missfritz

Verksamhetsförlagd utbildning så kallad ”Vfu” (eller praktik) på en VÄLDIGT liten skola i Bungaree, besök i den lilla orten Daylesford och vfu på en större skola i Mt Buningyoung….det är vad jag har haft för mig de senaste 2 veckorna.

 

Ja, jag har alltså haft turen och lyckan att få göra en två veckor lång vfu-period här nere i Australien, Ballarat närmare bestämt. Vilket har varit roligt, spännande, intressant, lärorikt och utmanande ibland. Det har varit väldigt intressant att få en inblick i den Australiensiska skolvärlden och i mitt huvud har jämförelserna med den svenska skolvärlden kontinuerligt ägt rum. Mycket att fundera på, men intressant som sagt!

 

Under första perioden var jag 3 dagar på den VÄLDIGT lilla skolan Bungaree Primary School som ligger i den lilla byn Bungaree. Det är en lantort av modellen ”alla känner alla” vilket även gör att det är mycket enklare att få föräldrar och invånare i byn att ställa upp när det kommer till att ha ”städdagar” på skolgården, utflykter, hjälpa till i skolan under skoltid, göra studiebesök och så vidare. På skolan går totalt 25 elever, de har två heltidsanställda lärare (Mrs Jan Westlake) varav en även är rektor (Mr Calvin Tromp) på skolan och sen har de en halvtidsanställd lärare (Mrs Querim Gonzalez). That’s it! Så liten är skolan. Men ack så charmig! Det råder en familjär stämning på skolan och eftersom de är så få samarbetar lärarna väldigt bra och alla på skolan känner varandra väl. Därför känner man sig väldigt välkommen där även som besökare och det är lätt att få kontakt med lärarna och prata med alla.

Skolan består utav en huvudbyggnad, som även är den äldsta delen av skolan, där de har ett klassrum, rektorns rum, ett lärarrum/kök och ett kontor. Sen har de en annan byggnad där de har två klassrum varav bara ett används och toaletterna är belägna utomhus i en separat liten byggnad från den andra byggnaden. Det verkar som att de flesta Australiensiska skolorna har toaletterna skilda från de andra byggnaderna, separata toaletter. Detta skiljer sig helt från våra skolor hemma. Sen använde de även ett gammalt klassrum som ”Arts” klassrum nu, Arts motsvarande vårt ämne ”bild”.

Jag hade dock en förutfattad mening att en sån här liten skola skulle ligga efter när det kommer till att vara uppdaterad med dagens teknologi m.m. Men där hade HELT FEL! De var MER uppdaterade än vad de flesta svenska skolor är misstänker jag! De hade en smartboard i varje klassrum (två stycken) som de använde FLITIGT!! De har en egen wiki-sida som de använder, de hade gjort och fick testa på att göra tv-spel! Detta hade nog mycket att göra med rektorn/läraren Calvin Tromp. Han var väldigt uppdaterad och ansåg att det var viktigt att lära ut dagens teknologi likväl som allt annat i skolvärlden. Mycket bra tycker jag!

Jag är även HELT SÅLD på smartboards just nu!! Varenda skola borde ha en sån!! Det är verkligen allt-i-ett! Det finns SÅÅÅ många användningsområden i en sån ”tavla”. Vilket hjälpmedel för en lärare alltså! Det skapade även en naturlig samlingsplats för eleverna. För er som inte vet vad en smartboard är, så är det den senaste uppfinningen av ”svarta tavlan, whiteboarden” i skolvärlden nu. Och man kan verkligen göra allt möjligt på den. Den är interaktiv så det är en dator, som visas på en stor skärm så att eleverna kan se vad du gör. Sen kan du visa filmer där, använda internet med eleverna, det finns ett program som gör att du kan använda den som en ”vanlig” whiteboard där du kan ”skriva” direkt på skärmen med en speciell penna, du kan scanna in dokument på en annan skrivare som kan skickas direkt till smartboarden så att eleverna kan redovisa sina arbeten direkt på smartboarden, du kan läsa böcker direkt på skärmen där alla elever kan följa med när du läser osv osv. Som sagt, det är ett UNDERBART redskap!!!

