blev det sång, musik, risvin, korttrick och allmän uppsluppen stämning på Uncle Tan's. Jösses vilken kväll!!
Det spelades t.o.m. "små grodorna" och "Här kommer Pippi Långstrump" på gitarren...hmmm...undra om de hade haft svenskar där förut eller inte??? hihihihi... Tung-Tung kunde t.o.m. svenska orden "fågel" och "näsapa" när vi var ute på flodturerna.... =)
Jag filmade några av melodierna som spelades denna kväll...så det får bli filmvisning sen någon kväll när jag kommit hem igen =)
Efter 3 fantastiska dagar och 2 spännande nätter med Uncle Tan's Wildlife Tour var det tyvärr dags att lämna Uncle Tan's och alla fantastiska människor där.... det var med ett sorgset hjärta jag vinkade hejdå till gänget där ute som stod vid flodkanten och vinkade av oss när vi åkte. Men Tung-Tung tog vi med oss.....hihihihi...nejdå, det var dags för honom att få några dagar ledigt. Vi skojade om att "det kan han behöva efter att ha fått ta hand om oss i djungeln"...och att "stackars Tung-Tung som blev tilldelad vårt gäng att visa runt i djungeln, han behöver ledigt!!" =) hihihihi...hade dock gärna packat ner denne lille kille i min väska och tagit med honom hem...han var en sån glädjespridare och en sån person behöver vi alla!! =) Men han sa: "I will see you in Gothenburg" när vi skiljdes..så vem vet..hihihihi...
Det bästa av allt var dock att det Australiensiska paret Mel och Mark skulle åt samma håll som jag efter detta! =)
Så återigen överträffade personalen på Uncle Tan's oss när de hade fixat så att en liten mini-buss stod och väntade på oss vid en korsning för att ta oss med ner till Lahad Datu och därifrån sedan ytterligare en mini-buss som tog oss till Semporna. Perfekt!! (Intressant att notera kan även vara att deras mobiltelefoner utan problem fungerade där mitt ute i djungeln...vad ska man säga...IT når oss överallt nu för tiden...)
Jag, Mel och Mark hängde ihop vidare och väl framme i Semporna bokade vi upp oss på att åka ut till en av The Sipadan Islands, nämligen Mabul Island följande morgon.
Den natten fick vi testa på att sova i ett "longhouse" ett boende som är typiskt för människorna på Borneo....eller brukade vara.
Lite historia om det....
Det finns olika stammar med olika traditioner på Borneo. Förr bodde de tillsammans i så kallade "longhouses". Detta innebar att det var ett stort hus byggt på pålar som antingen stod ute i vattnet eller inne i djungeln (beroende på vilken stam det var...) I longhouset bodde familjerna i var sina sektioner utan dörrar eller väggar emellan. Vissa hus delade upp ogifta kvinnor och familjer, där de alltså sov på olika ställen. Husen såg lite olika ut, vissa stammar använde torn, andra byggde husen i vattnet (alltså alla hus stod på pålar) och vissa hade en språngbräda ut från huset där olika ceremonier hölls.
Anledningen till att man bodde tillsammans var att det fanns "headhunters" förr. Man kände sig alltså helt enkelt säkrare om man bodde tillsammans! Idag finns det dock få "longhouses" i sitt ursprungliga skick kvar....några har restaurerats och visas upp för turister, medan andra finns kvar för att stammarna ska kunna hålla sina ceremonier där men de bor inte där längre. Kommer inte ihåg namnet på de olika stammarna men vet att ett folkslag heter Dayak:er.
Nåväl... vi bodde i ett slags longhouse i modernare tappning i alla fall.. Ett stort hus på pålar i vattnet, med ett stort rum med våningssängar i och gemensamma duschar och toaletter. Oh yes! Det var då alltså malaytoaletter á la kissa stående! och duscharna var kalla med endast ett munstycke ut från väggen och ett hål i golvet där duschvattnet rann ut i havet.....hmmm....borde man inte vara mer rädd om detta underbart vackra, turkosa hav med ett så unikt djurliv i?? Det kommer kanske... det är ju inte malayerna vi ska skylla på utan snarare oss turister som vill kunna turista här och uppleva allt som det var, fast i ny tappning. (Förr kan jag tänka mig att de tvättade sig direkt i havet eller i floder....och jag tror inte direkt att de använde schampoo och dylikt då....)
Jaja. Vi checkade in på Dragon-Inn som stället hette och begav oss sedan in till "Semporna city" (över bron) för att äta kvällsmat och jag skulle köpa min nattbussbiljett tillbaka till Kota Kinabalu 2 nätter senare...
Spången på väg ut till Dragon Inn. Boendet i Semporna.Vi hittade ett café där de serverade VÄRLDENS största färskpressade juice!!!
