Torquay och the beach!
Så lider helgen mot sitt slut då...
Det är en del av de studenter som bor i samma hus som jag som åker hem över helgen. Så i fredags blev det lite tommare här i huset. På gott och ont. Det blir ju mera plats över för oss som är kvar! Men det blir också lite tomt och tyst...
I fredags pratade jag och några av de utländska studenterna om att åka till stranden nu denna helgen. På fredagkvällen sitter jag och kvittrar glatt med Emsan på Skype (vilket var hur kul som helst!! Att få höra och få prata lite svenska igen...kändes nästan konstigt..hihi..) när plötsligt Allison och Maggie dyker upp i dörren till mitt rum. "Hej! Stör vi?" ..."nejdå kom in!". Jag bad Emsan vänta lite....men det tog minsann en stund innan vi bestämt oss för hur vi skulle göra. Tur att Emelie har sånt tålamod! Tack för det Emsan! =)
Men efter lite funderade och planerande kom vi så fram till att vi skulle ta den tidiga bussen till Geelong nästa morgon. Detta innebar alltså att bussen gick från Ballarats station kl.06.30 på lördagmorgonen!!
Så kl.04.30 steg jag på lördagen upp och ifrågasatte starkt varför jag utsatte mig för detta...
...jag är INGEN morgonmänniska. Det var mörkt och kallt att stiga ur sängen. Men jag gjorde mig iordning och gick ut till köket för att äta frukost...total tystnad och nattsvart mörker... "har jag gått upp på rätt dag? Rätt tid?" Ja, de frågorna och några till dök upp medan jag fixade lite i köket. Klockan blev 05.20 och inte en människa syntes till.... nu började jag ifrågasätta om mina amerikanska vänner verkligen hade vaknat eller om de helt enkelt bestämt sig för att strunta i att åka??
Jag gick en runda på campus för att spana efter några tända lampor eller människoröster någonstans...men inte ett knyst.
"Vad gör jag nu?" jag kommer inte in i deras olika units för man behöver ett kort för att komma in.... jag är inte heller säker på i vilka hus de bor!?
Jag gick tillbaka till min unit och bestämde mig för att vänta en liten stund till... jag hämtade telefonkatalogen för att leta upp numret till taxi... (inga bussar går ju ner till stan och stationen så tidigt en lördag).
Men så såg jag plötsligt att ljuset tändes i huset bredvid, unit 2. Jag gick dit och fann att Steve var vaken och redo för att ge sig av. Pjuh! Skönt!
Tydligen hade Andrew i min unit lovat att köra ner oss till stationen. Snällt av honom! Jag fick det ärofyllda uppdraget att gå in och väcka honom....kl.05.30!!
Men det var inga problem. Andrew kom ut ur sitt rum redo att köra oss. Att vilken uppoffring! Tack snälla!
Så Allison, Maggie, Steve, James och jag satt på bussen till Geelong kl.06.30 på lördagmorgonen. Beachen här kommer vi!!
Men måste erkänna att vi alla slumrade till ganska så snabbt efter att vi satt oss på bussen....hihihi..
Jag var dock vaken rätt så mycket och njöt av de fina lantliga landskapen som vi susade förbi. Såg även soluppgången....jösses, vad vackert det är med soluppgångar ändå!
Ca kl.08.00 var vi framme i Geelong. Där tog vi en liten promenad på stan i väntan på att nästa buss skulle avgå till Torquay. Amerikanarna (James, Steve, Allison och Maggie) ville ha frukost. Gissa vart de ville gå???
Till ett mysigt fik eller så??....oh no! Amerikanarna ville gå till: McDonalds förståss!!! hihihihi...eller "Mackers" som det kallas här nere. Okej, bara att vika sig för massan. =)
Kl. 09.05 hoppade vi på nästa buss mot Torquay. När vi sitter på denna buss dyker plötsligt ett välkänt ställe upp på vänstra sidan av vägen....."Nämen!! Jag har ju varit där!!!" säger jag högt och lite lätt till mig.
Amerikanarna förstod nog inte alls vad jag höll på med...men vill ändå förtydliga att jag sa det på engelska! Så, jag är inte helt knäpp =)
Men det var ett ställe som heter "Narrana creations" och är ett ställe som ställer ut aboriginsk konst och har föreläsningar om aboriginsk kultur osv. Jag var alltså där med Adventure tours för ca 4 år sen.... oj oj oj...fatta att det redan gått FYRA år sen jag först reste till Australien!!
Ja, jag fick minsann lite härliga flashbacks där på bussen.... härliga minnen!!
Vi kom i alla fall fram till Torquay och tog oss en liten promenad ner till stranden.... och när plötsligt denna uppenbarelse visade sig, gled mungiporna allt högre upp på alla dessa fem utbytesstudenter.....the BEACH!!!! ÄNTLIGEN!!!! Stranden!!! Vi var alla helt till oss där en stund och radade glatt upp oss för "Kodak-moment"...
Fem lyckliga studenter!!
På gångvägen ner till själva sandstranden spred sig ett glädjerus i hela min kropp och jag var tvungen att göra en liten glädjedans!! Allison och Maggie bara log....tror minsann att de kände detsamma! hihihihi...
Väl nere på den ljusa sandstranden föll kläderna av....ja, bikinin stannade förståss kvar på kroppen!! hihihi..
Ååååh sååå härligt!! Värme och sol! Detta har jag nästan längtat ihjäl mig efter!!
Vi hittade oss en plats där vi slog oss ner och sen bara njöt vi av livet på stranden!
Killarna blev ganska snabbt rastlösa och gav sig iväg för att köpa en boll....det tog sin lilla tid det.
Men de kom lyckliga tillbaka med en fotboll. Sen hade de och göra. Intressant att det är så lätt att göra en kille lycklig. Bara det finns en boll i närheten så kan de roa sig en hel dag...hehehehe...
Efter en stund kände vi oss varma nog för att ta oss ett dopp i havet. Det var inte varmt kan jag inte påstå. Men när man kan komma upp i solen och värma sig efteråt så är det ändå helt okej med ett svalt dopp.
Allison och Maggie kom efter en utav sina rundor ner till vattnet upp och sa att de fått veta av en dam att det tydligen ska vara mer vågor och mer liv på den andra sidan av stranden....Jaha, för jag tyckte det var väldigt lugnt där vi befann oss. Stränderna i Australien brukar ju vara väldigt välbesökta...
Så vi packade ihop vårt pick och pack och gav oss iväg runt krönet av stranden....och mycket riktigt. DÄR var ju allt folk!! Havet vimlade av surfare!! Perfekta vågor för att börja lära sig surfa kan jag tänka mig.
Torquay ska ju vara en riktig surfarstad (ÄR en riktig surfarstad). Vet inte om jag minns detta rätt...(det var ju ändå som sagt ca 4 år sen jag var här sist), men det kan ha varit här som Point Break spelades in när det begav sig....scenerna med surfandet då förståss.
Vi såg faktiskt också en MASSA surfarbutiker på vägen in till Torquay med bussen.... Quiksilver, Billabong, Rip Curl, DG (såna skor som Simon brukar ha, har väl det märket om jag inte minns fel?) osv osv... och dessa butiker var STORA här...jag menar alltså att Quiksilver hade en helt egen kedja, en STOR byggnad med bara Quiksilverkläder i och de andra affärerna hade sina... Så HÄR skulle du ha kunnat handla MASSOR med sjyssta kläder Simon!!
I vilket fall så landade vi sedan på denna sidan av stranden där vi fick se hur surfandets konst går till och även hur det går till när de utbildar nya lifeguards. Intressant!
Hela långa dagen var vi och njöt av vår tillvaro på stranden. Men när klockan blev sådär ca 14.15 började solen gå i moln. Amerikanarna tyckte att vi skulle röra oss hemåt.
Okej, jag var absolut helnöjd med dagen och hakade på. På väg upp från stranden uppenbarade sig en rektangulär liten bit av himmelen skänkt.....en glassbil med italiensk glass!!! Mumma!!! Perfekt placering precis när man kom upp från stranden. Nu skulle det ätas glass!! Och kvinnan som sålde glassen var en sprudlande glad kvinna. Hon kvittrade och strålade där inne i bilen. Det enda bekymret hon hade var att James glasögon var fulla av sand.... "Stör inte det dig?" frågade hon James. "Nä, det sitter ju på utsidan av glasögonen så det är ju inte i mina ögon"...sa James som är en riktigt bekymmerslös prick =)
Kvinnan hade sååååå gärna velat rengöra dessa glasögon vill jag lova....det kliade i fingrarna på henne....hihihi..
När vi gick därifrån bad jag henne att få ta ett kort på henne. Det ställde hon gärna upp på:
Här är hon!! Se bara vilken lycklig själ! Underbart!! Det smittar ju liksom av sig. hihi..
När vi sedan gick upp för att leta reda på busshållplatsen blev vi varse att vi var ett gäng studenter med ett RIKTIGT FLYT!! Bussen som skulle ha gått för ca 1 minut sen var lite sen...och detta var den sista bussen vi kunde ta för att hinna med nästa buss i Geelong som var den sista hem till Ballarat....Jisses!! Snacka om flyt!!!!
Så efter en liten stund kom bussen och vi hoppade på och kände oss väldigt lyckligt lottade som hade haft sån flyt hela denna dagen egentligen. Tack snälla för det!
Så vi hann alltså med nästa buss i Geelong också. Väl på den tog den tidiga uppstigningen denna morgon ut sin rätt och vi halvdåsade till allihopa tror jag.
När vi hoppade på denna bussen sa jag till Maggie och Allison: "Undra om jag ska spela lite dum turist och fråga om han kanske kan stanna utanför universitet och släppa av oss där?" Jag hade nämligen uppmärksammat på morgonen att bussen körde upp och förbi universitetsområdet på vägen från stan.
"Gör det!" sa tjejerna. Så jag frågade honom "finns det en busshållplats utanför universitetet?". "Ja" svarade busschauffören vänligt. Jag hade nog inte förväntat mig ett ja (är van vid att de flesta svenska busschaffisar inte alltid är direkt tillmötesgående när det kommer till att stanna där inte deras schema säger att de ska stanna...) så jag blev alldeles paff och sa bara "vad bra!". Satt sedan på bussen och funderade över om han förstått att vi ville hoppa av vid detta stoppet....hehehe...men jag tänkte att det hade han nog förstått.
När vi närmde oss stoppet frågade jag dock honom igen om vi kunde hoppa av där.... "Inga problem" sa han.
Och så blev vi avsläppta med gångavstånd till campus där vi bor! Perfekt! Snäll busschaufför! Men de är faktiskt generellt sett väldigt vänliga ALLA människor i denna stan. Härligt!
Efter en kort promenad var vi så hemma igen efter en helt fantastiskt skön dag på stranden! Jag tackade mina amerikanska vänner för dagen och gick in till mig.... sen blev det en dusch, lite mat och en film....Klockan 00.15 var jag helt förbi...ögonen gick i kors. Dags att krypa till kojs efter en lååååång med härlig dag!!
Godnatt!!
Det är en del av de studenter som bor i samma hus som jag som åker hem över helgen. Så i fredags blev det lite tommare här i huset. På gott och ont. Det blir ju mera plats över för oss som är kvar! Men det blir också lite tomt och tyst...
I fredags pratade jag och några av de utländska studenterna om att åka till stranden nu denna helgen. På fredagkvällen sitter jag och kvittrar glatt med Emsan på Skype (vilket var hur kul som helst!! Att få höra och få prata lite svenska igen...kändes nästan konstigt..hihi..) när plötsligt Allison och Maggie dyker upp i dörren till mitt rum. "Hej! Stör vi?" ..."nejdå kom in!". Jag bad Emsan vänta lite....men det tog minsann en stund innan vi bestämt oss för hur vi skulle göra. Tur att Emelie har sånt tålamod! Tack för det Emsan! =)
Men efter lite funderade och planerande kom vi så fram till att vi skulle ta den tidiga bussen till Geelong nästa morgon. Detta innebar alltså att bussen gick från Ballarats station kl.06.30 på lördagmorgonen!!
Så kl.04.30 steg jag på lördagen upp och ifrågasatte starkt varför jag utsatte mig för detta...
...jag är INGEN morgonmänniska. Det var mörkt och kallt att stiga ur sängen. Men jag gjorde mig iordning och gick ut till köket för att äta frukost...total tystnad och nattsvart mörker... "har jag gått upp på rätt dag? Rätt tid?" Ja, de frågorna och några till dök upp medan jag fixade lite i köket. Klockan blev 05.20 och inte en människa syntes till.... nu började jag ifrågasätta om mina amerikanska vänner verkligen hade vaknat eller om de helt enkelt bestämt sig för att strunta i att åka??
Jag gick en runda på campus för att spana efter några tända lampor eller människoröster någonstans...men inte ett knyst.
"Vad gör jag nu?" jag kommer inte in i deras olika units för man behöver ett kort för att komma in.... jag är inte heller säker på i vilka hus de bor!?
Jag gick tillbaka till min unit och bestämde mig för att vänta en liten stund till... jag hämtade telefonkatalogen för att leta upp numret till taxi... (inga bussar går ju ner till stan och stationen så tidigt en lördag).
Men så såg jag plötsligt att ljuset tändes i huset bredvid, unit 2. Jag gick dit och fann att Steve var vaken och redo för att ge sig av. Pjuh! Skönt!
Tydligen hade Andrew i min unit lovat att köra ner oss till stationen. Snällt av honom! Jag fick det ärofyllda uppdraget att gå in och väcka honom....kl.05.30!!
Men det var inga problem. Andrew kom ut ur sitt rum redo att köra oss. Att vilken uppoffring! Tack snälla!
Så Allison, Maggie, Steve, James och jag satt på bussen till Geelong kl.06.30 på lördagmorgonen. Beachen här kommer vi!!
Men måste erkänna att vi alla slumrade till ganska så snabbt efter att vi satt oss på bussen....hihihi..
Jag var dock vaken rätt så mycket och njöt av de fina lantliga landskapen som vi susade förbi. Såg även soluppgången....jösses, vad vackert det är med soluppgångar ändå!
Ca kl.08.00 var vi framme i Geelong. Där tog vi en liten promenad på stan i väntan på att nästa buss skulle avgå till Torquay. Amerikanarna (James, Steve, Allison och Maggie) ville ha frukost. Gissa vart de ville gå???
Till ett mysigt fik eller så??....oh no! Amerikanarna ville gå till: McDonalds förståss!!! hihihihi...eller "Mackers" som det kallas här nere. Okej, bara att vika sig för massan. =)
Kl. 09.05 hoppade vi på nästa buss mot Torquay. När vi sitter på denna buss dyker plötsligt ett välkänt ställe upp på vänstra sidan av vägen....."Nämen!! Jag har ju varit där!!!" säger jag högt och lite lätt till mig.
Amerikanarna förstod nog inte alls vad jag höll på med...men vill ändå förtydliga att jag sa det på engelska! Så, jag är inte helt knäpp =)
Men det var ett ställe som heter "Narrana creations" och är ett ställe som ställer ut aboriginsk konst och har föreläsningar om aboriginsk kultur osv. Jag var alltså där med Adventure tours för ca 4 år sen.... oj oj oj...fatta att det redan gått FYRA år sen jag först reste till Australien!!
Ja, jag fick minsann lite härliga flashbacks där på bussen.... härliga minnen!!
Vi kom i alla fall fram till Torquay och tog oss en liten promenad ner till stranden.... och när plötsligt denna uppenbarelse visade sig, gled mungiporna allt högre upp på alla dessa fem utbytesstudenter.....the BEACH!!!! ÄNTLIGEN!!!! Stranden!!! Vi var alla helt till oss där en stund och radade glatt upp oss för "Kodak-moment"...
Fem lyckliga studenter!!På gångvägen ner till själva sandstranden spred sig ett glädjerus i hela min kropp och jag var tvungen att göra en liten glädjedans!! Allison och Maggie bara log....tror minsann att de kände detsamma! hihihihi...
Väl nere på den ljusa sandstranden föll kläderna av....ja, bikinin stannade förståss kvar på kroppen!! hihihi..
Ååååh sååå härligt!! Värme och sol! Detta har jag nästan längtat ihjäl mig efter!!
Vi hittade oss en plats där vi slog oss ner och sen bara njöt vi av livet på stranden!
Killarna blev ganska snabbt rastlösa och gav sig iväg för att köpa en boll....det tog sin lilla tid det.
Men de kom lyckliga tillbaka med en fotboll. Sen hade de och göra. Intressant att det är så lätt att göra en kille lycklig. Bara det finns en boll i närheten så kan de roa sig en hel dag...hehehehe...
Efter en stund kände vi oss varma nog för att ta oss ett dopp i havet. Det var inte varmt kan jag inte påstå. Men när man kan komma upp i solen och värma sig efteråt så är det ändå helt okej med ett svalt dopp.
Allison och Maggie kom efter en utav sina rundor ner till vattnet upp och sa att de fått veta av en dam att det tydligen ska vara mer vågor och mer liv på den andra sidan av stranden....Jaha, för jag tyckte det var väldigt lugnt där vi befann oss. Stränderna i Australien brukar ju vara väldigt välbesökta...
Så vi packade ihop vårt pick och pack och gav oss iväg runt krönet av stranden....och mycket riktigt. DÄR var ju allt folk!! Havet vimlade av surfare!! Perfekta vågor för att börja lära sig surfa kan jag tänka mig.
Torquay ska ju vara en riktig surfarstad (ÄR en riktig surfarstad). Vet inte om jag minns detta rätt...(det var ju ändå som sagt ca 4 år sen jag var här sist), men det kan ha varit här som Point Break spelades in när det begav sig....scenerna med surfandet då förståss.
Vi såg faktiskt också en MASSA surfarbutiker på vägen in till Torquay med bussen.... Quiksilver, Billabong, Rip Curl, DG (såna skor som Simon brukar ha, har väl det märket om jag inte minns fel?) osv osv... och dessa butiker var STORA här...jag menar alltså att Quiksilver hade en helt egen kedja, en STOR byggnad med bara Quiksilverkläder i och de andra affärerna hade sina... Så HÄR skulle du ha kunnat handla MASSOR med sjyssta kläder Simon!!
I vilket fall så landade vi sedan på denna sidan av stranden där vi fick se hur surfandets konst går till och även hur det går till när de utbildar nya lifeguards. Intressant!
Hela långa dagen var vi och njöt av vår tillvaro på stranden. Men när klockan blev sådär ca 14.15 började solen gå i moln. Amerikanarna tyckte att vi skulle röra oss hemåt.
Okej, jag var absolut helnöjd med dagen och hakade på. På väg upp från stranden uppenbarade sig en rektangulär liten bit av himmelen skänkt.....en glassbil med italiensk glass!!! Mumma!!! Perfekt placering precis när man kom upp från stranden. Nu skulle det ätas glass!! Och kvinnan som sålde glassen var en sprudlande glad kvinna. Hon kvittrade och strålade där inne i bilen. Det enda bekymret hon hade var att James glasögon var fulla av sand.... "Stör inte det dig?" frågade hon James. "Nä, det sitter ju på utsidan av glasögonen så det är ju inte i mina ögon"...sa James som är en riktigt bekymmerslös prick =)
Kvinnan hade sååååå gärna velat rengöra dessa glasögon vill jag lova....det kliade i fingrarna på henne....hihihi..
När vi gick därifrån bad jag henne att få ta ett kort på henne. Det ställde hon gärna upp på:
Här är hon!! Se bara vilken lycklig själ! Underbart!! Det smittar ju liksom av sig. hihi..När vi sedan gick upp för att leta reda på busshållplatsen blev vi varse att vi var ett gäng studenter med ett RIKTIGT FLYT!! Bussen som skulle ha gått för ca 1 minut sen var lite sen...och detta var den sista bussen vi kunde ta för att hinna med nästa buss i Geelong som var den sista hem till Ballarat....Jisses!! Snacka om flyt!!!!
Så efter en liten stund kom bussen och vi hoppade på och kände oss väldigt lyckligt lottade som hade haft sån flyt hela denna dagen egentligen. Tack snälla för det!
Så vi hann alltså med nästa buss i Geelong också. Väl på den tog den tidiga uppstigningen denna morgon ut sin rätt och vi halvdåsade till allihopa tror jag.
När vi hoppade på denna bussen sa jag till Maggie och Allison: "Undra om jag ska spela lite dum turist och fråga om han kanske kan stanna utanför universitet och släppa av oss där?" Jag hade nämligen uppmärksammat på morgonen att bussen körde upp och förbi universitetsområdet på vägen från stan.
"Gör det!" sa tjejerna. Så jag frågade honom "finns det en busshållplats utanför universitetet?". "Ja" svarade busschauffören vänligt. Jag hade nog inte förväntat mig ett ja (är van vid att de flesta svenska busschaffisar inte alltid är direkt tillmötesgående när det kommer till att stanna där inte deras schema säger att de ska stanna...) så jag blev alldeles paff och sa bara "vad bra!". Satt sedan på bussen och funderade över om han förstått att vi ville hoppa av vid detta stoppet....hehehe...men jag tänkte att det hade han nog förstått.
När vi närmde oss stoppet frågade jag dock honom igen om vi kunde hoppa av där.... "Inga problem" sa han.
Och så blev vi avsläppta med gångavstånd till campus där vi bor! Perfekt! Snäll busschaufför! Men de är faktiskt generellt sett väldigt vänliga ALLA människor i denna stan. Härligt!
Efter en kort promenad var vi så hemma igen efter en helt fantastiskt skön dag på stranden! Jag tackade mina amerikanska vänner för dagen och gick in till mig.... sen blev det en dusch, lite mat och en film....Klockan 00.15 var jag helt förbi...ögonen gick i kors. Dags att krypa till kojs efter en lååååång med härlig dag!!
Godnatt!!
O-week eller Orientation week på UB (University of Ballarat)
Det är O-week här på University of Ballarat (UB) denna veckan.
Det innebär att alla studenter nu återvänder till universitetet efter sitt sommarlov här i Australien. (Som ni kanske vet så ligger årstiderna här nere tvärtom hur vi har det i Sverige)
Så det har varit en MASSA aktiviteter här på UB hela veckan och en massa informationstillfällen.
Skolan har välkomnat alla studenter nya som gamla, vi har fått träffa våra mentorer...
en MYCKET bra funktion de har här på UB, vilket innebär att man blir tilldelad en mentor som läser samma program som du, i mitt fall alltså en person som läser till lärare. Alla program har olika färger och mentorerna bär t-shirtar med programmets färg. (Vår färg är mörk turkos!! Kunde det stämma bättre med mig eller? hihihi..)
Så det är lätt att veta vem man ska fråga om man undrar något. Mentorerna ansvarar sedan för en liten grupp studenter som hon/han visar runt på skolan, berättar lite om allt möjligt man kan tänkas behöva veta som ny lärarstudent på UB och har möten med ca en gång i veckan där man kan hantera vad som helst som vi i den lilla gruppen behöver prata om. De utgör alltså ett stöd för nya studenter. Toppen! När man är ny och oviss.
Det har även funnits ett flertal tillfällen där gratis mat delats ut. Mmmm....farligt men gott! =)
I måndags var det barbeque, sektionsvis (alltså lärarprogrammet för sig, ekonomerna för sig, sjuksköterskena för sig osv...), i tisdags var det pannkaksfrukost, i onsdags ägde "the main event" rum. Vilket innebar att det spelades livemusik, fanns gratis mat överallt (allt från bbq, bakad potatis, risotto, slushpuppies, dricka till glass osv..) och man kunde prova på att brottas i sumodräkter (som vi gjorde på Kamillas möhippa! =) ), hoppa studsmatta fastsatt i en sele, rida en mekanisk tjur osv...som en liten nöjespark på skolan kan man säga.
Och idag, torsdag så var det "mature age day" (det lät väl nått....låter som att man gått och blivit pensionär sådär över en månad...) då det serverades lunch för alla studenter som är lite "äldre".
Det har förståss även varit en massa informationstillfällen med det program man tillhör. Vi har fått veta lite mer om våra program. Hur man hittar till all info som kommer att finnas på "Moodle" (en website som innehåller ALLT som studenten behöver veta om sin kurs. Man kan se allt från v.1 tills när vi slutar. Vilka uppgifter som ska göras, scheman, böcker, forum, kursbeskrivningar m.m. m.m. Läraren kan även se vilka som varit inne på sidan för att se hur aktiva vi är!!) Det är sannerligen något som kommer att komma till Sverige framöver....sanna mina ord! Mycket smart och även klimatsmart, då inga papper behöver skrivas ut! Toppen!
Men det tar nog lite tid att lära sig det....jag är än så länge lite förvirrad över sidan....innehåller ju SÅ mycket information!
Vi har även fått träffa några av lärarna och de har pratat lite om hur det fungerar på UB osv...
...så. Summa Sumarum: Det har pågått en faslig massa aktiviteter här i veckan!!