Nåväl, de tre dagarna på Bungaree PS var riktigt bra! Eleverna var väluppfostrade, hjälpsamma och omtänksamma mot varandra. Men visst, självklart är de barn som alla andra. Som behöver bli påminda om att räcka upp handen, vara tysta när läraren pratar, göra vad de ska osv….åtminstone de yngsta eleverna. De äldre var bättre när det kommer till de grejerna. Men rackarns så KALLT det är på skolor här i Ballarat trakten. Centralvärme fanns inte på Bungaree PS utan varje morgon gick rektorn runt i byggnaderna och satte igång elementen och jag skojar inte att jag frös typ hela dagen…INOMHUS!! Och då hade jag ändå sockar, skor, fleecetröja och sjal på mig!!

Nåväl för att summera Bungaree PS, kvaliteten på utbildningen där var riktigt bra! Men det krävs verkligen hängivna lärare för att få en liten skola att fungera…det är få elever i varje årskull så de får blandas och ekonomin gör det allt viktigare för skolan att hitta hängivna lärare som ställer upp hundra procent.

Buninyoung PS var en MYCKET större skola med ca 550 elever. Eftersom det är en stor skola var det här mycket svårare att få kontakt med lärarna, personalrummet var stort och opersonligt. Det var ett stressigare klimat, högre ljudnivåer och man blev lite mer en i ”massan”. Jag hade också ”förmånen” ;) att hamna i den ”svåraste” klassen på skolan! Hihihi….klass 1 JH. Det fanns ett antal utmanande elever i klassen kan jag säga. =) Det handlade inte om att de var otrevliga, svor, slogs eller så….men de var bara överallt och ingenstans samtidigt. ”Hästarna var inte samlade i hagen” hela tiden….och då menar jag inte att de var dumma eller ointelligenta. De var bara tankspridda, röriga, pratiga, hade svårt att sitta stilla osv osv.

Att skapa en situation där lärande kunde äga rum var bara svårt helt enkelt. Då eleverna inte lyssnade, pratade om annat, hade tankarna i det blå osv. Något som kan komma till deras försvar enligt min mening skulle kunna vara att de trots allt endast är 6 år gamla!! När de börjar ”Grade 1” här är de alltså 6 år, så de börjar skolan ett år tidigare än vad vi gör i Sverige. De börjar ”prep-school” förskoleklass när de är 5 år. Så kanske är det bra att vi börjar skolan när vi är 7 i Sverige! Vi är kanske mer ”mogna” för det då!?

Ms Joy Hoey som var lärare för denna klass var en väldigt härlig person och jag har inget ont att säga om henne. Hon var väldigt välkomnande och delade gärna med sig av sina erfarenheter och resurser, så jag hade en bra vecka även på denna skolan! Men som sagt det var mer utmanande här, vilket var bra tycker jag! Det är sånt man behöver se, för det kommer alltid att finnas utmaningar att ta sig an som lärare. Inte alla elever är änglar….hihihi…

En liten flicka var den största utmaningen….vilket jag fann väldigt intressant! Hade jag haft mer tid på denna skolan så hade jag tagit mig an henne och försökt hitta en bra strategi som fungerade med henne….men nu när jag bara hade en vecka här så la jag inte ner alltför mycket tid på detta. Men många tankar och funderingar cirkulerade i mitt huvud under veckan. Hon var en envis, en riktig karaktär och hade en egen vilja av stål… som sagt en utmaning, men som jag hade gillat! =)

Några saker som jag blev förvånad över under min vfu på båda ställena var att faktiskt på båda ställena besökte hundar klassrummen….ena gången var det en ny valp som en syster till en elev precis hade hämtat som hon ville visa upp, i den andra skolan var det ”show-and-tell” när eleven får ta med sig något till skolan för att visa upp det för resten av klassen. Då tog en flicka med sig sina två hundar!! Och det var helt okej…ingen ”allergi”-varning där inte! =)

En annan chockande sak var maten!! Eleverna tar med sig sin egen mat till skolan i små ”lunch-boxes”. De hade med sig chockerande Ohälsosam mat….små chips-påsar, kakor, müslibars till snacks stunden. Till lunch var det väldigt vanligt med vitt rostbröd med ost och skinka inuti… (med andra ord luft, med ost och skinka) och en dag i veckan när de hade varm mat var det ofta hot dogs, pastries, köttpaj (á la brittiska ohälsosamma varianten) och så….skrämmande!! Och så undrar man varför människor blir mer och mer överviktiga nu för tiden!! De är sååå brittiska när det kommer till maten här….suck.

