missfritz

Håller alltså på och städar. =)

Så medan golvet håller på att torka, passar jag på att skriva lite.

Det var riktigt länge sen jag skrev på min blogg nu.

Det går liksom i perioder. Även om jag kanske har mycket som jag skulle vilja/behöva skriva av mig så finns helt enkelt inte tiden.

Trist.

Men nu har jag inget annat val än att sitta stilla. Sånt är bra!

Det behöver jag mer av!

Har idag varit uppe och rensat lite på min vind. Jag måste ju tyvärr snart flytta ur min underbara lilla studentlägenhet. Hela min själ och mitt hjärta sörjer detta...

Jag trivs ju så bra här! Det hade varit en sak om jag hade haft en härlig tvåa med balkong att flytta till!!!

Men så är tyvärr inte verkligheten. Istället så har jag än så länge INGENSTANS att flytta....hmmm...inte bra!

Tror att detta ligger och gnager i mitt undermedvetna och jagar mig mer än vad jag själv är medveten om.

Såna här perioder i ens liv mår man egentligen inte riktigt bra. Man kan liksom inte riktigt slappna av fullt ut.

Men jag hoppas och måste tro att det löser sig! Annars får min lillebror en inneboende till hösten...hihihi..

I vilket fall.... var uppe på vinden och rensade tidigare idag.

Ibland en av lådorna som jag rensade ur hittade jag gamla skolarbeten som jag gjort i högstadiet och gymnasiet.

En tanke som slog mig var "shit vad jag var ambitiös då"!! Vilket slit jag la ner på skolan!

Måste allt ge mig en klapp på axeln för det! =)

Hittade även några berättelser som jag skrivit och de var riktigt bra. Blev verkligen förvånad över hur "vältalig", "välformulerande" jag var och hur välberättade historierna var. Vilka "dramor" och spännande berättelser! Att jag kunde skriva så då! Jag var ju liten....det tyckte jag förstås inte då. hihihi....

Detta fick riktigt inspirerad! Man kanske skulle ta och skriva en bok en vacker dag....!?

Men det finns ju MYCKET som jag skulle vilja göra!!

En stor dröm är att börja dansa "ballroom dances". Tänk att få svänga runt på dansgolvet i en cha cha, merengue, tango, paso doblé, quick step el.dyl. Jag hade älskat varje sekund!

Fick en liten liiiten för-känsla på hur det skulle kunna kännas härom helgen... OMG, säger jag bara!

Jag har aldrig varit så lycklig förut tror jag!

Cuba café i Malmö. Salsa-, samba- och merenguedansande proffs (enligt min utsago) rörde sig rytmiskt fram på dansgolvet till latinamerikanskt klingande, ljuva toner från ett kubanskt liveband.

Jag och Frida trodde ALDRIG att vi skulle sätta vår fot på dansgolvet den kvällen!

"Inte en chans, kolla bara hur duktiga alla är! De är ju helt fantastiska!"

Men två caipirinha senare lovade vi varandra att vi inte fick tacka nej till om vi blev uppbjudna. Och mycket riktigt....där kom två killar och bjöd upp oss....efter mycket tvekande och förklarande att vi inte kunde dansa salsa, övertygade killarna oss om att de skulle lära oss. I sydamerika tar man inte "no, for an answer". UNDERBART!! Det är precis vad jag behöver för att krypa ur mitt "svenska skal"!

Två danser senare fanns det ingen återvändo. Vår "svenskhet" hade släppt och kvar fanns bara rytmen och pulsen i vår kropp som styrde våra fötter och höfter i takt till musiken. Detta med mycket hjälp av de fantastiskt duktiga killarna som vi dansade med!

Nu förstår jag vad de menar med att "vem som helst kan dansa om bara killen kan föra".

Det är sant! Det kan jag skriva under på nu!

Dansade med en man som såg lite mexikansk ut. Den dansen kommer jag ALDRIG att glömma!

Det kändes som att jag hamnat mitt i en scen ur Dirty Dancing. Denna man var GRYM på att föra. Han fick mig att verka och känna mig som ett proffs. Allt genom en liten puff på höften med handen eller en framåtlutning som fick mig att luta mig bakåt. Hans händer och fötter, ja hela hans kropp visade mig vägen och jag bara följde med. Något som är SÅ himla svårt, kändes helt plötsligt hur enkelt som helst. Det gick som en dans....bokstavligen!

Som sagt...den kväll kommer jag sent att glömma!!!

Det blir en kväll att sitta i min hammock på min veranda, och minnas. Åh så ljuvligt! Varenda gång jag minns detta värms min själ och ett stort fånigt leende breder ut sig över mina läppar. Underbart!

SÅ borde livet kännas oftare!!!

...men nu, tillbaka till städandet.

Golvet är visst torrt nu....och har varit ett bra tag... ;)

Men man måste ta vara på livets små naturliga pauser. Det är så vi återfår kraften att fortsätta röra oss framåt.

Så "framåt min vita springare"....eller vinröda dammsugare....hihihihi...

Kramar och varma omfamningar till er!