Och uppepå detta så har det ju varit fester som man har kunnat gå på VARJE dag om man så velat. Jag har väl inte riktigt känt mig motiverad att följa med 18-åringarna ut varje kväll så jag har valt mina tillfällen... =)
I söndags hängde jag på. Det var väldigt trevligt tills vi hamnade i sjumilakön till stället "Bluestone" som vi skulle in på....och vad händer när vi väl når fram?? "Sorry, no thongs in here!!" sa vakten och hakade av avspärrningsrepet...."jahapp!"...det var den halvtimman i kö det! Jag blev alltså inte insläppt pga att jag hade flipflops på mig på fötterna. Ja, flipflops kallas här nere för "thongs"...vilket blir lite lustigt i amerikanska öron...hehehehe....
Ex: "Oh wait, I'm just gonna go and put on my thongs before we leave"....hmmm...ska han då ta på sig skor....eller ett par string?? hehehehehee.....
Kul när olika dialekter kan krocka så att orden får en helt ny mening! =)
I vilket fall....det blev ingen utgång för mig i söndags. Jag och Andrew (en 35-årig Aussie som bor i samma hus som jag på campus) tog en taxi hem istället. Nåja.
Då jag pga detta tappade lusten lite för att gå ut så skippade jag togapartyt i måndags kväll.
I tisdags sedan delade de ut gratis biobiljetter på campus till olika filmer som visades samma kväll. Så jag och några utländska studenter som jag bodde med tidigare (Lara o Ingrid = Holland, Guillaume och Ellian = Frankrike & Sebastian = Finland) gick på bio nere i stan på tisdag kvällen. Mycket mysigt! Jag gillar att krypa upp i stolen i en mörk biosalong med lite popcorn och en cola för att sedan avnjuta ca 2h underhållning på den stora bioduken...härligt!! =) Vi såg "Unknown" förresten....en okej film. Men ingen topphöjdare direkt...
Igårkväll (läs: onsdags) var det dags för "pubcrawl". En ständigt återkommande händelse tydligen. Det är ungefär översättbart med pubrunda. Klockan sju på kvällen tog vi bussen in till stan (chartrade bussar för endast detta event) och sedan blev vi indelade i olika grupper genom olika färg på det armband man fick runt armen. Vi fick förståss betala för det också, det missade jag att skriva.
Jag hamnade i den gröna gruppen. Vi hade grönklädda/militärklädda killar som ledde runt vår grupp. Sen började pubrundan....tjugo minuter på en pub....tjugo minuter på nästa osv....
Vissa regler implementerades på vägen. "När man hör någon blåsa i visselpipan gäller det att huka sig ner så fort man kan, den som är sist ner får häva sin öl". Klädnypor delades ut...de skulle sättas fast på någon och därefter skulle man räkna ner från tio. Hittade inte personen ifråga (som hade klädnypan på sig) klädnypan innan "noll" så fick den häva sin öl. osv osv...
Dessa fester arrangerades så klart INTE av skolan, utan av olika klubbar, "societys", föreningar som finns på skolan.
Och som ni kanske redan listat ut handlar det egentligen om att gå ut och festa! Dricka och lära känna andra studenter på det sättet.
Jag hade en helt okej kväll. Men nånstans kände jag ändå att detta inte riktigt var för mig....det var helt okej att gå runt och få se alla olika pubar och få dansa lite till bra musik och ta en öl...men det tempo som många höll är inte riktigt min grej... jag börjar väl bli för gammal kanske ;)
Men lite handlade det nog också om att den snubben som jag tidigare berättade om, Andrew är lite speciell.
Hmmm...jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det...
Han är 35 år gammal. Ska börja plugga psykologi på UB. Bor på campus med alla andra 18-åringar (jag ska väl inte säga något för jag är också gammal och bor här, men han är ju inte utbytesstudent som inte har några vänner här i Aussie. Han ÄR ju australiensare...) Han pratar om att det gäller ju att "hamna på cool-listan" så att man har rätt rykte resten av året. (Okej...hur gammal var du nu igen sa du?? Eller saknas det kanske lite självförtroende här?) Han FÖRSÖKER verkligen att vara inne och med de "coola kidsen"...men de drar sig liksom lite försynt undan... det blir liksom lite patetiskt att vara så gammal och ändå vilja låtsas att man är 18!
Han kan ABSOLUT inte tänka sig en tjej som är äldre än 28! TUR för mig!!!! =)
Ja....det kanske förklarar lite om hur han är... och på något sätt har han ändå blivit en liten ryggsäck på mig. (Hur lyckas jag alltid hamna bland såna killar?? Drar mig till minnes om den lilla engelsmannen på Bali nu igen...suck!)
Det är liksom alltid: "Jag går om du går!" "Vill du gå ut så hänger jag med!" och "lämna mig inte ensam och patetisk i ett hörn på utestället bara! Jag betalar drinkarna om du inte lämnar mig på utestället.."
Från början tyckte jag lite synd om honom och sa att "Självklart lämnar vi inte någon ensam när vi går ut!! Vi är ju ett gäng liksom!"
....men han blir mest ett plåster. Har ingen egen drivkraft. Dansar inte, utan håller krampaktigt i sin öl. Så stämningen ute blir liksom inte direkt uppsluppen. Det blev mycket att bara stå och hänga liksom och kolla på andra....vilket snabbt tråkar ut mig. Jag behöver lite positiv energi runt omkring mig och lite spralliga människor!
Så kvällen igår var ok, men inte så mycket mer. Synd att vi inte hamnade i samma grupp som fler i vårt hus eller andra som vi redan kände. Det hade underlättat!
Nåväl...idag har det varit en lugn dag! Skönt! Jag har fixat lite inför skolstart, ätit lunch med "mature age"-studenterna, utforskat mitt närområde, legat och solat en stund, varit och tränat för första gången på gymmet här på UB och pratat lite med folk här i huset nu ikväll.
Att jag utforskat mitt närområde råkade hända då jag letade efter en plats att lägga mig och sola på så nära vårt hus som möjligt, utan att ligga precis utanför någons fönster. Så jag hittade en äng en liten bit bort. Mycket mysigt! Där låg jag och njöt av att det idag var riktigt varmt och soligt!! =) Nice! Läste en skönlitterär bok och bara kopplade av en stund...sen skulle jag gå hem. Tänkte att jag kan ju ta en annan väg hem så hittar jag lite nya områden på vägen. Kanske en bra promenadväg eller så...så jag traskade in i skogen på stigarna. Men vägen tycktes aldrig ta slut...och jag spanade i trädtopparna efter spår av vilda koalor...men inte en endaste såg jag =/
Så jag gick och gick....jag är ju dessutom en människa som inte gillar att gå samma väg två gånger (fram och tillbaka alltså)...Jösses!! Kom precis på att det verkligen definierar mig: Jag gillar inte att gå samma väg två gånger! Både ur en filosofisk vynvinkel och i praktiken!
Nåväl...jag hittade ut till sist och hamnade ute på en landsväg! Mitt ute på landet tycktes det! Bland kohagar och annat....hihihi...härligt! Skönt att se lite natur igen och inte bara stadstrafik och asfalterade vägar.
Som tur är så är inte mitt lokalsinne så himla pjåkigt nu längre...så jag räknade ut var jag behövde svänga och åt vilket håll jag borde gå åt... så jag hittade hem igen =) Så nu har jag hittat ett bra promenadstråk!
Var som sagt också och tränade för första gången på gymmet här på UB idag. "Unisport" heter det och är ett väldigt litet gym. De har inga pass. Så det är egentligen bara lite styrkemaskiner, löpband, cyklar, crosstrainers, roddmaskiner och så fria vikter och lite pilatesbollar och sånt... trist! Jag saknar mina pass på Idrottscentrum i Halmstad!! Uhu... om jag känner mig själv rätt så kommer jag ganska snart att tröttna på att träna själv på gymmet. Man måste ju hela tiden motivera sig själv då och hitta på nya övningar m.m. Tråkigt!
Trots det...så gick det i alla fall riktigt bra att träna där idag! Jag var motiverad och behövde få ur mig lite rastlöshet. =)
Sen när jag ätit här hemma i huset och satt och pratade med några av de inneboende här så kom kvällsvakten. Det är några utav RA'sarna som går lite nattpatrull här på området nu under O-week. Under denna veckan får man nämligen inte dricka alkohol på området och man får heller inte vara full och stökig på campusområdet. Så de turas om att gå runt och hålla ett öga på området. Bra tycker jag! Det blir en lugn och trygg atmosfär här.
I vilket fall....killen som kom förbi heter Rajet (tror jag det var....han är från Indien i alla fall, det vet jag) och var mycket trevlig! Vi hade en rätt så lång stunds konversation om läraryrket och om att plugga här på UB.
Han gav mig MÅNGA goda råd och gjorde faktiskt så att det känns mycket bättre nu att börja på UB på måndag. Tack Rajet! =) Känns väldigt skönt faktiskt! Många av RA'sarna är väldigt härliga människor faktiskt! De är väldigt utåt och vill att man ska komma fram och prata med dem. De säger också att är det något så BARA KOM FRAM och prata med mig eller fråga. Härligt!
Så Rajet stillade lite utav min oro inför måndag och vi hade dessutom en bra diskussion om läraryrket!
Tydligen är det ett ganska välbetalt yrke här i Aussie och rätt så välansett. Det borde vara så även i Indien och Sverige tyckte vi! Sen sa Rajet också att man kan läsa till ett år (efter att man gjort färdigt sin lärarexamen) och då läsa till "engelska som andraspråk"-slärare så att man därefter kan jobba som engelskalärare var som helst i världen!!! Hmmm...mycket intressant! Det sparar jag i minnesbanken... =)
Nu ska jag ge upp för dagen...
Imorgon väntar två pass med "Computer skills" och "Academic work".
Kram och godnatt!!
Det innebär att alla studenter nu återvänder till universitetet efter sitt sommarlov här i Australien. (Som ni kanske vet så ligger årstiderna här nere tvärtom hur vi har det i Sverige)
Så det har varit en MASSA aktiviteter här på UB hela veckan och en massa informationstillfällen.
Skolan har välkomnat alla studenter nya som gamla, vi har fått träffa våra mentorer...
en MYCKET bra funktion de har här på UB, vilket innebär att man blir tilldelad en mentor som läser samma program som du, i mitt fall alltså en person som läser till lärare. Alla program har olika färger och mentorerna bär t-shirtar med programmets färg. (Vår färg är mörk turkos!! Kunde det stämma bättre med mig eller? hihihi..)
Så det är lätt att veta vem man ska fråga om man undrar något. Mentorerna ansvarar sedan för en liten grupp studenter som hon/han visar runt på skolan, berättar lite om allt möjligt man kan tänkas behöva veta som ny lärarstudent på UB och har möten med ca en gång i veckan där man kan hantera vad som helst som vi i den lilla gruppen behöver prata om. De utgör alltså ett stöd för nya studenter. Toppen! När man är ny och oviss.
Det har även funnits ett flertal tillfällen där gratis mat delats ut. Mmmm....farligt men gott! =)
I måndags var det barbeque, sektionsvis (alltså lärarprogrammet för sig, ekonomerna för sig, sjuksköterskena för sig osv...), i tisdags var det pannkaksfrukost, i onsdags ägde "the main event" rum. Vilket innebar att det spelades livemusik, fanns gratis mat överallt (allt från bbq, bakad potatis, risotto, slushpuppies, dricka till glass osv..) och man kunde prova på att brottas i sumodräkter (som vi gjorde på Kamillas möhippa! =) ), hoppa studsmatta fastsatt i en sele, rida en mekanisk tjur osv...som en liten nöjespark på skolan kan man säga.
Och idag, torsdag så var det "mature age day" (det lät väl nått....låter som att man gått och blivit pensionär sådär över en månad...) då det serverades lunch för alla studenter som är lite "äldre".
Det har förståss även varit en massa informationstillfällen med det program man tillhör. Vi har fått veta lite mer om våra program. Hur man hittar till all info som kommer att finnas på "Moodle" (en website som innehåller ALLT som studenten behöver veta om sin kurs. Man kan se allt från v.1 tills när vi slutar. Vilka uppgifter som ska göras, scheman, böcker, forum, kursbeskrivningar m.m. m.m. Läraren kan även se vilka som varit inne på sidan för att se hur aktiva vi är!!) Det är sannerligen något som kommer att komma till Sverige framöver....sanna mina ord! Mycket smart och även klimatsmart, då inga papper behöver skrivas ut! Toppen!
Men det tar nog lite tid att lära sig det....jag är än så länge lite förvirrad över sidan....innehåller ju SÅ mycket information!
Vi har även fått träffa några av lärarna och de har pratat lite om hur det fungerar på UB osv...
...så. Summa Sumarum: Det har pågått en faslig massa aktiviteter här i veckan!!
Och uppepå detta så har det ju varit fester som man har kunnat gå på VARJE dag om man så velat. Jag har väl inte riktigt känt mig motiverad att följa med 18-åringarna ut varje kväll så jag har valt mina tillfällen... =)
I söndags hängde jag på. Det var väldigt trevligt tills vi hamnade i sjumilakön till stället "Bluestone" som vi skulle in på....och vad händer när vi väl når fram?? "Sorry, no thongs in here!!" sa vakten och hakade av avspärrningsrepet...."jahapp!"...det var den halvtimman i kö det! Jag blev alltså inte insläppt pga att jag hade flipflops på mig på fötterna. Ja, flipflops kallas här nere för "thongs"...vilket blir lite lustigt i amerikanska öron...hehehehe....
Ex: "Oh wait, I'm just gonna go and put on my thongs before we leave"....hmmm...ska han då ta på sig skor....eller ett par string?? hehehehehee.....
Kul när olika dialekter kan krocka så att orden får en helt ny mening! =)
I vilket fall....det blev ingen utgång för mig i söndags. Jag och Andrew (en 35-årig Aussie som bor i samma hus som jag på campus) tog en taxi hem istället. Nåja.
Då jag pga detta tappade lusten lite för att gå ut så skippade jag togapartyt i måndags kväll.
I tisdags sedan delade de ut gratis biobiljetter på campus till olika filmer som visades samma kväll. Så jag och några utländska studenter som jag bodde med tidigare (Lara o Ingrid = Holland, Guillaume och Ellian = Frankrike & Sebastian = Finland) gick på bio nere i stan på tisdag kvällen. Mycket mysigt! Jag gillar att krypa upp i stolen i en mörk biosalong med lite popcorn och en cola för att sedan avnjuta ca 2h underhållning på den stora bioduken...härligt!! =) Vi såg "Unknown" förresten....en okej film. Men ingen topphöjdare direkt...
Igårkväll (läs: onsdags) var det dags för "pubcrawl". En ständigt återkommande händelse tydligen. Det är ungefär översättbart med pubrunda. Klockan sju på kvällen tog vi bussen in till stan (chartrade bussar för endast detta event) och sedan blev vi indelade i olika grupper genom olika färg på det armband man fick runt armen. Vi fick förståss betala för det också, det missade jag att skriva.
Jag hamnade i den gröna gruppen. Vi hade grönklädda/militärklädda killar som ledde runt vår grupp. Sen började pubrundan....tjugo minuter på en pub....tjugo minuter på nästa osv....
Vissa regler implementerades på vägen. "När man hör någon blåsa i visselpipan gäller det att huka sig ner så fort man kan, den som är sist ner får häva sin öl". Klädnypor delades ut...de skulle sättas fast på någon och därefter skulle man räkna ner från tio. Hittade inte personen ifråga (som hade klädnypan på sig) klädnypan innan "noll" så fick den häva sin öl. osv osv...
Dessa fester arrangerades så klart INTE av skolan, utan av olika klubbar, "societys", föreningar som finns på skolan.
Och som ni kanske redan listat ut handlar det egentligen om att gå ut och festa! Dricka och lära känna andra studenter på det sättet.
Jag hade en helt okej kväll. Men nånstans kände jag ändå att detta inte riktigt var för mig....det var helt okej att gå runt och få se alla olika pubar och få dansa lite till bra musik och ta en öl...men det tempo som många höll är inte riktigt min grej... jag börjar väl bli för gammal kanske ;)
Men lite handlade det nog också om att den snubben som jag tidigare berättade om, Andrew är lite speciell.
Hmmm...jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det...
Han är 35 år gammal. Ska börja plugga psykologi på UB. Bor på campus med alla andra 18-åringar (jag ska väl inte säga något för jag är också gammal och bor här, men han är ju inte utbytesstudent som inte har några vänner här i Aussie. Han ÄR ju australiensare...) Han pratar om att det gäller ju att "hamna på cool-listan" så att man har rätt rykte resten av året. (Okej...hur gammal var du nu igen sa du?? Eller saknas det kanske lite självförtroende här?) Han FÖRSÖKER verkligen att vara inne och med de "coola kidsen"...men de drar sig liksom lite försynt undan... det blir liksom lite patetiskt att vara så gammal och ändå vilja låtsas att man är 18!
Han kan ABSOLUT inte tänka sig en tjej som är äldre än 28! TUR för mig!!!! =)
Ja....det kanske förklarar lite om hur han är... och på något sätt har han ändå blivit en liten ryggsäck på mig. (Hur lyckas jag alltid hamna bland såna killar?? Drar mig till minnes om den lilla engelsmannen på Bali nu igen...suck!)
Det är liksom alltid: "Jag går om du går!" "Vill du gå ut så hänger jag med!" och "lämna mig inte ensam och patetisk i ett hörn på utestället bara! Jag betalar drinkarna om du inte lämnar mig på utestället.."
Från början tyckte jag lite synd om honom och sa att "Självklart lämnar vi inte någon ensam när vi går ut!! Vi är ju ett gäng liksom!"
....men han blir mest ett plåster. Har ingen egen drivkraft. Dansar inte, utan håller krampaktigt i sin öl. Så stämningen ute blir liksom inte direkt uppsluppen. Det blev mycket att bara stå och hänga liksom och kolla på andra....vilket snabbt tråkar ut mig. Jag behöver lite positiv energi runt omkring mig och lite spralliga människor!
Så kvällen igår var ok, men inte så mycket mer. Synd att vi inte hamnade i samma grupp som fler i vårt hus eller andra som vi redan kände. Det hade underlättat!
Nåväl...idag har det varit en lugn dag! Skönt! Jag har fixat lite inför skolstart, ätit lunch med "mature age"-studenterna, utforskat mitt närområde, legat och solat en stund, varit och tränat för första gången på gymmet här på UB och pratat lite med folk här i huset nu ikväll.
Att jag utforskat mitt närområde råkade hända då jag letade efter en plats att lägga mig och sola på så nära vårt hus som möjligt, utan att ligga precis utanför någons fönster. Så jag hittade en äng en liten bit bort. Mycket mysigt! Där låg jag och njöt av att det idag var riktigt varmt och soligt!! =) Nice! Läste en skönlitterär bok och bara kopplade av en stund...sen skulle jag gå hem. Tänkte att jag kan ju ta en annan väg hem så hittar jag lite nya områden på vägen. Kanske en bra promenadväg eller så...så jag traskade in i skogen på stigarna. Men vägen tycktes aldrig ta slut...och jag spanade i trädtopparna efter spår av vilda koalor...men inte en endaste såg jag =/
Så jag gick och gick....jag är ju dessutom en människa som inte gillar att gå samma väg två gånger (fram och tillbaka alltså)...Jösses!! Kom precis på att det verkligen definierar mig: Jag gillar inte att gå samma väg två gånger! Både ur en filosofisk vynvinkel och i praktiken!
Nåväl...jag hittade ut till sist och hamnade ute på en landsväg! Mitt ute på landet tycktes det! Bland kohagar och annat....hihihi...härligt! Skönt att se lite natur igen och inte bara stadstrafik och asfalterade vägar.
Som tur är så är inte mitt lokalsinne så himla pjåkigt nu längre...så jag räknade ut var jag behövde svänga och åt vilket håll jag borde gå åt... så jag hittade hem igen =) Så nu har jag hittat ett bra promenadstråk!
Var som sagt också och tränade för första gången på gymmet här på UB idag. "Unisport" heter det och är ett väldigt litet gym. De har inga pass. Så det är egentligen bara lite styrkemaskiner, löpband, cyklar, crosstrainers, roddmaskiner och så fria vikter och lite pilatesbollar och sånt... trist! Jag saknar mina pass på Idrottscentrum i Halmstad!! Uhu... om jag känner mig själv rätt så kommer jag ganska snart att tröttna på att träna själv på gymmet. Man måste ju hela tiden motivera sig själv då och hitta på nya övningar m.m. Tråkigt!
Trots det...så gick det i alla fall riktigt bra att träna där idag! Jag var motiverad och behövde få ur mig lite rastlöshet. =)
Sen när jag ätit här hemma i huset och satt och pratade med några av de inneboende här så kom kvällsvakten. Det är några utav RA'sarna som går lite nattpatrull här på området nu under O-week. Under denna veckan får man nämligen inte dricka alkohol på området och man får heller inte vara full och stökig på campusområdet. Så de turas om att gå runt och hålla ett öga på området. Bra tycker jag! Det blir en lugn och trygg atmosfär här.
I vilket fall....killen som kom förbi heter Rajet (tror jag det var....han är från Indien i alla fall, det vet jag) och var mycket trevlig! Vi hade en rätt så lång stunds konversation om läraryrket och om att plugga här på UB.
Han gav mig MÅNGA goda råd och gjorde faktiskt så att det känns mycket bättre nu att börja på UB på måndag. Tack Rajet! =) Känns väldigt skönt faktiskt! Många av RA'sarna är väldigt härliga människor faktiskt! De är väldigt utåt och vill att man ska komma fram och prata med dem. De säger också att är det något så BARA KOM FRAM och prata med mig eller fråga. Härligt!
Så Rajet stillade lite utav min oro inför måndag och vi hade dessutom en bra diskussion om läraryrket!
Tydligen är det ett ganska välbetalt yrke här i Aussie och rätt så välansett. Det borde vara så även i Indien och Sverige tyckte vi! Sen sa Rajet också att man kan läsa till ett år (efter att man gjort färdigt sin lärarexamen) och då läsa till "engelska som andraspråk"-slärare så att man därefter kan jobba som engelskalärare var som helst i världen!!! Hmmm...mycket intressant! Det sparar jag i minnesbanken... =)
Nu ska jag ge upp för dagen...
Imorgon väntar två pass med "Computer skills" och "Academic work".
Kram och godnatt!!
Ballarat Wildlife Park, 20 feb 2011
Jag valde att följa med Utlandsstudenterna till Ballarat Wildlife Park i söndags. Besöket till denna djurpark var inte förrän på eftermiddagen. Så jag hade en hel förmiddag att försöka spendera på något sätt...
Jösses vad tomt det var här på campus! Alla var ju iväg och lekte lekar, testade olika idrotter, fick en busstour runt i Ballarat för att lära känna staden...osv
Jag. Jag tog sovmorgon till att börja med. =)
Sen tog jag mig en löparrunda.....i REGN och BLÅST.... men vad är detta!?
Jag ska nu därför ta död på en myt om Australien....
"Australien - Ett varmt och soligt land med ett tunt ozonlager" Lite av det är sant och det andra är INTE sant.
Ja - Ozonlagret är fruktansvärt tunt över Australien! (Har idag en röd fläck på ryggen eftersom jag lyckades se solen titta fram och febrilt därför kastade av mig de yttre kläderna och tog mig en tupplur i solen....OBS! Hade dock smörjt in mig med solskyddsfaktor...gör du inte det är du kokt snabbare än snabbt här nere pga det tunna ozonlagret : vilket i sin tur bidrar till att väldigt många här nere får hudcancer.... men jag hade missat en bit på ryggen dit jag inte riktigt nådde.... därav: den röda fläcken!)
NEJ - Australien är inte ett land som ALLTID är soligt och varmt!! Vissa delar kanske vad vet jag...skulle gissa på att ökenområdena och "the red centre" har mycket sol och väldigt varmt....
MEN här i Ballarat....oh no!! Sedan jag har kommit hit har jag fryst....fryst....fryst...
De säger att denna sommaren här har varit otroligt dålig. Mycket regn och väldigt kall. "Lake Wendouree" som är en naturlig damm, brukar normalt sett vara torrlagd, men är nu en sjö. Vilket gav mig en uppfattning om hur mycket vatten de egentligen fått här nere denna sommaren!
Så de somrar som normalt sett brukar innebära 35-40 graders värme och strålande sol här nere, har jag inte sett röken av. Vi har haft mellan 15-20 grader här. Visst i svenska vinteröron kan detta låta skönt. Men när man som jag endast tagit med sig sommargarderoben (mer eller mindre) så innebär detta kalla fötter, gåshud och en råhet som biter sig in på baraste kroppen.
Så för att återgå till myten..... NEJ, hela Australien är inte alltid en varm, strålande solig plats. Jag har bara helt enkelt lyckats pricka in den kallaste platsen.....suck....bra jobbat där utav en sommardyrkare!....(OBS! Sarkastiskt uttryckt!)