Däremot något väldigt positivt med skolvärlden här nere (det fanns MYCKET förståss!) något som stack ut är deras sätt att lära ut ”literacy” alltså typ motsvarande läs- och skrivinlärning. För det första har de ordet ”literacy” vilket är SÅÅ mycket mer än läs- och skrivinlärning!! Men strategierna för utlärandet av detta är bara SÅ bra! Detta har jag även läst om i en av mina kurser här nere, så jag kommer att ta med mig MYCKET av det och använda mig av det när jag blir lärare en dag! Jag är extremt glad över detta eftersom just denna del av vår utbildning i Sverige var kass!! Så nu känns det SÅ mycket bättre och jag känner mig mer trygg i och har mer självförtroende när det kommer till att lära ut just läs- och skrivinlärning!

Jösses….detta blev ett LÅÅÅÅNGT inlägg …..igen! =) Men detta summerar mer eller mindre två veckors vfu i de två skolorna jag har fått se och fått ta del av här nere. Och då har jag inte ens nämnt en bråkdel av allt det som jag fått erfara….hihihi…

Nåväl…jag utelämnar info:n om Daylesford ”for now”…det blir en annan gång!

Men nu är jag i alla fall ÄNTLIGEN LEDIG!!!! Jag är FÄRDIG med skolan här nere så nu blir det hopp och lek i 2,5 vecka!! Jihooooo!!

På återhörande alla underbara själar där ute! =) Puss och kram!

I Måndags skruvades tiden plötsligt tillbaka en sisådär 160 år. Asfalterade vägar förvandlades till jord- och grusbelagda gator, shoppingcentren hade delats upp i smedjor, en bank, postkontor och små butiker som juvelbutiken, leksaksbutiken, godisaffären, läderbutiken och så vidare. Inte en bil syntes så långt ögat kunde nå, istället hördes lädertömmar, rasslande betsel och knarrande trähjul från de vagnar som drogs fram på gatorna av muskulösa, frustande men ack så magnifika, arbetshästar. Bostadshus hade förbytts mot låga tältliknande byggnader, elektriciteten var numera levande ljus och öppna brasor och i skolan var det inte längre tal om kulspetspennor eller ens blyerts. Nej, en penna med metallspets och bläck var nu melodin och skrivstil och disciplin stod på dagordningen.

Vid vattendragen vaskade män med sina pannor och djupt ner i gruvor under jorden slet män och pojkar dag som natt i jakten på den blänkande klump som skulle kunna innebära en skillnad mellan en fattig eller en rik tillvaro för den lycklige upptäckaren. Året var nu 1853 och i Ballarat var GULDrushen i full blomstring.

Oroa er nu inte. Jag har inte blivit galen. Jag har dock äntligen tagit mig till den populäraste och största attraktionen här i Ballarat kallad: Sovereign Hill. Detta är en liten ”stad” uppbyggd för att efterlikna Ballarat som staden såg ut just runt år 1850-1855 (ca) när guldrushen var som störst här i trakten. För er som vet vad High Chaparall är så påminner Sovereign Hill väldigt mycket om vår Småländska lilla ”vilda västern”-stad. Med den skillnad att denna stad inte skildrar USA och vilda västern utan istället ett samhälle under 1850-talet när guldrush var det som lockade folk hit.

Jag och Tessa äntrade staden ca kl.11.30 och gick därifrån ca kl.17.00. Vi hade då hunnit med att både sitta i skolbänken och skriva skrivstil, se en teaterföreställning, vaska guld i ån, se ”rödkappornas” (armén: ”redcoats”) marsch och salut, lyssnat på gatumusikanternas sång och musik med sina banjos och dragspel, samt köpa godis i godisaffären, besöka smedjan, se en flera-hundratusentals-kronor-värd-guldtacka ta form samt gjort ett besök nere i gruvan långt under marknivå där vi fick svaret på frågan: ”Vad är det mest värdefulla som du kan ta upp ur en gruva?”. Svaret på den frågan var inte detsamma innan vi åkte ner i gruvan som när vi kom upp igen kan jag lova! Innan tänkte jag….”hmmm…han måste ju mena guld förståss!” Men efter att ha bevittnat hur det gick till när 17 män blev fångna under marknivå , i en mörk, kall och fuktig gruva när den kollapsade under 1850-talet, var mitt svar på frågan något helt annat när jag kom upp till marknivå och såg ljuset igen. ”Ett människoliv förståss!!”

