What a wonderful day!
...men jag är i ett lyckorus just nu så jag bara MÅSTE skriva av mig!!!
Denna dagen började som en "vanlig" Tisdag med en "tidig" start (kl.8.30) med Arts tutorial = Art seminarie, i 2 timmar. Vi fick göra lite blandat idag på seminariet men det är alltid väldigt "hands-on" mycket praktiskt.
Men idag hade Julie (vår lärare) med sig en liten kompis och modell åt oss....
Han heter Russel...
och är Julies hund!! =) Tänk så olika det kan vara....i Sverige hade vi ALDRIG fått ta med oss ett pälsdjur in i ett klassrum! Och speciellt inte när det är heltäckningsmattor överallt i alla rum!! Men på UB har de inte några regler om sånt sa Julie. Så idag fick vi nöjet att träffa Russel!! =)
Han satt modell åt oss när vi sketchade lite....
En annan elevs bild och Julies exempel med att använda "charcoal" = kolkrita.
Kolla in denna bilden!! INTE heller min TYVÄRR!! ihihihi....
Där i mitten är min bild av Russell...väldigt liten bild svårt att se....lika bra säger jag!! hehehehe....Efter Arts-seminariet var det dags för sista "English as a Second Language"-lektionen....för ALLTID....här nere i alla fall. Vi lekte en lek....där man måste säga något som någon har på sig eller något som någon har gjort någon gång och då måste alla de som känner sig träffade resa sig från sin stol och byta plats.....typ "fruktsallad" om ni har lekt det någon gång!? Men det man övar i denna leken är hur man bygger en mening på Engelska....det är alltså tänkt för elever som är nya i det engelska språket.... så vi sa typ "[I will have to get out of my chair]...(underförstått) if I.....am wearing something blue!" eller "if I live in Ballarat"...osv osv...vi hade väldigt roligt!! hihihi...
Sen mot slutet av lektionen så ber Masako mig plötsligt att ställa mig upp, sen skulle jag blunda! Okej tänkte jag...
Man vet ALDRIG vad som händer på Masako's lektioner. Hon har ALLTID överraskningar för oss och hittar på en massa kul!! Så jag gjorde som jag blev ombedd! =)
Sen blev jag ledsagad ut ur rummet av Clair. Där satt jag en stund och stirrade in i tegelväggen och pratade med Clair som "höll koll" så att jag inte tjuvkikade.
Efter ett bra tag fick jag komma in.....när jag gick in genom dörren så hurrade alla och sa typ "surprise"!!!
Då hade denna underbara lilla människa ritat på tavlan:
Farewell Lina, och Masako's kända Japanska groda!! =)Jag fick ett väldigt personligt vykort hängt runt halsen med fina, personliga ord från Masako!! Sötnos!
sen hade hon skrivit på Powerpointen:
Jag fick en fin "University of Ballarat"-penna i present, ett vykort med hälsningar från de flesta i klassen (de som var där idag), ett litet tal från Emilio (där han sa typ, "it has been so nice to get to know you and we are all happy to have had you in class, we love you, good luck in the future and have a safe trip back home!" more or less... =) ) och sen fick jag en STOR kram från Masako och från Emilio. Jag var heeeeelt överväldigad "by this point"!! Jag visste inte vad jag skulle säga!!!
Hur söt är inte Masako??? Förstår ni nu att man inte kan annat än att älska denna härliga person till människa!!?? Så omtänksam och påhittig och engagerar sig och ger det där extra lilla!! Vilken lärare!! Det finns mycket att lära av hennes sätt vill jag lova!! Jag försöker suga upp en massa!! Hon kommer ju från en annan kultur där det är mer sedesamt att bry sig om andra än sig själv!! Och GISSA om vi ALLA i Sverige har en MASSA att lära oss av det!! Jag har det i alla fall är jag inte rädd för att påstå!!
Men det var inte slut där.....vi skulle alla ta kort:
Här är alla de som var med på lektionen idag. Men totalt har vi varit 38 pers i denna klassen.Och sen hade ju Masako....återigen...vad kan man säga!! Fixat Japanskt te och bakat aprikos-tryfflar med vit choklad på.....MUMS!! Det är det ni ser uppdukat på bordet framför oss på bilden ovan.
Masako bjuder Caroline på tryffel. 
Masako hade dessutom satt på sig ett litet förkläde och allt. Här bjuder hon Bec på tryffel. Och allt på det artiga Japanska sättet med en bugning och sägandes: "Dozo", "Hai"....och vi svarade "Arigatou!" ...för er som inte kan Japanska nu då så betyder det: "Varsågod", "Ja" (hon använder det ordet hela tiden! =) ) och till sist "Tack!".Så där satt vi och mumsade på god tryffel och drack ett MYCKET gott te, på vår sista lektion med Masako....
Jag kommer ju att sakna den klassen och Masako! En sån härlig atmosfär har det varit under alla hennes lektioner och det har vi bara henne att tacka för! Hon har ansträngt sig för att se till att det har varit en sån välkomnande och härlig stämning i den gruppen!! Bättre än i någon av mina andra klasser! Har dock LÄRT mig väldigt mycket i mina andra klasser också!! =)
Så fick jag hålla lite "tal" medan vi fikade. Jag tackade för allt och för tiden med denna klassen. Tackade för Masakos underbara överraskning och ansträngning! Berättade att jag har tyckt om att komma till denna klassen!!
Och sen ville hon att jag skulle berätta vad jag skulle göra efter jag var klar med studierna här nere....så då gjorde jag det. Slängde även in att jag nu längtar efter att få komma hem och träffa min nya brorson: Ebbe!! Om jag nu har fått den informationen rätt hemifrån....om namnet alltså!! =) Jag nämnde sedan också att detta var ju bra tajmat för att imorgon fyller jag år!! ...då började de ju så klart att sjunga för mig också....sötnosar!! Så nu har jag blivit sjungd för också!! =)
Så efter den klassen var jag helt överväldigad, glad och tacksam!! Jösses vilka fina människor det finns på vår jord!!! Och att någon kan bry sig om lilla mig, så här på en skola med en MASSA elever!! Kände mig verkligen uppskattade och lycklig idag! TACK för det Masako!!! Du är bäst!! =)
Efter denna lektionen gick jag för att kolla min post....
då kom överraskning nummer TVÅ!!! Jag hade fått ett vadderat, grönt kuvert med posten!!
Jag trodde först att det var från mamma för att hon har skickat brev till mig förut...
...men denna gång....var det från Emsan!!!! Vilken dag!!! =)
Jag misstänker att det är till min födelsedag....så därför tänker jag inte öppna det förrän imorgon! Måste ju få öppna någon paket på min födelsedag!! ;)
Så med det fina, glädjande, härligt gröna kuvertet gick jag med glada, lätta steg hemåt!
Vilken härlig dag!! Och det är ju inte förrän imorgon som jag fyller år ens!! =)
Här är mina finfinfinfina presenter jag fått idag!!
