missfritz

So long, aufwiedersen, a rivederci, hasta luego, au revoir, see you later.....fast inte "Goodbye", Australien (eller Aussie som landet kallas i folkmun). Nej, jag säger som Mel "Hej då, är alldeles för ledsamt! Vi ses snart igen, är MYCKET bättre"!! Så jag säger, "ooroo Aussie" på riktigt Aussie-engelska!! Motsvarande "vi ses igen Aussie"!!
Jag sa inte heller hejdå till varken Tessa, H.P., Mel eller Mark. Nej, vi sa "vi ses snart igen"!!
För det är inte alldeles omöjligt att de en dag kommer och hälsar på mig i Sverige. Jag håller alla tummar jag har för att de faktiskt gör det en dag!! Om inte annat så får jag väl ta mig en tripp ner till Aussie igen om några år...lockande! hihihi...
Skulle dock inte skada om någon kom på en genväg att ta sig dit på! För rackarns vad jag är less på att flyga nu alltså. Jag brukade bara ÄLSKA att flyga! Men nu börjar jag så smått att ledsna på långa flygsträckor....kan detta mån tro, vara ett tecken på att jag börjar bli äldre? Börjar bli lite bekväm av mig och kroppen vill inte riktigt längre det jag vill...

Har idag i alla fall suttit i ca 8 timmar på flyget från Melbourne, Australien till Kuala Lumpur (KL), Malaysia och det räckte kan jag lova!!
Var faktiskt väldigt glad över att jag hade bokat in mig på ett hotell här i KL för en natt!!

Min dag idag började med att jag klockan 11.20 blev avsläppt av Tessa vid Ballarats tågstation, där jag hoppade på bussen till flygplatsen i Melbourne. Tessa var rätt så tagen av stunden och hennes ögon tårades när det var dags att säga hejdå...det var därför jag tröstade henne med att: "detta är inte hejdå, det är vi snart igen!!" Söta, lilla Tessa!! Hon har verkligen varit en klippa för mig under min tid i Aussie!! Önskar henne allt gott, och att hon hittar en hel massa härliga människor att umgås med nästa termin!!

1,5 timma tar flyg-shuttle-bussen från Ballarat till Melbournes flygplats. 1timmar och 55 min hade jag på mig när jag så kom till flygplatsen. Man ska ju vara på flygplatsen 2 timmar innan avgång, när man flyger internationellt. Så detta var ju lugnt tänkte jag....men jisses sån tid allting tar!! Jag gick ju och shoppade lite i några butiker och gick på toa och så...när jag plötsligt såg att klockan var 1.45 pm, den tid då jag enligt mitt boardingpass skulle vara vid gate:n!! CRIKEY!!...att så bråttom jag plötsligt fick!! In genom "International departure"-dörrarna, och där väntade....KÖER!! LÅNGA köer!! Ställde mig snällt och väntade....när jag plötsligt fick syn på "departure-declaration"-formuläret som man måste fylla i när man lämnar landet....s...t också!!...fick slingra mig under avspärrningarna för att hämta och fylla i ett formulär, för att sedan ställa mig längst bak i kön igen...som nu blivit ännu längre! Suck!
Nu började min puls gå upp...."tänk om jag inte hinner dit i tid!!"....flashback från KK i Borneo, trillade över mig..."snälla lilla kö, SNÄLLA rör på dig SNABBT!!", tänkte jag stilla för mig själv i mitt stressade inre.
Men tack och lov, så flöt det på väldigt bra vid "customs"-kontrollen. Väl igenom så stressade jag vidare för att hitta min gate, sprang förbi min favoritparfym i en butik och skvätte på mig lite av den i förbifarten, då jag plötsligt mindes att jag inte tagit på mig någon parfym idag. Skynda, skynda...så hittade jag gate nummer 8. Precis när jag såg gate:n hörde jag i högtalarna "Ladies and gentlemen, we are now commencing the boarding of flight MH0148 to Kuala Lumpur. Can we please ask the passengers that are seated on rows 29-47 to board the aircraft now. May we ask all the other passengers to be seated until you are called". Snacka om timing!!! Jag satt på rad 26 och hann därför t.o.m. sätta mig ner en kort stund innan det var dags för mig att gå på planet. Pjuh!