Mark till vänster och Mel till höger som visar upp hur stora juiceglasen var här! =)Mmmmm....vi var helt saliga och njöt av denna färska juice jag och Mel...medan Mark höll sig till ölen. hihi...
Efter att ha njutit av en middag, god juice och ha kunnat surfa gratis på en och samma restaurang, sprang jag iväg och köpte biljetten till nattbussen som skulle gå den 12 feb kl.19.30. Nöjd med att ha lyckats få en extra dag ute på öarna...gick jag så tillbaka till Mel och Mark och därefter gick vi hemåt för att krypa till kojs.
Morgonen därpå var det tidig uppstigning och sedan blev det båt ut till Mabul Island, en resa som tog ca 1h.
Efter en timma möttes vi av turkost, klart vatten som skvalpade in under huset på pålar som utgjorde Uncle Changs. (Ja, nu var det en ny onkel =) ) Mark, Mel och jag flyttade in i ett rum för 4 pers.
Så här såg det rummet ut. Jajamensan, tyget på väggarna var häftat med häftapparat...i bästa fall häftpistol =)Att komma till denna underbart vackra plats, Mabul island var som att komma till paradiset!! Och bäst av allt....allt gick i ö-takt. Tänk er Jamaicansk mentalitet...."jaman" "don't worry bout a ting"!!Underbart! Ö-liv, det är grejer det! Så skulle jag kunna leva!! Och ta en titt på dessa bilderna och säg om ni skulle ha något emot det....
Japp! Så där mådde vi väl!Direkt när vi kommit ut till ön så drog det igång med snorklingsturer...både dykare (med certifikat, PADI) och snorklare hoppade då i en båt som stod redo och sen blev man avsläppt på någon av alla de platser som finns runt omkring denna ö där det går att snorkla bland korallreven. Fantastiskt!! Det var bara att följa med strömmen och Sandy (en av instruktörerna) höll hela tiden koll på oss och såg till att vi hamnade rätt. =)
När det var dags att hoppa i för den första snorklingsturen för mig på denna resan, såg jag till att allt satt som det ska och tog därefter ett skutt i vattnet...väl i detta ljumma, klara, underbara vattnet satte jag ner mitt huvud mot vattenytan för att se att masken inte läckte m.m.....och vad var då det första jag fick syn på....!!??
En sköldpadda!!!! WOW....jag blev alldeles till mig och glömde nästan bort att jag hade en snorkel att andas i...lugn, ANDAS!! =) hihihihi...
I 45 min simmade vi sedan runt på denna plats och njöt av koraller, fiskar m.m. Något jag därav INTE njöt av var alla småstingers som brände till mot huden lite titt som tätt....aj!
Men det var endast små små stingers så ingen skada skedd.
Tillbaka till Uncle Chang och dags för lite lunch. På detta stället ingick allting. Sovplats, mat, snorkling för 60 RM / dag. Alltså ca 120 kr. Och då menar jag 3 mål mat/dag och även kaffe, te och ibland någon sötsak däremellan!
Vad kan jag säga....jag mådde mer än väl här! =)
Nästa snorkeltur var den häftigaste jag någonsin varit med om....
In i båten igen efter djungelropet från Sandy "snorklers, divers....going snorkling Mabul!!" Vi blev nu avsläppta på en annan plats....återigen ca 45 min snorkling i grundare vatten med vackra koraller, fiskar och......
...efter en liten stunds snorkling vad jag med om den mest intensiva undervattensupplevelse jag någonsin varit med om.... en ENORMT stor "green turtle" = grön sköldpadda låg där på botten och kollade på oss. Den var ca 1,5 meter ifrån oss och bara låg där helt lugnt. För att ni ska få en uppfattning om hur stor denna sköldpadda egentligen var...för vi pratar INTE om någon lite sköldis som man har i ett akvarium här inte....OH NO...
Denna sköldpaddan var ungefär lika stor som mig!!! ENORM!! (Okej, låter som att jag anser mig själv vara enorm, men jämförelsen syftar till att man inte direkt är van vid att se sköldpaddor i människostorlek!)
Och inte nog med det... en liten stund efter detta såg vi ytterligare en gigant till sköldis...dock inte riktigt lika stor.
Vi fick även se en sköldpadda sen från båten. Den var uppe och hämtade luft, vilket Sandy förklarade att de gör ca 1 gång var 7-8 timme. Hon sa även att den största sköldpaddan som vi såg antagligen var runt omkring 300 år gammal.....300 ÅR!!! Snacka om att han har varit med!!
Okej...detta inlägget blev enormt...liksom sköldis! =) Så jag fortsätter på ett nytt resten....
Kramis!
Lite nya bilder...
På vandring i Bako National Park.
Så här ser det ut när man anländer till Uncle Tan's Wildlife Tour mitt ute längs Kinabatangan River.