Ja, det är sant..de säger mig att Ballarat t.o.m. alltid har några grader kallare än Melbourne....och Melbourne är staden som kan ha alla de fyra årstiderna på en och samma dag!!! Återigen...suck!
Nåväl... åter till söndagen. Kl.1.30 pm var det dags att samlas vid busshållsplatsen för att åka till "The Wildlife park". Det hade då lyckligtvis slutat regna! Jippi!!
Det tog inte mer än 15 min att ta sig dit med bussen....och en förväntansfull skara utländska studenter hoppade ur bussen och marscherade in på djurparken.... i mitt huvud fanns ett solklart mål....ja, ni vet nog vad:
Koalor!!! =)
Väl inne i parken var det första vi stötte på kängurur. En stod precis utanför dörren där en barnfamilj försökt fika lite....men kängururna är inte dumma och smakar gärna på lite fika de med =) Så familjen försökte i rask takt att plocka undan allt och stänga alla lock.
Alla utländska studenter blev alldeles till sig: "Kangaroos!!!" Jag fick tag i en karta över djurparken och såg att matningen av koalor skulle börja om 5 min!! "VAR?? Var är koalorna??" Jag gick raskt förbi alla "roo's" och letade efter mitt favoritdjur...DÄR!!! Där uppe i ett träd satt den fantastiskt söta lilla varelsen och tittade nyfiket på mig. "Ååååååh....du lilla hjärtgull!!" Så tog jag några steg till och insåg att "OJ"...där på bara någon meters avstånd satt ytterligare en charmknutte och tog det oerhört lugnt på en trädgren. Kameran åkte fram....och jag ska erkänna att ett och annat kort togs på dessa små ulliga, gulliga och underbara djur! =)
Här är exempel på något:
En liten stund senare förstod jag att matningen av koalorna skulle äga rum på den stora gräsplätten där även kängururna befann sig. Matningen innebar att två skötare hämtade var sin koala som de sedan bar runt på så att alla fick känna på dem (klappa dem) och ta ett foto bredvid dem. I delstaten Victoria (som jag befinner mig i) är det inte tillåtet att hantera koalor, om man inte är djurskötare. Så därför får man inte hålla dem här utan bara känna på dem. Så jag ställde mig glatt bredvid en utav koalorna för att bli fotad...
...kände mig dock efteråt lite barnslig.... har börjat tänka om lite kring djurparker sen jag var i Borneo....
Det kan inte vara bra med dessa djurparker för djuren. Det är ju inte det minsta naturligt för dem. Att bo i en trång bur (för vissa), att inte behöva leta, jaga eller söka efter mat själv utan endast bli serverad den (vilket gör att de inte rör på sig lika mycket och därav blir feta och lata) och att uppepå detta bli utsatta för flera hundratals olika människor som ska känna, klämma, peta, klappa, kladda, komma nära inpå med sina dofter, skräniga ljud och påträngande, klickande kameror...
....Usch... jag känner mig numera skyldig till att ha gjort en hel massa djur olyckliga. Skyldig till att bidra till att djur hålls i fångenskap och inte få leva som de borde: Fritt i sin naturliga miljö!! För jag har ju besökt en hel del djurparker, framför allt under mina tidigare resor!! ...kände mig ännu dummare efter att ha sett alla påträngande och jobbiga människor som skulle fram och vara riktigt påträngande och klappa överallt på huvud och öron även om skötarna sagt att de inte fick det...och alla barnfamiljer som tvingade fram sina barn att "stå och le" mot kameran precis intill djuret, trots att barnen var lite halvrädda och inte ville.....usch, vi människor är ju bra korkade!! Stackars dessa djur!! Vad har de gjort för ont för att få utstå detta. Vilken stress det måste innebära för dem!
Vi människor är allt bra dumma ibland. Vi tror vi vet så mycket och vill och SKA påverka allt och lägga oss i allt. Som om vi vore de som bestämde här på jorden... men jag tror att Moder Jord har börjat säga ifrån. Ta bara alla översvämningar, jordbävningar, "bush-fires" och klimatförändringarna som nu sker allt mer och i allt större utsträckning över hela vår jord, som exempel. "What goes around, comes around"...
Nåväl.... djurparken var verkligen ingen stor park. Jag som varit på Australia Zoo (Steve Irwins zoo) tidigare listade inte direkt denna som någon höjdare. Detta berodde förståss inte på djuren! De stackarna har ju inte valt var de ska bo. Det som dock var riktigt bra med parken var skötaren som gick "matningsronden". Det började alltså med koalorna och sedan gick han runt till alla djuren och berättade en hel MASSA intressant fakta om och kring djuret. Det var en ung kille och han hade svar på alla frågor. Det var nog inte mycket han inte visste om djur!! Duktig! Dessutom var jag grymt imponerad av hur mycket han pratade. Jag undrar just om han någonsin andades?? Han var värre än mig!! =) Dessutom la han ofta något litet kärleksfullt, välmenande ord till de flesta djuren. Det märktes att han gillade djuren!
Jag följde matrundan som till sist ledde in till Krokodilerna.... men här blev det svårt att fokusera på djuren helt plötsligt..... inne i hörnet av byggnaden (inomhus) där krokodilernas glasbur fanns stod skötaren för alla reptiler. En av arten "Orang Orang - Masculinus Primus" skulle jag vilja kalla det!! =)
Japp, det är rätt. En människa av den manliga sorten. Och vilken pudding!!!
Fick svårt att hålla ögonen på krokodilerna där en stund måste jag påstå....hihihihi....
Han var väldigt seriös och kunde oerhört mycket om krokodiler och det märktes att det var hans stora intresse. Inte konstigt med tanke på att hans pappa hade jobbat med det här i alla år och att hans son därav i stort sett växt upp i krokodildammen... =)
Pappan var också där, men lät sonen sköta showen. Sonen berättade även historierna om när han som liten varit oerhört nära att stryka med då pappan inte märkt att en krokodil kommit lös och fått grabba tag i den då 1-åriga sonens arm över kroppen på krokodilen för att se till att han inte blev till en trevlig liten munsbit för Mr. Crocodile. En annan gång hade sonen som tonåring frågat om man kunde hålla en krokodil? Varpå pappan sagt att det är inga problem och lagt en krokodil i armarna på sonen. Krokodilen misstyckte och svängde runt sitt huvud enligt naturlig instinkt och högg tag i sonens bröst och släppte inte....på ett tag...
Sonen log mest när han berättade dessa historier, medan pappan höll sig undan...."thanks" sa han till sist. Hehehehe...ja, han framstod ju inte i alltför sköna dager med tanke på de historierna....hihihihi...
(Vilket kom mig att tänka på de historier jag berättar om dig ibland mamma...med brännmärket o. dyl. ....hehehe...)
Här är ögongodiset:
Ja, bakom den massiva krokodilen då alltså =)
Vi fick inte spendera speciellt mycket tid i djurparken: 1h 45 min. Förstod i och för sig det bättre när vi kom in och såg att den inte var så stor.... men tiden gick väldigt fort.
Så plötsligt var det dags att åka hemåt igen...
Bella (en utlandsstudent från Taiwan) tog någon bild på mig och några olika kängurur innan vi gick ut. Dem tror jag absolut inte att vi störde!! Visst de är absolut inte i sin riktiga miljö och var nog en aningens för feta... men de var tama som hundar och låg på rygg och ville bli kliade på magen och gottade sig åt all mat de fick av turisterna.
Så absolut FEL, men de mådde inte dåligt!
Här några bilder på det:
totalt avslappnad känguru och 
jag och en känguru.
In i bussen igen sedan och en kvart senare var vi tillbaka på UB (University of Ballarat). Så medan resten av studenterna här på uni hade en full dag med aktiviteter, fick vi utlandsstudenter bara en liten kort utflykt....
Tycker det är synd att de inte kunde cynka detta bättre....vi missade ju allt som de andra gjorde denna dagen. =/
Men men....men kan inte få allt här i livet! =)
Mer om "O-week" i nästa inlägg... för denna veckan är det Orientation week eller s.k. "O-week" för alla nya studenter på skolan. Vilket innebär en massa jippon och grejer som händer...
Men som sagt...mer om det nästa gång!
Nu: Puss och godnatt!
Jösses vad tomt det var här på campus! Alla var ju iväg och lekte lekar, testade olika idrotter, fick en busstour runt i Ballarat för att lära känna staden...osv
Jag. Jag tog sovmorgon till att börja med. =)
Sen tog jag mig en löparrunda.....i REGN och BLÅST.... men vad är detta!?
Jag ska nu därför ta död på en myt om Australien....
"Australien - Ett varmt och soligt land med ett tunt ozonlager" Lite av det är sant och det andra är INTE sant.
Ja - Ozonlagret är fruktansvärt tunt över Australien! (Har idag en röd fläck på ryggen eftersom jag lyckades se solen titta fram och febrilt därför kastade av mig de yttre kläderna och tog mig en tupplur i solen....OBS! Hade dock smörjt in mig med solskyddsfaktor...gör du inte det är du kokt snabbare än snabbt här nere pga det tunna ozonlagret : vilket i sin tur bidrar till att väldigt många här nere får hudcancer.... men jag hade missat en bit på ryggen dit jag inte riktigt nådde.... därav: den röda fläcken!)
NEJ - Australien är inte ett land som ALLTID är soligt och varmt!! Vissa delar kanske vad vet jag...skulle gissa på att ökenområdena och "the red centre" har mycket sol och väldigt varmt....
MEN här i Ballarat....oh no!! Sedan jag har kommit hit har jag fryst....fryst....fryst...
De säger att denna sommaren här har varit otroligt dålig. Mycket regn och väldigt kall. "Lake Wendouree" som är en naturlig damm, brukar normalt sett vara torrlagd, men är nu en sjö. Vilket gav mig en uppfattning om hur mycket vatten de egentligen fått här nere denna sommaren!
Så de somrar som normalt sett brukar innebära 35-40 graders värme och strålande sol här nere, har jag inte sett röken av. Vi har haft mellan 15-20 grader här. Visst i svenska vinteröron kan detta låta skönt. Men när man som jag endast tagit med sig sommargarderoben (mer eller mindre) så innebär detta kalla fötter, gåshud och en råhet som biter sig in på baraste kroppen.
Så för att återgå till myten..... NEJ, hela Australien är inte alltid en varm, strålande solig plats. Jag har bara helt enkelt lyckats pricka in den kallaste platsen.....suck....bra jobbat där utav en sommardyrkare!....(OBS! Sarkastiskt uttryckt!)
Ja, det är sant..de säger mig att Ballarat t.o.m. alltid har några grader kallare än Melbourne....och Melbourne är staden som kan ha alla de fyra årstiderna på en och samma dag!!! Återigen...suck!
Nåväl... åter till söndagen. Kl.1.30 pm var det dags att samlas vid busshållsplatsen för att åka till "The Wildlife park". Det hade då lyckligtvis slutat regna! Jippi!!
Det tog inte mer än 15 min att ta sig dit med bussen....och en förväntansfull skara utländska studenter hoppade ur bussen och marscherade in på djurparken.... i mitt huvud fanns ett solklart mål....ja, ni vet nog vad:
Koalor!!! =)
Väl inne i parken var det första vi stötte på kängurur. En stod precis utanför dörren där en barnfamilj försökt fika lite....men kängururna är inte dumma och smakar gärna på lite fika de med =) Så familjen försökte i rask takt att plocka undan allt och stänga alla lock.
Alla utländska studenter blev alldeles till sig: "Kangaroos!!!" Jag fick tag i en karta över djurparken och såg att matningen av koalor skulle börja om 5 min!! "VAR?? Var är koalorna??" Jag gick raskt förbi alla "roo's" och letade efter mitt favoritdjur...DÄR!!! Där uppe i ett träd satt den fantastiskt söta lilla varelsen och tittade nyfiket på mig. "Ååååååh....du lilla hjärtgull!!" Så tog jag några steg till och insåg att "OJ"...där på bara någon meters avstånd satt ytterligare en charmknutte och tog det oerhört lugnt på en trädgren. Kameran åkte fram....och jag ska erkänna att ett och annat kort togs på dessa små ulliga, gulliga och underbara djur! =)
Här är exempel på något:
En liten stund senare förstod jag att matningen av koalorna skulle äga rum på den stora gräsplätten där även kängururna befann sig. Matningen innebar att två skötare hämtade var sin koala som de sedan bar runt på så att alla fick känna på dem (klappa dem) och ta ett foto bredvid dem. I delstaten Victoria (som jag befinner mig i) är det inte tillåtet att hantera koalor, om man inte är djurskötare. Så därför får man inte hålla dem här utan bara känna på dem. Så jag ställde mig glatt bredvid en utav koalorna för att bli fotad...
...kände mig dock efteråt lite barnslig.... har börjat tänka om lite kring djurparker sen jag var i Borneo....
Det kan inte vara bra med dessa djurparker för djuren. Det är ju inte det minsta naturligt för dem. Att bo i en trång bur (för vissa), att inte behöva leta, jaga eller söka efter mat själv utan endast bli serverad den (vilket gör att de inte rör på sig lika mycket och därav blir feta och lata) och att uppepå detta bli utsatta för flera hundratals olika människor som ska känna, klämma, peta, klappa, kladda, komma nära inpå med sina dofter, skräniga ljud och påträngande, klickande kameror...
....Usch... jag känner mig numera skyldig till att ha gjort en hel massa djur olyckliga. Skyldig till att bidra till att djur hålls i fångenskap och inte få leva som de borde: Fritt i sin naturliga miljö!! För jag har ju besökt en hel del djurparker, framför allt under mina tidigare resor!! ...kände mig ännu dummare efter att ha sett alla påträngande och jobbiga människor som skulle fram och vara riktigt påträngande och klappa överallt på huvud och öron även om skötarna sagt att de inte fick det...och alla barnfamiljer som tvingade fram sina barn att "stå och le" mot kameran precis intill djuret, trots att barnen var lite halvrädda och inte ville.....usch, vi människor är ju bra korkade!! Stackars dessa djur!! Vad har de gjort för ont för att få utstå detta. Vilken stress det måste innebära för dem!
Vi människor är allt bra dumma ibland. Vi tror vi vet så mycket och vill och SKA påverka allt och lägga oss i allt. Som om vi vore de som bestämde här på jorden... men jag tror att Moder Jord har börjat säga ifrån. Ta bara alla översvämningar, jordbävningar, "bush-fires" och klimatförändringarna som nu sker allt mer och i allt större utsträckning över hela vår jord, som exempel. "What goes around, comes around"...
Nåväl.... djurparken var verkligen ingen stor park. Jag som varit på Australia Zoo (Steve Irwins zoo) tidigare listade inte direkt denna som någon höjdare. Detta berodde förståss inte på djuren! De stackarna har ju inte valt var de ska bo. Det som dock var riktigt bra med parken var skötaren som gick "matningsronden". Det började alltså med koalorna och sedan gick han runt till alla djuren och berättade en hel MASSA intressant fakta om och kring djuret. Det var en ung kille och han hade svar på alla frågor. Det var nog inte mycket han inte visste om djur!! Duktig! Dessutom var jag grymt imponerad av hur mycket han pratade. Jag undrar just om han någonsin andades?? Han var värre än mig!! =) Dessutom la han ofta något litet kärleksfullt, välmenande ord till de flesta djuren. Det märktes att han gillade djuren!
Jag följde matrundan som till sist ledde in till Krokodilerna.... men här blev det svårt att fokusera på djuren helt plötsligt..... inne i hörnet av byggnaden (inomhus) där krokodilernas glasbur fanns stod skötaren för alla reptiler. En av arten "Orang Orang - Masculinus Primus" skulle jag vilja kalla det!! =)
Japp, det är rätt. En människa av den manliga sorten. Och vilken pudding!!!
Fick svårt att hålla ögonen på krokodilerna där en stund måste jag påstå....hihihihi....
Han var väldigt seriös och kunde oerhört mycket om krokodiler och det märktes att det var hans stora intresse. Inte konstigt med tanke på att hans pappa hade jobbat med det här i alla år och att hans son därav i stort sett växt upp i krokodildammen... =)
Pappan var också där, men lät sonen sköta showen. Sonen berättade även historierna om när han som liten varit oerhört nära att stryka med då pappan inte märkt att en krokodil kommit lös och fått grabba tag i den då 1-åriga sonens arm över kroppen på krokodilen för att se till att han inte blev till en trevlig liten munsbit för Mr. Crocodile. En annan gång hade sonen som tonåring frågat om man kunde hålla en krokodil? Varpå pappan sagt att det är inga problem och lagt en krokodil i armarna på sonen. Krokodilen misstyckte och svängde runt sitt huvud enligt naturlig instinkt och högg tag i sonens bröst och släppte inte....på ett tag...
Sonen log mest när han berättade dessa historier, medan pappan höll sig undan...."thanks" sa han till sist. Hehehehe...ja, han framstod ju inte i alltför sköna dager med tanke på de historierna....hihihihi...
(Vilket kom mig att tänka på de historier jag berättar om dig ibland mamma...med brännmärket o. dyl. ....hehehe...)
Här är ögongodiset:
Ja, bakom den massiva krokodilen då alltså =)Vi fick inte spendera speciellt mycket tid i djurparken: 1h 45 min. Förstod i och för sig det bättre när vi kom in och såg att den inte var så stor.... men tiden gick väldigt fort.
Så plötsligt var det dags att åka hemåt igen...
Bella (en utlandsstudent från Taiwan) tog någon bild på mig och några olika kängurur innan vi gick ut. Dem tror jag absolut inte att vi störde!! Visst de är absolut inte i sin riktiga miljö och var nog en aningens för feta... men de var tama som hundar och låg på rygg och ville bli kliade på magen och gottade sig åt all mat de fick av turisterna.
Så absolut FEL, men de mådde inte dåligt!
Här några bilder på det:
totalt avslappnad känguru och 
jag och en känguru.In i bussen igen sedan och en kvart senare var vi tillbaka på UB (University of Ballarat). Så medan resten av studenterna här på uni hade en full dag med aktiviteter, fick vi utlandsstudenter bara en liten kort utflykt....
Tycker det är synd att de inte kunde cynka detta bättre....vi missade ju allt som de andra gjorde denna dagen. =/
Men men....men kan inte få allt här i livet! =)
Mer om "O-week" i nästa inlägg... för denna veckan är det Orientation week eller s.k. "O-week" för alla nya studenter på skolan. Vilket innebär en massa jippon och grejer som händer...
Men som sagt...mer om det nästa gång!
Nu: Puss och godnatt!
The weekend for new students...och Unismart "Conrad"
Okej.... har några saker på hjärtat som måste ut. Det är då det är så himla fantastiskt att ha en blogg!! =)
Har nu förstått att detta är en helg för alla de studenter som är nya på skolan för i år...det tog bara två dagar och snart är det söndag....hihihihi...
Idag lekte vi lekar nere på den stora fotbollsplanen i ca 2h. Det var alla vi som bor på campus "Bella Guerin" som hade aktiviteter tillsammans. Det var helt ok. Påminde dock om de lekar som vi lekte när vi nollades och jag nollade andra....lite samma koncept.
Och vet ni!!?? .... de lekte t.o.m. en lek som vi också hade i Halmstad "Jätten, trollkarlen och dvärgen"....minns ni?
Lite som sten, sax, påse. Kul! Och roligt att dessa lekar finns över hela världen....lite coolt tycker jag!
Samlade även på mig lite idéer till eventuellt kommande behov (av lekar alltså....)
Efter lekarna blev det lunch. Alla "RA":s (alltså de som tar hand om oss och har ansvar för två hus var...och personerna i husen =) ) grillade och vi minglade runt lite.
Under denna lunch fick jag plötsligt reda på att det skulle vara en "fin-middag" ikväll....WHAT??
Och den var semi-formell....vilket ungefär betydde: Klä upp dig.
Ameh.....jag har ju INGA SOM HELST finkläder med mig!!! Och inga högklackade skor....vem trodde att jag skulle kunna tänkas behöva såna?? Och var skulle de fått plats i packningen?? Jag är en backpacker rätt igenom....
Nåväl....som TUR var, köpte jag en blå och vitrandig långklänning på rea på Supré här i stan häromdagen....TUR!! Den fick det bli....inte speciellt "fancy", men den fick duga....och skor då?
Är inte direkt stolt över det...men valet stod mellan joggingskor, walking-sandaler och flipflops.....
....så jag valde......: och yes, flipflopsen!! =)
Så här såg "unit 1 & 2" = hus 1 & 2 ut ikväll:
Som ni ser var alla VÄLDIGT uppklädda och fina.... så nu har jag väl dragit ner svenskars rykte när det kommer till dresscode och klädstil här nere.....hehehehehehe....
Nåväl....hur skulle jag kunna veta?? Ingen har berättat för mig vad som skulle hända!
Jaja, i vilket fall. Middagen som följde efter lite tal och fotografering var KANON!! Mycket god mat och ett helt efterrättsbord med smaskiga sockerbomber.....mums! (Får antagligen sota för det i efterhand..men gott var det!)
Vi lekte lite lekar även under middagen. Och DÅ mina vänner!!...DÅ samlade jag på mig idéer till vår avslutningsbal!!! OH YES!!! Det är jag riktigt nöjd med! Påminn mig bara om detta Emsan och Malin S!!! För det kan hända att jag glömmer av det....men det ligger nånstans i mitt långtidsminne... =)
Det enda som känns lite sådär just nu är att alla är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ himla unga!!!
Har inte hört någon säga att de är över 22 år!!! Känner mig mer och mer redo för att öppna kistlocket och krypa ner direkt....eller DIR som Simon skulle ha sagt. =)
Jag vet, jag vet....ålder är bara en siffra. Men som om jag inte hade nog med åldersnoja innan jag åkte... nu börjar jag seriöst undra vad folk i min ålder BORDE göra??? Var är alla i min ålder??? Vad gör ni i era liv???
Jag gör i alla fall inte det ni gör tydligen....kanske skulle ändra namnet på denna blogg till "misfit" istället??
Ibland börjar man minsann undra....varför ska jag simma mot strömmen när alla andra flyter med??
...och jag vet! Det är mitt eget val...så "harden up prinsess"..som Mark skulle säga...
Men men....det känns i alla fall sådär just nu.
Men visst, det kan också ha att göra med att det som alla "nybörjare" här nu går igenom....har jag redan gått igenom....och TVÅ gånger dessutom. Om man tänker på att jag nollats och sedan även varit med och nollat andra!
Frågan i mitt huvud lyder nu därför.... hur gamla är de som kommer tillbaka nästa vecka? De som börjar sitt andra och tredje år här alltså. För det verkar som att i stort sett alla börjar plugga på universitet när de är 18-19 år gamla.... (de flesta i mitt hus är 18-19 år), är de då 20-21 år?? Då är jag ju i så fall fortfarande gammelfarmor här på campus!
Jaja....nog gnällt om detta. Känner mig bara lite malplacerad som sagt.
Efter middagen var jag dock med om något ashäftigt!!! I vanlig ordning hade jag ingen aning om vad som skulle hända.... (som sagt, jag har inte fått något schema eller någon info....med andra ord inte ens i närheten av så bra som Halmstads nollning är: Halmstad Högskola RULES!!!! =) )
Men vi skulle gå in i en stor aula och få information om sex, droger och alkohol....alltså sånt som vanligtvis hör till en inspark. Okej, en vanlig föreläsning om detta...sånt som jag hört förut tänkte jag....men Jösses: BOY hade jag fel!!
Upp på scen välkomnas en man i kostym från Harvard University som har gjort åtskilliga studier om alkohol och dess effekter. Min tanke var att denna mannen måste bära tupé för hans gråa hår passade inte riktigt in...Mannen börjar prata på amerikanska om olika studier som utförts i USA. Han pratar en stund och drar något litet skämt. Sen berättar han att de har kommit överrens med UB (University of Ballarat) om att få göra en studie här. Studenter ska då få tillgång till alkohol och resultaten av deras betyg på utbildningen, alltså hur det går med deras studerande under tiden de dricker litegrann varje dag, ska sedan mätas och undersökas. Han ställer sedan frågan: "Hur många kan tänka sig att ställa upp på det här?" Ca 1/4 av studenterna räckte upp händerna.
Så visar han upp vad studien kallas på powerpointen: "Blood and Alcohol Limits Learning Study"...med andra ord BALLS!!!! När han pekar ut denna förkortning, började det plötsligt att spelas musik ur högtalarna och mannen ställer sig mitt på scenen och börjar slita av sig kläderna..... "WHAT??????"
Sedan ryker peruken och därefter löständerna....lamporna släcks och han plockar fram tre självlysande bollar och börjar jonglera med dem i takt till musiken.....
Min haka ligger vid det här laget på golvet.....vad hände?? vem är han?? Vad gör han??
Denne helt enastående, fullkomligt fantastiske människa heter Conrad och jobbar för "Unismart". Han höll därefter en föreläsning som jag nog aldrig kommer att glömma!! Denna kille/man visste hur man når ut till folk, speciellt ungdomar och framför allt hur man skapar ett intryck som varar!!! Vilken talang!!