Väl på planet kom sedan eftersvettningarna från stressen tidigare....det var dags att börja plocka av sig några av alla de lager kläder som jag idag tagit på mig. Jacka, fleecetröja, sjal, gympaskor, sockar utanpå mina flygstrumpor....som sagt, jag var rätt varm när jag väl satt mig ner i min stol.
Försökte sedan förgäves att få plats med min väska i luckan snett ovanför mitt säte. Den lucka som var ovanför mitt säte var redan smockfull. Så jag knödde in den så gott jag kunde i luckan snett ovanför och satte mig sedan tillrätta. 2 minuter därefter hördes en stor duns i gången bredvid mig. Japp, då hade min väska bestämt sig för att göra ett kamikaze-dyk rätt ner i marken....suck!
Gjorde ett lite mer lyckat försök att knö in den igen och då stannade den kvar. När det sedan blev dags för start upptäckte jag att planet var lååångt ifrån fullsatt.....åme! Då hade jag ju kunnat använda någon av de andra typ femtielva TOMMA luckorna istället ju!! Kanske liiiiite aningens överdrivet men ändå....hihihi....

När vi så lyft så tyckte jag att det var dags att varva ner lite med en film. Så jag satte mig tillrätta, valde film och så lagom tills jag tryckt igång filmen så bestämde sig herren framför mig, för att fälla ner sitt säte. Då menar jag inte att han lutade sätet litegrann tillbaka på ett normalt sätt. Åh nej! Han gick "all-in" kan man lugnt påstå!!
Han lutade tillbaka sätet så långt det gick och när han därefter sedan lutade sin kroppsvikt mot sätet dessutom så betydde detta att han i stort sätt låg i mitt knä, och hade det inte varit för att jag hade skärmen intryckt i mina näthinnor så hade jag lätt kunnat räkna härsäckarna i hans hårbotten!!!
Okej okej, jag erkänner att det kanske var liiiiite överdrivet, men det var inte långt ifrån!! hehehehehe...
Jag bad honom dock att resa upp stolen litegrann, vilket han gjorde. Allt frid och fröjd.....
...tills maten kom och jag hade intagit denna. Har under de senaste långflygningarna som jag har gjort, drabbats av några riktigt illa magsmärtor efter att jag har ätit på flygplanet...vet inte varför, men misstänker att det har något att göra med kabintrycket. Det sitter högt upp typ under revbenen och släpper inte i första taget. Fick därför ställa mig upp och sträcka ut magen och försöka massera den....vilket till sist hjälpte, TUR!

Nåväl. Efter ca 8 timmar så landade vi i alla fall i Kuala Lumpur, "safe and sound" så det var ju skönt!
Jag som alltid förut har älskat att flyga, börja nu dock undra om jag antingen börjar vara lite "över det", eller om jag helt enkelt börjar bli gammal och för bekväm...??....hmmmm...tål att tänkas på! =)

Nu är jag i alla fall på plats i KL och har checkat in på ett hotell här i China Town. Gillar denna stadsdelen!
75RM kostade taxin in hit, vilket är ca 150 kr. Med tanke på att det tar ca 1 timma att köra till China Town från flygplatsen så tyckte jag att det var värt det. Billigt! Särskilt efter att ha bort i Aussie nu i ett halvår!
Hade tänkt att jag skulle hinna gå och shoppa lite här på nattmarknaden i China Town. Men lagom till att jag hade hittat mitt hotell och checkat in, så hade alla knallarna redan börjat plocka ihop...
Nåväl, gick en lov i alla fall för att se lite vad de hade....
Men det gör inget! För imorgon blir det storshopping hela dagen!!! Ska bli sååå kul!!! Älskar att shoppa här!! Billigt och det finns såååå mycket affärer och saker överallt här runt omkring China Town.

Så istället för shopping ikväll, så blev det till att köpa lite vatten och mat. Tog med mig 3 spett med grillad kyckling i Sataysås, upp till mitt rum och satte mig på sängen och åt. Mums!!
Efter att ha suttit här en stund nu i fläkten, lite halvnäck...hihihi... och bloggat så börjar jag äntligen att bli lite svalare.....aaaah, nice! Det var 29 grader här i KL när vi landade kl.21.00!! Härligt!! Jag klagar INTE!! Att så jag har längtat efter värme, då det nu känns som att jag har spenderat en EVIGHET i kyla....det var ju vinter nu i Aussie! Men här i KL är det sommar och varmt. Gött! Behövde dock lite fläkt efter att ha burit runt på mina tunga väskor =)

Men nu är jag i lagom temperatur igen...så det är nog lagom att krypa till kojs nu då... måste ju vara utvilad för min shoppingrunda imorgon!! ;)
Sen väntar nästa lååååånga flygsträcka..... KL till Amsterdam = 12 timmar och 40 minuter!! Ge mig styrka!! hihihihi....nejdå, det ska nog gå bra det med! Och den långa flygturen kommer ju att göra sträckan Amsterdam till Sthlm till en barnlek! Den är ju endast på 2 timmar!! hihi...