Det gröna kuvertet från Emsan! Tack vännen min!! Är sååå spänd och förväntansfull för att få öppna det imorgon!!...ooo, can't wait!! =) Och det andra; tepåsar, penna, vykort och kortet från klassen är från Masako....och klassen (men misstänker starkt att Masako är den som ligger bakom ALLT! =) )
Presenterna från Masako och:
och Emsans paket!! Imorgon väntar innehållet!!! Ooooo så spännande!!! =)Nu ska jag prata lite med Tessa på skype, och sen blir det boxercise för första gången här nere, ikväll!! Kul!! Och äntligen lite omväxling...börjar bli lite trött på gymmet....(de har inga klasser här utan bara maskiner i gymmet...=/)
Så nu ska jag glatt tralla vidare.....tra le rale rale rale ral la laaaaaa....!! =)
Pussar och kramar!! <3
Nya friska tag...
Nåväl....
Det har varit MYCKET skola och mycket plugg nu det sista....så pass att det står mig upp i halsen just nu faktiskt...
Det gäller då att hitta på undanflykter...eller jag menar kreativa sidospår för att hålla sig motiverad....
Därför har jag....
sytt på fyra nya flaggor på min backpacker-ryggsäck!!! =) Hittade dessa "iron-on"-flaggor på en marknad i Brisbane när jag var där i påsk. Sedan har de legat här på min hylla och viskat till mig..."stryk och sy på mig nån gång då!!" Så häromdagen tröttnade jag helt enkelt på att plugga och strök på flaggorna en efter en...och sen satte jag mig på mitt heltäckningsmatte-klädda golv och sydde fast dem för hand.Tänk att det kan ge sån sinnesfrid och ro att få sitta och sy....det hade jag nog aldrig trott förut...hihihi...
Sen i Torsdags förra veckan (26:e Maj) så skulle det vara ett live-framträdande nere i stan på "Court House Theatre". Det skulle vara gratis och buss dit och tillbaka skulle anordnas av universitetet här, University of Ballarat "UB".
Men i sista stund fick jag ett mail att bussen blivit inställd pga för dåligt intresse....jösses det är visst inte bara vi svenskar som är dåliga på att ge oss ut och ta del av kulturen i samhället....hehehehe...
Nåväl, Tessa och H.P. kom och hämtade mig i alla fall och vi åkte ner för att se "Live at Lydiard".
Vi hittade stället och hör och häpna...jag var där.......I TID!!! =)
....men vad fick jag för det.....INGENTING!!
Efter tjugo minuter hade vi fortfarande inte blivit insläppta ens....suck. Där ser ner...i kulturella sammanhäng är tid "en världslig sak"....liksom i Brasilien....Go BRAZIL!! hehehehe...
Efter att näääästan ha gett upp....H.P. tröttnade efter 5 min och gick och tog en öl på närmsta pub....hahahaha...man måste bara älska den Australiensiska kulturen. Pub = ett andra hem!! Lovin' it!!
Jag och Tessa tog en kort promenad och kom tillbaka...vi träffade H.P på vägen och gick alla tre tillbaka tillsammans. Och DÅ, DÅ hade portarna öppnats....men då kostade det plötsligt pengar också...
Ja, det kostade ju bara 5 dollar så det var ju inget i och för sig...men snacka om att skolan, UB, inte hade ett rätt i den information de skickat ut....hehehe...
Men vi betalade och gick in. Det skulle vara jazz och soul framträdanden. 3 stycken olika grupper.
hmmm....det första bandet lät lite irländskt i tongångarna...men de var bra! Lite Irland möter country....
Det andra bandet var......eh, var.....eh, speciellt! =)
En kille som antagligen hade lite Polskt?? påbrå...sjöng på lite olika språk och spelade gitarr.
Bredvid sig hade en en kompanjon som också spelade gitarr....efter ca 4 låtar viskar jag till Tessa: "Hon är ju rätt duktig gitarristen!"....då viskar Tessa tillbaka "Jag tror att hon är en HAN....."....VA?? Inte för att det spelade någon roll...men JÖSSES så paff jag blev!! Jag hade suttit där och varit heeeeelt ÖVERTYGAD om att det var en kvinna som satt och spelade en tolsträngad gitarr där nere.....
När låten var slut sa mannen med polskt?? påbrå...."Thank you Steve!" "OMG"= Oh My God! Hon hade rätt Tessa...jag kunde inte sluta fnissa....fick bita mig i läppen och kväva mitt fnitter....det var ju dessutom en LIVE-inspelning som visades direkt live på nätet....så jag kämpade järnet där på min stol för att inte brista ut i ett flabb....Alltså hon/han hade långt mörkt hår, en tunika med brodyr på, tajta jeans och satt barfota och spelade gitarr.... Sen spelar det verkligen ingen roll vilket kön man har....men jag antar att jag blev så full i skratt för att jag blivit så paff och förvånad liksom.... och H.P. sa faktiskt också att det var de kvinnligaste fötterna han sett!! hihihi...
Nåväl...efter det andra bandet kom det sista bandet. DE var jazziga!! Underbart!! De spelade härlig musik och rummet fylldes av jazziga toner. Ljuvligt! MEN....de var VÄLDIGT speciella även dessa människorna...Trummisen och gitarristen var väl rätt "normala" vad nu det innebär...man la inte märke till något speciellt med dem. Förutom att gitarristen påminde mig om Richie Valens...
...men killen som spelade Hammond-orgeln....först och främst vill jag bara säga dock att han var helt SUVERÄN!! Att vilka skills det krävs för att kunna spela Hammond-orgel alltså....HAN hade BEHÖVT vara en hon så många bollar han hade i luften samtidigt ....hihihihi... men...hans ansiktsuttryck var som att han hade förlamat hela underkäken....jag undrar om han stängde munnen emellan låtarna?? hehehe...jodå, det gjorde han ;)
Men han levde sig helt och hållet in i musiken...huvudet skakade och underkäken hamnade på efterkälken...jisses, dags att bita sig i läppen igen...
Och sen kvinnan som sjöng.....Om hon bara inte hade målat sina läppar med ILLRÖTT läppstift så hade hon nog sluppit undan lättare....men nu var allt jag såg hela tiden när hon sjöng.....STORA VITA TÄNDER som stack ut inramade av ILLRÖDA LÄPPAR.... Med tanke på att hon konstant log dessutom så var det svårt att se något annat. Hon var lite udda hon också i saker hon sa emellan låtarna....men men.
Jag vet.....det är MUSIKEN som är det viktiga!! Och ABSOLUT de spelade riktigt skön musik och det var bara att gunga med!!
Gitarristen bjöd till och med på ett solo så här....
Killen jag tyckte liknade Richie Valens....men nu ser ni ju inte hans ansikte....hihihi...han lirade dock på en riktig blues-gitarr och rackarns vilka ljuva toner som kom från den gitarren!!Så summan av kardemumman!! Jag är glad över att vi väntade på att få komma in och att vi sedan gick in....det var härligt att höra lite livemusik igen!! Musik är livet minsann!! =)
Därför jammar jag vidare här i mitt lilla rum på UB...
"Goodnight sweetheart well it's time to go...." Imorgon väntar sista dagen som 28-åring ;) Goodnight!
Från filosofi till fakta...
Okej, jag förstår....ni har tröttnat på mina filosofi-stunder....
..så för att byta spår då.
Här kommer lite fakta om vad jag har gjort här nere den senaste tiden =)
Tessa fyller år den 20 Maj...ja, hon också i Maj!! =) Och på samma dag som Simon, lillebror min!
Så på Söndagen den 22 Maj blev jag hembjuden till Fam.Canham på Söndags-födelsedag-middag.