Det fanns inte EN endaste tråkig stund i denna föreläsning! Han skulle alltså prata med oss om sex, alkohol och droger. Men istället för att göra det på det "vanliga", tråkiga sättet. Har detta företag kommit på ett helt makalöst bra sätt att förmedla sitt budskap till unga människor/studenter.
Via musik, en piska, en tvångströja, bilder på powerpoint, med ord, gestikulering, via drama (killen var som en vandrande comedy/stand-up/teater-talang!!) förmedlade han på ett väldigt bra, tydligt, minnesvärt sätt den information som han ville skulle nå fram till alla studenter! Underbart! Vilket koncept!! DET borde vi ha i Sverige!!!!
Han pendlade mellan allvar och skämt...och han gjorde det med bravur!
Så kort sagt: BRILLIANT Conrad!!! Vilken grej!!
Nu är det dags att sova.....imorgon står valet mellan att följa med alla unghöns till en fysisk-aktivitetsdag...eller följa med de internationella studenterna till Ballarat Wildlife Park..... Hmmmm.... jag vill göra båda!!!
Får sova på saken....godnatt!!! zzzzzzz....
Har nu förstått att detta är en helg för alla de studenter som är nya på skolan för i år...det tog bara två dagar och snart är det söndag....hihihihi...
Idag lekte vi lekar nere på den stora fotbollsplanen i ca 2h. Det var alla vi som bor på campus "Bella Guerin" som hade aktiviteter tillsammans. Det var helt ok. Påminde dock om de lekar som vi lekte när vi nollades och jag nollade andra....lite samma koncept.
Och vet ni!!?? .... de lekte t.o.m. en lek som vi också hade i Halmstad "Jätten, trollkarlen och dvärgen"....minns ni?
Lite som sten, sax, påse. Kul! Och roligt att dessa lekar finns över hela världen....lite coolt tycker jag!
Samlade även på mig lite idéer till eventuellt kommande behov (av lekar alltså....)
Efter lekarna blev det lunch. Alla "RA":s (alltså de som tar hand om oss och har ansvar för två hus var...och personerna i husen =) ) grillade och vi minglade runt lite.
Under denna lunch fick jag plötsligt reda på att det skulle vara en "fin-middag" ikväll....WHAT??
Och den var semi-formell....vilket ungefär betydde: Klä upp dig.
Ameh.....jag har ju INGA SOM HELST finkläder med mig!!! Och inga högklackade skor....vem trodde att jag skulle kunna tänkas behöva såna?? Och var skulle de fått plats i packningen?? Jag är en backpacker rätt igenom....
Nåväl....som TUR var, köpte jag en blå och vitrandig långklänning på rea på Supré här i stan häromdagen....TUR!! Den fick det bli....inte speciellt "fancy", men den fick duga....och skor då?
Är inte direkt stolt över det...men valet stod mellan joggingskor, walking-sandaler och flipflops.....
....så jag valde......: och yes, flipflopsen!! =)
Så här såg "unit 1 & 2" = hus 1 & 2 ut ikväll:
Som ni ser var alla VÄLDIGT uppklädda och fina.... så nu har jag väl dragit ner svenskars rykte när det kommer till dresscode och klädstil här nere.....hehehehehehe....
Nåväl....hur skulle jag kunna veta?? Ingen har berättat för mig vad som skulle hända!
Jaja, i vilket fall. Middagen som följde efter lite tal och fotografering var KANON!! Mycket god mat och ett helt efterrättsbord med smaskiga sockerbomber.....mums! (Får antagligen sota för det i efterhand..men gott var det!)
Vi lekte lite lekar även under middagen. Och DÅ mina vänner!!...DÅ samlade jag på mig idéer till vår avslutningsbal!!! OH YES!!! Det är jag riktigt nöjd med! Påminn mig bara om detta Emsan och Malin S!!! För det kan hända att jag glömmer av det....men det ligger nånstans i mitt långtidsminne... =)
Det enda som känns lite sådär just nu är att alla är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ himla unga!!!
Har inte hört någon säga att de är över 22 år!!! Känner mig mer och mer redo för att öppna kistlocket och krypa ner direkt....eller DIR som Simon skulle ha sagt. =)
Jag vet, jag vet....ålder är bara en siffra. Men som om jag inte hade nog med åldersnoja innan jag åkte... nu börjar jag seriöst undra vad folk i min ålder BORDE göra??? Var är alla i min ålder??? Vad gör ni i era liv???
Jag gör i alla fall inte det ni gör tydligen....kanske skulle ändra namnet på denna blogg till "misfit" istället??
Ibland börjar man minsann undra....varför ska jag simma mot strömmen när alla andra flyter med??
...och jag vet! Det är mitt eget val...så "harden up prinsess"..som Mark skulle säga...
Men men....det känns i alla fall sådär just nu.
Men visst, det kan också ha att göra med att det som alla "nybörjare" här nu går igenom....har jag redan gått igenom....och TVÅ gånger dessutom. Om man tänker på att jag nollats och sedan även varit med och nollat andra!
Frågan i mitt huvud lyder nu därför.... hur gamla är de som kommer tillbaka nästa vecka? De som börjar sitt andra och tredje år här alltså. För det verkar som att i stort sett alla börjar plugga på universitet när de är 18-19 år gamla.... (de flesta i mitt hus är 18-19 år), är de då 20-21 år?? Då är jag ju i så fall fortfarande gammelfarmor här på campus!
Jaja....nog gnällt om detta. Känner mig bara lite malplacerad som sagt.
Efter middagen var jag dock med om något ashäftigt!!! I vanlig ordning hade jag ingen aning om vad som skulle hända.... (som sagt, jag har inte fått något schema eller någon info....med andra ord inte ens i närheten av så bra som Halmstads nollning är: Halmstad Högskola RULES!!!! =) )
Men vi skulle gå in i en stor aula och få information om sex, droger och alkohol....alltså sånt som vanligtvis hör till en inspark. Okej, en vanlig föreläsning om detta...sånt som jag hört förut tänkte jag....men Jösses: BOY hade jag fel!!
Upp på scen välkomnas en man i kostym från Harvard University som har gjort åtskilliga studier om alkohol och dess effekter. Min tanke var att denna mannen måste bära tupé för hans gråa hår passade inte riktigt in...Mannen börjar prata på amerikanska om olika studier som utförts i USA. Han pratar en stund och drar något litet skämt. Sen berättar han att de har kommit överrens med UB (University of Ballarat) om att få göra en studie här. Studenter ska då få tillgång till alkohol och resultaten av deras betyg på utbildningen, alltså hur det går med deras studerande under tiden de dricker litegrann varje dag, ska sedan mätas och undersökas. Han ställer sedan frågan: "Hur många kan tänka sig att ställa upp på det här?" Ca 1/4 av studenterna räckte upp händerna.
Så visar han upp vad studien kallas på powerpointen: "Blood and Alcohol Limits Learning Study"...med andra ord BALLS!!!! När han pekar ut denna förkortning, började det plötsligt att spelas musik ur högtalarna och mannen ställer sig mitt på scenen och börjar slita av sig kläderna..... "WHAT??????"
Sedan ryker peruken och därefter löständerna....lamporna släcks och han plockar fram tre självlysande bollar och börjar jonglera med dem i takt till musiken.....
Min haka ligger vid det här laget på golvet.....vad hände?? vem är han?? Vad gör han??
Denne helt enastående, fullkomligt fantastiske människa heter Conrad och jobbar för "Unismart". Han höll därefter en föreläsning som jag nog aldrig kommer att glömma!! Denna kille/man visste hur man når ut till folk, speciellt ungdomar och framför allt hur man skapar ett intryck som varar!!! Vilken talang!!
Det fanns inte EN endaste tråkig stund i denna föreläsning! Han skulle alltså prata med oss om sex, alkohol och droger. Men istället för att göra det på det "vanliga", tråkiga sättet. Har detta företag kommit på ett helt makalöst bra sätt att förmedla sitt budskap till unga människor/studenter.
Via musik, en piska, en tvångströja, bilder på powerpoint, med ord, gestikulering, via drama (killen var som en vandrande comedy/stand-up/teater-talang!!) förmedlade han på ett väldigt bra, tydligt, minnesvärt sätt den information som han ville skulle nå fram till alla studenter! Underbart! Vilket koncept!! DET borde vi ha i Sverige!!!!
Han pendlade mellan allvar och skämt...och han gjorde det med bravur!
Så kort sagt: BRILLIANT Conrad!!! Vilken grej!!
Nu är det dags att sova.....imorgon står valet mellan att följa med alla unghöns till en fysisk-aktivitetsdag...eller följa med de internationella studenterna till Ballarat Wildlife Park..... Hmmmm.... jag vill göra båda!!!
Får sova på saken....godnatt!!! zzzzzzz....
Resan från Borneo....
Ja ni....var ska man börja....!?
Efter att ha haft en fantastisk sista kväll med gänget så började dagen efter väldigt lugnt.
Jag kunde hinna med två snorkelturer på ön innan jag båten skulle gå in mot Semporna igen (fastlandet).
Men denna dag var inte lika strålande solig som dagen innan.... vem vet...kanske grät även himmeln för att jag nu var tvungen att lämna denna fina ö??
I vilket fall så seglade molnen in och plötsligt började det regna....
Mel skulle denna dag friska upp sina kunskaper på sitt gamla dykarcertifikat, så hon fick glatt hoppa i båten och ge sig iväg ut i regnet....men Mark och jag satt kvar och konstaterade att vi hade det rätt bra under taket vid matplatsen. =)
Lagom till andra rundan så klarnade dock himlen upp....ja, men det är väl klart att jag måste ta mig en sista snorkeltur innan jag åker!! Även om det aldrig kan toppa snorkelturen dagen innan med alla de stora sköldpaddorna! Så vi åkte iväg alla tre. Mark, Mel och jag. (Mel skulle göra 3 dyk denna dag och dykarna åkte med samma båt som snorklarna..) Det var väldigt harmoniskt och lugnt att snorkla runt på det ställe vi blev avsläppta på....inte en enda stinger! (små brännmaneter..) Så jag snorklade glatt runt och tittade på "Doris"-fiskar...ni vet Doris i "Hitta Nemo"!? ....m.m. Tills plötsligt.....nämen! "Vem var det som petade på mig??"....efter att ha simmat runt i cirklar en stund konstaterade jag att ingen var där!? Men mindes då att jag sett en fisk stirra finurligt på mig strax innan..... var det den som bet mig?? Inte vet jag....men något var det, och det gjorde ju inte ont. Men det räckte för att se till att skrämma bort mig och hålla mig till gruppen igen i alla fall =)
Så om det var fiskens skrämseltaktik så lyckades han/hon ....hihihi...
Väl tillbaka på Uncle Changs efter snorklingen så frågade jag när båten skulle åka in mot Semporna?
"Oh, they are gonna drink coffee and relax first....you have time to take a shower....no stress!", sa de avkopplade människorna på Uncle Changs. Passade mig utmärkt! Så jag gick in till Mel och Marks nya rum...(de bytte till ett parrum när jag nu skulle åka.. och vi var ju utcheckade från det gamla rummet..) och tog mig en dusch i lugn och ro... ja, något annat kan man inte påstå att det GICK att göra... den duschen hade inte speciellt mycket tryck i munstycket. För att överhuvudtaget kunna få till en samlad stråle som faktiskt kunde skölja ut lite av schampoot i håret så fick jag hålla upp slangen, sträcka på den och sedan luta den nedåt så att vattnet faktiskt träffade mig också....hehehehe....nåväl...sidospår...
När jag precis torkat mig hör jag Mark utanför...."de börjar bli klara för att åka nu Lina så hur går det för dig?"
"Shit!! VA??" Jag var ju helt inställd på att det skulle ta lååååång tid innan vi skulle åka!!
...och NEJ!!, jag duschade inte i hundra år, vilket många som känner mig nu genast antog.... Jag är försiktig med vattnet när jag är i länder där det är svårt att få tag på färskvatten!
I vilket fall fick jag en väldans fart.....ingen insmörjning här inte! Även om huden på ryggen brände...
Så kom receptionisttjejen som lovat mig den lååånga tiden....."Are you ready miss?"
Så såg hon mig.....stå där och kränga ett linne över huvudet och kämpa för att få ihop allt och inte glömma något... "I help you!"
Så vi bara rafsade ihop allt och i förbifarten tog jag med mig en av de uuunderbart goda små bollarna (som havrebollar fast gjorda på kondenserad mjölk och utan havre =) ) från fika-fatet och kramade snabbt de finska paret (som kommit på morgonen...ja, det var samma finska par som vi träffade i på djungelturen!! Kul!) Sami och Anni hejdå och Mark förståss....men jag hittade inte Mel...
Hopp ner i båten....och ner med alla grejerna bara....tjofs!
Det visade sig att ett annat ungt svenskt par hade ett flyg att passa...det var därför det plötsligt blev så bråttom! Hur de nu kunde komma på det bara sådär.... men men.
När jag satt där i båten och vinkade hejdå till alla....så såg jag plötsligt Mel dyka upp där på bryggan. Åh, vilken tur!! Jag slängde iväg en slängpuss till henne och hon visade med ett kroppsligt gestikulerande <vi mailar varandra>...tummen upp!! Det blir toppen!
Så med ett vemod i hjärtat lämnade jag min härliga nyfunna vänner Mel och Mark och alla de andra på ön och nu var det dags att ge sig av...Kändes helt plötsligt inte alls lika roligt att åka till Australien som det känts innan.... =(
Väl i land i Semporna smög jag in på en toalett för att försöka få på mig lite lotion på kroppen och för att fixa till håret lite...hann ju liksom inte riktigt färdigt innan....hihihii...
Sen packade jag på mig alla väskorna (läs: tre) och gick mot busstationen. Hade gott om tid så jag stannade på caféet med de stora juiceglasen och unnade mig! (för det ska man eller hur Kusse!? =) )
Sen gick jag vidare till bussen.... inga problem så långt. Så frågade jag där: "När är denna bussen framme i Kota Kinabalu "KK"? I have a flight to catch"...."five o'clock miss". Okej!? De sa ju kl.04.00 till mig igår!?
Nåväl....jag hinner ändå med planet kl.06.05. Det löser sig säkert.....men med en liten olustig känsla i magen hoppade jag på bussen.... vad annars kunde jag göra?? Det gick ju inget flyg så här sent på kvällen upp till KK och flygplats finns det inte ens i Semporna utan i Tawau. Och det är en bra bit bort...
Nåväl...det är bara att hoppas på att resan går fort och att vi är framme i tid.
På bussen kom sedan en tjej och tog biljetterna. Jag frågade henne: "At what time do we get to KK?". "Around five thirty miss"......What!!!! "You have a flight!" ....ja, det stämde ju. Ryktet hade spridit sig.
Shit alltså.... vad skulle jag göra nu?? ...men som sagt. Vad hade jag att välja på??
Klockan var 19.30 på kvällen och klockan 06.05 följande morgon gick mitt plan....det finns ju inget annat sätt att ta sig till KK just nu. Så det blev till att snällt sitta kvar och hoppas på det bästa. Men i magen låg oron och skvalpade....
Bussen var ny och fräsch. De var väldigt stolta över dessa nya bussar och detta bolag! Den hade aircondition och allt! ....men varför hålla sig till en lagom nivå när man kan ha det iiiiiiiiskallt!!!? Så fullt blås med iskall luft...kanske är detta lyx för malaysier eftersom de aldrig får det kallt....men för mig....usch!
Jag fick försöka palta på mig allt jag hade i min lilla ryggsäck i klädväg...bytte helt plötsligt religion och virade halsduken runt huvudet som en slöja....brrrr.... och SOM jag frös hela den natten. Det gjorde det svårt att sova. Som om inte oron för att hinna i tid till flyget spelade sin roll i det spelet!
När vi åkt i några timmar stannade vi plötsligt.... "men kom igen nu!! Jag har bråttom!! KÖR!!"...tänkte jag tyst för mig själv. När jag tittade ut ur fönstret såg jag att det var en poliskontroll. "Jaha".
Busschauffören gick ut, tände en cigg (jösses vad alla röker i tid och otid i detta land) och visade upp sitt körkort för en polis. Sen gick han runt hörnet och slog en sjua.
"tick tack tick tack"....tiden går...
Så kör plötsligt en jeep-aktig bil upp innanför bussen. En polis hoppar ur bilen och kvar sitter två personer. En man och en kvinna. Det skulle snart visa sig att det var något som inte stod rätt till här.... poliserna började prata med mannen... sedan lyste de honom i ansiktet med en ficklampa....så kollade de baggageluckan....så höjde de rösten åt honom....så fick han kliva ut och bli muddrad.... jösses! Värsta dramat så här mitt i natten!!
Vår busschaufför kom tillbaka och vi kunde åka. Undra hur det gick för mannen och kvinnan!? Och undra vad de hade gjort för fel?
Bussturen fortsatte och jag slumrade till lite i omgångar... men kl.04.45 så kunde jag inte sova längre..
Var vi framme snart? 5 min gick.... nu då? 5 min till....men nu MÅSTE vi vara framme väl?? Jag började minst sagt känna mig som "åsnan" i "Shrek".... "Are we there yet??"
Klockan blev 05.00.....kom igen då!! Var framme nu!!
Nejdå...vi skulle stanna och släppa av en familj mitt i natten längs vägen och de hade en massa kartonger som skulle lastas ut....."snälla, kom igen nu!!"
Kände mig som en dålig, egoistisk människa för att jag bara brydde mig om mig själv och att JAG skulle gå först...men stressen var nu djupt rotad i hela mig.
Kl.05.30 ca stannade bussen på centralen i KK.
FORT NU....uuuuut skulle jag! Jag hämtade min stora väska och började febrilt spana efter en taxi...
"Where are you going miss?". "to the airport...and FAST!"
Jag blev instuvad i en taxi...det skulle kosta 45 RM = ca 90 sek. Mycket DYRT för detta landet, men just nu hann jag inte bry mig om det. Okej, bara köööööör!!
Vilken flygplats skulle jag till undrade chauffören... vilken flygplats???? Jag hade ingen aning att det fanns TVÅ!!
"Till den som flyger inrikes till Kuala Lumpur och flygbolaget är Malaysian Airlines..." Jag vet inte om han förstod men han började köra....
"Tror du att jag hinner? Är det långt dit??"...
"Långt", sa han..... "Shit...igen!!"... och sedan sa han "I will try"...och han körde på bra!
Men det var inte riktigt sanning att det var långt. Det tog ca 15 min dit.
Så ca kl.05.50 steg jag in på flygplatsen och letade febrilt efter vart jag skulle ta vägen...
Jag blev skickad till en annan desk för incheckning än den som det skulle varit...
...men ack! "Oh, Kuala Lumpur.... no, sorry. Check-in close 45 min before departure miss.".....
RACKARNS RABARBER....för att uttrycka det MILT!
"Is there no way I can board??", försökte jag med det sista lilla hoppet som levde kvar hos mig...
"No, sorry miss"
Där tog lyckan slut.
Jag blev uppskickad till flygbolagets kontor för att boka om min biljett...."det här kommer att kosta tänkte jag"...
En trevlig man tog emot mig där och började kolla efter nya flyg. Det skulle gå ett till Kuala Lumpur om bara ca 2 h igen. Oh vad bra! ...men! Jag hade fortfarande en transfer i KL (Kuala Lumpur) som skulle ta mig ner till Melbourne sen...och den skulle jag också missa hur jag än gjorde. Jaha.
Han letade vidare.... okej. Jag blev ombokade till ett flyg kl.17.30 från KK och skulle sedan flyga vidare från KL kl.21.35 och skulle landa i Melbourne på måndag morgon (14:e....alla hjärtans dag) kl. 08.00 på morgonen.
Åååh nej!!....någon representant från min skola i Ballarat ska ju hämta upp mig från flygplatsen i Melbourne ikväll...och nu var det söndag och inget kontor i Ballarat är öppet....hur ska jag nu förmedla detta till dem?
Trött, modstulen, uppgiven och orolig tog jag mina nya biljetter och begav mig ner till flygplatsen "main hall".
Jag fick helt enkelt försöka skicka skolan ett mail och hoppas på att de inte skulle bli alltför arga på mig....=/
Förresten....jag behövde inte betala något för ombokningen av biljetten....inte där och då i alla fall. Så jag hoppas att det inte dyker upp en faktura hemma hos dig mamma!!
Jag hade väldigt lite batteri kvar i min dator. Så det blev till att snabbt skicka iväg ett mail till skolan.
Mitt mantra löd nu "Hoppas de inte blir arga, hoppas de inte blir arga!!"
Så där satt jag sedan....urtrött i en väntsal på KK:s flygplats. Kl.06.00 på en söndagmorgon. Det blev en låååång väntan.
Men väl på planet sedan så flöt allt på. Även bytet i KL funkade bra! Och jösses vad mycket människor som sedan skulle med planet till Melbourne!! Jag hade ju vant mig vid inrikesflyg...men nu var det dags för utrikes.
Nattflyg. Dålig sömn igen.
Kl.08.00 den 14 feb (alla hjärtans dag) var jag framme i Australien och Melbourne. Som jag redan listat ut fanns där ingen representant från min skola....men andra skolor var där....rackarns!
Jag fick helt enkelt fixa detta själv...
Jag kollade upp varifrån shuttlebussarna till Ballarat gick och såg att nästa skulle gå om ca 1 h. Det skulle kosta 30 AUD (alltså ca 200 kr).
Ja, det var ju bara att bita i det sura äpplet...
Jag satte mig på ett café i väntan....beställde en chailatte....svindyrt! Men det var den godaste latten jag nånsin druckit!
Blev i vilket fall VÄLDIGT påmind om att jag nu inte längre befann mig i ett billigt land...snarare i ett DYRT sådant!
Shuttlebussen tog mig i alla fall till Ballarat, i sällskap med några äldre damer och några män.
Hmmm...ingen ungdomsstad jag ska till eller??
Väl i Ballarat så fick jag sedan ta en lokal buss till universitet. Men människor är öppna, pratsamma, trevliga och hjälpsamma här i Australien i alla fall!
Pratade med en kvinna inne på centralen som också var lärare, kul!
Sen blev jag visad till vilken buss (nr.10) och varifrån den skulle gå. Kanon!
Ca kl.14.30 var jag så till sist framme vid universitet i Ballarat. Pjuh! Vilken resa!!
Nu gällde det bara att hitta vart på skolan jag skulle ta vägen....
Efter lite sökande blev jag visad rätt. Trött av sömnbrist, från att ha burit tunga väskor och på att resa runt landade jag inne på internationella kontoret på Ballarat University.
"Hello dear! Wow, what a burden!" Ja, verkligen. "Sit down and catch your breath, dear! You must have come a long way!?" "OH YES!"...de skulle bara veta... =)
Från den stunden så har pusselbitarna trillat på plats igen. Och jag är numera inackoderad på skolan, har fått mitt eget rum, fått internet till att funka, har köpt ett Aussie SIM-kort som inte fungerar i min telefon för den är operatörslåst...suck... och lärt känna några av utbytesstudenterna (vi bodde i samma hus ett helt gäng av oss från i måndags till idag) och har fått flytta in i det "riktiga" huset jag nu ska bo i och idag lärt känna mina nya "huskompisar" och vi har lekt, ätit pizza och kollat på "aussierulesfotball" "AFL".
Vi har även blivit välkomnade av skolan och haft lite information både i onsdags och torsdags för alla internationella studenter. Tal, mat och prat om lite smått och gott. =)
Har även blivit inskriven på enheten för "Education", alltså på min sektion. Så nu är jag en student på University of Ballarat! Har studentkort med bild på och allt. =)
Men nu har ni fått mer än nog av mig....även om ni helt avgör själva om ni vill läsa här eller inte...hihihi...
Men så här långrandig ska jag förhoppningsvis inte vara mer. Nu är jag ju med på tåget igen. Bloggen är uppdaterad t.o.m. idag. Nice!
Lev nu väl och ha det så gott mina nära och kära!
Så hörs vi....
Hasta la vista!
Mabul Island - sista kvällen med gänget.
Så efter en helt fantastisk första dag med snorkling runt omkring Mabul Island där vi fått se en massa djurliv under vattnet och det häftigaste av allt förståss arten den stora gröna sköldpaddan (ja, artnamnet är "green turtle") så tog båten oss tillbaka hem till Uncle Changs.
Här är den sköldpadda som kom upp och hämtade luft =) Inte den största alltså, men stor nog!! =)
Vi var mer än nöjda! Men enligt ryktena ska Sipadan Island och dykning och snorkling kring Sipadan hålla världsklass!! Folk reser från alla världens hörn för att få dyka där tydligen....kostar dock lite mer där också, och man måste ha bokat plats för dykning där flera månader i förväg!!!
Men men...jag var supernöjd med min dag!