Se nu till att njuta av lugnet före stormen, mina nära och kära.....för snart är jag hemma igen!! hihihi...
Pussar och kramar till er!! och längtar nu tills jag alldeles snart ska få träffa er alla igen!...förr eller senare! ;)
Godnatt!

Jag vet inte riktigt vad det är men Western Australia och Perth har något visst! Gillar denna delen av Australien och trivs här. Kommer ihåg att jag kände likadant sist jag var här.
Sedan gör det ju inte saken sämre att jag bor hos världens raraste, mest varmhjärtade och supersociala personerna Mel och Mark heller! De har verkligen öppnat upp både sina hjärtan och dörren till sitt hus och släppt in mig. Underbart! Jag kan inte vara mer tacksam och glad över detta!

Mel och Mark bor strax utanför Perth i en förort vid namn "Success". Med tanke på att namnet betyder "framgång" så kan det ju inte bli mer än lyckat när man bor här!!...hihihi...
Men det är verkligen ett superfint område, med en MASSA fina hus och lägenheter!! Hade LÄTT kunnat bo så här!! Men husen kostar nog en hel del här nu...
Det är ett område som är preparerat för husbygge misstänker jag. För det är helt plant, ingen skog och husområden ligger i välplanerade "blocks". Tog mig en morgonpromenad här i området idag på morgonen och det ligger MÅNGA fina hus häromkring. 99,9 % av husen är dock enplansvillor. Det är inte vanligt med tvåvåningshus här!

Har haft HIMLA tur med vädret sen jag kom hit!! Det är fortfarande vinter med ganska kalla morgonar, men solen har lyst på mig varenda dag hittills!! LJUVLIGT!! Hoppas att det håller i sig!

Hittills har jag hunnit ha en heldag på stan i Perth, varit i Rockhampton med Mel, haft en relax dag här ute i Success och idag åkte vi upp till King's Park och tittade på utsikten över staden "by night". Otroligt vackert!! Gillade King's Park även under dagen när jag var här sist! Men detta var också riktigt vackert att se!

 The city of Perth, by night. Från utsiktsplatsen vid King's Park. Perth ligger vid floden Swan River, som slingrar sig in i bukterna här i Västra Australien. 

Under min heldag inne i Perth city, fick jag för mig att jag skulle gå och kolla läget på Western Australian Museum vid Northbridge. Minns att sist jag var där så hade de en fantastiskt bra utställning om "The stolen Generation" (den Aboriginska befolkningens sorgliga period, då deras barn blev tagna med eller utan deras egen vilja, från sina familjer och blev satta i hem och skolor för att bli "civiliserade" enligt de "vitas" åsikter). Utställningen fanns fortfarande kvar! Gick igenom den och kollade litegrann, men dessa saker var inte lika "nya" för mig denna gången, då jag dessutom läst en hel del om detta under min utbildning här nere nu också. Men utställningen var dock fortfarande lika intressant och bra!!
Men nytt för denna gången, och det var endast en tillfällig utställning, var dock utställningen om det Australiensiska rockbandet AC/DC!! Såg denna STORA skylt redan utanför museumet och tänkte direkt på min storebror!! "Nu skulle ju Johan varit här alltså!!". Jag har nog aldrig riktigt haft någon speciell åsikt om AC/DC förut. Men jag måste erkänna att det var RIKTIGT häftigt att gå in på denna utställningen!! Vilken härlig "tribute" till detta bandet alltså!! Musiken spelades på hög volym där inne och skapade en härlig stämning i hela lokalen. Längst bort i lokalen hade de även återskapat en liten variant av en konsert. Med strålkastare vid sidorna och en storbildsskärm som visade upp en av bandets konserter. Riktigt häftigt, och bra tryck! Fick även veta att de tydligen har haft en sångare förut, Bon Scott (som inte längre lever), som skulle ha fyllt 65 år imorgon (läs Fredag den 8 juli). Så de har en kväll där ett liveband spelar AC/DC's låtar för att hylla honom på WA Museum imorgon. Återigen...hade storebror varit här så hade jag följt med honom dit...men nu väntar dock lite andra planer inför morgondagen.
Men här är tre bilder till dig i alla fall storebror...håll tillgodo:
 En AC/DC jacka och en poster inglasade  En av Angus Young's, Gibson-gitarrer, donerad till ett museum i Sydney tror jag det var. Men som nu var utlånad till Perths museum.
 En AC/DC-endollarssedel i STOOOR upplaga!! Jämför med postrerna under... =)