Så här mycket vatten var det utanför de hyddor som vi bodde i...japp, det blev gummistövlar på när man skulle gå dit =)
Och så här blöta men ändå strålande glada var jag, Katherine och Melanie efter vår första Trekking ute i djungeln hos Uncle Tan's. Vilken grej!! =)Fortsättningen på Uncle Tan's Wildlife tour
....Jovisst...jag stannade!! =)
Och jag är såååå himla glad över det!
När båten med hemresande människor hade åkt var det dags för vår djungelvandring....i HÖGT vatten!!
Så på med "adidas kampong":sen, långa byxor, bikinitrosor, topp och en lånad "rash":er.....nu skulle det bli djungelvandring med världens gladaste lilla filippin: Tung-Tung. =)
Först nådde vattnet till knäna på oss där vi gick på en spång under vatten. (Som förståss egentligen ska vara torrlagd, men på grund av den höga vattennivån nu "flooding" så ligger mycket under vatten)....så nådde vi ändan av spången. Tung-Tung vände sig om, tittade på oss, tog ett steg ner och sjönk ner så att vattnet nådde honom upp till bröstet.....och förståss med VÄRLDENS största leende på läpparna!! För det är liksom Tung-Tung i ett nötskal! =) INGENTING bekymrar denna lilla man. Här vilar inga ledsamheter och han är så omtänksam, gästvänlig, tålmodig och duktig. Japp, rosor SKA strös på denna människa! =)
Så vandrade vi alla ut i djungeln i Kinabatangan, med vatten upp till bröstnivå.
Så ställer plötsligt en person frågan: "Are there any watersnakes here?" Varpå Tung-Tung svarar: "No anakonda, only python!"...och självklart avslutades meningen med hans signatur, det smittande leendet!
Men vem kan vara orolig när man har med sig en så bekymmersfri och glad filur ut i djungeln? =)
Så kom frågan: "Could there be any crocodiles here?" "Yes", svarar Tung-Tung och ler....
Vi kom då fram till att det är bättre att inte ställa fler frågor och att anta att så länge Tung-Tung ler så är vi utom fara.... Skulle han däremot sluta le....DÅ är det dags att bli orolig!
Väl uppe ur vattnet attackerade myggorna så på med myggmedel igen!!
Och så vandrade vi lite uppe på torr mark....och sen ner i vattnet igen...och så upp på en kulle....och hela tiden visade Tung-Tung oss olika växter och berättade om djungeln, vad som går att äta, vad som används till att göra medicin (mot malaria bl.a.) och klättrade lite i lianer och tog kort på oss alla i några lianer....vilken djungelvandring alltså!!
På vägen tillbaka stannade vi vid vad som egentligen ska användas som badhus för turisterna, men då även spångarna hit ut sjunkit så användes inte dessa. Vi stank helt enkelt istället =)
Men på väg förbi där så sa Tung-Tung att vi kunde tvätta av oss: "Time for the jungle-shower" sa vi och hällde med lycka fräscht, svalkande vatten över oss. Jösses, så fräsch man kände sig helt plötsligt!
Vi kom tillbaka till campsiten lyckliga och lika brett leendes som Tung-Tung!! =)
Vi gjorde sedan en liknande vandring fast när det blivit mörkt....utrustade med ficklampor då också.
Till en början var detta oerhört läskigt!! Att inte ha en aning om vad man har under sig, över sig, runt omkring sig.... men som sagt: med en trygg, leende Tung-Tung i ledning så följde vi glatt efter!'
Dessa vandringar var helt fantastiska!!! Jag är SÅ himla glad att jag valde att stanna och att jag valde att göra dessa vandringar! Kommer aldrig att glömma den känslan! Superhäftigt!
och på natturen såg vi en massa spännande små nattaktiva djur som grodor och fåglar....vissa helt unika för Borneo. Häftigt!
Dagen efter åkte vi på en båttur till på en biflod till Kinabatangan river. Supervackert! Och oroa er inte! Jag tar MASSOR med bilder!!!! Men det tar bara sån väldans tid att lägga upp dem och jag verkar ständigt befinna mig i tidsnöd....liksom nu! Ska snart ge mig iväg mot nattbussen upp till Kota Kinabalu.
Skriver därför inget mer idag. Utan jag ska återkomma med vad jag gjort nu efter att jag avslutade min helt fantastiska 3 dagars tour med Uncle Tan's. Vilka jag helt klart rekommenderar till ALLA! Världens härligaste människor jobbar där ute alltså!!! Fantastiska!! Saknade dem så fort jag satte mig i båten för att åka därifrån...och saknar dem faktiskt fortfarande....=/
Men nu har jag haft några helt fantastiska dagar också....med några andra underbara människor! =)
Tänk att det kan finnas så mycket härligt folk här i världen! Är lycklig som får chansen att träffa dem!!