  Den lilla staden     Spelemännen

 Barhäng á la 1850-tal.    Räddning av "liten fågel hängandes i ena benet i ett litet snöre"- pågår.

 Klädaffären, herravdelningen        Tidsenligt klädda personer

 Godistillverkning      Byn

 Soldaterna "redcoats" på inmarsch i stan.      Tessa i skolbänken

 Även barnen var klädda i dåtidens kläder.     Guldvaskning pågår.

 Jag hittade en egen liten guldklimp att spana på....hehehehe....      Ledsen familjen, men hittade inget guld som kan göra oss rika, det lilla spån eller flis som vi vaskade fram gick knappt att skåda med bara ögat.....

 Godisaffären. Mums!     Huvudgatan i staden sedd ovanifrån.

Det var en väldigt trovärdig och välbyggd liten stad som blivit skapad där inne på Sovereign Hill. Alla människor som ”jobbade” där (frivilliga som betalda) var även klädda tidsenligt och agerade tidsenligt, vilket gjorde det till en ännu mer total och genuin upplevelse att besöka Sovereign Hill. Ja, jag tror minsann att jag åtminstone fick ett hum om hur det faktiskt kunde ha varit att leva på den tiden.

När vi sedan steg ut genom dörrarna från denna stad var vi två trötta damer som var nöjda och belåtna med dagen. Nu plötsligt väntade livet som det såg ut 160 år senare….jösses så gammal jag blev helt plötsligt! Inte konstigt att jag var trött! Därför kröp jag också ganska nöjt i säng och sussade gott den kvällen, efter en upplevelserik dag.

Ja, sannerligen!
Jag befinner mig på toppen av berget både bokstavligt och rent hypotetiskt sett. Jag bor ju på Mount Helen och jag har idag avslutat min sista hemtenta, vilket får det att kännas som att jag nu bestigit sista etappen av berget och ÄNTLIGEN är framme! Nu kan jag sitta lugnt här på mitt berg och titta ut över allt det som jag passerat på vägen hit. Det känns bara så himla bra!

Det är nästan lite konstigt nu att veta att jag inte behöver plugga mer. Som att någon bara skojar lite med mig och när som helst skulle kunna hoppa fram och säga….”haha, trodde du ja! Du har ju glömt att göra det här!”. Och visst jag har visserligen inte lämnat in tentan än. Men sista punkten sattes sannerligen idag. Ljuvligt!

Nu väntar nästa vecka 3 dagars ”placement” som de kallar sin vfu här nere (vad vi i dagligt tal skulle kalla ”praktik”) på en väldigt liten skola med endast 2 heltidsanställda lärare! Varav en av dem även är rektorn på skolan! Men de har även 2 deltidsanställda lärare. Skolan heter Bungaree Primary school och verkar riktigt bra om man ska tro deras hemsida. De verkar ha ett bra samarbete mellan lärare, elever och föräldrar och deras anläggningar och miljöer på skolan verkar nya, genomtänkta och bra. Hahahaha….gillar att jag just nu fick översätta ordet ”facilities” på internet, från Engelska till Svenska då jag inte kom på vad det hette på Svenska….nu har jag nog varit borta för länge….hihihihi…

I vilket fall ser jag fram emot nästa vecka och att få vara på praktik på Bungaree Primary school! Rektorn (Calvin Tromp) ska dessutom hämta mig på morgonen och släppa av mig på eftermiddagen. Hur sött är inte det då! Då snackar vi om ett litet samhälle där man bryr sig om varandra!! Ååååh Gilla gilla gilla!

Veckan efter ska jag sedan vara en ”full” vecka (5 dagar) på en annan skola vid namn Mt Buninyoung Primary school. Den skolan ska vara större med till och med en vice rektor…så det blir en helt annan erfarenhet! Kul! De har verkligen varit gulliga mot mig här nere på universitetet och sett till att jag har fått ta del av så mycket som det bara går. Jag är väldigt tacksam och glad över det!