Så som sagt....jag har det riktigt bra här i Perth och njuter av att faktiskt ha lite "semester" innan det är dags att bege sig hemåt Svearike igen.
Känns allt lite bitter sweet nu... På ett sätt ska det förståss bli helt underbart roligt att få komma hem och träffa alla igen!! Men en annan del av mig sörjer nu åter att jag behöver lämna detta härliga land igen....
För detta är verkligen ett fantastiskt land!! Är bara inte sådär värst förtjust i delstaten Victoria och Ballarat. Lite för kallt för min smak... men resten av Aussie är bara LJUVLIGT!! Spännande även att ha fått se vintern i Aussie denna gången. För det är STOR skillnad på turisttrycket...nu är det VÄLDIGT stilla och lugnt överallt man åker. Till skillnad från högsäsongen och sommaren här nere (Dec-Feb och även hösten Mars-Maj). Men så är det inte allt som är öppet nu heller därav....vi kunde t.ex. inte åka ut till Penguin Island idag, för att Vintern är "breeding season" för pingvinerna, så man får inte vara är ute på ön då och störa deras "parningsperiod". Fair enough!, tycker jag! Man ska inte förstöra eller göra intrång i naturens gång!

Nåväl...jag tröstar mig i alla fall med att man kan ju ALLTID åka tillbaka och semestra här i detta vackra land! Har ju nu kompiar både lite här och där, så det kan ju alltid vara ett giltigt skäl för att få åka tillbaka på semester =)

Men nu njuter jag av att vara här, här och nu!! Imorgon väntar därför en utflyktsdag med Mel till Fremantle, en annan förort eller stad strax intill Perth. Där ska vi börja med att göra en tunnel-tour på ca 2,5 timmar. 20 m, ska vi klättra ner under jorden för att sedan gå (och ibland hukandes) ta oss fram i tunnlar under jorden som byggts med fångarnas hjälp under 1880-talet. Håll tummarna för att jag inte får panik och klaustrofobiska utbrott där nere.....lite läskigt känns det allt. Men det ska också bli väldigt intressant och spännande!
Sen blir det "Freo" (Fremantle) city som gäller....ska bli en rolig dag!
Men nu blir det sängen så att man är pigg inför morgondagens äventyr!! =)

Pussar och kramar!!

Precis som jag misstänkte så går tiden alldeles för fort nu helt plötsligt när jag vill att den ska gå sakta. Vill ju hinna njuta av varje stund nu när jag reser runt i detta underbara land och träffar härliga människor på vägen.

Alltså har redan de 5 dagar, som jag sedan länge planerat spendera i Adelaide hos Ann-Britt, redan passerat. Men jag har haft 5 riktigt härliga dagar hos Ann-Britt och fått träffa alla hennes barn med respektive och hennes barnbarn. Vilken härlig familj! Alla hennes barn med respektive är ju bara så sociala, trevliga, välkomnande och lätta att prata med!

De första två dagarna efter att jag anlänt, jobbade Ann-Britt. Det var ju en Tisdag som jag anlände, så det var ju inte konstigt alls. (Hahahaha....flashback till "Inget konstigt alls", sagt med operaröst á la Malena Ernman....hahaha...)
Men jag hade inte några problem med att roa mig själv. Är rätt bra på det faktiskt! hihi.... Och när man har semester så är ju livet bara underbart som det är!