Det blev dags för middag, efter det tog jag en dusch och kom sedan tillbaka ut till huvud"byggnaden" för att fixa med lite foton som jag och Mel skulle ge varandra....Mark hade under den sista snorkelturen varit på en promenad runt på ön och satt nu och drack öl. Jag och Mel tog oss också en runda runt ön. Supermysigt! Inne i "byn" lekte en massa barn. De hoppade hage, spelade boll och lekte kurragömma...härligt! Glada och bekymmersfria barn, så ska det vara!!
Vi lyckades sedan även smita in på ett "resort-hotell"...egentligen fick man inte gå in där om man inte bodde där...men jag lovade Mel att verka oskyldig och bryta på dålig engelska om de skulle säga något. Vi skulle ju bara gå runt lite på stranden och spana in solnedgången....totalt oskyldigt!
vid resortet....så vi bodde alltså INTE här...
men så här vacker var solnedgången här! =)
Men solnedgången från vår brygga var inte så pjåkig den heller.... så här såg det ut när vi kom tillbaka från vår lilla promenad:
med Sandy och Mel i solljuset! =)
Nåväl....väl tillbaka så hade Mark fått upp ångan. Han och Sandy hade korkat upp filippinsk rom!! Tanduay!! Oh yes! Kände igen flaskan från när jag var på Filippinerna! Mycket god rom! Tror minsann att Pappa fick en sådan flaska av mig om jag inte minns fel....!? Visst var den god pappa!? =)
Så Mark var på G =) En liten skara samlades runt ett av borden vid huvudbyggnaden (matplats/reception/samlingsplats/brygga...allt i ett). Det var Mark, Mel och jag. Sedan var det 2 tjejer från Holland (Lyka kommer jag ihåg namnet på..), en spanjor (Alfonso alias Coco), Sandy och en anställd till vid namn Jay. Så trollades det plötsligt fram en gitarr igen....fantastiskt, de finns alltid där man behöver dem!! =)
Och minsann....jag som inte tyckte det varit roligt att spela på länge, drabbades av ett sug...
Jay satt och spelade lite först, men efter lite övertalning från Coco, spanjoren så fick jag spela lite....och gissa vilken låt det blev först!!!?? Mamma...jag tror du vet!! Torgny favorit kan jag ju ge som ledtråd....
javisst: "Stand by me" =) Det är liksom en låt som följer med mig ut i världen...jag har spelat den på mosaiktrappan i Rio de Janeiro, på en ö i Filippinerna, i outbacken i Australien och nu på en tropisk ö på Borneo...
Det roliga var också att helt plötsligt kan jag sjunga igen!!?? Jag vet inte vad som har hänt!! Men det måste vara den tropiska luftfuktigheten som gör det! Mina stämband var välsmorda som aldrig förr...
Så här skulle det sjungas!! =) ...och Jay, var faktiskt den som uppmuntrade mig mest! Han fick ganska snart tillbaka gitarren och jag är mer än glad över detta!!
....detta visade sig vara en av de mest talangfulla människor på gitarr (om vi pratar om att komma ihåg låtar och spela på gehör) som jag någonsin träffat!! Och då har jag ändå jammat med både Kusse och Holman!! =)
Jay rev av den ena låten efter den andra....och jag blev alldeles hänförd och försökte förtvivlat komma ihåg alla texter!...det var allt från Nirvana till Green Day till ABBA till Beatles till Jason Mraz till U2 till Madonna till Bob Marley (förståss!! Vi är ju på en ö!! =) ) till John Fogerty och Gloria Gaynor. Ja, denna sista dängan ("I will survive") sjöng jag även till när vi jammade ute i djungeln med Uncle Tan's...poppis! ...och detta gjorde även att jag kunde texten till denna!! Jihoo!! =)
Jag hamnade till sist bredvid Jay och vilket radarpar vi var! Han spelade och jag sjöng....jag vet inte hur många timmar vi satt där! I had the time of my life!! Det var länge sen jag mådde så bra och var så bekymmersfri och helt lyckades stänga ute resten av världen! Är det inte fantastiskt vad musik kan göra!!?? Euforiska ögonblick!
Några av de andra satt och pratade och Mr. Mark....ja, Mark. Han var minst sagt lite dragen...
Detta betyder att han minst sa till mig vid 10 tillfällen (upprepade gånger) att jag MÅSTE komma och hälsa på dem i Perth!! "Du behöver inte oroa dig för boende eller mat, det är bara resan dit du behöver betala sen bor du hos oss!!" Fast detta uttrycktes på en något mer sluddrig aussie-engelska! Men jag fattade konceptet!
Vilka underbara människor....och som ni vet: "In vino veritas!!" = I vinet finns sanningen!! (Och nu i efterhand har jag även fått bekräftat att de gärna vill att jag kommer och hälsar på dem...vilket jag starkt överväger att göra i slutet av min period här nere...) Det härliga är med Mark att han kan fortsätta och prata oavsett vad....jag och Jay sjöng och spelade under tiden och jag behövde bara nicka till Mark för att visa att jag tog in vad han sa. hehehehe...
Men skämt åsido....jag förklarade för både Mark och Mel vilka fantastiska människor de är!! Så lättsamma, omtänksamma, öppna....ja, det var inte svårt att komma någon av dem inpå livet och jag tror och hoppas att de kände likadant med mig! Så vi har fortfarande kontakt och antagligen blir det Perth efter att skolan slutat här (har ju 2 veckor kvar då i Aussie...)
Nåväl...
När alla gått och lagt sig satt fortfarande jag, Jay och Coco kvar och spelade och sjöng....underbart!!
Svårigheten blev nu istället att försöka komma på någon låt som vi inte spelat....Vi kom överrens om att spela en sista låt från början till slut med all text till också....jösses!! Detta var enklare sagt än gjort!! Tycker mig ändå vara rätt duktig på låttexter men ack... efter ytterligare säkert en timma lyckades vi någorlunda ta oss igenom "More than words" och med Jays härliga ackompanjemang till denna låt (ni som vet hur den går vet att gitarrspelet i denna låt är väldigt speciellt..vilket Jay klarade galant!) var så kvällen fulländad!!
Tack Jay!!! Den kvällen glömmer jag aldrig!!!!
Och vem visste att bakom denne lille, tystlåtne malaysiska man (som egentligen är dykinstruktör vid Sipadan aka Mr.Sipadan) vilade ett geni på gitarr, med ett låtregister att imponeras av stort!! ...och han som startade kvällen med att säga: "Jag är bara nybörjare på gitarr..." ....yeah right!! Då är jag elitgymnast då....ungefär lika trovärdigt!!! =) hihihihihihi....
Men som sagt....min resa i Borneo och sista kvällen med gänget kunde inte ha slutat bättre....
"I love Borneo!!!" Var finns de t-shirtarna att köpa???? Jag vill ha en!! Och jag vill tillbaka till denna underbara ö!!
Men hur min sista dag slutade och resan från Borneo skriver jag mer om en annan dag.....för den var långt ifrån bekymmersfri eller en rak väg att vandra....
Här kommer en sista bild från sista kvällen på Borneo:
Från vänster till höger: Jay (aka "Mr.Sipadan" och i min värld "Kungen av jamming på gitarr!"), Coco (Alfonso fr. Spanien/ Madrid) och de två holländska tjejerna varav längst till höger Lyka.
Kan tillägga att små videoklipp finns även från denna kväll....beautiful! =)
"I hope you had the time of your life"......japp, den sjöngs också och det hade jag! Så de orden flödade ur hjärtat! =)
So long, farewell, auf wiedersen (ursäkta min tyska...), goodnight!! Dags att sova...
Här är den sköldpadda som kom upp och hämtade luft =) Inte den största alltså, men stor nog!! =)Vi var mer än nöjda! Men enligt ryktena ska Sipadan Island och dykning och snorkling kring Sipadan hålla världsklass!! Folk reser från alla världens hörn för att få dyka där tydligen....kostar dock lite mer där också, och man måste ha bokat plats för dykning där flera månader i förväg!!!
Men men...jag var supernöjd med min dag!
Det blev dags för middag, efter det tog jag en dusch och kom sedan tillbaka ut till huvud"byggnaden" för att fixa med lite foton som jag och Mel skulle ge varandra....Mark hade under den sista snorkelturen varit på en promenad runt på ön och satt nu och drack öl. Jag och Mel tog oss också en runda runt ön. Supermysigt! Inne i "byn" lekte en massa barn. De hoppade hage, spelade boll och lekte kurragömma...härligt! Glada och bekymmersfria barn, så ska det vara!!
Vi lyckades sedan även smita in på ett "resort-hotell"...egentligen fick man inte gå in där om man inte bodde där...men jag lovade Mel att verka oskyldig och bryta på dålig engelska om de skulle säga något. Vi skulle ju bara gå runt lite på stranden och spana in solnedgången....totalt oskyldigt!
vid resortet....så vi bodde alltså INTE här...
men så här vacker var solnedgången här! =)Men solnedgången från vår brygga var inte så pjåkig den heller.... så här såg det ut när vi kom tillbaka från vår lilla promenad:
med Sandy och Mel i solljuset! =)Nåväl....väl tillbaka så hade Mark fått upp ångan. Han och Sandy hade korkat upp filippinsk rom!! Tanduay!! Oh yes! Kände igen flaskan från när jag var på Filippinerna! Mycket god rom! Tror minsann att Pappa fick en sådan flaska av mig om jag inte minns fel....!? Visst var den god pappa!? =)
Så Mark var på G =) En liten skara samlades runt ett av borden vid huvudbyggnaden (matplats/reception/samlingsplats/brygga...allt i ett). Det var Mark, Mel och jag. Sedan var det 2 tjejer från Holland (Lyka kommer jag ihåg namnet på..), en spanjor (Alfonso alias Coco), Sandy och en anställd till vid namn Jay. Så trollades det plötsligt fram en gitarr igen....fantastiskt, de finns alltid där man behöver dem!! =)
Och minsann....jag som inte tyckte det varit roligt att spela på länge, drabbades av ett sug...
Jay satt och spelade lite först, men efter lite övertalning från Coco, spanjoren så fick jag spela lite....och gissa vilken låt det blev först!!!?? Mamma...jag tror du vet!! Torgny favorit kan jag ju ge som ledtråd....
javisst: "Stand by me" =) Det är liksom en låt som följer med mig ut i världen...jag har spelat den på mosaiktrappan i Rio de Janeiro, på en ö i Filippinerna, i outbacken i Australien och nu på en tropisk ö på Borneo...
Det roliga var också att helt plötsligt kan jag sjunga igen!!?? Jag vet inte vad som har hänt!! Men det måste vara den tropiska luftfuktigheten som gör det! Mina stämband var välsmorda som aldrig förr...
Så här skulle det sjungas!! =) ...och Jay, var faktiskt den som uppmuntrade mig mest! Han fick ganska snart tillbaka gitarren och jag är mer än glad över detta!!
....detta visade sig vara en av de mest talangfulla människor på gitarr (om vi pratar om att komma ihåg låtar och spela på gehör) som jag någonsin träffat!! Och då har jag ändå jammat med både Kusse och Holman!! =)
Jay rev av den ena låten efter den andra....och jag blev alldeles hänförd och försökte förtvivlat komma ihåg alla texter!...det var allt från Nirvana till Green Day till ABBA till Beatles till Jason Mraz till U2 till Madonna till Bob Marley (förståss!! Vi är ju på en ö!! =) ) till John Fogerty och Gloria Gaynor. Ja, denna sista dängan ("I will survive") sjöng jag även till när vi jammade ute i djungeln med Uncle Tan's...poppis! ...och detta gjorde även att jag kunde texten till denna!! Jihoo!! =)
Jag hamnade till sist bredvid Jay och vilket radarpar vi var! Han spelade och jag sjöng....jag vet inte hur många timmar vi satt där! I had the time of my life!! Det var länge sen jag mådde så bra och var så bekymmersfri och helt lyckades stänga ute resten av världen! Är det inte fantastiskt vad musik kan göra!!?? Euforiska ögonblick!
Några av de andra satt och pratade och Mr. Mark....ja, Mark. Han var minst sagt lite dragen...
Detta betyder att han minst sa till mig vid 10 tillfällen (upprepade gånger) att jag MÅSTE komma och hälsa på dem i Perth!! "Du behöver inte oroa dig för boende eller mat, det är bara resan dit du behöver betala sen bor du hos oss!!" Fast detta uttrycktes på en något mer sluddrig aussie-engelska! Men jag fattade konceptet!
Vilka underbara människor....och som ni vet: "In vino veritas!!" = I vinet finns sanningen!! (Och nu i efterhand har jag även fått bekräftat att de gärna vill att jag kommer och hälsar på dem...vilket jag starkt överväger att göra i slutet av min period här nere...) Det härliga är med Mark att han kan fortsätta och prata oavsett vad....jag och Jay sjöng och spelade under tiden och jag behövde bara nicka till Mark för att visa att jag tog in vad han sa. hehehehe...
Men skämt åsido....jag förklarade för både Mark och Mel vilka fantastiska människor de är!! Så lättsamma, omtänksamma, öppna....ja, det var inte svårt att komma någon av dem inpå livet och jag tror och hoppas att de kände likadant med mig! Så vi har fortfarande kontakt och antagligen blir det Perth efter att skolan slutat här (har ju 2 veckor kvar då i Aussie...)
Nåväl...
När alla gått och lagt sig satt fortfarande jag, Jay och Coco kvar och spelade och sjöng....underbart!!
Svårigheten blev nu istället att försöka komma på någon låt som vi inte spelat....Vi kom överrens om att spela en sista låt från början till slut med all text till också....jösses!! Detta var enklare sagt än gjort!! Tycker mig ändå vara rätt duktig på låttexter men ack... efter ytterligare säkert en timma lyckades vi någorlunda ta oss igenom "More than words" och med Jays härliga ackompanjemang till denna låt (ni som vet hur den går vet att gitarrspelet i denna låt är väldigt speciellt..vilket Jay klarade galant!) var så kvällen fulländad!!
Tack Jay!!! Den kvällen glömmer jag aldrig!!!!
Och vem visste att bakom denne lille, tystlåtne malaysiska man (som egentligen är dykinstruktör vid Sipadan aka Mr.Sipadan) vilade ett geni på gitarr, med ett låtregister att imponeras av stort!! ...och han som startade kvällen med att säga: "Jag är bara nybörjare på gitarr..." ....yeah right!! Då är jag elitgymnast då....ungefär lika trovärdigt!!! =) hihihihihihi....
Men som sagt....min resa i Borneo och sista kvällen med gänget kunde inte ha slutat bättre....
"I love Borneo!!!" Var finns de t-shirtarna att köpa???? Jag vill ha en!! Och jag vill tillbaka till denna underbara ö!!
Men hur min sista dag slutade och resan från Borneo skriver jag mer om en annan dag.....för den var långt ifrån bekymmersfri eller en rak väg att vandra....
Här kommer en sista bild från sista kvällen på Borneo:
Från vänster till höger: Jay (aka "Mr.Sipadan" och i min värld "Kungen av jamming på gitarr!"), Coco (Alfonso fr. Spanien/ Madrid) och de två holländska tjejerna varav längst till höger Lyka.Kan tillägga att små videoklipp finns även från denna kväll....beautiful! =)
"I hope you had the time of your life"......japp, den sjöngs också och det hade jag! Så de orden flödade ur hjärtat! =)
So long, farewell, auf wiedersen (ursäkta min tyska...), goodnight!! Dags att sova...
Semporna, Sipadan Islands - Mabul Island!
I'm back! =)
Japp, äntligen har jag lyckats få igång internet så att jag kan få ur mig de ord, händelser och upplevelser som trängs i mitt huvud.
Vill försöka hålla mig till en kronologisk ordning varpå jag nu kommer att fortsätta att skriva klart om mina sista dagar på Borneo istället för att berätta om Australien (där jag rent geografiskt befinner mig nu =))
Så... tillbaka till Borneo.
Sista kvällen på Uncle Tan's blev det fest i djungeln... Lan, managern för detta ställe kom tillbaka efter några dagars ledighet där han spelat fotboll...det hade inte gått så bra för dem, så det var en något nedslagen Lan som kom till campsiten.... men efter lite malaysiskt risvin blev han på bättre humör =)
Gitarren...den enda av ca 6 st som hade alla strängar kvar... =) ....kom fram, likaså en slaktad gitarr som numera bestod av endast en kropp som användes som trumma samt en tamburin plockades fram! Nu blev det sång, musik, risvin, korttrick och allmän uppsluppen stämning på Uncle Tan's. Jösses vilken kväll!!
Det spelades t.o.m. "små grodorna" och "Här kommer Pippi Långstrump" på gitarren...hmmm...undra om de hade haft svenskar där förut eller inte??? hihihihi... Tung-Tung kunde t.o.m. svenska orden "fågel" och "näsapa" när vi var ute på flodturerna.... =)
Jag filmade några av melodierna som spelades denna kväll...så det får bli filmvisning sen någon kväll när jag kommit hem igen =)
Efter 3 fantastiska dagar och 2 spännande nätter med Uncle Tan's Wildlife Tour var det tyvärr dags att lämna Uncle Tan's och alla fantastiska människor där.... det var med ett sorgset hjärta jag vinkade hejdå till gänget där ute som stod vid flodkanten och vinkade av oss när vi åkte. Men Tung-Tung tog vi med oss.....hihihihi...nejdå, det var dags för honom att få några dagar ledigt. Vi skojade om att "det kan han behöva efter att ha fått ta hand om oss i djungeln"...och att "stackars Tung-Tung som blev tilldelad vårt gäng att visa runt i djungeln, han behöver ledigt!!" =) hihihihi...hade dock gärna packat ner denne lille kille i min väska och tagit med honom hem...han var en sån glädjespridare och en sån person behöver vi alla!! =) Men han sa: "I will see you in Gothenburg" när vi skiljdes..så vem vet..hihihihi...
Det bästa av allt var dock att det Australiensiska paret Mel och Mark skulle åt samma håll som jag efter detta! =)
Så återigen överträffade personalen på Uncle Tan's oss när de hade fixat så att en liten mini-buss stod och väntade på oss vid en korsning för att ta oss med ner till Lahad Datu och därifrån sedan ytterligare en mini-buss som tog oss till Semporna. Perfekt!! (Intressant att notera kan även vara att deras mobiltelefoner utan problem fungerade där mitt ute i djungeln...vad ska man säga...IT når oss överallt nu för tiden...)
Jag, Mel och Mark hängde ihop vidare och väl framme i Semporna bokade vi upp oss på att åka ut till en av The Sipadan Islands, nämligen Mabul Island följande morgon.
Den natten fick vi testa på att sova i ett "longhouse" ett boende som är typiskt för människorna på Borneo....eller brukade vara.
Lite historia om det....
Det finns olika stammar med olika traditioner på Borneo. Förr bodde de tillsammans i så kallade "longhouses". Detta innebar att det var ett stort hus byggt på pålar som antingen stod ute i vattnet eller inne i djungeln (beroende på vilken stam det var...) I longhouset bodde familjerna i var sina sektioner utan dörrar eller väggar emellan. Vissa hus delade upp ogifta kvinnor och familjer, där de alltså sov på olika ställen. Husen såg lite olika ut, vissa stammar använde torn, andra byggde husen i vattnet (alltså alla hus stod på pålar) och vissa hade en språngbräda ut från huset där olika ceremonier hölls.
Anledningen till att man bodde tillsammans var att det fanns "headhunters" förr. Man kände sig alltså helt enkelt säkrare om man bodde tillsammans! Idag finns det dock få "longhouses" i sitt ursprungliga skick kvar....några har restaurerats och visas upp för turister, medan andra finns kvar för att stammarna ska kunna hålla sina ceremonier där men de bor inte där längre. Kommer inte ihåg namnet på de olika stammarna men vet att ett folkslag heter Dayak:er.
Nåväl... vi bodde i ett slags longhouse i modernare tappning i alla fall.. Ett stort hus på pålar i vattnet, med ett stort rum med våningssängar i och gemensamma duschar och toaletter. Oh yes! Det var då alltså malaytoaletter á la kissa stående! och duscharna var kalla med endast ett munstycke ut från väggen och ett hål i golvet där duschvattnet rann ut i havet.....hmmm....borde man inte vara mer rädd om detta underbart vackra, turkosa hav med ett så unikt djurliv i?? Det kommer kanske... det är ju inte malayerna vi ska skylla på utan snarare oss turister som vill kunna turista här och uppleva allt som det var, fast i ny tappning. (Förr kan jag tänka mig att de tvättade sig direkt i havet eller i floder....och jag tror inte direkt att de använde schampoo och dylikt då....)
Jaja. Vi checkade in på Dragon-Inn som stället hette och begav oss sedan in till "Semporna city" (över bron) för att äta kvällsmat och jag skulle köpa min nattbussbiljett tillbaka till Kota Kinabalu 2 nätter senare...
Spången på väg ut till Dragon Inn. Boendet i Semporna.
Vi hittade ett café där de serverade VÄRLDENS största färskpressade juice!!!
Mark till vänster och Mel till höger som visar upp hur stora juiceglasen var här! =)
Mmmmm....vi var helt saliga och njöt av denna färska juice jag och Mel...medan Mark höll sig till ölen. hihi...
Efter att ha njutit av en middag, god juice och ha kunnat surfa gratis på en och samma restaurang, sprang jag iväg och köpte biljetten till nattbussen som skulle gå den 12 feb kl.19.30. Nöjd med att ha lyckats få en extra dag ute på öarna...gick jag så tillbaka till Mel och Mark och därefter gick vi hemåt för att krypa till kojs.
Morgonen därpå var det tidig uppstigning och sedan blev det båt ut till Mabul Island, en resa som tog ca 1h.
Efter en timma möttes vi av turkost, klart vatten som skvalpade in under huset på pålar som utgjorde Uncle Changs. (Ja, nu var det en ny onkel =) ) Mark, Mel och jag flyttade in i ett rum för 4 pers.
Så här såg det rummet ut. Jajamensan, tyget på väggarna var häftat med häftapparat...i bästa fall häftpistol =)
Att komma till denna underbart vackra plats, Mabul island var som att komma till paradiset!! Och bäst av allt....allt gick i ö-takt. Tänk er Jamaicansk mentalitet...."jaman" "don't worry bout a ting"!!Underbart! Ö-liv, det är grejer det! Så skulle jag kunna leva!! Och ta en titt på dessa bilderna och säg om ni skulle ha något emot det....
Japp! Så där mådde vi väl!
Direkt när vi kommit ut till ön så drog det igång med snorklingsturer...både dykare (med certifikat, PADI) och snorklare hoppade då i en båt som stod redo och sen blev man avsläppt på någon av alla de platser som finns runt omkring denna ö där det går att snorkla bland korallreven. Fantastiskt!! Det var bara att följa med strömmen och Sandy (en av instruktörerna) höll hela tiden koll på oss och såg till att vi hamnade rätt. =)
När det var dags att hoppa i för den första snorklingsturen för mig på denna resan, såg jag till att allt satt som det ska och tog därefter ett skutt i vattnet...väl i detta ljumma, klara, underbara vattnet satte jag ner mitt huvud mot vattenytan för att se att masken inte läckte m.m.....och vad var då det första jag fick syn på....!!??
En sköldpadda!!!! WOW....jag blev alldeles till mig och glömde nästan bort att jag hade en snorkel att andas i...lugn, ANDAS!! =) hihihihi...
I 45 min simmade vi sedan runt på denna plats och njöt av koraller, fiskar m.m. Något jag därav INTE njöt av var alla småstingers som brände till mot huden lite titt som tätt....aj!
Men det var endast små små stingers så ingen skada skedd.
Tillbaka till Uncle Chang och dags för lite lunch. På detta stället ingick allting. Sovplats, mat, snorkling för 60 RM / dag. Alltså ca 120 kr. Och då menar jag 3 mål mat/dag och även kaffe, te och ibland någon sötsak däremellan!
Vad kan jag säga....jag mådde mer än väl här! =)
Nästa snorkeltur var den häftigaste jag någonsin varit med om....
In i båten igen efter djungelropet från Sandy "snorklers, divers....going snorkling Mabul!!" Vi blev nu avsläppta på en annan plats....återigen ca 45 min snorkling i grundare vatten med vackra koraller, fiskar och......
...efter en liten stunds snorkling vad jag med om den mest intensiva undervattensupplevelse jag någonsin varit med om.... en ENORMT stor "green turtle" = grön sköldpadda låg där på botten och kollade på oss. Den var ca 1,5 meter ifrån oss och bara låg där helt lugnt. För att ni ska få en uppfattning om hur stor denna sköldpadda egentligen var...för vi pratar INTE om någon lite sköldis som man har i ett akvarium här inte....OH NO...
Denna sköldpaddan var ungefär lika stor som mig!!! ENORM!! (Okej, låter som att jag anser mig själv vara enorm, men jämförelsen syftar till att man inte direkt är van vid att se sköldpaddor i människostorlek!)
Och inte nog med det... en liten stund efter detta såg vi ytterligare en gigant till sköldis...dock inte riktigt lika stor.