Men! Nu ska vi inte ta ut någonting i förskott här inte. Först och främst så är det ju idag Lördag! Och jag bara njuuuuter av att få göra PRECIS VAD JAG VILL, utan dåligt samvete, för en gångs skull! Underbart!

Imorgon ska jag och Tessa ut på äventyr! Ska bli superroligt! Äntligen kan jag spendera lite tid med Tessa! Har känt mig så dum varenda gång jag har varit tvungen att tacka nej till hennes så hjärtliga inbjudningar. ”Vill du följa med och ta en kopp te hemma hos oss?”, ”Vill du hitta på något?”, ”Ska vi göra något till helgen?”….svaret från mig har varit samma tråkiga varenda gång: ”Åh, jag skulle så gärna vilja. Men jag måste verkligen plugga och få detta klart” . Men inte nu längre!!! NU svarar jag JA till allt!! Nästan i alla fall….hihihihi…

Nu är det ca 5 veckor kvar tills det är dags för mig att åka hem igen, men bara cirka 2 veckor kvar för mig här på ”res”, campus där jag bor. Snacka om att tiden har gått och kommer att gå fort nu!

Förresten! Idag har jag provat på att vara Svensklärare, turistinformatör och ambassadör för mitt land också! Inte dåligt att lyckas klämma in allt det på en Lördag eftermiddag! Hihihi…

En man vid namn Karim från Azerbadjan, men som bor här i Ballarat sedan 8 år tillbaka hade fått nys om att det fanns en svenska här på campus. Då han åker till Sverige imorgon för en konferens i Stockholm ville han lära sig lite Svenska, vad det finns att se i Stockholm och lite om hur kulturen är i Sverige. Kul! Visst är det väl fantastiskt när någon faktiskt vill veta mer och visar intresse för det land man ska åka till. Underbart! Sånt gillar jag! Jag är precis likadan. Så därför när jag fick ett mail häromdagen från Karim om att han skulle vilja be mig om hjälp med att lära sig lite svenska och lite om Sverige, så svarade jag direkt Ja! Det är väl klart att om jag kan hjälpa till så självklart!

Så sagt och gjort. Idag satt jag i ca en timma med Karim och tipsade om sevärdheter i Stockholm, berättade lite om Sverige och Svensk kultur och övade uttal, ord och fraser på svenska. Riktigt roligt var det minsann! Nu önskar jag honom all lycka till på sin konferens i Stockholm till veckan! Hoppas att han kommer att gilla Sverige. Han var riktigt duktig på att uttala orden och lärde sig snabbt! Han hade redan tagit fram en del ord och fraser innan och övat hemma. Snacka om intresse!! Och en DUKTIG elev! Han får MVG av mig!! Hihihihi…

 Jag tror att tiden här nere i Aussie även har lärt mig att uppskatta mitt hemland! Och det är ju inte dåligt! Förr var jag väldigt snabb på att tala ner Sverige och prata om dess negativa aspekter. Men jag tror att det var för att jag behövde komma ifrån landet lite och få lite distans. Det har jag gjort och fått nu och jag är väldigt glad för det! För nu kan jag istället se allt det positiva med Sverige och ta lite lättare på det där andra.

Nåväl. Nu ska jag göra iordning mig en kopp te här nere i min Brittiska kultur, för nu är det minsann dags för ”tea-time”!

Kram på er mina svenska små smultron!

Har ju inte hunnit skriva nu sen jag fyllt år med mera. Så det är dags för en liten uppdatering.

Den 1 juni vaknade jag och ville i vanlig ordning inte gå ur sängen. Det är ju så varmt och mysigt under täcket och det som inte täcks av täcket, nästippen till exempel, är iskall både vid läggdags och när det är dags att stiga upp på morgonen. Det är vid dessa tillfällen som jag alltid får påminna mig själv om vilket land jag egentligen valde att studera en utbytestermin i…hmmm…var det Antarktis? Ryssland? Alaska? Nej, just det! Jag valde ju Australien för att det är så varmt här nere året runt! Mysigt med sommar och sol, att få ligga ute i gräset och studera! Jovisst….det var innan jag stiftade bekantskap med en stad vid namn Ballarat i delstaten Victoria i Australien. Jo, visst kan man tycka att jag borde veta att det är vinter här nere när det är sommar hemma i mitt hemland, årstiderna fungerar ju tvärtom på denna sidan ekvatorn. Men inte kunde jag i min vildaste fantasi föreställa mig att en vinter i Australien skulle vara så här KALL…brrrrr….jag tänkte att det blir nog max som en mild höst hemma hos oss….men ack så fel man kan ha. Nåväl, med en lånad fleece-pyjamas och mina ullsockar som jag tog med hemifrån (bra där! Jag känner mig själv som ALLTID fryser om fötterna!) så sover jag ändå rätt gott om nätterna.