Så första dagen tog jag en springtur runt omkring i bostadsområdet i Craigmore (strax utanför Adelaide) där Ann-Britt bor. Dagen innan när vi körde hem så var det mörkt, så det var lite klurigt att hitta nu när det istället var ljust. Men jag hittade både "bort" och "hem" igen på min löprunda. Tur! hihihi....
Måste även berätta.... jag har aldrig förut gillat när någon som man inte känner busvisslar efter en. Om det mot förmodan skulle hända...(vilket det kunde göra när man var tonåring nån gång när man var i Grekland på semester eller så) så kände jag mig alltid billig eller felklädd. Som att de nedvärderade mig för att jag såg "billigt klädd" ut eller som ett "easy catch" liksom... gillade det inte.
Men nu när man börjar närma sig "bäst-före-datum" så märkte jag helt plötsligt i Onsdags att saker kan ändra sig med åren... När jag var ute och sprang så körde en arbetsbil för en elektrikerfirma förbi mig och trots att jag hade min MP3 i öronen så hörde jag en busvissling när bilen passerade. Först reagerade jag som jag brukat göra och den där obehagskänslan kom krypande. Men så bromsade jag mina egna tankar..."kanske skulle jag ha tagit t-shirten istället för ett linne"....och så tänkte jag istället: "Äsch, jag ska ta det positivt istället! Om någon busvisslar efter mig nu i den här åldern när jag dessutom inte ALLS känner mig speciellt attraktiv efter flera lata dagar som resulterat i något kilo extra på kroppen...så ska jag bara ta åt mig och vara glad över att någon faktiskt busvisslar efter mig"!

Nåväl, back on track...
I Onsdags var det sååå himla fint väder i Adelaide så jag hade väldigt svårt att motivera mig till att ge mig iväg någonstans, utan min kropp fungerade helt enkelt som en värmesökande maskin...."ge mig sol...gå mot värmen" sa den. Så jag tog på mig en bikinitopp och ett par shorts och gjorde "Cassie" (Ann-Britts hund) sällskap på baksidan av huset vid poolen. Poolen är dock icke användbar för tillfället, pumpen var sönder och poolen var full av löv och bröte...hade nog ändå varit för kallt för att ta ett dopp. Men i vilket fall... i solen var det varmt och skönt och jag slumrade in där på min sarong i värmen. Detta var första gången på sisådär 3 månader som jag har kunnat ha på mig en bikinitopp och vara ute i solen! Så det var meeeeeer än efterlängtat!! Har mest frusit, frusit och frusit sista tiden och är lika blek som jag var när jag lämnade Sverige i Januari!!
Så i Onsdags tog jag det mest lugnt, slappade, solade och tog en löprunda. På kvällen sen hälsade jag och Ann-Britt på hennes mamma och pappa som också bor i Craigmore. Kändes så konstigt att man nu kunde prata Svenska igen och folk förstår en! hihi... Det var roligt att få träffa hennes föräldrar som berättade lite om hur Gislaved var när de lämnade orten, packade väskorna och reste till "down under". Intressant!
 Ann-Britt i mitten med pappa och mamma på var sin sida om sig.

I Torsdags tog sedan Annette (Ann-Britts ena dotter) med mig till Glenelg som ligger strax utanför Adelaide, vid havet. Trodde inte att jag hade varit där...men när vi väl körde in i orten så mindes jag plötsligt..."Oj, förlåt Annette, men jag har visst varit här förut". Inte för att det gjorde något!! Det är en fantastiskt fin liten stadsdel med hav, sandstrand, små mysiga affärer, ett hamnområde och trevliga restauranger och caféer. Annette har nyss fått sin andra son Lachlan (3 månader gammal) så honom hade vi med oss. Ollie (Oliver, ca 2,5 år) lämnade vi på "day care" (dagis) innan vi åkte iväg. Ollie är på dagis 2 dagar i veckan nu bara när Annette är mammaledig och idag var en av de dagarna.
Stackars Lochie (Lachlan) blev dock medsläpad på våran tur. In och ut ur bilen, in och ut ur bilen, in och ut ur bilen....precis när han hunnit somna blev han hela tiden väckt igen för att vi var framme. Tyckte så synd om honom! Då Annette behövde lasta i och ur barnvagnen också hela tiden, så missade vi helt plötsligt en gång att betala parkeringsbiljett....det kom Annette på när vi var på väg tillbaka till bilen och hon plötsligt fick se en lapplisa...."Oh no! Ticket!" ..."just det! Det glömde jag ju!!" Som tur var, blev det inte speciellt dyrt...22 Australian dollars = 152 kr cirka.
Vi hade i alla fall en härlig dag vid kusten: Annette, Lochie och jag.
På kvällen sen gick vi ner till Annette och hennes man Jay, för en liten drinkkväll. De bor bara ca 5 min gångväg från Ann-Britt så vi var där ett flertal gånger under min vistelse i Adelaide. Och Annette och Jay var bara så himla lätta att ha och göra med! Pratsamma, glada, trevliga och välkomnande. Härligt!
Jag kom även bra överrens med Ollie, deras son. En kväll när vi var där så fick ingen annan gå och lägga honom...utom jag! hihihi... "Vem ska läsa saga för dig och natta dig Ollie?" "Mormor? Mamma? Pappa?"...."Lina!" Svarade Ollie då....hihihi....en riktig liten sötnos! 
 Annette and Lachlan  Jay and Lachlan (Lochie)  Ollie