Vi fick även se en sköldpadda sen från båten. Den var uppe och hämtade luft, vilket Sandy förklarade att de gör ca 1 gång var 7-8 timme. Hon sa även att den största sköldpaddan som vi såg antagligen var runt omkring 300 år gammal.....300 ÅR!!! Snacka om att han har varit med!!
Okej...detta inlägget blev enormt...liksom sköldis! =) Så jag fortsätter på ett nytt resten....
Kramis!
Japp, äntligen har jag lyckats få igång internet så att jag kan få ur mig de ord, händelser och upplevelser som trängs i mitt huvud.
Vill försöka hålla mig till en kronologisk ordning varpå jag nu kommer att fortsätta att skriva klart om mina sista dagar på Borneo istället för att berätta om Australien (där jag rent geografiskt befinner mig nu =))
Så... tillbaka till Borneo.
Sista kvällen på Uncle Tan's blev det fest i djungeln... Lan, managern för detta ställe kom tillbaka efter några dagars ledighet där han spelat fotboll...det hade inte gått så bra för dem, så det var en något nedslagen Lan som kom till campsiten.... men efter lite malaysiskt risvin blev han på bättre humör =)
Gitarren...den enda av ca 6 st som hade alla strängar kvar... =) ....kom fram, likaså en slaktad gitarr som numera bestod av endast en kropp som användes som trumma samt en tamburin plockades fram! Nu blev det sång, musik, risvin, korttrick och allmän uppsluppen stämning på Uncle Tan's. Jösses vilken kväll!!
Det spelades t.o.m. "små grodorna" och "Här kommer Pippi Långstrump" på gitarren...hmmm...undra om de hade haft svenskar där förut eller inte??? hihihihi... Tung-Tung kunde t.o.m. svenska orden "fågel" och "näsapa" när vi var ute på flodturerna.... =)
Jag filmade några av melodierna som spelades denna kväll...så det får bli filmvisning sen någon kväll när jag kommit hem igen =)
Efter 3 fantastiska dagar och 2 spännande nätter med Uncle Tan's Wildlife Tour var det tyvärr dags att lämna Uncle Tan's och alla fantastiska människor där.... det var med ett sorgset hjärta jag vinkade hejdå till gänget där ute som stod vid flodkanten och vinkade av oss när vi åkte. Men Tung-Tung tog vi med oss.....hihihihi...nejdå, det var dags för honom att få några dagar ledigt. Vi skojade om att "det kan han behöva efter att ha fått ta hand om oss i djungeln"...och att "stackars Tung-Tung som blev tilldelad vårt gäng att visa runt i djungeln, han behöver ledigt!!" =) hihihihi...hade dock gärna packat ner denne lille kille i min väska och tagit med honom hem...han var en sån glädjespridare och en sån person behöver vi alla!! =) Men han sa: "I will see you in Gothenburg" när vi skiljdes..så vem vet..hihihihi...
Det bästa av allt var dock att det Australiensiska paret Mel och Mark skulle åt samma håll som jag efter detta! =)
Så återigen överträffade personalen på Uncle Tan's oss när de hade fixat så att en liten mini-buss stod och väntade på oss vid en korsning för att ta oss med ner till Lahad Datu och därifrån sedan ytterligare en mini-buss som tog oss till Semporna. Perfekt!! (Intressant att notera kan även vara att deras mobiltelefoner utan problem fungerade där mitt ute i djungeln...vad ska man säga...IT når oss överallt nu för tiden...)
Jag, Mel och Mark hängde ihop vidare och väl framme i Semporna bokade vi upp oss på att åka ut till en av The Sipadan Islands, nämligen Mabul Island följande morgon.
Den natten fick vi testa på att sova i ett "longhouse" ett boende som är typiskt för människorna på Borneo....eller brukade vara.
Lite historia om det....
Det finns olika stammar med olika traditioner på Borneo. Förr bodde de tillsammans i så kallade "longhouses". Detta innebar att det var ett stort hus byggt på pålar som antingen stod ute i vattnet eller inne i djungeln (beroende på vilken stam det var...) I longhouset bodde familjerna i var sina sektioner utan dörrar eller väggar emellan. Vissa hus delade upp ogifta kvinnor och familjer, där de alltså sov på olika ställen. Husen såg lite olika ut, vissa stammar använde torn, andra byggde husen i vattnet (alltså alla hus stod på pålar) och vissa hade en språngbräda ut från huset där olika ceremonier hölls.
Anledningen till att man bodde tillsammans var att det fanns "headhunters" förr. Man kände sig alltså helt enkelt säkrare om man bodde tillsammans! Idag finns det dock få "longhouses" i sitt ursprungliga skick kvar....några har restaurerats och visas upp för turister, medan andra finns kvar för att stammarna ska kunna hålla sina ceremonier där men de bor inte där längre. Kommer inte ihåg namnet på de olika stammarna men vet att ett folkslag heter Dayak:er.
Nåväl... vi bodde i ett slags longhouse i modernare tappning i alla fall.. Ett stort hus på pålar i vattnet, med ett stort rum med våningssängar i och gemensamma duschar och toaletter. Oh yes! Det var då alltså malaytoaletter á la kissa stående! och duscharna var kalla med endast ett munstycke ut från väggen och ett hål i golvet där duschvattnet rann ut i havet.....hmmm....borde man inte vara mer rädd om detta underbart vackra, turkosa hav med ett så unikt djurliv i?? Det kommer kanske... det är ju inte malayerna vi ska skylla på utan snarare oss turister som vill kunna turista här och uppleva allt som det var, fast i ny tappning. (Förr kan jag tänka mig att de tvättade sig direkt i havet eller i floder....och jag tror inte direkt att de använde schampoo och dylikt då....)
Jaja. Vi checkade in på Dragon-Inn som stället hette och begav oss sedan in till "Semporna city" (över bron) för att äta kvällsmat och jag skulle köpa min nattbussbiljett tillbaka till Kota Kinabalu 2 nätter senare...
Spången på väg ut till Dragon Inn. Boendet i Semporna.Vi hittade ett café där de serverade VÄRLDENS största färskpressade juice!!!
Mark till vänster och Mel till höger som visar upp hur stora juiceglasen var här! =)Mmmmm....vi var helt saliga och njöt av denna färska juice jag och Mel...medan Mark höll sig till ölen. hihi...
Efter att ha njutit av en middag, god juice och ha kunnat surfa gratis på en och samma restaurang, sprang jag iväg och köpte biljetten till nattbussen som skulle gå den 12 feb kl.19.30. Nöjd med att ha lyckats få en extra dag ute på öarna...gick jag så tillbaka till Mel och Mark och därefter gick vi hemåt för att krypa till kojs.
Morgonen därpå var det tidig uppstigning och sedan blev det båt ut till Mabul Island, en resa som tog ca 1h.
Efter en timma möttes vi av turkost, klart vatten som skvalpade in under huset på pålar som utgjorde Uncle Changs. (Ja, nu var det en ny onkel =) ) Mark, Mel och jag flyttade in i ett rum för 4 pers.
Så här såg det rummet ut. Jajamensan, tyget på väggarna var häftat med häftapparat...i bästa fall häftpistol =)Att komma till denna underbart vackra plats, Mabul island var som att komma till paradiset!! Och bäst av allt....allt gick i ö-takt. Tänk er Jamaicansk mentalitet...."jaman" "don't worry bout a ting"!!Underbart! Ö-liv, det är grejer det! Så skulle jag kunna leva!! Och ta en titt på dessa bilderna och säg om ni skulle ha något emot det....
Japp! Så där mådde vi väl!Direkt när vi kommit ut till ön så drog det igång med snorklingsturer...både dykare (med certifikat, PADI) och snorklare hoppade då i en båt som stod redo och sen blev man avsläppt på någon av alla de platser som finns runt omkring denna ö där det går att snorkla bland korallreven. Fantastiskt!! Det var bara att följa med strömmen och Sandy (en av instruktörerna) höll hela tiden koll på oss och såg till att vi hamnade rätt. =)
När det var dags att hoppa i för den första snorklingsturen för mig på denna resan, såg jag till att allt satt som det ska och tog därefter ett skutt i vattnet...väl i detta ljumma, klara, underbara vattnet satte jag ner mitt huvud mot vattenytan för att se att masken inte läckte m.m.....och vad var då det första jag fick syn på....!!??
En sköldpadda!!!! WOW....jag blev alldeles till mig och glömde nästan bort att jag hade en snorkel att andas i...lugn, ANDAS!! =) hihihihi...
I 45 min simmade vi sedan runt på denna plats och njöt av koraller, fiskar m.m. Något jag därav INTE njöt av var alla småstingers som brände till mot huden lite titt som tätt....aj!
Men det var endast små små stingers så ingen skada skedd.
Tillbaka till Uncle Chang och dags för lite lunch. På detta stället ingick allting. Sovplats, mat, snorkling för 60 RM / dag. Alltså ca 120 kr. Och då menar jag 3 mål mat/dag och även kaffe, te och ibland någon sötsak däremellan!
Vad kan jag säga....jag mådde mer än väl här! =)
Nästa snorkeltur var den häftigaste jag någonsin varit med om....
In i båten igen efter djungelropet från Sandy "snorklers, divers....going snorkling Mabul!!" Vi blev nu avsläppta på en annan plats....återigen ca 45 min snorkling i grundare vatten med vackra koraller, fiskar och......
...efter en liten stunds snorkling vad jag med om den mest intensiva undervattensupplevelse jag någonsin varit med om.... en ENORMT stor "green turtle" = grön sköldpadda låg där på botten och kollade på oss. Den var ca 1,5 meter ifrån oss och bara låg där helt lugnt. För att ni ska få en uppfattning om hur stor denna sköldpadda egentligen var...för vi pratar INTE om någon lite sköldis som man har i ett akvarium här inte....OH NO...
Denna sköldpaddan var ungefär lika stor som mig!!! ENORM!! (Okej, låter som att jag anser mig själv vara enorm, men jämförelsen syftar till att man inte direkt är van vid att se sköldpaddor i människostorlek!)
Och inte nog med det... en liten stund efter detta såg vi ytterligare en gigant till sköldis...dock inte riktigt lika stor.
Vi fick även se en sköldpadda sen från båten. Den var uppe och hämtade luft, vilket Sandy förklarade att de gör ca 1 gång var 7-8 timme. Hon sa även att den största sköldpaddan som vi såg antagligen var runt omkring 300 år gammal.....300 ÅR!!! Snacka om att han har varit med!!
Okej...detta inlägget blev enormt...liksom sköldis! =) Så jag fortsätter på ett nytt resten....
Kramis!
Lite nya bilder...
På vandring i Bako National Park.
Så här ser det ut när man anländer till Uncle Tan's Wildlife Tour mitt ute längs Kinabatangan River.
Så här mycket vatten var det utanför de hyddor som vi bodde i...japp, det blev gummistövlar på när man skulle gå dit =)
Och så här blöta men ändå strålande glada var jag, Katherine och Melanie efter vår första Trekking ute i djungeln hos Uncle Tan's. Vilken grej!! =)Fortsättningen på Uncle Tan's Wildlife tour
....Jovisst...jag stannade!! =)
Och jag är såååå himla glad över det!
När båten med hemresande människor hade åkt var det dags för vår djungelvandring....i HÖGT vatten!!
Så på med "adidas kampong":sen, långa byxor, bikinitrosor, topp och en lånad "rash":er.....nu skulle det bli djungelvandring med världens gladaste lilla filippin: Tung-Tung. =)
Först nådde vattnet till knäna på oss där vi gick på en spång under vatten. (Som förståss egentligen ska vara torrlagd, men på grund av den höga vattennivån nu "flooding" så ligger mycket under vatten)....så nådde vi ändan av spången. Tung-Tung vände sig om, tittade på oss, tog ett steg ner och sjönk ner så att vattnet nådde honom upp till bröstet.....och förståss med VÄRLDENS största leende på läpparna!! För det är liksom Tung-Tung i ett nötskal! =) INGENTING bekymrar denna lilla man. Här vilar inga ledsamheter och han är så omtänksam, gästvänlig, tålmodig och duktig. Japp, rosor SKA strös på denna människa! =)
Så vandrade vi alla ut i djungeln i Kinabatangan, med vatten upp till bröstnivå.
Så ställer plötsligt en person frågan: "Are there any watersnakes here?" Varpå Tung-Tung svarar: "No anakonda, only python!"...och självklart avslutades meningen med hans signatur, det smittande leendet!
Men vem kan vara orolig när man har med sig en så bekymmersfri och glad filur ut i djungeln? =)
Så kom frågan: "Could there be any crocodiles here?" "Yes", svarar Tung-Tung och ler....
Vi kom då fram till att det är bättre att inte ställa fler frågor och att anta att så länge Tung-Tung ler så är vi utom fara.... Skulle han däremot sluta le....DÅ är det dags att bli orolig!
Väl uppe ur vattnet attackerade myggorna så på med myggmedel igen!!
Och så vandrade vi lite uppe på torr mark....och sen ner i vattnet igen...och så upp på en kulle....och hela tiden visade Tung-Tung oss olika växter och berättade om djungeln, vad som går att äta, vad som används till att göra medicin (mot malaria bl.a.) och klättrade lite i lianer och tog kort på oss alla i några lianer....vilken djungelvandring alltså!!
På vägen tillbaka stannade vi vid vad som egentligen ska användas som badhus för turisterna, men då även spångarna hit ut sjunkit så användes inte dessa. Vi stank helt enkelt istället =)
Men på väg förbi där så sa Tung-Tung att vi kunde tvätta av oss: "Time for the jungle-shower" sa vi och hällde med lycka fräscht, svalkande vatten över oss. Jösses, så fräsch man kände sig helt plötsligt!
Vi kom tillbaka till campsiten lyckliga och lika brett leendes som Tung-Tung!! =)
Vi gjorde sedan en liknande vandring fast när det blivit mörkt....utrustade med ficklampor då också.
Till en början var detta oerhört läskigt!! Att inte ha en aning om vad man har under sig, över sig, runt omkring sig.... men som sagt: med en trygg, leende Tung-Tung i ledning så följde vi glatt efter!'
Dessa vandringar var helt fantastiska!!! Jag är SÅ himla glad att jag valde att stanna och att jag valde att göra dessa vandringar! Kommer aldrig att glömma den känslan! Superhäftigt!
och på natturen såg vi en massa spännande små nattaktiva djur som grodor och fåglar....vissa helt unika för Borneo. Häftigt!
Dagen efter åkte vi på en båttur till på en biflod till Kinabatangan river. Supervackert! Och oroa er inte! Jag tar MASSOR med bilder!!!! Men det tar bara sån väldans tid att lägga upp dem och jag verkar ständigt befinna mig i tidsnöd....liksom nu! Ska snart ge mig iväg mot nattbussen upp till Kota Kinabalu.
Skriver därför inget mer idag. Utan jag ska återkomma med vad jag gjort nu efter att jag avslutade min helt fantastiska 3 dagars tour med Uncle Tan's. Vilka jag helt klart rekommenderar till ALLA! Världens härligaste människor jobbar där ute alltså!!! Fantastiska!! Saknade dem så fort jag satte mig i båten för att åka därifrån...och saknar dem faktiskt fortfarande....=/
Men nu har jag haft några helt fantastiska dagar också....med några andra underbara människor! =)
Tänk att det kan finnas så mycket härligt folk här i världen! Är lycklig som får chansen att träffa dem!!
Hinner inte mer nu mina nära och kära!!
Men ta väl hand om er!! Vi hörs snart igen....
Djungel-kramar!!
Och jag är såååå himla glad över det!
När båten med hemresande människor hade åkt var det dags för vår djungelvandring....i HÖGT vatten!!
Så på med "adidas kampong":sen, långa byxor, bikinitrosor, topp och en lånad "rash":er.....nu skulle det bli djungelvandring med världens gladaste lilla filippin: Tung-Tung. =)
Först nådde vattnet till knäna på oss där vi gick på en spång under vatten. (Som förståss egentligen ska vara torrlagd, men på grund av den höga vattennivån nu "flooding" så ligger mycket under vatten)....så nådde vi ändan av spången. Tung-Tung vände sig om, tittade på oss, tog ett steg ner och sjönk ner så att vattnet nådde honom upp till bröstet.....och förståss med VÄRLDENS största leende på läpparna!! För det är liksom Tung-Tung i ett nötskal! =) INGENTING bekymrar denna lilla man. Här vilar inga ledsamheter och han är så omtänksam, gästvänlig, tålmodig och duktig. Japp, rosor SKA strös på denna människa! =)
Så vandrade vi alla ut i djungeln i Kinabatangan, med vatten upp till bröstnivå.
Så ställer plötsligt en person frågan: "Are there any watersnakes here?" Varpå Tung-Tung svarar: "No anakonda, only python!"...och självklart avslutades meningen med hans signatur, det smittande leendet!
Men vem kan vara orolig när man har med sig en så bekymmersfri och glad filur ut i djungeln? =)
Så kom frågan: "Could there be any crocodiles here?" "Yes", svarar Tung-Tung och ler....
Vi kom då fram till att det är bättre att inte ställa fler frågor och att anta att så länge Tung-Tung ler så är vi utom fara.... Skulle han däremot sluta le....DÅ är det dags att bli orolig!
Väl uppe ur vattnet attackerade myggorna så på med myggmedel igen!!
Och så vandrade vi lite uppe på torr mark....och sen ner i vattnet igen...och så upp på en kulle....och hela tiden visade Tung-Tung oss olika växter och berättade om djungeln, vad som går att äta, vad som används till att göra medicin (mot malaria bl.a.) och klättrade lite i lianer och tog kort på oss alla i några lianer....vilken djungelvandring alltså!!
På vägen tillbaka stannade vi vid vad som egentligen ska användas som badhus för turisterna, men då även spångarna hit ut sjunkit så användes inte dessa. Vi stank helt enkelt istället =)
Men på väg förbi där så sa Tung-Tung att vi kunde tvätta av oss: "Time for the jungle-shower" sa vi och hällde med lycka fräscht, svalkande vatten över oss. Jösses, så fräsch man kände sig helt plötsligt!
Vi kom tillbaka till campsiten lyckliga och lika brett leendes som Tung-Tung!! =)
Vi gjorde sedan en liknande vandring fast när det blivit mörkt....utrustade med ficklampor då också.
Till en början var detta oerhört läskigt!! Att inte ha en aning om vad man har under sig, över sig, runt omkring sig.... men som sagt: med en trygg, leende Tung-Tung i ledning så följde vi glatt efter!'
Dessa vandringar var helt fantastiska!!! Jag är SÅ himla glad att jag valde att stanna och att jag valde att göra dessa vandringar! Kommer aldrig att glömma den känslan! Superhäftigt!
och på natturen såg vi en massa spännande små nattaktiva djur som grodor och fåglar....vissa helt unika för Borneo. Häftigt!
Dagen efter åkte vi på en båttur till på en biflod till Kinabatangan river. Supervackert! Och oroa er inte! Jag tar MASSOR med bilder!!!! Men det tar bara sån väldans tid att lägga upp dem och jag verkar ständigt befinna mig i tidsnöd....liksom nu! Ska snart ge mig iväg mot nattbussen upp till Kota Kinabalu.
Skriver därför inget mer idag. Utan jag ska återkomma med vad jag gjort nu efter att jag avslutade min helt fantastiska 3 dagars tour med Uncle Tan's. Vilka jag helt klart rekommenderar till ALLA! Världens härligaste människor jobbar där ute alltså!!! Fantastiska!! Saknade dem så fort jag satte mig i båten för att åka därifrån...och saknar dem faktiskt fortfarande....=/
Men nu har jag haft några helt fantastiska dagar också....med några andra underbara människor! =)
Tänk att det kan finnas så mycket härligt folk här i världen! Är lycklig som får chansen att träffa dem!!
Hinner inte mer nu mina nära och kära!!
Men ta väl hand om er!! Vi hörs snart igen....
Djungel-kramar!!
Uncle Tan's Wildlife cruise......wow!
Hej igen allihopa!!
Oj oj oj..... jag vet inte riktigt vart jag ska börja denna gång!
Det har hänt såååå mycket de senaste dagarna!!
När jag landat i Sandakan på Östra Borneo...var planen att ta sig in till Sandakan och sen se om jag kunde boka på mig på touren med Uncle Tan's Wildlife tour.... men så träffade jag en australiensiska vid rullbandet där man hämtar ut sina väskor och plötsligt satt vi i en taxi på väg ut till Uncle Tan's Wildlife center....
Och vilken tur jag hade! Det fanns platser kvar på touren nästa morgon och jag checkade in i ett "longhouse" vilket är ett typiskt boende även för malayer här nere.
Så en natt där med en kall dusch (fick köra en gammal Daniel Kasunic och sjunga "jag är en liten prinsessa!" med en "high pitch"....hihihihi...) och lite relax ute vid denna underbara plats med små hyddor, trevlig personal och mat inkluderat, så skulle vi lämna centret dagen efter kl.14.00 ca.
Men eftersom jag fick ändra mina planer lite snabbt så hade jag plötsligt inga kontanter kvar...(skulle ha tagit ut i Sandakan= en stad, nu var jag ute i bushen...) men Katherine, australiensiskan jag träffade på flygplatsen var snäll och lånade mig lite pengar så jag kunde betala hela touren... (390 RM = 780 kr ca. Saknade dock bara 80 kr). Så dagen efter blev jag tvungen att åka in till Sandakan med "the local bus" som är billig men tar tid...kostade mig hela 7 kr och tog ca 45 min in till stan... där tog jag ut pengar och gjorde en stadsvandring (inte med guide utan på egen hand)...men så på vägen hem ville taxichaufförerna ha alldeles för mycket pengar...så jag tänkte att jag tar bussen igen för då hinner jag precis....MEN...självklart går inte bussarna efter tidtabell här!!
Så bussen hem tog hela 1h 30 min!!! Han tankade....körde aaassakta...plockade upp folk,...väntade.....Jösses vad jag satt och blev stressad och svettades på bussen!! Tänk om de skulle åka ifrån mig!!!!??
Sista biten till Uncle Tan's center SPRANG jag!!!
Väl där så var allt lugnt....killen i receptionen tittade på mig och sa bara: "Hello!" med ett leende...
Pjuh! Jag hann!
Hann t.o.m. med lunch innan vi fick en genomgång innan vi åkte iväg.
Nu var det dags att åka ut i djungeln!!! Jihooooo!! Here we go!! =)
Två små shuttle bussar med 3 aussiekillar (unga. Adrian, Tim & Ben), 1 finskt par (Anni och Sami), 1 dansk familj (Stina, Daniel, Anton plus två pojkar till), 1 aussiepar (Melanie och Mark) och jag & Katherine hoppade glatt in i bussarna och en timma senare var vi framme vid Kinabatangan river där båtarna väntade på oss.
På med flytvästar (!) och iväg!
Det tog ca en timma ut till våran campsite där personalen väntade på oss....
Men innan dess.....såg vi en del fåglar, men framför allt!! En orangutang med sin bebis högt upp i ett träd! =)
Nu började wildlife spottingen!! =)
Väl iland så blev vi tilldelade oss hyddor som stod på pålar...vilket var tur för vi hade redan fått veta att tidvattnet just nu är väldigt högt i floderna! Så en del av spångarna låg under vatten. Men det verkade inte så farligt. Personalen sa att det kan hända att vi inte kan utfärda hela programmet pga vattennivån...men vi fick helt enkelt vänta och se.
Uncle Tan's Wildlife tour skulle vara i 3 dagar och två nätter och innebar flera olika båtturer på floden där man letade efter djur i träden längs med floden och två vandringar i djungeln runt vår campsite. Det handlade om både natt och dagturer. Kul!
"Welcome to the jungle!!!"
Det började med en massa myggbett!! "Malaria, dengue, malaria"....ekade i mitt huvud... så på med långbyxor och långärmat och myggmedel!! ...och nu snackar vi i en miljö där luftfuktigheten är helt GALEN och det är ca 30 grader varmt!!! Så om jag svettades??? - JA, litegrann kan man säga! =)
Men en annan svenska vi träffat tidigare hade redan varnat mig för att man inte åker dit för att vara fräsch...allt blir fuktigt klibbigt och man stinker svett....så bara inse och acceptera den faktan! =)
Efter första dagens Night Safari i båt på floden!....häftigt!! ...och en natt ute i en hydda på en madrass med endast ett myggnät och en tunn filt, i en öppen hydda utan dörrar, med råttor som tog sig in i hyddan och letade efter mat i min ryggsäck!! Ja, det är sant!! Jag har råtthål i mitt skyddsfodral till min stora ryggsäck nu! (Personalen sa att man skulle lägga all sorts mat eller så man hade med sig i en stor plasthink i matsalen...och jag hade ingen mat i ryggsäcken men det låg kvar en kartongbit från en choklad jag ätit för några dagar sen...kanske var det den lukten den lilla råttan kände?? Ingenting annat hände med mina grejer....det blev bara ett hål i mitt skyddsfodral till ryggsäcken som sagt....men gissa om jag var lite skakig när jag skulle öppna väskan för att se om råttan var kvar i ryggsäcken!!!???)
