missfritz

Precis som jag misstänkte så går tiden alldeles för fort nu helt plötsligt när jag vill att den ska gå sakta. Vill ju hinna njuta av varje stund nu när jag reser runt i detta underbara land och träffar härliga människor på vägen.

Alltså har redan de 5 dagar, som jag sedan länge planerat spendera i Adelaide hos Ann-Britt, redan passerat. Men jag har haft 5 riktigt härliga dagar hos Ann-Britt och fått träffa alla hennes barn med respektive och hennes barnbarn. Vilken härlig familj! Alla hennes barn med respektive är ju bara så sociala, trevliga, välkomnande och lätta att prata med!

De första två dagarna efter att jag anlänt, jobbade Ann-Britt. Det var ju en Tisdag som jag anlände, så det var ju inte konstigt alls. (Hahahaha....flashback till "Inget konstigt alls", sagt med operaröst á la Malena Ernman....hahaha...)
Men jag hade inte några problem med att roa mig själv. Är rätt bra på det faktiskt! hihi.... Och när man har semester så är ju livet bara underbart som det är!

Så första dagen tog jag en springtur runt omkring i bostadsområdet i Craigmore (strax utanför Adelaide) där Ann-Britt bor. Dagen innan när vi körde hem så var det mörkt, så det var lite klurigt att hitta nu när det istället var ljust. Men jag hittade både "bort" och "hem" igen på min löprunda. Tur! hihihi....
Måste även berätta.... jag har aldrig förut gillat när någon som man inte känner busvisslar efter en. Om det mot förmodan skulle hända...(vilket det kunde göra när man var tonåring nån gång när man var i Grekland på semester eller så) så kände jag mig alltid billig eller felklädd. Som att de nedvärderade mig för att jag såg "billigt klädd" ut eller som ett "easy catch" liksom... gillade det inte.
Men nu när man börjar närma sig "bäst-före-datum" så märkte jag helt plötsligt i Onsdags att saker kan ändra sig med åren... När jag var ute och sprang så körde en arbetsbil för en elektrikerfirma förbi mig och trots att jag hade min MP3 i öronen så hörde jag en busvissling när bilen passerade. Först reagerade jag som jag brukat göra och den där obehagskänslan kom krypande. Men så bromsade jag mina egna tankar..."kanske skulle jag ha tagit t-shirten istället för ett linne"....och så tänkte jag istället: "Äsch, jag ska ta det positivt istället! Om någon busvisslar efter mig nu i den här åldern när jag dessutom inte ALLS känner mig speciellt attraktiv efter flera lata dagar som resulterat i något kilo extra på kroppen...så ska jag bara ta åt mig och vara glad över att någon faktiskt busvisslar efter mig"!

Nåväl, back on track...
I Onsdags var det sååå himla fint väder i Adelaide så jag hade väldigt svårt att motivera mig till att ge mig iväg någonstans, utan min kropp fungerade helt enkelt som en värmesökande maskin...."ge mig sol...gå mot värmen" sa den. Så jag tog på mig en bikinitopp och ett par shorts och gjorde "Cassie" (Ann-Britts hund) sällskap på baksidan av huset vid poolen. Poolen är dock icke användbar för tillfället, pumpen var sönder och poolen var full av löv och bröte...hade nog ändå varit för kallt för att ta ett dopp. Men i vilket fall... i solen var det varmt och skönt och jag slumrade in där på min sarong i värmen. Detta var första gången på sisådär 3 månader som jag har kunnat ha på mig en bikinitopp och vara ute i solen! Så det var meeeeeer än efterlängtat!! Har mest frusit, frusit och frusit sista tiden och är lika blek som jag var när jag lämnade Sverige i Januari!!
Så i Onsdags tog jag det mest lugnt, slappade, solade och tog en löprunda. På kvällen sen hälsade jag och Ann-Britt på hennes mamma och pappa som också bor i Craigmore. Kändes så konstigt att man nu kunde prata Svenska igen och folk förstår en! hihi... Det var roligt att få träffa hennes föräldrar som berättade lite om hur Gislaved var när de lämnade orten, packade väskorna och reste till "down under". Intressant!
 Ann-Britt i mitten med pappa och mamma på var sin sida om sig.