Okej, där gled vi ur spår igen som vanligt. Men åter i spåret då. Jag vaknade den 1 juni med en kall nästtipp men lyckades till sist tvinga mig ur sängen. När jag drog isär gardinerna fick jag blinka två gånger….FROST!!
 Vad är nu detta!? Okej för att det är den första officiella dagen på vintern i Australien, men kom igen nu! ”Cut me a slack”, ”give me a break”! Men icke…på med underställströjan jag fått låna av Tessa (den är nog mitt mest använda plagg…hihihi..) och halsduk, fingervantar, tröja, jacka….ja, allt jag kan hitta. Sen blev det morgonpromenad i vanlig ordning.

Det var ju fortfarande en vanlig skoldag…även om jag råkade fylla år…hihi…så det bar av till skolan och två lektioner. Efter första lektionen i det ämne som jag verkligen gillat bäst här nere ”Young People’s Worlds” så skyndade jag iväg till avskedslunchen som de anordnat här på universitetet för alla utbytesstudenter. (Eftersom vi alla bara är här en termin så firade de av oss litegrann.) Jag hade anmält redan tidigare i veckan att jag skulle bli sen eftersom min lektion inte slutade förrän efter lunchen hade startat. Så när jag kom dit var de i full färd med att dela ut diplom. Kul! När jag satt mig ner fick jag mitt diplom varpå Jeannie (en av de anställda på universitetet) ”jag har även fått höra att det är Linas födelsedag idag, så…”…och så började de sjunga ”Happy birthday to you, happy birthday to you…” Det var de båda Amerikanska utbytesstudenterna Maggie och Alison som hade berättat att jag fyllde år….”facebook never lies”…eller ”whatever you need to know about someone…just search facebook for answers” är vad jag skulle vilja säga! Hihihi…Men det var ju en rolig överraskning i alla fall!

Efter lunchen gick jag, Lara, Alison och Maggie ut och satte oss i solen….ja, ni läste rätt! Denna dag som började med frost…men som om min önskan blivit hörd så tittade solen fram och sken glatt på mig hela dagen sedan tills den gick ner ca kl.18.00. Det betyder dock inte några varmare temperaturer…..kanske sisådär 15 grader…men ändå! Jag var lycklig över solens närvaro! Vi satt i solen och pratade en stund och tog foton på oss med våra tjusiga diplom…hihihi…
  Jag, Lara från Holland, Alison och Maggie från Missouri USA.

Inte för att de egentligen säger något som kommer att värderas hemma. Men det är en fin gest ifrån universitetet i alla fall, och det uppskattar jag!

Vidare till lektion två…sista lektionen i Language and Literacies. Efter lektionen blev jag kvar då jag fastnade i en konversation med Jason i klassen. Vi måste ha pratat bort minst 40 min. För plötsligt fick jag bråttom!! ”Jösses! Jag måste ju lämna in min hemtenta i ’The Arts’ och jag måste ju sen hinna hem och göra iordning mig lite inför kvällen!” Så efter att ha gjort vad jag skulle skyndade jag hem. Väl hemma möttes jag av ”Silky” eller Simon (som han egentligen heter) med utsträckta armar….”Come here…Congratulations!”. Åh gulliga lille Silky, blott 19 år med hela livet framför sig….jisses! Kom precis att tänka på att det då skiljer 10 år på oss!! Okej….hallå ”Farmor”-stämpel på mig!! Hehehehe…Men i vilket fall. Silky sa ”åh, du måste komma med ’next doors’, ge mig 5 minuter sen kan du komma över”….hmmm…okej svarade jag. Efter 5 minuter gick jag över till hus 2 (jag bor i hus 1). Jag knackade på, hade kameran redo i handen inställd på filmning….då jag misstänkte vad som var i görningen…dörren öppnades ”Surprise!!”.. ”Happy birthday to you, happy birthday to you…”….åh så gulligt av dem!! De hade köpt tårta, satt I tomtebloss som de tände. De hade dekorerat i taket med girlanger i svenska flaggans färger!!
 Så sött av dem! Och så hade de planerat en överraskning för mig på min födelsedag! Sötnosar! Jag blev väldigt glad (men är rädd att jag är lite dålig på att visa det, men jag ansträngde mig för att visa det i alla fall!) Så kom Dylan (vår husvärd) på att tomteblossen kunde utlösa brandalarmet!! Uuuuut med tårtan!! …..hihihihi…. jag och Dylan stod utanför och pratade lite medan blossen brann ut. Sen fick jag skära upp tårtan och berätta vad jag gjort idag hittills….fast då hade vi gått in igen förståss! De sa att de suttit och väntat på mig ett BRA tag….var har du varit undrade de…så jag fick berätta. Men efter en kort stund var jag tvungen att lämna det glada gänget åt sitt…. (de var nöjda och glada efter den korta stunden…de skulle ut och festa – sista onsdagskvällen med party innan tenta perioden-, så de förfestade för fullt).