Ja, efter denna natt med dålig sömn, i hettan, omringad av vatten och illaluktande så var jag inte så pepp längre....därför funderade jag på att åka hem redan dag 2..... det gjorde det finska paret!
För vi trodde inte att vi skulle kunna göra nattvandringen eftersom vattennivån nu hade stigit ytterliggare!!! Mel och Mark (aussie-paret) hade blivit tvungna att flytta ut från sin hydda och upp till matsal 1 tillsammans med den danska familjen.....så lite modstulen satt jag där och tvekade....ska jag stanna eller åka????
"Should I stay or should I go???".....
...to be continued.... =)
Pussar och kramar från en djungeldoftande tjej!
Oj oj oj..... jag vet inte riktigt vart jag ska börja denna gång!
Det har hänt såååå mycket de senaste dagarna!!
När jag landat i Sandakan på Östra Borneo...var planen att ta sig in till Sandakan och sen se om jag kunde boka på mig på touren med Uncle Tan's Wildlife tour.... men så träffade jag en australiensiska vid rullbandet där man hämtar ut sina väskor och plötsligt satt vi i en taxi på väg ut till Uncle Tan's Wildlife center....
Och vilken tur jag hade! Det fanns platser kvar på touren nästa morgon och jag checkade in i ett "longhouse" vilket är ett typiskt boende även för malayer här nere.
Så en natt där med en kall dusch (fick köra en gammal Daniel Kasunic och sjunga "jag är en liten prinsessa!" med en "high pitch"....hihihihi...) och lite relax ute vid denna underbara plats med små hyddor, trevlig personal och mat inkluderat, så skulle vi lämna centret dagen efter kl.14.00 ca.
Men eftersom jag fick ändra mina planer lite snabbt så hade jag plötsligt inga kontanter kvar...(skulle ha tagit ut i Sandakan= en stad, nu var jag ute i bushen...) men Katherine, australiensiskan jag träffade på flygplatsen var snäll och lånade mig lite pengar så jag kunde betala hela touren... (390 RM = 780 kr ca. Saknade dock bara 80 kr). Så dagen efter blev jag tvungen att åka in till Sandakan med "the local bus" som är billig men tar tid...kostade mig hela 7 kr och tog ca 45 min in till stan... där tog jag ut pengar och gjorde en stadsvandring (inte med guide utan på egen hand)...men så på vägen hem ville taxichaufförerna ha alldeles för mycket pengar...så jag tänkte att jag tar bussen igen för då hinner jag precis....MEN...självklart går inte bussarna efter tidtabell här!!
Så bussen hem tog hela 1h 30 min!!! Han tankade....körde aaassakta...plockade upp folk,...väntade.....Jösses vad jag satt och blev stressad och svettades på bussen!! Tänk om de skulle åka ifrån mig!!!!??
Sista biten till Uncle Tan's center SPRANG jag!!!
Väl där så var allt lugnt....killen i receptionen tittade på mig och sa bara: "Hello!" med ett leende...
Pjuh! Jag hann!
Hann t.o.m. med lunch innan vi fick en genomgång innan vi åkte iväg.
Nu var det dags att åka ut i djungeln!!! Jihooooo!! Here we go!! =)
Två små shuttle bussar med 3 aussiekillar (unga. Adrian, Tim & Ben), 1 finskt par (Anni och Sami), 1 dansk familj (Stina, Daniel, Anton plus två pojkar till), 1 aussiepar (Melanie och Mark) och jag & Katherine hoppade glatt in i bussarna och en timma senare var vi framme vid Kinabatangan river där båtarna väntade på oss.
På med flytvästar (!) och iväg!
Det tog ca en timma ut till våran campsite där personalen väntade på oss....
Men innan dess.....såg vi en del fåglar, men framför allt!! En orangutang med sin bebis högt upp i ett träd! =)
Nu började wildlife spottingen!! =)
Väl iland så blev vi tilldelade oss hyddor som stod på pålar...vilket var tur för vi hade redan fått veta att tidvattnet just nu är väldigt högt i floderna! Så en del av spångarna låg under vatten. Men det verkade inte så farligt. Personalen sa att det kan hända att vi inte kan utfärda hela programmet pga vattennivån...men vi fick helt enkelt vänta och se.
Uncle Tan's Wildlife tour skulle vara i 3 dagar och två nätter och innebar flera olika båtturer på floden där man letade efter djur i träden längs med floden och två vandringar i djungeln runt vår campsite. Det handlade om både natt och dagturer. Kul!
"Welcome to the jungle!!!"
Det började med en massa myggbett!! "Malaria, dengue, malaria"....ekade i mitt huvud... så på med långbyxor och långärmat och myggmedel!! ...och nu snackar vi i en miljö där luftfuktigheten är helt GALEN och det är ca 30 grader varmt!!! Så om jag svettades??? - JA, litegrann kan man säga! =)
Men en annan svenska vi träffat tidigare hade redan varnat mig för att man inte åker dit för att vara fräsch...allt blir fuktigt klibbigt och man stinker svett....så bara inse och acceptera den faktan! =)
Efter första dagens Night Safari i båt på floden!....häftigt!! ...och en natt ute i en hydda på en madrass med endast ett myggnät och en tunn filt, i en öppen hydda utan dörrar, med råttor som tog sig in i hyddan och letade efter mat i min ryggsäck!! Ja, det är sant!! Jag har råtthål i mitt skyddsfodral till min stora ryggsäck nu! (Personalen sa att man skulle lägga all sorts mat eller så man hade med sig i en stor plasthink i matsalen...och jag hade ingen mat i ryggsäcken men det låg kvar en kartongbit från en choklad jag ätit för några dagar sen...kanske var det den lukten den lilla råttan kände?? Ingenting annat hände med mina grejer....det blev bara ett hål i mitt skyddsfodral till ryggsäcken som sagt....men gissa om jag var lite skakig när jag skulle öppna väskan för att se om råttan var kvar i ryggsäcken!!!???)
Ja, efter denna natt med dålig sömn, i hettan, omringad av vatten och illaluktande så var jag inte så pepp längre....därför funderade jag på att åka hem redan dag 2..... det gjorde det finska paret!
För vi trodde inte att vi skulle kunna göra nattvandringen eftersom vattennivån nu hade stigit ytterliggare!!! Mel och Mark (aussie-paret) hade blivit tvungna att flytta ut från sin hydda och upp till matsal 1 tillsammans med den danska familjen.....så lite modstulen satt jag där och tvekade....ska jag stanna eller åka????
"Should I stay or should I go???".....
...to be continued.... =)
Pussar och kramar från en djungeldoftande tjej!
Kuching - Sarawak till Sepilok (utanför Sandakan) - Sabah. Från väst till öst.
Så har jag då dragit vidare mot nya äventyr!
I söndags var vi ute på en rivercruise strax utanför Kuching. Vi hade en oerhörd tur!!
Vi hade bokat en tour på floden där man hade med en väldigt erfaren och duktig guide och en riktigt duktig båtförare. Båtturen tog ca 3 h och man skulle få CHANS att se näsapor "Proboscis monkey", Irrawaddy delfinen, krokodiler och fireflies (eldflugor). Guiden gjorde väldigt tydligt från början att det inte är säkert att man får se någonting. Floden är hög (vattennivån stiger) under denna perioden vilket gör det svårt att se krokodiler som gärna vilar på sandbankerna. Men vi hade som sagt TUR!! Vi såg 3 av de 4!! Guiden sa att "you must have brought luck with you!" för oftast ser de inte så många av de fyra arterna.
Vi såg alltså Irrawaddy delfinen! Inte jättenära, och inte heller ansiktet på den. Men vi såg tydligt att det var en delfin och vi såg flera stycken. Kul!! =)
Sen såg vi proboscis monkeys! Vilka konstiga men häftiga, annorlunda apor! En stor konstig näsa och när de skrek på varandra lät de väldigt nasalt. Jag filmade detta djungelljud med "pratande" apor....tydligen var det en hona som surnade till när en annan apa försökte ta hennes unge. Det hördes när hon blev sur kan jag lova! =)
Dessa apor lever nära vattnet i mangrooven som växer vid floden då de äter frukterna på de träden. Därför är det lätt att se dem från båten på floden. Guiden berättade också att frukten de äter innehåller mycket "jäst" den jäser så att säga....det är därför de får så uppblåsta och gasiga magar. Så de är alltså inte feta och övergödda.
Vi såg inga krokodiler som sagt....men vi avslutade med att få se fireflies lysa upp den mörka natthimlen vid "riverbank":en...mycket vackert!! =)
Over and out =)
I söndags var vi ute på en rivercruise strax utanför Kuching. Vi hade en oerhörd tur!!
Vi hade bokat en tour på floden där man hade med en väldigt erfaren och duktig guide och en riktigt duktig båtförare. Båtturen tog ca 3 h och man skulle få CHANS att se näsapor "Proboscis monkey", Irrawaddy delfinen, krokodiler och fireflies (eldflugor). Guiden gjorde väldigt tydligt från början att det inte är säkert att man får se någonting. Floden är hög (vattennivån stiger) under denna perioden vilket gör det svårt att se krokodiler som gärna vilar på sandbankerna. Men vi hade som sagt TUR!! Vi såg 3 av de 4!! Guiden sa att "you must have brought luck with you!" för oftast ser de inte så många av de fyra arterna.
Vi såg alltså Irrawaddy delfinen! Inte jättenära, och inte heller ansiktet på den. Men vi såg tydligt att det var en delfin och vi såg flera stycken. Kul!! =)
Sen såg vi proboscis monkeys! Vilka konstiga men häftiga, annorlunda apor! En stor konstig näsa och när de skrek på varandra lät de väldigt nasalt. Jag filmade detta djungelljud med "pratande" apor....tydligen var det en hona som surnade till när en annan apa försökte ta hennes unge. Det hördes när hon blev sur kan jag lova! =)
Dessa apor lever nära vattnet i mangrooven som växer vid floden då de äter frukterna på de träden. Därför är det lätt att se dem från båten på floden. Guiden berättade också att frukten de äter innehåller mycket "jäst" den jäser så att säga....det är därför de får så uppblåsta och gasiga magar. Så de är alltså inte feta och övergödda.
Vi såg inga krokodiler som sagt....men vi avslutade med att få se fireflies lysa upp den mörka natthimlen vid "riverbank":en...mycket vackert!! =)
Over and out =)
Fler bilder på orangutangerna
så här nära kom en av orangutangerna!! WOW!! Denna honan hade dessutom en liten bebis med sig på ca 2 år. =) Sååå häftigt!!Några orangutangbilder....från Semenggoh
Bako National Park och Kuching sightseeing
Detta blir ett väldigt kort inlägg då klockan är ca 2.00 på natten här nu.....tiden bara rinner iväg och jag hinner liksom inte med....hihihihi....ja, jag vet vad ni alla tänker: "Det är inte ovanligt i hennes värld"....må så vara sant =)
I vilket fall....
Efter att ha varit och tittat på Orangutangerna behövde vi en dag för att återhämta oss och ta in dessa intryck. Så vi tog en lugn dag här i staden. Igår gav vi oss dock iväg i ottan kl.06.40 för att ta oss till bussen som sedan skulle ta oss till Bako National Park. På denna buss mötte vi ett svenskt par (Ingela och Örjan) och en Aussie-guy vid namn Mark Pugh. Vi tog följe med dessa till Nationalparken. De var alla MYCKET trevliga! Härligt!! =)
Efter en guppande båttur i en liten motorbåt ut till nationalparken fick vi hoppa av och gå in sista biten av stranden! Såååå vackert, grönt och lummigt det var på denna plats!
På stranden såg vi fotspår från vad vi trodde kunde vara grisar...
Men de djur som istället mötte oss var några snokiga, oskygga och påträngande makaker (småapor).
De ville stjäla vår påse med mat....så en apa hoppade och väsnades mot Benita.... hon höll undan påsen och försökte få bort den....usch...hemska apor! Men TUR att de är så små!!
Jämfört med de magnifika och lugna orangutangerna är dessa småapor endast ohyra....
Nåväl....vi registrerade oss och gav oss iväg för att trekka. Vi började med ca 1 h trekk uppför, uppför och uppför. Till sist nådde vi en utsiktsplats. MYCKET vacker utsikt!!!
Förresten på vägen upp såg vi även den speciella vilda gris som finns där (tror de hette Bearded pig) men även två små gröna ormar (vipers).
Vi tre tjejer bestämde oss efter denna hiken för att försöka hinna ta oss till ett vattenfall, vilket skulle ta 2,5 h one way. JÖSSES säger jag bara....det var nog den tuffaste hike jag någonsin gjort!! Men ack så intressant, vacker och rolig!! Trots slitet. =)
Vi passerade sju olika sorters vegetation (Vilket är speciellt för denna nationalpark) på vägen...allt från tät grönska till vit gyttja, sandpartier och stigar fulla av rötter och vattenpölar, men även några partier där det var riktigt brant! Många svettdroppar, foton, skratt, vackra miljöer och ett genomfall av en brygga över en liten å senare....så var vi framme vid vattenfallet! (Genomfallet gjorde av Ingela som gick mellan mig och Benita och plötsligt hör vi bara ett gigantiskt brak när en bräda går sönder i bron över en liten å och Ingela faller halvt igenom och fastnar...vid första anblicken blev vi lite rädda men när vi hör henne sitta där och asflabba kunde vi inte hålla oss heller....det blev till att bryta loss en bräda till för att få loss henne och sedan fota hela kalaset!! Att så vi skrattade åt detta sen...) Vattenfallet var ganska litet men vackert!! Det var sååå underbart att få hoppa i den kalla poolen av vatten som samlats upp från vattenfallet efter ca 2 timmars vandring i tuff terräng!
Över denna pool såg jag sedan det självklara!! En stock....
Nu undrar ni vad det är för något konstigt med det!
Men då vill jag bara säga att alla tjejer som läser detta och någon gång har sett Dirty Dancing vet nu vad jag pratar om!! Oh yes!! =)
Om jag blev tvungen att gå över??...förlåt: dansa! över denna bro och filma det hela??.....ja, ni kan ju gissa själva!!?..... =)
Efter en kort paus bar det sedan av tillbaka samma väg. Vi såg inga djur mer än fjärilar, myror och sniglar på denna hike. MEN en helt otrolig natur!! Går inte att beskriva.... dock var vi väldigt trötta på vägen tillbaka och ville egentligen bara komma fram.
Väl framme får vi reda på att de både killarna hade sett NÄSAPOR!! Åååååh typiskt!! Dessa apor är väldigt speciella för Borneo och finns bara här!!
Men men...man kan inte få allt =)
Vad jag faktiskt fick var väldigt trötta ben och ett par värkande vader tills idag i alla fall! =)
Så idag har vi bara tagit det lugnt och strosat runt stan här i Kuching. Trevligt!
Shoppat lite, tagit flodbåten över floden, strosat på andra sidan floden...gått in på en Orchid Garden (Orkidéträdgård) som INTE var speciellt imponerande denna årstid...inga blommor blommade =/
Men SEN gjorde vi det härligaste idag..... vi gick in på ett massagecenter, la våra ömmande kroppar på en bänk och blev knådade, bankade på, knäckta i och lite halvt om halvt misshandlade kan man säga....men på ett positivt sätt!! =) Denna människa hittade de ömma punkterna kan jag säga!!!
När hon nådde mina vader som inte mått så bra sen vandringen igår så gällde det milt sagt att ANDAS!!!!
AOOOOOO.....
Denna lilla människa knäckte i mina leder, knådade mina muskler, stod på britsen och knäckte ryggen, satt bakom mig på britsen och drog med sig min kropp bakåt med knäna i min rygg...(där hoppade ytterligare några kotor rätt...) lyfte och drog i armar och ben och bankade både på kropp och huvudet (efter att hon masserat hårbotten så hela håret stod på ända och glimmade av massageolja =) )
Som sagt...hon var grundlig!! Efter 70 minuters massage kände jag mig mjuk som en kokt spagetti men som överkörd av ett tåg i mina muskler.... och allt detta till det rimliga priset av 50 RM = 100 sek ca.
Ååååh så skönt detta var! Det behövde jag!
Efter detta gick jag och Benita till night market i Satok, en promenad från vårt hostel på ca 20 min.
Vilken marknad!! Det var huuur många marknadsstånd som helst! Mest fisk, kött, kyckling (rått kött alltså), frukter och dylikt....men även lite andra grejer. Vi testade att äta en pannkaka med jornötter, socker och smör. Mycket söt, mycket onyttig men vädligt god! =)
Efter lite kvällsmat på marknaden gick vi så hem.....trötta, mätta och belåtna över denna dag!
Nu blir det sängen för imorgon väntar eventuellt Kuching Wetland National Park.
Natti natti!!
I vilket fall....
Efter att ha varit och tittat på Orangutangerna behövde vi en dag för att återhämta oss och ta in dessa intryck. Så vi tog en lugn dag här i staden. Igår gav vi oss dock iväg i ottan kl.06.40 för att ta oss till bussen som sedan skulle ta oss till Bako National Park. På denna buss mötte vi ett svenskt par (Ingela och Örjan) och en Aussie-guy vid namn Mark Pugh. Vi tog följe med dessa till Nationalparken. De var alla MYCKET trevliga! Härligt!! =)
Efter en guppande båttur i en liten motorbåt ut till nationalparken fick vi hoppa av och gå in sista biten av stranden! Såååå vackert, grönt och lummigt det var på denna plats!
På stranden såg vi fotspår från vad vi trodde kunde vara grisar...
Men de djur som istället mötte oss var några snokiga, oskygga och påträngande makaker (småapor).
De ville stjäla vår påse med mat....så en apa hoppade och väsnades mot Benita.... hon höll undan påsen och försökte få bort den....usch...hemska apor! Men TUR att de är så små!!
Jämfört med de magnifika och lugna orangutangerna är dessa småapor endast ohyra....
Nåväl....vi registrerade oss och gav oss iväg för att trekka. Vi började med ca 1 h trekk uppför, uppför och uppför. Till sist nådde vi en utsiktsplats. MYCKET vacker utsikt!!!
Förresten på vägen upp såg vi även den speciella vilda gris som finns där (tror de hette Bearded pig) men även två små gröna ormar (vipers).
Vi tre tjejer bestämde oss efter denna hiken för att försöka hinna ta oss till ett vattenfall, vilket skulle ta 2,5 h one way. JÖSSES säger jag bara....det var nog den tuffaste hike jag någonsin gjort!! Men ack så intressant, vacker och rolig!! Trots slitet. =)
Vi passerade sju olika sorters vegetation (Vilket är speciellt för denna nationalpark) på vägen...allt från tät grönska till vit gyttja, sandpartier och stigar fulla av rötter och vattenpölar, men även några partier där det var riktigt brant! Många svettdroppar, foton, skratt, vackra miljöer och ett genomfall av en brygga över en liten å senare....så var vi framme vid vattenfallet! (Genomfallet gjorde av Ingela som gick mellan mig och Benita och plötsligt hör vi bara ett gigantiskt brak när en bräda går sönder i bron över en liten å och Ingela faller halvt igenom och fastnar...vid första anblicken blev vi lite rädda men när vi hör henne sitta där och asflabba kunde vi inte hålla oss heller....det blev till att bryta loss en bräda till för att få loss henne och sedan fota hela kalaset!! Att så vi skrattade åt detta sen...) Vattenfallet var ganska litet men vackert!! Det var sååå underbart att få hoppa i den kalla poolen av vatten som samlats upp från vattenfallet efter ca 2 timmars vandring i tuff terräng!
Över denna pool såg jag sedan det självklara!! En stock....
Nu undrar ni vad det är för något konstigt med det!
Men då vill jag bara säga att alla tjejer som läser detta och någon gång har sett Dirty Dancing vet nu vad jag pratar om!! Oh yes!! =)
Om jag blev tvungen att gå över??...förlåt: dansa! över denna bro och filma det hela??.....ja, ni kan ju gissa själva!!?..... =)
Efter en kort paus bar det sedan av tillbaka samma väg. Vi såg inga djur mer än fjärilar, myror och sniglar på denna hike. MEN en helt otrolig natur!! Går inte att beskriva.... dock var vi väldigt trötta på vägen tillbaka och ville egentligen bara komma fram.
Väl framme får vi reda på att de både killarna hade sett NÄSAPOR!! Åååååh typiskt!! Dessa apor är väldigt speciella för Borneo och finns bara här!!
Men men...man kan inte få allt =)
Vad jag faktiskt fick var väldigt trötta ben och ett par värkande vader tills idag i alla fall! =)
Så idag har vi bara tagit det lugnt och strosat runt stan här i Kuching. Trevligt!
Shoppat lite, tagit flodbåten över floden, strosat på andra sidan floden...gått in på en Orchid Garden (Orkidéträdgård) som INTE var speciellt imponerande denna årstid...inga blommor blommade =/
Men SEN gjorde vi det härligaste idag..... vi gick in på ett massagecenter, la våra ömmande kroppar på en bänk och blev knådade, bankade på, knäckta i och lite halvt om halvt misshandlade kan man säga....men på ett positivt sätt!! =) Denna människa hittade de ömma punkterna kan jag säga!!!
När hon nådde mina vader som inte mått så bra sen vandringen igår så gällde det milt sagt att ANDAS!!!!
AOOOOOO.....
Denna lilla människa knäckte i mina leder, knådade mina muskler, stod på britsen och knäckte ryggen, satt bakom mig på britsen och drog med sig min kropp bakåt med knäna i min rygg...(där hoppade ytterligare några kotor rätt...) lyfte och drog i armar och ben och bankade både på kropp och huvudet (efter att hon masserat hårbotten så hela håret stod på ända och glimmade av massageolja =) )
Som sagt...hon var grundlig!! Efter 70 minuters massage kände jag mig mjuk som en kokt spagetti men som överkörd av ett tåg i mina muskler.... och allt detta till det rimliga priset av 50 RM = 100 sek ca.
Ååååh så skönt detta var! Det behövde jag!
Efter detta gick jag och Benita till night market i Satok, en promenad från vårt hostel på ca 20 min.
Vilken marknad!! Det var huuur många marknadsstånd som helst! Mest fisk, kött, kyckling (rått kött alltså), frukter och dylikt....men även lite andra grejer. Vi testade att äta en pannkaka med jornötter, socker och smör. Mycket söt, mycket onyttig men vädligt god! =)
Efter lite kvällsmat på marknaden gick vi så hem.....trötta, mätta och belåtna över denna dag!
Nu blir det sängen för imorgon väntar eventuellt Kuching Wetland National Park.
Natti natti!!
Vilken härlig dag!
"Vilken härlig dag...lalalalaa lalala lalalala" ....ja, jag kan inte mer än stämma in i den sången en dag som denna!
Känner mig helt enkelt lyckligt lottad just nu!
För många anledningar! Tänk att jag för det första har en möjlighet att åka iväg på något sådant här! Generellt sett tjänar t.ex. en malay här i Malaysia ca 30 kr per dag...Benita (min nyfunna svenska kompis =) som gör en fältstudie här på Borneo om palmoljeodlingens påverkan på människors liv här, hon läser Humanekologi och är här på ett stipendie från SIDA)..berättade precis att en lärare här nere tjänar ca 1000 sek i månaden, och nu försöker man certifiera lärarna och de kan då få så mycket som 3000 sek i månaden! Vilket gör statusen hög på det yrket och gör det till ett välbetalt arbete här! Då är det kanske lite lättare att få perspektiv på vad jag menar med att vi är lyckligt lottade.....om man nu vill välja att se pengar som ett mått på lycka...okej, ska inte ge mig in på den diskussionen just nu =)
Andra saker som gör mig lycklig och glad just nu är att så mycket bara har helt enkelt klaffat sen jag steg ut från flygplatsen här på Kuching. Jag träffade Mike, som hade ett hum om detta helt fantastiska hostell som jag bor på nu "Singasahna Backpackers". De är trevliga, sociala, hjälpsamma och som nu för en liten stund sen när plötsligt en man här på hostellet kom fram med var sin öl till oss och sa: "Here, this is from the hostel to celebrate the chinese New Year"! Hur gulligt är inte det av dem liksom!! Särskilt med tanke på ovanstående diskussion.
Men även sen då jag träffade Benita här på hostellet. Det började med att jag skulle fråga efter var duscharna fanns....och slutade med att Benita, Mike och jag satt i ca 3 timmar och hade djupa diskussioner om allt från människovärden till vår matkonsumtion som människor och hur det påverkar naturen m.m. Mycket intressant!
Så fortsatte det med att Benita, Mike och jag bestämde oss för att ta oss till en National Park här nere igår (onsdag 2 feb)...men av någon anledning var vi lite sega på att komma iväg.... så till slut bestämde vi oss för att ta oss till ett ställe som heter "Semenggoh Orangutan Sanctuary" istället. Mike hoppade av och jag och Benita gav oss iväg. Det regnade så att det stod som spön i backen ett tag och vi tvivlade på om vi verkligen skulle åka...men så bestämde vi oss och tog bussen dit.....för hela 3 Ringgit (RM) = ca 6 sek.