Här snackar vi RIKTIG Söndagsmiddag alltså....där skulle du varit med Pappa!! ;)
Tessas syster Sarah hade lagat mat i flera dagar sa hon....hihihi...
Det blev heltstekt (i ugn) kyckling...stoppad med fyllning, ugnstekta grönsaker och potatis, sås, pumpa, gratinerad vitlök m.m. Till efterrätt fick vi någon slags "mudcake" med nötter i, alltså typ chokladkaka/kladdkaka med nötter.
MUMS!! Vilken smarrig måltid!
Jag och Tessa hade tidigare blivit ivägskickade för att köpa dryck till maten....
Här nere kan man ju köpa alkoholhaltiga drycker lite varstans. Alltså det säljs ju inte endast på ETT ställe som hemma i Sverige. Så jag och Tessa åkte ner till Dan Murphy's....det skulle vi ju inte gjort....jösses säger jag bara!
Det fanns ju HUR mycket som HELST att välja på när det kom till vin. Detta är ju för övrigt ett land där det odlas och tillverkas EN HEL DEL viner..... så i butiken låg de uppradade efter distrikt/staterna....WA (Western Australia), SA (South Australia), VIC (Victoria, den delstat jag bor i)....osv.
Det tog sin lilla tid (mildt uttryckt) innan jag och Tessa hittat något vi tyckte passade...en flaska rött och en flaska vitt. Sen köpte Tessa en flaska champagne också....det var ju hennes födelsedag!! =)
The champagne!
Tessa Canham på födelsdagsmiddagen hos hennes föräldrar (det hus som även Tessa och hennes man H.P. bor i för tillfället.)
Tessas pappa John Canham, född i England. 
Tessas mamma Frances Canham också född i England. De flyttade ner hit till Aussie innan Tessa föddes. Hon är den enda i familjen som är född här i Australien.
Nästan hela familjen samlad för middagen. Tessas andra syster saknas dock. Hon bor i Melbourne. Men från vänster: Tessas man H.P, Tessa, Sarah (Tessas syster) och Frances (Tessas mamma).
En MYCKET trevlig middag var det denna Söndag hemma hos the Canhams! Är verkligen glad och tacksam över att jag lärt känna dessa härliga människor! De är Såååå välkomnande och har verkligen haft dörren öppen för mig och jag känner mig alltid välkommen där. Härligt! =) Det är alltid lika trevligt också att komma hem till dem och BORT från campus litegrann!
Tessa nämnde att hon hade en gitarr på vinden som hon inte använde....och SOM det har kliat i fingrarna på mig sista tiden...har plötsligt börjat sakna min gitarr!! =)
Så....
...VOILA! La guitarra!!
Den saknade dock en sträng...D-strängen.. så i förra veckan åkte jag och Tessa ner till stan så att jag kunde köpa en ny sträng till den och stränga om den. Lycka!! Nu har jag funnit mig en ny vän....
...möt Mr. Johnny Tate - the guitar! hihihihihi...
Det var ren och skär lycka att förra Måndagen få sitta och spela....och spela....och spela på min lille vän!!
"....och glada melodier på gitarren fram jag lekt, på min gitarr...ja min gitarr"...eller tja, Tessas gitarr...men det blir lite svårare att sjunga det! =)
"ja min gitarr, en trogen vän
som jag har haft sedan, länge sen
dess spröda ton, är ej bisarr
men det finns glädje, i min gitarr" ....hihihi...
Åh nej....hur hände nu det här??? Plötsligt blev allting så STORT....suck....datorer alltså....
Okej...jag får helt enkelt lägga upp det här inlägget så länge och börja på ett nytt istället....
På återhörande strax!! =)
Livet....en blandning av sött och salt
- Min underbara familj! Vad vore jag utan er!!! Ja, MALIN du är medräknad där!! ;) (Nu blev du nämnd vid namn, jag hoppas att lycka är ordet du letar efter just nu för att beskriva ditt tillstånd!! ....hehehehe...)
- Mina fantastiska vänner! Ni inspirerar mig, pushar mig, stöttar mig, utmanar mig, gör mig glad....ja och så mycket mer därtill!!
- Människor som dyker upp i mitt liv för att kort därpå vandra vidare på de vägar de är ämnade att följa....
...ni öppnar mina ögon, breddar mitt perspektiv och lär mig känna mig själv...får mig att ständigt utvecklas helt enkelt. Mina resor har framför allt innehållet dessa människor ur den senaste kategorin.
Ibland känns det som att ödet sänder ut olika personer med olika budskap, för att vi hela tiden ska lära oss något på livets väg och bli klokare och mer förstående.
...och när jag sitter här och filosoferar på en söndagkväll så kan jag inte annat än att konstatera att jag känner mig lyckligt lottad. Jag är tacksam över allt och alla som korsat min väg, på den slingrande väg jag hittills har färdats på.
Men livet är inte alltid sött.... ibland slängs de där saltstänken över mig utan att jag är beredd....
...ja, man skulle kunna se det som att jag är ute och färdas i en båt. På ena sidan är vattnet sött, mjukt och lent som i en insjö i Sverige, men på andra sidan är vattnet salt, beskt och hårt som i det saltaste av hav.
Denna båtfärd består inte alltid av ett lugnt stilla vatten att ljudlöst färdas fram över...
Nä, ibland slår vågorna in från babord och ibland vräker de in över styrbord och kruxet är att man aldrig vet om vinden ligger på från väst eller öst? Hur ligger vinden på idag måntro?....
Ja, idag tror jag minsann att vattnet i min båt har blivit till en blandning av sött och salt.
Jag är lycklig och tacksam över väldigt mycket i mitt liv....
...men jag är samtidigt lite ledsen och dyster över saker som jag önskar att jag hade....
Som ni säkert förstår så är jag en människa fylld av metaforer och filosofi....med detta vill jag förtydliga att jag alltså inte saknar "saker" som i materiella ting, utan annat.
Jag har däremot kommit underfund med en annan sak när jag gått här och funderat....
Någonstans i mig så har jag varit stressad över åldern 30. Varför? Vad vet jag?....Samhällets uppbyggnad? "Peer-pressure?" (Ibland bara älskar jag vissa engelska uttryck då de beskriver PRECIS det man menar...men men, ska försöka översätta det då... =) ) vilket jag skulle översätta med "påtryck utifrån". Vår kultur (som berättar för oss vad vi borde ha gjort och var vi borde befinna oss i livet när vi blir 30)?
Vi har diskuterat globalisering, kulturer och annat under min studietid här nere...och det har nog någonstans lärt mig en hel del om mig själv, vårt samhälle och livet i sig. Inte illa för att ha studerat EN termin utomlands eller hur? hehehehehe....
Men det har i alla fall fått mig att förstå att vi människor blir påverkade av allting som finns runt omkring oss. Allting påverkar oss när vi tar oss framåt i livet.
"Okej, Einstein. Det hade jag ju kunnat berätta för dig för länge sen..."...tänker ni säkert nu.
Jovisst, är det självklart på ett sätt. Men jag har liksom någonstans alltid tänkt att "jag går min egen väg, tro inte att ni kan lura mig till att gå någonstans som inte jag vill!!". Men rackarns så fel jag hade...någonstans inom mig, har jag ändå burit med mig den där förväntan kring hur livet "bör" se ut när man fyller 30. Tydligen.