Jag skyndade in för att packa ihop vad jag behövde ta med mig för kl.18.00 kom Tessa och H.P. för att hämta mig. Vi skulle gå ut och äta födelsedagsmiddag på en pub. Tessa och H.P. hade med sig en present till mig de små raringarna! Jag fick en Aboriginsk målning (av ”the rainbow serpent- dreaming”, du vet nog mamma!?) och en liten koala (gosedjur). Vad kan jag säga…jag tror att Tessa känner mig ganska väl nu….hihihi…

Så gav vi oss iväg mot puben ”North Britain” här i Ballarat. I väntan på Tessas syster Sarah beställde vi lite förrätt. Tre olika dippsåser (rödbetsdipp, tzatziki och barbecue) med bröd till. Gott! Jag beställde in en öl, Tessa ett glas vin och H.P. fick köra ikväll så han beställde in en cola. Tessa har ju också fyllt år tyckte vi!! Men H.P. gav med sig ganska så lätt….hihihi..När Sarah kom beställde vi in huvudrätt. Sarah köpte ett glas vin till mig. Nice! Till huvudrätt beställde jag lax, med sparris och hollandaisesås…och vad tror ni då att man serverar till det i detta landet….ett tips!: Australien har England som en slags modersnation (även om jag kan tycka att de borde ha kunnat hitta sitt eget styre nu…och istället bry sig mer om sina urinvånare och anpassa sitt styre efter dem mer! Men det är ju min åsikt…) vilket även betyder att de har till mångt och mycket den engelska matkulturen…..som enligt mig inte är någon matkultur att hänga i julgranen. Så vad serverades då till? JO: Pommes frites så klart!! Hur kan man servera pommes frites till en fin laxbit med färsk sparris till??? Detta går över mitt förstånd…men men. Gott var det i alla fall så jag ska inte klaga! Jag behövde heller inte laga min egen mat denna kväll så då ska jag GENAST sluta klaga!! Hehehehe…

Efter att vi alla fyra avslutat vår huvudrätt och vi egentligen satt där nöjda och belåtna…så började vi snegla på tavlan med efterrätterna…”det är ju ändå din födelsedag”, sa Tessa och H.P. hade trånat efter en glass som en liten flicka satt och åt när vi kom in, ända sen första stund han såg den…så ”okej, det är väl klart att vi ska beställa efterrätt också!” kom vi alla överrens om. Sagt och gjort….och RACKARNS SÅ GOTT det var!! Jag beställde Honeycomb and Nutty Nougat icecream som serverades så här:
           
Och till efterrätten hörde det till att man fick punsch på denna puben. ”Oh! Jag tackar ja!”…den satt fint den med!

 Det glada gänget Tessa, jag, H.P och Sarah på puben "North Britain" i Ballarat.
Jag tror att man hade kunnat rulla ut oss alla fyra ifrån puben efteråt…men jag hade en MYCKET trevlig dag, med MYCKET härliga människor som sällskap till middagen och njöt utav MYCKET god mat på min födelsedag!! Så jag kan bara summera denna dag som: Härlig, rolig och en glädjespridande dag!
Dags att nu njuta av det sista året som 20+are....sen trillar man över sträcket minsann...hihihi...

Kramar i kaskadvis!!