missfritz

Äntligen en dag i solen!!! Jippiiiiiii!!

Har nu lämnat Ballarat, Victoria bakom mig för ett tag och befinner mig nu i Adelaide, South Australia. I fredags efter sista dagen på min vfu var det bara sån lycka! Inte för att jag inte har gillat att vara på vfu eller något sådant. Men det var bara så himla skönt att få vara FRI, LEDIG igen!! Har längtat riktigt mycket efter denna tiden! Så i lördags packade jag ihop det sista i mitt rum på Residence, Unit 1, på Bella Guerin på Universitetet i Ballarat. Sedan gick jag till simhallen en sista gång och simmade. Härligt! Därefter tillbaka till Unit 1 för att flytta ut allting ur rummet och städa ur. Eftersom det är ett pluttelitet rum utan speciellt mycket saker i, så tog det inte nån lång stund att bli färdig med det. Nej, inga nerrullade tapeter att dammsuga denna gång mamma!! Hahahaha…

Klockan 4.00 pm kom Tessa och H.P. och hämtade mig och mitt massiva baggage. Dags för ett sista hejdå till vad som varit mitt hem och mina rumskamrater de senaste 4,5 månaderna. Men det var faktiskt inte speciellt jobbigt. Låter kanske hårt, men de personerna som jag bott ihop med har varit väldigt unga och vi har inte direkt haft så mycket gemensamt. Så de är absolut trevliga och bra människor, men inte några som jag kommer att ha kontakt med så värst mycket i framtiden tror jag… Nåväl, kram och hejdå. Det känns lite i alla fall att lämna något som varit ens hem för en lång tid. Men det kändes ändå riktigt bra att få hänga med Tessa och H.P hem till Fam. Canhams hus! För Tessa och H.P är personer som jag verkligen kommit nära och DE kommer jag att sakna när det blir dags att åka hem.

Hade sååå mycket grejer med mig….suck! En hel massa har jag redan donerat till Tessa med familj. Typ tvättkorg, täcke, kudde, lite matvaror som blivit över m.m. Men mina kläder….hmmmm…där har vi problemet! Tyckte ändå att jag varit duktig och sorterat ut kläder, så jag tänkte att ”det kommer inte att bli några problem att packa min backpack här inte!!” Men ack så fel jag hade. Fick ”knäa” igen väskan och då var det ändå inga skor eller så i väskan…och de utsorterade kläderna var i en annan påse….suck!

Men men… spenderade 2 dagar med Tessa innan jag flög hit till Adelaide. I söndags var vi i Melbourne och åt god vietnamesisk mat, kollade på en ploj-footy-match mellan två radiokanaler i Melbourne. De spelar tydligen mot varandra en gång om året och det är en ”happening” runt omkring det. Pengarna som tjänas in går till välgörande ändamål. Så som missbrukarkliniker, hemlösa, barn som inte får tillräcklig utbildning osv. Det var en rolig match att se då det inte direkt fanns några talanger i laget…hihihi… och kommentatorerna var riktigt roliga, då de ofta sågade spelarnas insatser…med glimten i ögat. =)

Sedan på kvällen gick vi till en pub med Tessas kompis Sarah, Tessas syster Lucy och hennes pojkvän David. H.P. hade vi lämnat av vid busshållsplatsen för han skulle ta flyget till Brisbane och Sarahs man Rory spelade basket och skulle dagen efter ge sig iväg på en månads arbete vid oljeriggen. Han jobbar på oljeriggar (har även arbetat i Norge faktiskt!) och är borta långa perioder i sträck…  Så vi blev i alla fall 5 personer. Och det var riktigt trevligt! Vi käkade pizza och drack vin (andrasorteringsvin tror jag det var, billigt och serverat i flaskor utan etiketter men gott ändå!). Det var roligt att få sitta och prata lite med Tessas kompis som var så himla trevlig och även Lucy och David som jag inte hunnit träffa alls mycket. Så vi hade en jättetrevlig kväll i Melbourne. Sen körde Tessa hem till Ballarat. Det tar en liten stund, men om ni känner mig rätt så hade vi inga problem att ”tjöta” hela vägen hem! Hihihi… Vi pratade om vårat framtida yrke så det fanns minst sagt en del att diskutera där…hihi…

Sen i Måndags åkte jag och Tessa till the Grampians, som är en väldigt känd bergskedja en bit ifrån Ballarat. Det tog ca 2h att köra dit och vi hade tur för det blev en strålande fin dag. Vi kom in till den lugna och stilla byn före lunch och det märktes att det var lågsäsong just nu (det är ju vinter), för det var INTE mycket folk i omlopp i byn. Tessa gick in på informationscentret medan jag var på toa och hon fick en karta och info:n att den rutten hon hade tänkt att vi skulle vandra, var stängd pga tidigare ”flooding” som ägde rum i Januari i år. Så hon fick tips om några andra leder att välja mellan. Okej, vi valde en led som skulle heta ”Sundial peak” och så hoppade vi in i bilen och gav oss iväg.

Vi körde och körde och försökte leta efter skyltar…men plötsligt tog vägen slut. ”Road closed” stod det….”men! Vad gör vi då?” Vi svängde därför in till en annan vandringsled som bara skulle ta ca 30 min att gå, fram och tillbaka, och som ledde till ett litet vattenfall, ”Silverband Falls”. Vi gick dit och såg lite av vad som hänt med naturen sen översvämningarna i Januari. Bl.a. hade en bro blivit uppspolad på en bank till floden, några hundra meter från där den satt från början. Tänk vilka krafter naturen har alltså!

Så åkte vi vidare och försökte leta efter ”Sundial peak”-leden…utan någon lycka. Så vi åkte tillbaka mot info-centret för att försöka få lite bättre direktioner, när jag plötsligt får för mig att läsa på lappen som vi fick…”Tessa, det står här att leden ska ligga vid den där dammen som vi nu kört förbi ca 5 gånger”…hihihi…Då läste Tessa på lappen ”och här står det att leden börjar på andra sidan vägen därifrån”….hmmm….att som vi skrattade åt oss själva sen!! ”Och vi ska bli LÄRARE, Tessa! Vi kommer att kräva av våra elever att de inte frågar och frågar oss utan LÄSER instruktionerna de får, och vad gör vi själva?? Vi LÄSER INTE instruktionerna tydligt när vi ska ut och vandra”!!! Hahahahaha…”Säg inget till pappa eller H.P”, sa Tessa sen! Hihihi…

Så till sist hittade vi leden som tog ca 2,5 timmar att gå fram och tillbaka och på ett berg. ATT så vacker utsikt det var där uppifrån, och så härligt att vara ute i naturen igen och få se all den vackra naturen på vägen upp till toppen! Vi såg en vild emu, en wallaby, en mellanstor spindel och en känguru på vägen. Kul! Det var en stor skillnad på att vara två personer som var ute och vandrade, än att åka med en busstur där en MASSA människor väller ur en buss och går ut och klampar i naturen…det är inte lika lätt att se de vilda djuren då av förklarliga skäl. Men som sagt, det blev en kanondag till sist med härlig vandring i solsken (ÄNTLIGEN) vid the Grampians.

Men nu är jag som sagt på plats i Adelaide och har flyttat in hos Ann-Britt för några dagars semester här! Jätteroligt att vara här! Skriver mer om Adelaide en annan dag.

Ta väl hand om er! Kram!