För jag har nu insett att jag, utan att rent medvetet förstå det, har sett något slags slut vid 30.
Ja, som att måttstocken liksom räckte till 30 och sen var det slut. Stopp. Inget mer.
Allt du vill ha gjort i livet, allt du vill ha åstadkommit, allt du vill ha tagit del av.....det ska du ha sett till att hunnit med innan du fyller 30! Punkt slut.
...och nu när det bara snart är den där ynka centimetern kvar så ökar den inre stressen.....
"Jag har ABSOLUT inte allt jag vill ha, jag har inte gjort allt jag vill göra"!!
Och förstå mig rätt...det är inte en dödsångest. Jag hoppas verkligen att livet räcker längre än till 30, men jag menar bara att någonstans säger mitt inre att efter 30 så planar det liksom ut. Du är förbi, över, dina "glansens dagar" är över. Är detta det samhälle vi bygger upp? Är detta de förväntningar som finns undermedvetet i vårt samhälle idag?
Ja, jag tror faktiskt det!
Kolla bara på medias uppbyggnad.....
Evig ungdom: Antiåldringskrämer, plastikoperationer, piller....m.m.
Att bli kallad "dam" eller "tant" är en förnedring, att få rynkor är lika med panik, att få "häng-bröst" är lika med att tappa sin dragningskraft, att få slapp hud och celluliter är "så osexigt"....och bollen rullar vidare.
Vad är det vi jagar?
Blir vi inte accepterade som människor om vi inte är dessa "unga, snygga, smala, sexiga"-personerna?
Globaliseringen som är ett faktum i vårt samhälle idag är verkligen "a blessing and a curse" = en välsignelse och en förbannelse.
Lika mycket som jag kan ÄLSKA teknikens utveckling idag, så kan jag verkligen HATA den!
Den ger oss tillgång till världen! Det förenklar och frigör tid till att bry oss om det som är viktigt här i livet (eller?) Vi kan resa, hålla kontakten med människor hemma och ta del av så mycket mer kunskap! Vi kan lära oss av andra och skapa kontakter.
Men den ser också till att vi skapar lathet, bekvämlighet, osäkerhet, avundsjuka, egoism, narcissism och så vidare....vi börjar jämföra oss med andra.
"Hon är ju bättre för att....han har ju.....jag skulle också vilja.....jag önskar att jag också....."
Det räcker inte längre med att vara "jag" och så här ser jag ut, så här tycker jag och den här personligheten har jag. Vi strävar alltid mot någonting. Någonting vi inte har, något mer vi kunde vara, något mer vi kunde göra för att....ja, ni förstår.
Detta gör oss osäkra, ostadiga och vilsna. Vem är jag? Vem bör jag vara? Vem vill jag vara?
Ja, ni är välkomna att kalla det en 30-årskris. Jag är håller helt och hållet med er!
Men kanske är det också en liten summering. Kanske är vi ämnade att stanna upp vid 30 för att rannsaka oss själva lite. Vad har jag gjort hittills i livet. Vad vill jag göra med mitt fortsatta liv?
Vi kan inte förhindra utvecklingen. Men vi kan göra våra egna val. Och sanna mina ord, val finns det GOTT om här i livet!
Så vem är jag? - Jag tror att jag börjar lära känna mig själv nu.
Vem bör jag vara? - Jag stretar emot allt jag kan ifrån att bli placerad "i ett fack", eller bli tillsagd att "denna personen är vad du SKA vara". Globalisering i all ära...men jag kämpar med att stå emot dessa "ideal" som sätts upp....ibland blir det vinst och ibland blir det förlust...
Vem vill jag vara? - oooh, jag lär mig ständigt! Med varenda möte här i livet, lär jag mig något nytt! Och jag försöker att samla ihop alla de positiva aspekterna från dessa möten för att bli klokare. Jag ser egenskaper hos människor som jag inspireras av och som jag fascineras av. De guldklimparna samlar jag på och hoppas sedan att jag kan göra dem till en del av mig.
Men det är inte alltid så enkelt. Att sätta ner en fot. Ta ett beslut. Välja sida. Stå emot trycket.
Ja, livet är sannerligen en blandning av sött och salt....och ibland smakar det sött och ibland smakar det salt. Vi kan inte påverka allt här i livet....och TUR är väl det!!! Jag sitter kvar i båten och låter vågorna skvalpa in. Det bräckta vattnet i min båt skapar i alla fall lite balans...... =)
Stolt Faster!.....ånyo!
....jag har blivit Faster...IGEN!!! =)
Lycka och glädje!!
Hela dagen igår från det att jag vaknade kl.07.00 på morgonen till kl.20.10 på kvällen (när jag till slut fick rapporten från mamma) så gick jag runt här nere och väntade.....och väntade....och var spänd och förväntansfull....och väntade.....
Visst förstod jag att det inte var troligt att ett kejsarsnitt äger rum kl.02.00 på natten hemma eller så.....hahaha...detta med tanke på att jag är 8 timmar före er här nere....=) ....men jag var ändå förväntasfull och spänd över nedkomsten. När klockan dock började bli 19.00 på kvällen så vände detta istället till oro....
...det har väl inte blivit komplikationer??.....TUR att jag hade mamma att skriva med på MSN Messenger då alltså!!!
Där satt vi.....på var sin sida av jorden....i två olika tidszoner.....men väntande på precis samma sak!!
När kommer bebisen då???
Så blev det dags för mamma att gå på lunch...
Jag satt kvar och chattade med Lena-Marie, som befann sig på ytterligare en annan plats på jorden... i Sverige, men på annan ort än mamma! =)
Så hände det plötsligt!!!!.....
Mamma skrev.... "Nu hörde Johan av sig.....det blev en pojke och båda mår bra!"
Jippiiiiii!!!! LYCKA!!!
Att så roligt!! Tänk att nu har lilla Edan blivit storasyster!! Stora tjejen helt plötsligt! Tänk så roligt de båda ska ha när gossen har blivit lite större!! =)
Men så kommer väntan nummer två.....när kommer BILDERNA då!!! Jag vill ju SEEEEE!!!
Jag är en väldigt visuell person.....så nu går jag istället runt här nere och väntar på att få se min lille brorsson! Det är många sinnen att ta hänsyn till....när man inte kan känna, lukta eller höra (behöver dock inte smaka på honom...hihihi...) honom så måste jag ju få SE honom för att få lära känna min nye lille familjemedlem och brorsson!
Men den som väntar på något gott!! =)
Nu kan jag knappt bärga mig tills jag får komma hem och myyyyyysa och goooosa med den lille!! Åh så ljuvligt!
Så STORT GRATTIS till Johan och Sara och Edith!!! Att vilken härlig liten familj ni har nu!! Lycka och glädje! Njut och var stolta!
Själv har jag hittills i denna veckan lyckats pricka av en hel radda med ångest....eller....skolarbete, från min lista...hihihi...
Har lämnat in två hemtentor och avverkat två redovisningar (en igår och en idag, mindre nöjd med den första men desto mer nöjd med den andra!)
Nu, NU är det bara 2 hemtentor kvar....sista uppförsbacken nu. Den ena av de tentorna är dessutom halvt avklarad....så den andra halvan är helgens projekt....så roligt har jag på helgerna just nu.... =/
Men å andra sidan....nu är det bara (efter imorgon) EN vecka kvar med schemalagda lektioner!!
