missfritz

Mycket har hänt sen sist! Ny lägenhet, nytt jobb, ny årstid, ny ålder....

...men det är ändå samma jag som sitter bakom tangentbordet :)

 

Jag fick alltså en alldeles egen tvåa med både balkong och badkar i, till sist. Lycka!

Fixar och donar här hemma när jag får tid över.....det händer inte så ofta med tanke på mitt nya jobb, men det händer! Igår satte jag upp kakeldekor i badrummet och la dit nya mattor och skrubbade och hade mig. Det blev jättefint! Tycker jag i alla fall.

      

Förra helgen var mamma nere hos mig fredag-söndag. Vi satte upp gardiner som mamma haft med sig och fixade och donade lite i hallen. Sen på söndagen kom pappa och Marita ner och skruvade upp lampor i taket och satte upp lite tavlor m.m. Så nu börjar det bli riktigt fint här hemma.

 

  sovrum  skänken i sovrummet.   hallen

Badrum och sovrum känns fina och mysiga nu. Köket känns nästan klart. Behöver lite nya möbler där bara.... vardagsrummet känns stort och ganska tomt än så länge. Saknar en hel del möbler där. Men det kommer. Små steg framåt så når vi fram till sist :)

 

Förutom den nya lägenheten så har jag nu ett nytt jobb också. Ja, eller jag jobbar ju fortfarande på samma skola. Men jag har nu min egen klass. En etta. Jätteroligt, spännande och utmanande!

Det blir MYCKET tid som läggs på det just nu. Men hoppas på att det ska lugna ner sig lite sen när jag kommer in i det lite bättre. Får lite rutin. Har ju bara jobbat i tre veckor än så länge. Men just nu blir det ibland 10 h dagar....då är jag rätt seg när jag kommer hem vill jag lova. Igår var det dessutom öppet hus på skolan så denna veckan har jag jobbat 6 dagar. Men det får vi igen vid ett senare tillfälle. Jag trivs i alla fall jättebra på skolan och med mitt yrke! Känns jättekul!

 

Drömmarna om att få volontärarbeta utomlands har inte avskrivits än. De ligger bara lite på hyllan ett tag. Jag ska plocka ner den drömmen när jag känner mig redo för det. Tror också att det kan vara bra att ha lite erfarenhet av vad det innebär att vara lärare och ha hand om sin egen klass, innan man åker ner och ska vara behjälplig i något annat land. Så som sagt, drömmen ligger på vänt tills det känns som att det är dags.

 

Men som nämndes i början. Även om några saker har förändrats och förnyats i mitt liv så är det ändå samma jag som sitter här och funderar. 

Har verkligen två sidor i mig.

En som blir rastlös och som vill hitta på något roligt. Ge sig iväg, resa. Uppleva. Utmana sig själv. Som känner sig lite rotlös. Som inte hittar "hem" någonstans. Som därför vill fortsätta att röra på sig. Denna sidan tar överhanden när inte den andra sidan hittar vad den letar efter.

 

Sen har vi den andra sidan. Den som vill hitta tryggheten. Den som är trött på att flacka runt. Som ibland känner sig lite ledsen för att den där "andra perioden" i livet inte har börjat än. Den som bara längtar efter att få sjunka ner och känna sig tillfreds med livet. Luta sig tillbaka i sin hänghammock på verandan och njuta. 

 

Jag är en människa som försöker att vara positiv och se positivt på saker och ting. Därför tar helt enkelt den sidan över hos mig, som för tillfället är mest positiv. Det som får mig att må bra. Om den ena sidan deppar så lämnar jag den och byter sida. Man kanske skulle kunna kalla det överlevnadsinstinkt?? För hade jag inte fungerat på detta sätt, så hade jag nog gått under för länge sen.

 

Just nu kämpar jag även lite med min träningsmotivation. Det är nytt för mig. Jag har oftast känt att det är roligt att träna och något som jag vill "ge mig iväg" på. Det har alltid funnits något som jag tyckt varit roligt....antingen har det varit yoga, box, step up, zumba, styrka, handboll eller något annat. När detta fått mig att må bättre och hållt mig i form, så har det blivit en positiv spiral som gött varann. Men just nu är jag i botten där. I takt med att lusten tryter så blir ju inte kroppen direkt mer vältränad....snarare tvärtom! Detta leder i sin tur till att självförtroendet faller och detta blir till en negativ spiral istället.

 

Känner mig bara trött just nu. Trött på det mesta. Har ingen motivation alls. Ingenting känns kul. Jobbet känns bra, roligt och jag har en lght som jag så smått börjar att trivas i. Men där tar det stopp. Borde kanske ha ett privatliv som känns upplyftande också!? Man kan ju inte leva för sitt jobb. Det vet jag att det inte kommer att fungera för mig i längden.

Jag brukade vara fylld med energi, glädje och lust. Hände det ingenting där jag befann mig så förflyttade jag mig istället till mina kompisar runt om i landet. Men tiderna förändras. Alla har sina "egna liv" nu med fulla kalendrar. Det är full rulle och det är inte lika enkelt som förut att hitta tid. Det blir inte samma sak längre. Jag är inte på samma ställe i livet som mina kompisar är nu. I takt med detta så har jag också backat, känner inte att jag passar in någonstans. Varken i nya eller gamla kretsar. Det finns ingen som jag kan förlika mig med. Som är i samma situation som jag är.

Detta är förstås inte mina kompisars fel!! Absolut inte!! Det är bara det att jag känner att jag inte passar in någonstans längre. Det lite läskiga är att jag märker att jag mer och mer kryper in i min egen lilla bubbla. Söker inte kontakt, sitter hellre själv, orkar inte ta mig ut om någon faktiskt frågar om vi ska hitta på något. Min ork tryter. Jag vill inte. Hittar inte riktigt de där små glädjeämnena längre. Sånt som gav mig en hel massa energi.

Kan bara hoppas att det är tillfälligt...

 

Post nubila phoebus??