missfritz

Hello people! =)

Japp, det är sant....TVÅ DYGN tog detta resande denna gång allt som allt. Från det att jag startade i Gislaved i söndags eftermiddag kl.15.25 tills jag landade här på min slutdestination Kuching, på den malaysiska delen av Borneo. Men nu är jag FRAMME!! Sååå himla skönt! All ångest och ängslan har släppt och jag mår bara bra! ...förutom att jag är något fruktansvärt trött då jag inte sovit ordentligt på två dygn heller! Men men....det är smällar man får ta =) Och det gör jag så gärna...man har ju semester! Förlåt om det nu stack i ögonen på några av er....men man måste ju få vara glad för vad man har, eller? Carpe Vitam!

Jag backar bandet lite....
Efter att jag kommit upp till Sthlm åkte jag ut och hälsade på Jamila en runda innan det var dags att åka ut till Arlanda. Det var supermysigt att få träffa Jamila igen....det blir ju så länge emellan vi träffas nu när man bor så långt ifrån varandra! Men det är alltid lika roligt att träffa henne igen!
När sista tåget till Arlanda körde in på stationen konstaterade konduktören ganska snart att: "Du är den enda som åker med detta sista tåget!". "Ojdå!" svarade jag: "Snacka om att känna sig VIP:ad!!"=)
Konduktören skrattade och satt bredvid mig hela resan ut till Arlanda och pratade om livet...det är just DETTA!! SÅNT ääälskar jag med att resa!! Man möter en människa, delar en stund av livet med denna/e, lägger detta i minnesbanken och rör sig sedan vidare. Underbart! Då känner jag mig levande!
I vilket fall....han var en utbildad rymdingenjör från Småland (Oskarshamn) som läst uppe i Kiruna. DET var otippat sa jag till honom....en rymdingenjör som tar emot biljetter på ArlandaExpress-tågen....det hade jag ju inte direkt gissat =)
Efter ett privatstopp på den terminalen jag skulle av på, tackade jag så för pratstunden, gick åt fel håll, blev rättvisad och vinkade hejdå till rymdingenjören.

Väl inne på Arlanda var tanken att jag skulle lägga mig och sova nånstans på min väska....lättare sagt än gjort....bänken var stenhård....kanske för att den var gjord av just sten!?...och kall och jag vände och vred på mig...gick sedan en runda istället och konstaterade att jag inte direkt var ensam med att ligga och sova på en bänk på Arlanda... det låg människor överallt kändes det som!! Helt sanslöst! Varenda bänk var upptagen, och de hade förståss hittat de sköna, mjuka bänkarna....där låg jag i lä....rookie! =)

Sen började flygandet....inte riktigt lika mysigt som jag brukar tycka. Vet inte varför...men att jag hade svårt att somna och hade magknip kanske inte gjorde saken bättre...
3 olika flygsträckor senare hoppade jag så av i Kuching, Borneo (den malaysiska delen). Äntligen framme!! Trött, ont i magen och något energilös tog jag mig igenom alla dessa gångar, trappor, säkerhetskontroller och imigrationskontrollen för att komma ut i ankomsthallen på Kuchings flygplats. Först fick jag några bra tips och råd av killen vid turistinformationen och därefter som en skänk ifrån ovan (ja, det känns så när man står där energilös och måste ta tag i livet) så söker en backpackerkille kontakt med mig och frågor om vi ska dela på en taxi?
Javisst!!, svarar jag! Han hade heller inte bokat boende men hade kollat upp ett ställe som andra backpackers rekommenderat. Så sagt och gjort. Vi köpte en taxibiljett för hela 26 RM (ringgit) (ca 52 sek) =), delade på det och tog oss in till hostellet. Kanon! Hostellet var väldigt fint och ligger centralt i Kuching. Det heter Singgahsana backpackers. Trevlig personal, mysigt, fräscht och fina dorms (rum med våningssängar). Det kostar 30 RM per natt, alltså ca 60 sek. För att vara HÄR nere är det inte jättebilligt men inte heller dyrt. Jag tycker det är värt det!! För här sitter jag nu och njuter och kan varva ner lite. Eftersom jag har egen dator med mig så kostar heller inte internet någonting. Nice!! Och nyss när jag satt här och surfade så kom den gamla farbrorn fram och gav mig en halva clementin. Så gullig! Sen gick han och gav de andra två som också satt här var sin halva dem med. Vilken gullefarbror!
 

Mike, som killen heter som jag träffade på flygplatsen, och jag gick efter att vi checkat in (och fått tacka nej till "honeymoon-sviten" ...nej, tack vi är inte gifta! Vi träffades på flygplatsen idag! hehehe..) en liten runda här i Kuching nere vid floden. Det är en brun flod som staden ligger vid (alla floder jag sett i Malaysia är bruna...inga badinbjudande floder direkt) men det blir en vacker stadssiluett ändå! Vi gick sedan och åt lite mat på ett kinesiskt barbecue-ställe. Mike är från New Jersey, USA men har varit på resande fot i ca 2,5 år. Han vänder hem för någon månad sen åker han iväg igen....han är värre än JAG!! Skönt! =) Han har bland annat jobbat ett tag i Kina som engelsklärare - så han kan prata kinesiska. Det är en trevlig kille.....men för att svara på denna fråga som nu hoppar upp i era huven: Nej, det är inget pojkvänsmaterial!, men ett trevligt resesällskap absolut! Han har flickvän i Vietnam. Var väldigt roligt att få prata lite någon dock och att få konstaterat för sig varför det egentligen är så himla positivt att resa själv!! Man träffar så himla många nya människor!! Människor man aldrig skulle ha pratat med annars! Så tack! För att jag blev påmind om att det inte är så himla fel att resa själv! Snyggt presenterat så här i början av min resa när jag började fundera på varför jag alltid måste utmana mig själv hela tiden. Nu har jag därför även landat i mig själv igen! Vilket känns väldigt skönt! Ser nu fram emot 12 dagar här på Borneo och hoppas att jag hinner se en massa skoj!

Därför ska jag nu ta tag i att läsa på lite om vad det finns att göra här....så jag vet hur jag ska strukturera upp det hela litegrann. Även ett bra sätt att hålla mig vaken tills det blir kväll så att jag får in den rätta dygnsrytmen sen.. =)

Så där...nu vet ni att jag kommit fram och att allt är bra med mig hittills! =)
Lev väl! Puss och kram!