Både jippiiii och lite ledsamt på en och samma gång. Men är absolut redo för att avrunda studierna. Tror att huvudet är nästintill fyllt nu....hihihi....
Åh, en annan rolig sak också förresten! Har även bokat mina flyg nu till mina "rundresor" efter att skolan är slut här nere. Yeeeeyyy!! =)
Den 28:e Juni bär det av till Ann-Britt i Adelaide, den 3:e Juli flyger jag vidare till Perth och den 10:e Juli kommer jag tillbaka till Ballarat för en kort sejour då jag ska säga hejdå till Tessa med familj samt ladda lite inför den längre flygresan sen. Tjihooo!! Detta ser jag fram emot! Ska bli superkul!
Mel (som jag ska hälsa på i Perth, och hennes man Mark) blev alldeles superglad när jag skrev till henne att flyget till Perth var bokat! Blev väldigt glad över hennes reaktion! Det betyder ju förhoppningsvis att de faktiskt VILL att jag ska komma och hälsa på dem! =)
Hon skrev "You just made my day!"...är inte DET ett gott betyg så säg!? =)
Så nu är jag taggad inför att resa runt lite här nere (innan hemresan...). Det är liksom mitt sätt att även ta farväl av detta härliga land och de underbara människorna jag lärt känna här, innan det är dags att resa hemåt igen.
Ja, så är väl livet....en balansgång! Ying och Yang, roligt att uppleva ett nytt land - tråkigt att behöva lämna det, underbart att lära sig så mycket nytt och lära känna nya härliga människor - mycket jobbigt och tungt att behöva lämna de människorna kvar, sååå himla kul att få komma hem igen till sitt hemland och alla människor man saknat! - trist att lämna alla härliga människor man lärt känna här nere, skönt att kunna lämna en utmanande, spännande men tung termin (med MYCKET nya kunskaper!) bakom sig - jobbigt dock att komma tillbaka till en säkert ÄNNU tyngre termin där alla människor börjar "avsluta" sina studieliv och flytta därifrån...
Ja, det är livet det....."a rollercoaster" (en berg-och-dalbana)...
Får väl citera Ronan Keating då.... "Life is a rollercoaster, you just gotta ride it!"
Nä, men nu är det dags att balansera kroppens välmående lite också....
Det var "International dessert day" idag här på universitetet. De utbytesstudenter som ville hade fått baka en typisk efterrätt från sitt land, sedan kunde vem som helst komma förbi cafeterian och köpa en munsbit för endast 1 dollar (= 7 kr)! Vytautas från Lettland hade bakat något som han kallade "Lazy Man's Dessert"....och rackarns så gott det var....försökte få honom till att maila mig receptet....men han skrattade bort det den rackarn...ska ge det en chans till under avskedsmiddagen nästa vecka....hihihihi....
I vilket fall....en massa godsaker intagna idag betyder....= dags att gå till gymmet!! =)
På återhörande mina vänner och familj!!
Puss på er...från en STOLT och glad Faster gånger 2! =)
Fran stress, till flykt - ljuva livet och tillbaka...
Oj vad tiden springer ifran mig....
Det var ju superlange sedan som jag skrev har pa bloggen!
Och idag sitter jag dessutom vid en dator i biblioteket sa pa dessa tangentborden finns inte de tre sista bokstaverna i alfabetet....sa ni far vara kreativa nar ni laser detta inlagg. Kan lata riktigt roligt ibland t.o.m. =)
Men men.... hur leker livet med mig nu da?
Jo, det spelar mig ett och annat spratt, ger mig lite stressfinnar emellanat, bjuder mig pa glada upptag ibland, later mig skratta och ha det roligt med harliga vanner nan gang, gor mig frustrerad och uppgiven ibland....
Sa man kan saga att det ar en harlig blandning av kanslor! Battre an ett totalt kanslolost liv kan man ju tycka...hihihi...
Skolan:
Det ar endast 2,5 vecka kvar nu med schemalagda lektioner....detta betyder STRESS i min varld. Jag tyckte att jag hade forberett mig och borjat tidigt med saker och ting, men anda kanns det som att allt fler saker borjar hopa sig kring dessa veckor. Som idag t.ex. skulle jag ha haft en av mina gruppredovisningar. Men ack, lararen hade en lakartid sa lektionen blev installd. Darfor blir redovisning uppskjuten till nasta vecka. Pa gott och ont. Skont pa ett satt, jobbigt pa ett annat.
Men vad jag har kvar att gora ar att skriva 2 hemtentor och redovisa 2 grupparbeten. Och tre av dessa ska vara avklarade om 2,5 vecka....och DAR attackerade stressfaktorn mig igen. =/
Men men....sant ar livet. Och jag har i alla fall borjat skriva pa en av de 2 tentorna. Den i "the Arts"-kursen. Och jag har bara haft saaaaa himla svart att motivera mig infor denna tenta. Vet inte riktigt varfor. Brukar ju tycka "arts" ar roligt annars. Men jag tror att amnet blir sa himla allomfattande och for stort for mig liksom...
Sen hjalper det ju inte att man redan har skrivit 2 hemtentor pa ca 2,5 vecka, har haft redovisningar, inlamningsuppgifter och annat att gora anda fram tills nu.....tror helt enkelt att motivationen och kreativiteten har runnit ur kroppen pa mig lite tillfalligt.
Men jag har ju lovat mig att ta allting i sma steg.....ett steg framat ar battre an ett steg bakat i alla fall! =) Det galler att se positivt pa saker och ting.
Sa idag nar jag satt och skrev pa "Arts" tentan och fick ytterligare EN lektion planerad av SEX totalt varav FYRA ska vara planerade i detalj.... (plus att det ska skrivas en "rationale" pa 500-750 ord till det)...sa intalade jag mig: "En mindre! Bra jobbat det ar ett steg i ratt riktning i alla fall!". Men nar jag i nasta stund inser hur oerhort tidskravande denna tentan ar och kollar i min kalender....sa borjar oron i magen att gora sig pamind och en extra stressfinne hoppa upp i ansiktet....harligt! Man ar ju som en tonaring pa nytt! =)
Men for att beratta en ROLIG sak da.... inom amnet "Arts". I varje amne jag laser sa har man 2 uppgifter att utfora under terminens gang och det betyder att varje uppgift innebar 50% av betyget.
Och....jag har redan gjort den forsta uppgiften i "the Arts" och dar fick jag.......HD!!!! Forstar att detta inte sager er nagonting....men sa har ser betygskalan ut har nere: (Fran lagst till hogst) F = Failure, P = Pass, C = Credit, D = Distinction & HD = High Distinction.
Vilket betyder.... att jag fick det HOGSTA betyget man kan fa pa min forsta uppgift i "the Arts"!! =)
Jag ska faktiskt saga att jag blev forvanad! For det forvantade jag mig faktiskt inte. Sa jag blev gladeligen overraskad och stolt over detta! =)
Nog med skola....usch sa trakigt att prata och skriva om....
Livet:
Just nu rymmer jag lite fran skolarbetet for att skriva blogg....hehehehe...