Hinner inte mer nu mina nära och kära!!
Men ta väl hand om er!! Vi hörs snart igen....
Djungel-kramar!!
Och jag är såååå himla glad över det!
När båten med hemresande människor hade åkt var det dags för vår djungelvandring....i HÖGT vatten!!
Så på med "adidas kampong":sen, långa byxor, bikinitrosor, topp och en lånad "rash":er.....nu skulle det bli djungelvandring med världens gladaste lilla filippin: Tung-Tung. =)
Först nådde vattnet till knäna på oss där vi gick på en spång under vatten. (Som förståss egentligen ska vara torrlagd, men på grund av den höga vattennivån nu "flooding" så ligger mycket under vatten)....så nådde vi ändan av spången. Tung-Tung vände sig om, tittade på oss, tog ett steg ner och sjönk ner så att vattnet nådde honom upp till bröstet.....och förståss med VÄRLDENS största leende på läpparna!! För det är liksom Tung-Tung i ett nötskal! =) INGENTING bekymrar denna lilla man. Här vilar inga ledsamheter och han är så omtänksam, gästvänlig, tålmodig och duktig. Japp, rosor SKA strös på denna människa! =)
Så vandrade vi alla ut i djungeln i Kinabatangan, med vatten upp till bröstnivå.
Så ställer plötsligt en person frågan: "Are there any watersnakes here?" Varpå Tung-Tung svarar: "No anakonda, only python!"...och självklart avslutades meningen med hans signatur, det smittande leendet!
Men vem kan vara orolig när man har med sig en så bekymmersfri och glad filur ut i djungeln? =)
Så kom frågan: "Could there be any crocodiles here?" "Yes", svarar Tung-Tung och ler....
Vi kom då fram till att det är bättre att inte ställa fler frågor och att anta att så länge Tung-Tung ler så är vi utom fara.... Skulle han däremot sluta le....DÅ är det dags att bli orolig!
Väl uppe ur vattnet attackerade myggorna så på med myggmedel igen!!
Och så vandrade vi lite uppe på torr mark....och sen ner i vattnet igen...och så upp på en kulle....och hela tiden visade Tung-Tung oss olika växter och berättade om djungeln, vad som går att äta, vad som används till att göra medicin (mot malaria bl.a.) och klättrade lite i lianer och tog kort på oss alla i några lianer....vilken djungelvandring alltså!!
På vägen tillbaka stannade vi vid vad som egentligen ska användas som badhus för turisterna, men då även spångarna hit ut sjunkit så användes inte dessa. Vi stank helt enkelt istället =)
Men på väg förbi där så sa Tung-Tung att vi kunde tvätta av oss: "Time for the jungle-shower" sa vi och hällde med lycka fräscht, svalkande vatten över oss. Jösses, så fräsch man kände sig helt plötsligt!
Vi kom tillbaka till campsiten lyckliga och lika brett leendes som Tung-Tung!! =)
Vi gjorde sedan en liknande vandring fast när det blivit mörkt....utrustade med ficklampor då också.
Till en början var detta oerhört läskigt!! Att inte ha en aning om vad man har under sig, över sig, runt omkring sig.... men som sagt: med en trygg, leende Tung-Tung i ledning så följde vi glatt efter!'
Dessa vandringar var helt fantastiska!!! Jag är SÅ himla glad att jag valde att stanna och att jag valde att göra dessa vandringar! Kommer aldrig att glömma den känslan! Superhäftigt!
och på natturen såg vi en massa spännande små nattaktiva djur som grodor och fåglar....vissa helt unika för Borneo. Häftigt!
Dagen efter åkte vi på en båttur till på en biflod till Kinabatangan river. Supervackert! Och oroa er inte! Jag tar MASSOR med bilder!!!! Men det tar bara sån väldans tid att lägga upp dem och jag verkar ständigt befinna mig i tidsnöd....liksom nu! Ska snart ge mig iväg mot nattbussen upp till Kota Kinabalu.
Skriver därför inget mer idag. Utan jag ska återkomma med vad jag gjort nu efter att jag avslutade min helt fantastiska 3 dagars tour med Uncle Tan's. Vilka jag helt klart rekommenderar till ALLA! Världens härligaste människor jobbar där ute alltså!!! Fantastiska!! Saknade dem så fort jag satte mig i båten för att åka därifrån...och saknar dem faktiskt fortfarande....=/
Men nu har jag haft några helt fantastiska dagar också....med några andra underbara människor! =)
Tänk att det kan finnas så mycket härligt folk här i världen! Är lycklig som får chansen att träffa dem!!
Hinner inte mer nu mina nära och kära!!
Men ta väl hand om er!! Vi hörs snart igen....
Djungel-kramar!!