På Fredagen var Ann-Britt ledig och tog därför med mig till Barossa Valley, som är ett ENORMT stort, välkänt vindistrikt i South Australia. Vi åkte runt där bland de ljuvliga kullarna och dalarna där vinrankorna stod i raka led, så långt ögat kunde nå. Det tog liksom aldrig slut! Vinprovningar ägde rum på varje vingård vi passerade. Men Ann-Britt körde ju och jag hade känt mig dum om jag stått där och provat vin alldeles själv utan att köpa något....men vi stannade på 4 vingårdar och alla fyra var speciella på sitt sätt! En var liten och charmig och hade en sån underbart vacker utsikt där den låg. En annan var en gammal gård där de bott och haft sina djur och var så gammaldags charmig. Den tredje var den ENORMT stora och välkända (t.o.m i Sverige) "Jacob's Creek". Detta företag hade oändligt stora marker som de odlade på!! Där kunde man åka förbi en skylt där det stod "Jacob's Creek , Shiraz" och på de åkrarna därefter sen odlades endast druvorna för att tillverka vinet "Shiraz". Så kom man efter en stunds körning till nästa "Cabernet Sauvignon" osv. ENORMT stort!
Sista gården var ett "slott" ett litet gammaldags slott. Så himla fint! Där shoppade vi lite....men inget vin dock utan bara tillbehör...hihihi...
Har dock hittat en ny favorit när det kommer till viner! Ann-Britt introducerade mig till Moscato-vinet. Har aldrig druckit det förut, men rackarns så gott det var!! Absolut en av mina stora favoriter nu!!
På fredagskvällen var det dags att träffa Ann-Britts son Daniel och hans flickvän Melissa. De bodde i ett nybyggt väldigt fint hus i "Lakeside" i Adelaide. Ett område som trots namnet INTE ligger vid någon sjö....hihihi...
Dessa två var också hur trevliga som helst och Daniel hade t.o.m. ringt Ann-Britt tidigare på dagen för att fråga vad jag tyckte om att dricka så att han kunde "hospitalise me"....hahahahaha....
Detta "skämtet" kräver lite engelskakunskap för att det ska bli roligt. Daniel sa alltså fel när han pratade med Ann-Britt, vilket vi alla skrattade gott åt sen! På engelska kan man visa "hospitality" vilket betyder "gästfrihet". Men Daniel försökte sedan böja detta ordet när han skulle säga att han ville vara "gästvänlig" mot mig och sa "I just want to hospitalise her"....vilket istället då betyder "jag vill ju bara se till att hon hamnar på sjukhus" typ, eftersom hospital är sjukhus....hahahahaha...
Nåväl. Ingen hamnade på sjukhus efter kvällen hos Daniel och Melissa i alla fall och det var väldigt trevligt att få träffa dem också!
 Daniel och Melissa i sitt kök.  Daniel och hans katt Fish.

På lördagen sedan blev det först påhälsning hos Linda och Lee med familj. Linda är Ann-Britts dotter. Ann-Britt har tre döttrar och en son. Linda, Annette, Daniel och Melanie (i åldersordning).
Linda och Lee bor i ett stort, nybyggt hus med en stor trädgård. De har tre barn Jayden, Brittany och Monique.
 Monique, Linda, Brittany, Lee och Jayden.
På kvällen sedan tog vi med oss pizza och vin till Melanie för att hälsa på även henne.
Vi hade VÄLDIGT mycket gemensamt jag och Melanie!! Hon är 27 år och älskar att resa. Så timmarna flöt på väldigt fort hemma hos henne och vi hade mycket att prata om. A-B, Melanie och jag skämtade lite om att en dag borde A-B, Melanie, jag och min mamma mötas upp nånstans ute i världen, för vi är alla fyra resande människor! Jag tror vi hade haft hur kul som helst ihop!! Så vi får väl se vad framtiden kan utvisa....
Melanie sa att hon ska åka till Sverige nästa år för att hälsa på sin Farmor som är sjuk. Så kanske träffas vi då igen. Vore kul!
 Ann-Britt och Melanie i Melanies lägenhet.  Melanie och jag.