Kanns inte som att det finns sa mycket plats over for livet just nu.... men i forra veckan sa fragade Tessa mig om jag ville folja med till hennes foraldrars stuga ute i "bushen" till helgen. Detta lat ju forstass supermysigt, sa jag tackade Ja! Aven om den lilla goda angeln pa min hogra sida sa mig: "Du borde inte aka, du borde ta den tiden till att studera istallet..." sa hoppade den busiga ("onda") angeln pa min vanstra sida fram och sa "skit i det! Livet ar till for att levas! Och vad vill du egentligen komma ihag fran tiden nar du var har nere....att du pluggade hela tiden eller de stunder nar du hittade pa ROLIGA saker!!? AAAAAK och strunta i resten!!"
Och denna gangen vann den onda angeln fajten... Men inte forran den goda overtalat honom att vi inte skulle aka forran Lordag kvall och bara stanna till Sondag eftermiddag....
Sa pa lordag kvall hamtade Tessa mig och vi akte och handlade lite ol och vin och gav oss ivag ut mot "bushen".
"Staffordshire" heter stallet dar de har sin stuga och det ligger ca 30 min fran Ballarat med bil. Det tog inte lang tid for oss att slappa skolan och allt vad som hor dartill!! Vi pratade istallet om an det ena an det andra i bilen dar vi fardades pa de roda "dirt roads" som ledde ut till stugan. Mycket trevligt!
Nar vi kom fram var det morkt (det morknar redan kl.18.00 ca nu har nere). Men vi blev motta av tva ljusspridare i dorren till stugan.....Tessas man Hans-Peter (H.P.) och Matt (hans kompis).
De hade tant i brasan inne i huset och vantade oss. Sa blev det middag, ol, vin och lite spel. Otroligt mysigt! Det var sa himla lange sen jag levde stugliv nu kanns det som och jag bara ALSKAR det livet....sa jag njot till fullo! Sen hade jag ju dessutom sallskap av tre otroligt harliga personer ocksa!
De ar sa himla harliga dessa manniskor. De ar alla tre "outdoor people". De campar, klattrar i berg, cyklar off road mountainbikes, aker skidor, vandrar osv osv. De alskar helt enkelt att vistas i naturen! Och de har lart kanna varandra genom att de alla har varit campingledare for ungdomar har i Australien och aven i Nya Zealand.
De har massor av energi, uppskattar naturen och tanker pa miljopaverkan, ar oppna, rakt pa och arliga, ar sociala, omtanksamma och har en harlig humor! Fantastiska manniskor helt enkelt....och jag kande mig hemma direkt! =)
Pa sondagen var det bestamt att vi skulle ge oss av pa en cykeltur....och da snackar vi INTE "cykla lite forsiktigt pa en asfalterad vag pa en damcykel i godan ro".... o nej! Mountainbikes med stotdampare och hur manga vaxlar som helst, cykelkladsel och hjalm pa och "off road" i "bushen". DAR har ni konceptet for dagen. Jag blev instruerad i hur min cykel fungerade och tekniken kring nar man cyklar "off road". Josses...en hel vetenskap ju!! Men jag forstod snart varfor man behovde tanka pa dessa saker....for att helt enkelt inte skada sig!!
Tur dock att Matt ar ambulansman och att de alla tre ar utbildade friluftsmanniskor!! Det kandes lite tryggare med den vetskapen och jag cyklade glatt pa efter dem.
Men VILKA backar vi tog oss bade upp och nerfor!! Jag kande mig som varldens storsta mes kan jag lova!! Knan och armar nastan skakade ibland nar jag kom runt kronet till varldens brantaste skogsstigsbacke och det bara fanns en liten strimma "stig" att sikta pa i mitten langst ner i backen for att sedan ta sig vidare uppfor backen efter utan att hamna i lerpolen i mitten....och var hamnade jag??
...oh yes! I lerpolen i mitten....hehehehe....men jag trillade inte av cykeln...nej, jag bara missade mitten partiet och korde i lerpolen sa att leran stankte upp pa ena benet och typ drankte hela min ena sko. Men de var alla tre himla omtanksamma hela tiden och kollade sa att allt var okej med mig. Och de var valdigt peppande och uppmuntrande! "Bra! Helt ratt, det ar ingen ide att streta emot, dit cykeln ta dig ar det bara att hanga med..." Ja, och vad ar val lite lera....."min mamma har tvattmaskin"...som en viss liten bror till mig en gang sa.... ;)
Och ATT sa roligt jag hade!! Ju fler backar jag tog mig uppfor och nerfor ju mer sjalvfortroende samlade jag pa mig....sa nar vi sedan cyklade hemat var den forsta backen som forut sett ut som ett monster i mina ogon, nu istallet en "piece of cake"....hihihi..
Men innan vi kom dit.....sa kom vi vilse!! Vi fick cykla ut pa en storre vag, stanna en bil och fraga var vi var!! hahahaha... och har hade jag varit fullt trygg i vetskapen om att dessa var vana naturmanniskor! Men det bevisar bara vilket enormt stort land detta faktiskt ar och det finns saaaaa mycket yta och bush....sa det galler att veta vad man haller pa med! Vi traffade aven pa tva killar som var ute och korde cross pa samma stigar som vi cyklade pa.....de var lite smartare an oss och anvande sig av dagens moderna teknologi....Iphone!
De fixade snabbt upp en karta at oss sa att vi kunde hitta en bra vag att ta oss hem pa....for vid detta laget visste vi att det inte var lange kvar tills det skulle morkna....och man vill INTE vara mitt ute i bushen i Australien nar det blivit morkt! For da hittar man VERKLIGEN inte hem!! I bushen blir det verkligen kolsvart!! Finns inte en gatulampa sa langt ogat kan na....eller langre an det heller for den delen... =)
Trots kampen mot tiden....(vilket tydligen ar ett standigt aterkommande tema i mitt liv)...sa lyckades vi 23 km och 3 timmar och 20 min efter vi startade samma dag, komma hem innan det morknat!
High five!! Bra jobbat ganget!
Tessa hade ont i hofter och sitt ena (daliga) kna nar vi kom tillbaka....jag kande inte sa mycket....mer an att sittknolarna hade fatt sig en rejal omgang! Killarna var helt oberorda....de satte igang att hugga ved, elda pa varmvattnet till duschen, tanda i brasan, och borja med maten....underbart! Jag satte igang att stretcha och forsoka varma upp min iiiiskalla fot (efter lerpols-motet) vid brasan....och efter att Tessa kommit ut ur duschen blev det min tur....nice! Efter duschen hade jag aterfatt kanseln i min fot och kande mig som en ny manniska!
Kroppen var lagom mor, humoret pa topp och huvet bekymmersfritt. Ljuvligt!
Nu hade vi verkligen fortjanat en ol, lite snacks och en god middag! Vilket vi ocksa sag till att vi fick! =)
Ytterligare en harlig kvall forflot med skratt, god mat, en massa skamt, ol, och nagot glas vin och lite spel...aven om vara hjarnor var nagot trottare denna kvall....hihihi...
Vi hade en riktigt mysig middag med levande ljus och allt....men da jag skulle blasa pa den varma pumpan sa rakade jag blasa ut ljuset....."oj da! Forlat!" sa jag....