Vi var väl medvetna om att det inte alls är säkert att man får se några Orangutanger på detta ställe eftersom det är en plats där de först tar om hand om sjuka, skadade och orangutanger som blivit utsatta för handel för att bli använda som husdjur m.m. Men sedan när de blivit friska fungerar parken som en utsläppsplats för orangutangerna. De blir alltså utsläppta i det vilda igen! Så det är ingen djurpark eller ett zoo. Personalen som arbetar i parken har dock dagliga mattider (feedings) för aporna vid speciella platser. En tid på morgonen och en på eftermiddagen. De stod även klart och tydligt i informationen om detta ställe att orangutangerna kommer endast om de är hungriga, vissa perioder har de gott om mat ute i det vilda och då är det inte säkert att man får se några apor alls. Men detta är i så fall ett tecken på att de mår väl och har det bra! =)
Så jag och Benita gav oss iväg och ställde in oss på att det är inte alls säkert att vi ens får se en orangutang, och om vi ens får se EN så ska vi vara glada!!
Vi kom dit och konstaterade att en positiv sak med regnet var att det inte var så mycket folk där för att se orangutangmatningen. Skönt! Det hade dessutom slutat regna när vi kom till sanctuary:t så det var alldeles lagom väder. Varmt men molnigt.
Så gick vi ner till platsen för matning och började läsa lite på väggarna med information....
Plötsligt ser vi en parkarbetare stå och kolla in i djungeln och några andra turister står där och pekar och tittar...
Så vi gick dit och ställde oss och tittade också....snacka om att känna sig som idioter....där stod vi och glodde som fån in i djungeln och ingenting såg vi.... "Ser du något Benita??" "Nä, gör du?" "Nä"...
Så blev det dags för matningen och vi gick in en bit i djungeln till ett annat ställe....
Där stod parkskötaren och ropade in i djungeln....han kallade på aporna..... ingenting hände....
Okej, det gäller att ha tålamod här tänkte jag....
Han ropade igen..... ingenting..... men jo, "titta där en bit bort ser du det trädet som gungar häftigt Benita?"
"Ja". "Det måste ju vara en apa som hänger och slänger där...."
Plötsligt hörde vi ett riktigt stort BRAAAAAAK.....japp, där föll en stor, tjock gren ner till marken.
"Titta!! Där är en!!!"
Så efter en stund letade sig den första Orangutangen fram till matplatån en bit ut från där vi stod och fick observera i tysthet och fota utan blixt.
Denna stunden när den första Orangutangen vågade sig fram till matplatsen var såååååååå häftig!!! Vi var helt hänförda båda två och båda våra Canon-kameror gick varma vill jag lova!!! =)
Men det var inte slut där! .... efter en liten stund gungade träden igen och en orangutang med en liten unge hängandes på ryggen dök upp....
Detta var bara en såååå himla överväldigande upplevelse!! Med tanke på att dessa apor är vilda.
Efter en stunds observerande och fotande där, berättade parkskötaren att han fått veta på walkietalkien att det var 4 apor och två ungar på det andra matstället så vi började alla röra oss ditåt...
...men där på vägen hände det häftigaste av allt!!! I ett träd precis invid stigen hade en orangutangmamma och hennes unge klättrat ner till vår nivå och satt där i trädet och tittade på oss. Parkskötaren ställde sig intill henne och bad oss hålla lite avstånd. Men där ca 3 meter ifrån fick vi världens chans att stå och titta för att få ett RIKTIGT nära möte med en livs levande orangutang och hennes unge. Vi fotade och kollade hänfört på denna fantastiska varelse. Wow!!! Vilken grej!! Ska lägga ut fler bilder på resedagboken. =)
Efter ca 1,5 h med fotande och observerande av dessa fantastiska djur var vi dock tvungna att lämna parken då den stängde... supernöjda, alldeles förtrollade och med ett leende från öra till öra lämnade vi så denna lilla park med lätta steg! =)
Detta gjorde min vistelse här!!!! Det känns som ingenting kan överträffa det här! Om jag nu inte lyckas hitta på något mer under min tid här så är jag ändå mer än nöjd!! För jag har fått se livs levande, vilda orangutanger i sin naturliga miljö! Fantastiskt!!
Förresten för att lägga till lite fakta om dessa underbara varelser: Orangutanger.
Orang Utan = betyder Skogsman "Man from the woods". De finns endast här på Borneo och på ön Sumatra (alltså vilda....zoo är ett helt annat koncept). Det är den enda människoapan i Asien och namnet syftar på deras likhet med människor men även att de lever all sin tid uppe i träden. De är de största trädlevande däggdjuren.
Så med detta i åtanke....är det lite lättare att förstå hur unikt detta möte med en livs levande, vild! Orangutang faktiskt var!! Och vi hade tur!! Som dels fick se dem, men även fick se en individ med unge på såååå nära håll. Det var ju endast tur!! Parkskötarna där kan inte styra dessa vilda djur. Häftigt! =)
Nä, nu ska jag lägga ner för idag och gå och köpa mig lite mat.
Gott nytt kinesiskt nyår på er alla! =)
Känner mig helt enkelt lyckligt lottad just nu!
För många anledningar! Tänk att jag för det första har en möjlighet att åka iväg på något sådant här! Generellt sett tjänar t.ex. en malay här i Malaysia ca 30 kr per dag...Benita (min nyfunna svenska kompis =) som gör en fältstudie här på Borneo om palmoljeodlingens påverkan på människors liv här, hon läser Humanekologi och är här på ett stipendie från SIDA)..berättade precis att en lärare här nere tjänar ca 1000 sek i månaden, och nu försöker man certifiera lärarna och de kan då få så mycket som 3000 sek i månaden! Vilket gör statusen hög på det yrket och gör det till ett välbetalt arbete här! Då är det kanske lite lättare att få perspektiv på vad jag menar med att vi är lyckligt lottade.....om man nu vill välja att se pengar som ett mått på lycka...okej, ska inte ge mig in på den diskussionen just nu =)
Andra saker som gör mig lycklig och glad just nu är att så mycket bara har helt enkelt klaffat sen jag steg ut från flygplatsen här på Kuching. Jag träffade Mike, som hade ett hum om detta helt fantastiska hostell som jag bor på nu "Singasahna Backpackers". De är trevliga, sociala, hjälpsamma och som nu för en liten stund sen när plötsligt en man här på hostellet kom fram med var sin öl till oss och sa: "Here, this is from the hostel to celebrate the chinese New Year"! Hur gulligt är inte det av dem liksom!! Särskilt med tanke på ovanstående diskussion.
Men även sen då jag träffade Benita här på hostellet. Det började med att jag skulle fråga efter var duscharna fanns....och slutade med att Benita, Mike och jag satt i ca 3 timmar och hade djupa diskussioner om allt från människovärden till vår matkonsumtion som människor och hur det påverkar naturen m.m. Mycket intressant!
Så fortsatte det med att Benita, Mike och jag bestämde oss för att ta oss till en National Park här nere igår (onsdag 2 feb)...men av någon anledning var vi lite sega på att komma iväg.... så till slut bestämde vi oss för att ta oss till ett ställe som heter "Semenggoh Orangutan Sanctuary" istället. Mike hoppade av och jag och Benita gav oss iväg. Det regnade så att det stod som spön i backen ett tag och vi tvivlade på om vi verkligen skulle åka...men så bestämde vi oss och tog bussen dit.....för hela 3 Ringgit (RM) = ca 6 sek.
Vi var väl medvetna om att det inte alls är säkert att man får se några Orangutanger på detta ställe eftersom det är en plats där de först tar om hand om sjuka, skadade och orangutanger som blivit utsatta för handel för att bli använda som husdjur m.m. Men sedan när de blivit friska fungerar parken som en utsläppsplats för orangutangerna. De blir alltså utsläppta i det vilda igen! Så det är ingen djurpark eller ett zoo. Personalen som arbetar i parken har dock dagliga mattider (feedings) för aporna vid speciella platser. En tid på morgonen och en på eftermiddagen. De stod även klart och tydligt i informationen om detta ställe att orangutangerna kommer endast om de är hungriga, vissa perioder har de gott om mat ute i det vilda och då är det inte säkert att man får se några apor alls. Men detta är i så fall ett tecken på att de mår väl och har det bra! =)
Så jag och Benita gav oss iväg och ställde in oss på att det är inte alls säkert att vi ens får se en orangutang, och om vi ens får se EN så ska vi vara glada!!
Vi kom dit och konstaterade att en positiv sak med regnet var att det inte var så mycket folk där för att se orangutangmatningen. Skönt! Det hade dessutom slutat regna när vi kom till sanctuary:t så det var alldeles lagom väder. Varmt men molnigt.
Så gick vi ner till platsen för matning och började läsa lite på väggarna med information....
Plötsligt ser vi en parkarbetare stå och kolla in i djungeln och några andra turister står där och pekar och tittar...
Så vi gick dit och ställde oss och tittade också....snacka om att känna sig som idioter....där stod vi och glodde som fån in i djungeln och ingenting såg vi.... "Ser du något Benita??" "Nä, gör du?" "Nä"...
Så blev det dags för matningen och vi gick in en bit i djungeln till ett annat ställe....
Där stod parkskötaren och ropade in i djungeln....han kallade på aporna..... ingenting hände....
Okej, det gäller att ha tålamod här tänkte jag....
Han ropade igen..... ingenting..... men jo, "titta där en bit bort ser du det trädet som gungar häftigt Benita?"
"Ja". "Det måste ju vara en apa som hänger och slänger där...."
Plötsligt hörde vi ett riktigt stort BRAAAAAAK.....japp, där föll en stor, tjock gren ner till marken.
"Titta!! Där är en!!!"
Så efter en stund letade sig den första Orangutangen fram till matplatån en bit ut från där vi stod och fick observera i tysthet och fota utan blixt.
Denna stunden när den första Orangutangen vågade sig fram till matplatsen var såååååååå häftig!!! Vi var helt hänförda båda två och båda våra Canon-kameror gick varma vill jag lova!!! =)
Men det var inte slut där! .... efter en liten stund gungade träden igen och en orangutang med en liten unge hängandes på ryggen dök upp....
Detta var bara en såååå himla överväldigande upplevelse!! Med tanke på att dessa apor är vilda.
Efter en stunds observerande och fotande där, berättade parkskötaren att han fått veta på walkietalkien att det var 4 apor och två ungar på det andra matstället så vi började alla röra oss ditåt...
...men där på vägen hände det häftigaste av allt!!! I ett träd precis invid stigen hade en orangutangmamma och hennes unge klättrat ner till vår nivå och satt där i trädet och tittade på oss. Parkskötaren ställde sig intill henne och bad oss hålla lite avstånd. Men där ca 3 meter ifrån fick vi världens chans att stå och titta för att få ett RIKTIGT nära möte med en livs levande orangutang och hennes unge. Vi fotade och kollade hänfört på denna fantastiska varelse. Wow!!! Vilken grej!! Ska lägga ut fler bilder på resedagboken. =)
Efter ca 1,5 h med fotande och observerande av dessa fantastiska djur var vi dock tvungna att lämna parken då den stängde... supernöjda, alldeles förtrollade och med ett leende från öra till öra lämnade vi så denna lilla park med lätta steg! =)
Detta gjorde min vistelse här!!!! Det känns som ingenting kan överträffa det här! Om jag nu inte lyckas hitta på något mer under min tid här så är jag ändå mer än nöjd!! För jag har fått se livs levande, vilda orangutanger i sin naturliga miljö! Fantastiskt!!
Förresten för att lägga till lite fakta om dessa underbara varelser: Orangutanger.
Orang Utan = betyder Skogsman "Man from the woods". De finns endast här på Borneo och på ön Sumatra (alltså vilda....zoo är ett helt annat koncept). Det är den enda människoapan i Asien och namnet syftar på deras likhet med människor men även att de lever all sin tid uppe i träden. De är de största trädlevande däggdjuren.
Så med detta i åtanke....är det lite lättare att förstå hur unikt detta möte med en livs levande, vild! Orangutang faktiskt var!! Och vi hade tur!! Som dels fick se dem, men även fick se en individ med unge på såååå nära håll. Det var ju endast tur!! Parkskötarna där kan inte styra dessa vilda djur. Häftigt! =)
Nä, nu ska jag lägga ner för idag och gå och köpa mig lite mat.
Gott nytt kinesiskt nyår på er alla! =)
Efter 2 dygns resande: ÄNTLIGEN på plats i Borneo, Kuching.
Hello people! =)
Japp, det är sant....TVÅ DYGN tog detta resande denna gång allt som allt. Från det att jag startade i Gislaved i söndags eftermiddag kl.15.25 tills jag landade här på min slutdestination Kuching, på den malaysiska delen av Borneo. Men nu är jag FRAMME!! Sååå himla skönt! All ångest och ängslan har släppt och jag mår bara bra! ...förutom att jag är något fruktansvärt trött då jag inte sovit ordentligt på två dygn heller! Men men....det är smällar man får ta =) Och det gör jag så gärna...man har ju semester! Förlåt om det nu stack i ögonen på några av er....men man måste ju få vara glad för vad man har, eller? Carpe Vitam!
Jag backar bandet lite....
Efter att jag kommit upp till Sthlm åkte jag ut och hälsade på Jamila en runda innan det var dags att åka ut till Arlanda. Det var supermysigt att få träffa Jamila igen....det blir ju så länge emellan vi träffas nu när man bor så långt ifrån varandra! Men det är alltid lika roligt att träffa henne igen!
När sista tåget till Arlanda körde in på stationen konstaterade konduktören ganska snart att: "Du är den enda som åker med detta sista tåget!". "Ojdå!" svarade jag: "Snacka om att känna sig VIP:ad!!"=)
Konduktören skrattade och satt bredvid mig hela resan ut till Arlanda och pratade om livet...det är just DETTA!! SÅNT ääälskar jag med att resa!! Man möter en människa, delar en stund av livet med denna/e, lägger detta i minnesbanken och rör sig sedan vidare. Underbart! Då känner jag mig levande!
I vilket fall....han var en utbildad rymdingenjör från Småland (Oskarshamn) som läst uppe i Kiruna. DET var otippat sa jag till honom....en rymdingenjör som tar emot biljetter på ArlandaExpress-tågen....det hade jag ju inte direkt gissat =)
Efter ett privatstopp på den terminalen jag skulle av på, tackade jag så för pratstunden, gick åt fel håll, blev rättvisad och vinkade hejdå till rymdingenjören.
Väl inne på Arlanda var tanken att jag skulle lägga mig och sova nånstans på min väska....lättare sagt än gjort....bänken var stenhård....kanske för att den var gjord av just sten!?...och kall och jag vände och vred på mig...gick sedan en runda istället och konstaterade att jag inte direkt var ensam med att ligga och sova på en bänk på Arlanda... det låg människor överallt kändes det som!! Helt sanslöst! Varenda bänk var upptagen, och de hade förståss hittat de sköna, mjuka bänkarna....där låg jag i lä....rookie! =)
Sen började flygandet....inte riktigt lika mysigt som jag brukar tycka. Vet inte varför...men att jag hade svårt att somna och hade magknip kanske inte gjorde saken bättre...
3 olika flygsträckor senare hoppade jag så av i Kuching, Borneo (den malaysiska delen). Äntligen framme!! Trött, ont i magen och något energilös tog jag mig igenom alla dessa gångar, trappor, säkerhetskontroller och imigrationskontrollen för att komma ut i ankomsthallen på Kuchings flygplats. Först fick jag några bra tips och råd av killen vid turistinformationen och därefter som en skänk ifrån ovan (ja, det känns så när man står där energilös och måste ta tag i livet) så söker en backpackerkille kontakt med mig och frågor om vi ska dela på en taxi?
Javisst!!, svarar jag! Han hade heller inte bokat boende men hade kollat upp ett ställe som andra backpackers rekommenderat. Så sagt och gjort. Vi köpte en taxibiljett för hela 26 RM (ringgit) (ca 52 sek) =), delade på det och tog oss in till hostellet. Kanon! Hostellet var väldigt fint och ligger centralt i Kuching. Det heter Singgahsana backpackers. Trevlig personal, mysigt, fräscht och fina dorms (rum med våningssängar). Det kostar 30 RM per natt, alltså ca 60 sek. För att vara HÄR nere är det inte jättebilligt men inte heller dyrt. Jag tycker det är värt det!! För här sitter jag nu och njuter och kan varva ner lite. Eftersom jag har egen dator med mig så kostar heller inte internet någonting. Nice!! Och nyss när jag satt här och surfade så kom den gamla farbrorn fram och gav mig en halva clementin. Så gullig! Sen gick han och gav de andra två som också satt här var sin halva dem med. Vilken gullefarbror!
Mike, som killen heter som jag träffade på flygplatsen, och jag gick efter att vi checkat in (och fått tacka nej till "honeymoon-sviten" ...nej, tack vi är inte gifta! Vi träffades på flygplatsen idag! hehehe..) en liten runda här i Kuching nere vid floden. Det är en brun flod som staden ligger vid (alla floder jag sett i Malaysia är bruna...inga badinbjudande floder direkt) men det blir en vacker stadssiluett ändå! Vi gick sedan och åt lite mat på ett kinesiskt barbecue-ställe. Mike är från New Jersey, USA men har varit på resande fot i ca 2,5 år. Han vänder hem för någon månad sen åker han iväg igen....han är värre än JAG!! Skönt! =) Han har bland annat jobbat ett tag i Kina som engelsklärare - så han kan prata kinesiska. Det är en trevlig kille.....men för att svara på denna fråga som nu hoppar upp i era huven: Nej, det är inget pojkvänsmaterial!, men ett trevligt resesällskap absolut! Han har flickvän i Vietnam. Var väldigt roligt att få prata lite någon dock och att få konstaterat för sig varför det egentligen är så himla positivt att resa själv!! Man träffar så himla många nya människor!! Människor man aldrig skulle ha pratat med annars! Så tack! För att jag blev påmind om att det inte är så himla fel att resa själv! Snyggt presenterat så här i början av min resa när jag började fundera på varför jag alltid måste utmana mig själv hela tiden. Nu har jag därför även landat i mig själv igen! Vilket känns väldigt skönt! Ser nu fram emot 12 dagar här på Borneo och hoppas att jag hinner se en massa skoj!
Därför ska jag nu ta tag i att läsa på lite om vad det finns att göra här....så jag vet hur jag ska strukturera upp det hela litegrann. Även ett bra sätt att hålla mig vaken tills det blir kväll så att jag får in den rätta dygnsrytmen sen.. =)
Så där...nu vet ni att jag kommit fram och att allt är bra med mig hittills! =)
Lev väl! Puss och kram!
Japp, det är sant....TVÅ DYGN tog detta resande denna gång allt som allt. Från det att jag startade i Gislaved i söndags eftermiddag kl.15.25 tills jag landade här på min slutdestination Kuching, på den malaysiska delen av Borneo. Men nu är jag FRAMME!! Sååå himla skönt! All ångest och ängslan har släppt och jag mår bara bra! ...förutom att jag är något fruktansvärt trött då jag inte sovit ordentligt på två dygn heller! Men men....det är smällar man får ta =) Och det gör jag så gärna...man har ju semester! Förlåt om det nu stack i ögonen på några av er....men man måste ju få vara glad för vad man har, eller? Carpe Vitam!
Jag backar bandet lite....
Efter att jag kommit upp till Sthlm åkte jag ut och hälsade på Jamila en runda innan det var dags att åka ut till Arlanda. Det var supermysigt att få träffa Jamila igen....det blir ju så länge emellan vi träffas nu när man bor så långt ifrån varandra! Men det är alltid lika roligt att träffa henne igen!
När sista tåget till Arlanda körde in på stationen konstaterade konduktören ganska snart att: "Du är den enda som åker med detta sista tåget!". "Ojdå!" svarade jag: "Snacka om att känna sig VIP:ad!!"=)
Konduktören skrattade och satt bredvid mig hela resan ut till Arlanda och pratade om livet...det är just DETTA!! SÅNT ääälskar jag med att resa!! Man möter en människa, delar en stund av livet med denna/e, lägger detta i minnesbanken och rör sig sedan vidare. Underbart! Då känner jag mig levande!
I vilket fall....han var en utbildad rymdingenjör från Småland (Oskarshamn) som läst uppe i Kiruna. DET var otippat sa jag till honom....en rymdingenjör som tar emot biljetter på ArlandaExpress-tågen....det hade jag ju inte direkt gissat =)
Efter ett privatstopp på den terminalen jag skulle av på, tackade jag så för pratstunden, gick åt fel håll, blev rättvisad och vinkade hejdå till rymdingenjören.
Väl inne på Arlanda var tanken att jag skulle lägga mig och sova nånstans på min väska....lättare sagt än gjort....bänken var stenhård....kanske för att den var gjord av just sten!?...och kall och jag vände och vred på mig...gick sedan en runda istället och konstaterade att jag inte direkt var ensam med att ligga och sova på en bänk på Arlanda... det låg människor överallt kändes det som!! Helt sanslöst! Varenda bänk var upptagen, och de hade förståss hittat de sköna, mjuka bänkarna....där låg jag i lä....rookie! =)
Sen började flygandet....inte riktigt lika mysigt som jag brukar tycka. Vet inte varför...men att jag hade svårt att somna och hade magknip kanske inte gjorde saken bättre...
3 olika flygsträckor senare hoppade jag så av i Kuching, Borneo (den malaysiska delen). Äntligen framme!! Trött, ont i magen och något energilös tog jag mig igenom alla dessa gångar, trappor, säkerhetskontroller och imigrationskontrollen för att komma ut i ankomsthallen på Kuchings flygplats. Först fick jag några bra tips och råd av killen vid turistinformationen och därefter som en skänk ifrån ovan (ja, det känns så när man står där energilös och måste ta tag i livet) så söker en backpackerkille kontakt med mig och frågor om vi ska dela på en taxi?
Javisst!!, svarar jag! Han hade heller inte bokat boende men hade kollat upp ett ställe som andra backpackers rekommenderat. Så sagt och gjort. Vi köpte en taxibiljett för hela 26 RM (ringgit) (ca 52 sek) =), delade på det och tog oss in till hostellet. Kanon! Hostellet var väldigt fint och ligger centralt i Kuching. Det heter Singgahsana backpackers. Trevlig personal, mysigt, fräscht och fina dorms (rum med våningssängar). Det kostar 30 RM per natt, alltså ca 60 sek. För att vara HÄR nere är det inte jättebilligt men inte heller dyrt. Jag tycker det är värt det!! För här sitter jag nu och njuter och kan varva ner lite. Eftersom jag har egen dator med mig så kostar heller inte internet någonting. Nice!! Och nyss när jag satt här och surfade så kom den gamla farbrorn fram och gav mig en halva clementin. Så gullig! Sen gick han och gav de andra två som också satt här var sin halva dem med. Vilken gullefarbror!
Mike, som killen heter som jag träffade på flygplatsen, och jag gick efter att vi checkat in (och fått tacka nej till "honeymoon-sviten" ...nej, tack vi är inte gifta! Vi träffades på flygplatsen idag! hehehe..) en liten runda här i Kuching nere vid floden. Det är en brun flod som staden ligger vid (alla floder jag sett i Malaysia är bruna...inga badinbjudande floder direkt) men det blir en vacker stadssiluett ändå! Vi gick sedan och åt lite mat på ett kinesiskt barbecue-ställe. Mike är från New Jersey, USA men har varit på resande fot i ca 2,5 år. Han vänder hem för någon månad sen åker han iväg igen....han är värre än JAG!! Skönt! =) Han har bland annat jobbat ett tag i Kina som engelsklärare - så han kan prata kinesiska. Det är en trevlig kille.....men för att svara på denna fråga som nu hoppar upp i era huven: Nej, det är inget pojkvänsmaterial!, men ett trevligt resesällskap absolut! Han har flickvän i Vietnam. Var väldigt roligt att få prata lite någon dock och att få konstaterat för sig varför det egentligen är så himla positivt att resa själv!! Man träffar så himla många nya människor!! Människor man aldrig skulle ha pratat med annars! Så tack! För att jag blev påmind om att det inte är så himla fel att resa själv! Snyggt presenterat så här i början av min resa när jag började fundera på varför jag alltid måste utmana mig själv hela tiden. Nu har jag därför även landat i mig själv igen! Vilket känns väldigt skönt! Ser nu fram emot 12 dagar här på Borneo och hoppas att jag hinner se en massa skoj!
Därför ska jag nu ta tag i att läsa på lite om vad det finns att göra här....så jag vet hur jag ska strukturera upp det hela litegrann. Även ett bra sätt att hålla mig vaken tills det blir kväll så att jag får in den rätta dygnsrytmen sen.. =)
Så där...nu vet ni att jag kommit fram och att allt är bra med mig hittills! =)
Lev väl! Puss och kram!