Så hade sen plötsligt fem dagar passerat...
Det var väldigt kul att träffa Ann-Britt och att även få träffa alla hennes härliga barn, respektive och barnbarn! Är glad att jag bestämde mig för att åka och hälsa på dem!
Ann-Britt berättade även en hel del om hennes och min mammas äventyr när de var unga....
Jösses säger jag bara!! Ni var ju BRA mycket värre än vad jag och mina kompisar har varit!! hihihihihi...
Men det låter som att ni hade en massa skoj tillsammans, så det var roligt att höra!

Ann-Britt åker ju även till Sverige nu i år och landar i Sverige samma dag som jag kommer hem! Fast hon landar i Göteborg istället. Så vi träffas ju snart igen! Kul!

Men nu är jag så på plats i Perth, Western Australia, och hälsar på världens störtskönaste par Melanie och Mark.
Mark kom och hämtade mig på flygplatsen igår och så fort vi kom hem till deras hus här i Perth så kände jag mig hemma! De är bara helt fantastiska dessa två!! Känner mig såååå välkommen och väl omhändertagen!
Så nu ska jag verkligen njuta av 7 dagar i deras härliga sällskap!
Men idag jobbar de...det är ju Måndag. Så jag ska nu ta på mig löparskorna och ge mig ut i solen som skiner från en klarblå himmel och se till att springa bort tårtan som vi smaskade på igår....hihihi...
Ska skriva mer om Perth och min vistelse här allteftersom....
Men är nu här och trivs som fisken i vattnet redan!!

Stor kram till er allihopa därhemma!

Äntligen en dag i solen!!! Jippiiiiiii!!

Har nu lämnat Ballarat, Victoria bakom mig för ett tag och befinner mig nu i Adelaide, South Australia. I fredags efter sista dagen på min vfu var det bara sån lycka! Inte för att jag inte har gillat att vara på vfu eller något sådant. Men det var bara så himla skönt att få vara FRI, LEDIG igen!! Har längtat riktigt mycket efter denna tiden! Så i lördags packade jag ihop det sista i mitt rum på Residence, Unit 1, på Bella Guerin på Universitetet i Ballarat. Sedan gick jag till simhallen en sista gång och simmade. Härligt! Därefter tillbaka till Unit 1 för att flytta ut allting ur rummet och städa ur. Eftersom det är ett pluttelitet rum utan speciellt mycket saker i, så tog det inte nån lång stund att bli färdig med det. Nej, inga nerrullade tapeter att dammsuga denna gång mamma!! Hahahaha…

Klockan 4.00 pm kom Tessa och H.P. och hämtade mig och mitt massiva baggage. Dags för ett sista hejdå till vad som varit mitt hem och mina rumskamrater de senaste 4,5 månaderna. Men det var faktiskt inte speciellt jobbigt. Låter kanske hårt, men de personerna som jag bott ihop med har varit väldigt unga och vi har inte direkt haft så mycket gemensamt. Så de är absolut trevliga och bra människor, men inte några som jag kommer att ha kontakt med så värst mycket i framtiden tror jag… Nåväl, kram och hejdå. Det känns lite i alla fall att lämna något som varit ens hem för en lång tid. Men det kändes ändå riktigt bra att få hänga med Tessa och H.P hem till Fam. Canhams hus! För Tessa och H.P är personer som jag verkligen kommit nära och DE kommer jag att sakna när det blir dags att åka hem.

Hade sååå mycket grejer med mig….suck! En hel massa har jag redan donerat till Tessa med familj. Typ tvättkorg, täcke, kudde, lite matvaror som blivit över m.m. Men mina kläder….hmmmm…där har vi problemet! Tyckte ändå att jag varit duktig och sorterat ut kläder, så jag tänkte att ”det kommer inte att bli några problem att packa min backpack här inte!!” Men ack så fel jag hade. Fick ”knäa” igen väskan och då var det ändå inga skor eller så i väskan…och de utsorterade kläderna var i en annan påse….suck!