"Inga problem" sa Matt, "detta skapar bara stamning!" Sa satte han pa en cd-skiva med naturljud, doppade fingret i vattenglaset och drog med det runt vinglasets kant.....som ni kanske redan vet sa skapar detta en ljus klar ton...jag foll in genom att blasa i min olflaska for att fa en morkare ton, Tessa tog vinflaskan och foll in och H.P. spelade pa sitt vinglas.....dar satt vi....fyra precis lika knappa personer och hade en toppenkvall tillsammans!! =)
Som ni kanske har forstatt sa vann den onda angeln kampen igen....da jag inte akte hem pa Sondagskvallen utan stannade ytterligare en natt....hur kan man gora annat nar man har sa himla trevligt!!??
Tessa och H.P. gick och la sig ratt sa tidigt och jag och Matt satt kvar en liten stund och pratade om livet. Mycket trevligt! Kan faktiskt inte ens neka till att denna mannen satte sina avtryck hos mig. Han hade manga egenskaper som jag gillar... men hans storsta nackdel: han bor pa fel sida av jorden....tyvarr! =(
Pa mandag morgon...atervande dock verkligheten till oss igen....dags for mig och Tessa att atervanda till skolans varld....tror aldrig att jag har kant sa starkt for att bli tradkramare som da....Varenda liten del av min kropp ville bara stanna dar i stugan och ALDRIG aka tillbaka till UB....
men men...nu vann den goda angeln kampen... och jag och Tessa satte oss missnojda i bilen och akte mot Ballarat efter att ha sagt hejda till killarna.... =(
Sa var man tillbaka i verkligheten igen da....suck.....
En dag på jorden...
Endast en dag i mänsklig skepnad.
Jag skulle....jag borde.....
jag kunde ha.....jag förväntades.....
jag menade.....jag var tvungen....
jag ämnade.....
.....men idag blev det inte så.
Idag lossade tvångens bojor och först med något tvekande steg klev jag ur de tunga kedjorna och tog några vacklande steg ifrån dem. Men ju längre bort från dem jag kom, desto lättare blev mitt sinne.
Tvångens bojor låg kvar där jag lämnade dem idag.
De föll tungt till golvet och lyckades inte jaga mitt lätta sinne som snabbt flydde när friheten blåste vind under dess vingar.
I den tunga kedja som låg kvar befann sig alla ringarna kättrade i varandra...chanslösa från att kunna inverka....var och en på sitt sätt.
Där fanns ringen med kontroll....ringen med plikt.....
....ringen med ångest..... ringen med måsten.....
....ringen med skyldighet....ringen med skuld.....
....ringen med förväntningar.....ringen med organisation....
....ringen med struktur.....ringen med krav.....
....ringen med beslut....
...alla maktlösa från att kunna rubba ett frigjort sinne.
Idag har jag existerat.....inte påverkat, inverkat, bestämt, planerat eller kontrollerat.
Jag har funnits. Jag har upplevt. Jag har tagit in.
.....en dag på jorden.
Back in business
Fick äntligen en liten stund över och kände att nu var det minsann dags att uppdatera bloggen lite....
Det har varit full rulle över påsk och så här in i första veckan tillbaka i skolan efter påsk.
Så jag ska nu göra ett tappert försök att sammanfatta lite vad som hänt sen sist....och jag är ju inte direkt världens bästa människa på att fatta mig kort....hihihi...
Men ska göra ett försök. =)
Dagen efter jag skrev sist....alltså den 23 april, firade jag ett 10-årsjubileum med att göra något alldeles fantastiskt!!
För er som känner mig väl...behöver jag kanske inte nämna mer än att jag åkte till en djurpark...eller "sanctuary" är mer det rätta namnet för det.
Namnet på parken är: "Lone Pine Koala Sanctuary"....nu behöver jag kanske inte nämna mer för att ni ska ha räknat ut vad jag tog mig för?? hihihi...
Parken innehöll ca 130 koalor!! Underbart!! Men de hade faktiskt en hel del andra typiska Australiensiska djur där, som dingos, kookaburras (fågel), wombats (även dessa är fantastiska djur!) och kängurur. Men två andra djur som jag fick upp ögonen för lite förvånande under denna dagen var faktiskt fårhunden och platypus:en.
Platypus är ett djur som även detta bara finns i Australien....liksom koalan, kängurun och wombaten m.fl.
Det är ett häftigt litet djur som lever i floder och vattendrag. För att beskriva dess näbb så tänk bara på Kalle Anka, där har ni näbben! =) Sen har den simfötter som ankor ungefär, men en kropp som en utter...ett mycket speciellt djur som jag faktiskt aldrig sett livs levande förut. Så det var lite spännande! De är nattligt aktiva djur så det var väldigt svårt att ta ett bra kort på den utan blixt...den var liksom aldrig stilla =)...så googla det vetja, om ni är nyfikna på hur djuret ser ut.
Fårhunden då...det är väl inte så speciellt tycker ni kanske...men jag har aldrig förut sett en fårhund valla får, och dessa hundar är helt fantastiska att se "in action"! Att vad duktiga de är!! Och hundföraren jobbade med ca 3-4 ord för att få hunden att göra precis vad han ville att den skulle göra. Vilket samarbete! Tufft!
En riktig stereotypisk "Aussie" med sin trogne vän! =)Efter fårvallningsshowen som ägde rum visade de även hur man klipper ett får. Rackarns vad duktig den killen var!! Fåret hade inte en suck att försöka röra sig, och fort gick det! Häftigt!
Men...som ni förstår så var det ju inte det här som jag menade i början av detta inlägg.....
Nä, för vad jag fick äran att göra för tredje gången i mitt liv var förståss det här.......
Denna lilla tjejen....till höger alltså =)....heter Utopia och bor på Lone Pine Koala Sanctuary utanför Brisbane.Om jag ska vara riktigt ärlig så tänkte jag inte hålla någon koala denna gången....tänkte att "jag har ju redan gjort det...och det tar bara en massa pengar för det för att tjäna på det....och det är inte rätt mot koalorna".
Men när jag fick se en STOR skylt, där texten förklarade att alla pengar för fotograferingen med koalorna går till arbetet med att se till att bevara koalorna i Australien....så var det ju ingen tvekan om det!
Jag trodde faktiskt inte det var så illa ställt med koalorna.... men tråkigt nog så hade jag fel.... =(
Alltför många koalor dör årligen pga hundar, rävar, katter, trafik = de blir påkörda av bilar, skogsbränder (de kan inte ta sig därifrån tillräckligt snabbt) men det som förvånade mig mest var faktiskt att något som de också lider väldigt mycket av är uteblivet habitat! Alltför mycket eucalyptusträd skövlas utan återplantering, och då dessa små djur är väldigt petiga i maten och endast äter och därmed lever i ca 50 eucalyptusträdsorter av de 300(!!) som finns i Australien, så har de svårt att överleva när dessa träd skövlas. Det som gör det ytterligare ännu mer tragiskt i mina ögon är dessutom att de koalor som dödas av hundar, katter och rävar hade inte behövt dö om inte dessa 3 djurarter hade blivit introducerade i Australien. De är ju alltså inga djur som fanns i detta landet från början utan de är djur som människor fört med sig.... blir så trött på oss människor ibland.... att vi aldrig kan tänka steget längre än att alltid sätta oss själva i första rum.....suck!