Men men… spenderade 2 dagar med Tessa innan jag flög hit till Adelaide. I söndags var vi i Melbourne och åt god vietnamesisk mat, kollade på en ploj-footy-match mellan två radiokanaler i Melbourne. De spelar tydligen mot varandra en gång om året och det är en ”happening” runt omkring det. Pengarna som tjänas in går till välgörande ändamål. Så som missbrukarkliniker, hemlösa, barn som inte får tillräcklig utbildning osv. Det var en rolig match att se då det inte direkt fanns några talanger i laget…hihihi… och kommentatorerna var riktigt roliga, då de ofta sågade spelarnas insatser…med glimten i ögat. =)

Sedan på kvällen gick vi till en pub med Tessas kompis Sarah, Tessas syster Lucy och hennes pojkvän David. H.P. hade vi lämnat av vid busshållsplatsen för han skulle ta flyget till Brisbane och Sarahs man Rory spelade basket och skulle dagen efter ge sig iväg på en månads arbete vid oljeriggen. Han jobbar på oljeriggar (har även arbetat i Norge faktiskt!) och är borta långa perioder i sträck…  Så vi blev i alla fall 5 personer. Och det var riktigt trevligt! Vi käkade pizza och drack vin (andrasorteringsvin tror jag det var, billigt och serverat i flaskor utan etiketter men gott ändå!). Det var roligt att få sitta och prata lite med Tessas kompis som var så himla trevlig och även Lucy och David som jag inte hunnit träffa alls mycket. Så vi hade en jättetrevlig kväll i Melbourne. Sen körde Tessa hem till Ballarat. Det tar en liten stund, men om ni känner mig rätt så hade vi inga problem att ”tjöta” hela vägen hem! Hihihi… Vi pratade om vårat framtida yrke så det fanns minst sagt en del att diskutera där…hihi…

Sen i Måndags åkte jag och Tessa till the Grampians, som är en väldigt känd bergskedja en bit ifrån Ballarat. Det tog ca 2h att köra dit och vi hade tur för det blev en strålande fin dag. Vi kom in till den lugna och stilla byn före lunch och det märktes att det var lågsäsong just nu (det är ju vinter), för det var INTE mycket folk i omlopp i byn. Tessa gick in på informationscentret medan jag var på toa och hon fick en karta och info:n att den rutten hon hade tänkt att vi skulle vandra, var stängd pga tidigare ”flooding” som ägde rum i Januari i år. Så hon fick tips om några andra leder att välja mellan. Okej, vi valde en led som skulle heta ”Sundial peak” och så hoppade vi in i bilen och gav oss iväg.

Vi körde och körde och försökte leta efter skyltar…men plötsligt tog vägen slut. ”Road closed” stod det….”men! Vad gör vi då?” Vi svängde därför in till en annan vandringsled som bara skulle ta ca 30 min att gå, fram och tillbaka, och som ledde till ett litet vattenfall, ”Silverband Falls”. Vi gick dit och såg lite av vad som hänt med naturen sen översvämningarna i Januari. Bl.a. hade en bro blivit uppspolad på en bank till floden, några hundra meter från där den satt från början. Tänk vilka krafter naturen har alltså!

Så åkte vi vidare och försökte leta efter ”Sundial peak”-leden…utan någon lycka. Så vi åkte tillbaka mot info-centret för att försöka få lite bättre direktioner, när jag plötsligt får för mig att läsa på lappen som vi fick…”Tessa, det står här att leden ska ligga vid den där dammen som vi nu kört förbi ca 5 gånger”…hihihi…Då läste Tessa på lappen ”och här står det att leden börjar på andra sidan vägen därifrån”….hmmm….att som vi skrattade åt oss själva sen!! ”Och vi ska bli LÄRARE, Tessa! Vi kommer att kräva av våra elever att de inte frågar och frågar oss utan LÄSER instruktionerna de får, och vad gör vi själva?? Vi LÄSER INTE instruktionerna tydligt när vi ska ut och vandra”!!! Hahahahaha…”Säg inget till pappa eller H.P”, sa Tessa sen! Hihihi…

Så till sist hittade vi leden som tog ca 2,5 timmar att gå fram och tillbaka och på ett berg. ATT så vacker utsikt det var där uppifrån, och så härligt att vara ute i naturen igen och få se all den vackra naturen på vägen upp till toppen! Vi såg en vild emu, en wallaby, en mellanstor spindel och en känguru på vägen. Kul! Det var en stor skillnad på att vara två personer som var ute och vandrade, än att åka med en busstur där en MASSA människor väller ur en buss och går ut och klampar i naturen…det är inte lika lätt att se de vilda djuren då av förklarliga skäl. Men som sagt, det blev en kanondag till sist med härlig vandring i solsken (ÄNTLIGEN) vid the Grampians.

Men nu är jag som sagt på plats i Adelaide och har flyttat in hos Ann-Britt för några dagars semester här! Jätteroligt att vara här! Skriver mer om Adelaide en annan dag.

Ta väl hand om er! Kram!