Nu har jag i alla fall gjort en donation till dessa underbara djur och hoppas att ett litet bidrag kan hjälpa dem från att bli utrotade. Om ni är nyfikna på hur man kan hjälpa till med detta så gå in på: www.savethekoala.com
Jösses....nu gör jag reklam också....hehehe....men som sagt, dessa djur ligger mig varmt om hjärtat!!
Nåväl....efter denna härliga dag begav jag mig till Surfers Paradise för lite slappning på stranden för två dagar.
Lyckades ha bokat in mig på precis samma hostell där jag bodde även förra gången jag var i Surfers....hehehe... Och när jag insåg detta var jag väl sådär nöjd....det var inte världens bästa direkt och inte mycket hade förändrats. Men det var helt ok. Bodde i samma rum som bl.a. en sydamerikansk 45-åring med MÅNGA teorier, funderingar och åsikter...som han MER ÄN GÄRNA delade med sig av. Han var musikant och en kväll efter att han varit ute och jobbat (spelade och sjöng för människor på restauranger...gick runt bland borden...)...så ville han så gärna spela och sjunga någon av sina egna låtar för mig och en kille till i våningssängen ovanför mig..
Jösses säger jag bara.....smöret liksom rann nerför väggarna när han satte igång.... han tittade mig i ögonen och sjöng med sin ljuvaste stämma.....hahaha....själv hade jag svårt för att hålla skrattet inne....han blev liksom lite för mycket den här mannen.....hehehehe....
Vädret var helt okej i Surfers. Det duggregnade lite på eftermiddagarna, men jag fick en dag på stranden i alla fall då det var soligt och fint från förmiddagen till ca kl.15.00, så det var ju ändå helt ok. =)
Gav mig efter dessa två dagar tillbaka till Brisbane och avslutade min semester där. Den staden växte ytterligare lite i mina ögon denna gång! Jag tyckte om den förra gången jag var där, men denna gången tycker jag nog t.o.m. ännu bättre om staden! Vet inte riktigt vad det var som gjorde det....men den har liksom lite av allt. =)
Dessutom var hostellet jag bodde på helt kanon!! Med pool på taket, utsikt över stan, egen liten "bio"-salong m.m. Och sen var det ju bara sååå härligt att vistas bland backpackers igen!!...jag gillar den atmosfären!! =)
Sörjde därför när jag var tvungen att lämna denna härliga stad på onsdagseftermiddagen (27:e april). =(
Tillbaka till verkligheten....
Ca kl.21.00 var jag tillbaka i mitt rum i Ballarat igen på Onsdagskvällen.....lite förvånande så kändes det ändå som att komma "hem" igen, och det var lite skönt att slippa släpa runt på packning nå mer. Här har jag ju liksom allt jag behöver och det behöver inte packas upp och ner hela tiden....men förutom det, så påminde sig vardagen lite väl snabbt igen och sen var det inte så roligt längre.....hihihihi...
Inget allvarligt alltså....bara det att morgonen därpå när jag vaknade så var det dags att sätta igång att plugga igen....suck! Så var den semestern slut.... =(
Tenta nr. 2 stod nu för dörren....bara att ta tag i livet igen....
Torsdagen var sååååå trögstartad!! Kom inte nån direkt vart....Fredagen började jag läsa i böckerna jag lånat på Torsdagen på bibblan. Men först på Lördagen fick jag fart.....och sen fanns 1000 ord av 2000 nerskrivna på datorn. Skönt!
Dock fick jag på Fredagen reda på att jag hade fått en gratisbiljett till en Australiensisk rugby/"Aussie footy"-match på Söndagen i Melbourne!!....oj oj oj....kan man tacka nej till det?? Lockar studierna mer än en live-match i en massiv arena??....svaret: NOPE!! NEJ!! ACK INTE!! =)
Så på Söndagen blev det lite skolk från tentaplugget och jag rymde för en heldag i Melbourne, där rugby stod på schemat. Mycket trevligt! =) Hämtade ut biljetten i ett tält utanför arenan, fick en supporterhalsduk, tog på den, plockade fram min systemkamera, gick in genom entrén....sen kände jag liksom hur leendet spred sig på läpparna när jag såg den enorma gräsplanen uppenbara sig framför mig....WOW!! Det är så himla mäktigt och häftigt med såna här stora sportarenor alltså!!
Etihad Stadium i Melbourne. Essendon vs Gold Coast.Antagligen var jag helt tagen av stunden....för sen lyckades jag göra sånt som bara jag kan....hahahaha...
Tittade på min biljett och läste "aisle 22" = rad 22. Så glad i hågen gick jag och letade upp rad två på marknivån.... funktionären kollade på min biljett och sa att: "H 12 är på vänster sida". Okej sa jag och gick och satte mig på den tomma platsen på H 12. Där satt jag och var riktigt imponerad över hur nära plan man satt!! "Och tänk att de delar ut så här bra biljetter gratis!!"....jag tog upp min macka och satt där nöjd och mumsade på min macka och tittade på när grabbarna värmde upp på plan. Vilken härlig dag! =)
...efter en stund kommer två killar och går in på samma rad som jag sitter på...den ena killen sätter sig på den tomma stolen bredvid mig medan den andra killen ger mig en konstig blick och säger: "Du sitter på min plats".
Med munnen full av mat....och händerna fulla av mackan och diverse grejer...försöker jag leta upp min biljett för att kolla en gång till på den....jag var ju SÄKER på att jag satt på H 12!!....men man skojar inte om sport med grabbar....så jag letade så fort jag kunde upp biljetten och tog en titt på den....då säger en tjej på raden bakom mig... "Din plats är på 3:e våning, rad 22 och plats H 12!"......ooooops!! Så satt man där med skägget i brevlådan....det var bara att be så mycket om ursäkt och snällt flytta på sig... "I'm sorry for that!"...
"It's alright", sa killen....men det är mer en standardfras här nere....tror dock att han var nöjd när han fick tillbaka sin plats! =) Han hade säkert betalat dyra pengar för den också....hehehehe....
Så....jag knallade snällt upp för de säkert 6 olika etagen med trappor.....och SEN hittade jag min plats!!! =) hihihi... killarna på plan hade plötsligt krympt till ca 1 cm stora figurer....hehehehe...men jag hade i alla fall en väldigt bra överblick över spelet där uppifrån! =)
Tyvärr var dock Essendon helt överlägsna i denna matchen...så spänningen i spelet uteblev.... efter första kvarten stod det 94 - 1 till Essendon....
Men det var ändå roligt att få se lite live "footy"! =)
Efter detta har det bara varit plugg som har hägrat. Det flöt på riktigt bra i måndags och när Måndagens plugg var färdigt hade jag fått ihop 1900 ord av 2000! =)
Fick avrunda där sen för att hinna springa upp och vara med i första körövningen efter påsken! Kul att få sjunga igen!! Vi har nu fått ihop alla delar, olika sektioner med stämmor till en sång. Och det lät riktigt bra i Måndags. Kul! Sånt sprider verkligen glädje!! Nynnade mig vägen hem på måndagskvällen....nöjd med både plugg, kör och gymträningen för dagen =)
Och nu.....nu idag började skolan igen på allvar. Med lektioner och seminarier.....så var man igång igen då.
Okej, upp med energin och motivationen....nu kör vi!! 5 veckor kvar......5 veckor kvar.....
Pussar och kramar!!