I Torsdags tog sedan Annette (Ann-Britts ena dotter) med mig till Glenelg som ligger strax utanför Adelaide, vid havet. Trodde inte att jag hade varit där...men när vi väl körde in i orten så mindes jag plötsligt..."Oj, förlåt Annette, men jag har visst varit här förut". Inte för att det gjorde något!! Det är en fantastiskt fin liten stadsdel med hav, sandstrand, små mysiga affärer, ett hamnområde och trevliga restauranger och caféer. Annette har nyss fått sin andra son Lachlan (3 månader gammal) så honom hade vi med oss. Ollie (Oliver, ca 2,5 år) lämnade vi på "day care" (dagis) innan vi åkte iväg. Ollie är på dagis 2 dagar i veckan nu bara när Annette är mammaledig och idag var en av de dagarna.
Stackars Lochie (Lachlan) blev dock medsläpad på våran tur. In och ut ur bilen, in och ut ur bilen, in och ut ur bilen....precis när han hunnit somna blev han hela tiden väckt igen för att vi var framme. Tyckte så synd om honom! Då Annette behövde lasta i och ur barnvagnen också hela tiden, så missade vi helt plötsligt en gång att betala parkeringsbiljett....det kom Annette på när vi var på väg tillbaka till bilen och hon plötsligt fick se en lapplisa...."Oh no! Ticket!" ..."just det! Det glömde jag ju!!" Som tur var, blev det inte speciellt dyrt...22 Australian dollars = 152 kr cirka.
Vi hade i alla fall en härlig dag vid kusten: Annette, Lochie och jag.
På kvällen sen gick vi ner till Annette och hennes man Jay, för en liten drinkkväll. De bor bara ca 5 min gångväg från Ann-Britt så vi var där ett flertal gånger under min vistelse i Adelaide. Och Annette och Jay var bara så himla lätta att ha och göra med! Pratsamma, glada, trevliga och välkomnande. Härligt!
Jag kom även bra överrens med Ollie, deras son. En kväll när vi var där så fick ingen annan gå och lägga honom...utom jag! hihihi... "Vem ska läsa saga för dig och natta dig Ollie?" "Mormor? Mamma? Pappa?"...."Lina!" Svarade Ollie då....hihihi....en riktig liten sötnos! 
 Annette and Lachlan  Jay and Lachlan (Lochie)  Ollie

På Fredagen var Ann-Britt ledig och tog därför med mig till Barossa Valley, som är ett ENORMT stort, välkänt vindistrikt i South Australia. Vi åkte runt där bland de ljuvliga kullarna och dalarna där vinrankorna stod i raka led, så långt ögat kunde nå. Det tog liksom aldrig slut! Vinprovningar ägde rum på varje vingård vi passerade. Men Ann-Britt körde ju och jag hade känt mig dum om jag stått där och provat vin alldeles själv utan att köpa något....men vi stannade på 4 vingårdar och alla fyra var speciella på sitt sätt! En var liten och charmig och hade en sån underbart vacker utsikt där den låg. En annan var en gammal gård där de bott och haft sina djur och var så gammaldags charmig. Den tredje var den ENORMT stora och välkända (t.o.m i Sverige) "Jacob's Creek". Detta företag hade oändligt stora marker som de odlade på!! Där kunde man åka förbi en skylt där det stod "Jacob's Creek , Shiraz" och på de åkrarna därefter sen odlades endast druvorna för att tillverka vinet "Shiraz". Så kom man efter en stunds körning till nästa "Cabernet Sauvignon" osv. ENORMT stort!
Sista gården var ett "slott" ett litet gammaldags slott. Så himla fint! Där shoppade vi lite....men inget vin dock utan bara tillbehör...hihihi...
Har dock hittat en ny favorit när det kommer till viner! Ann-Britt introducerade mig till Moscato-vinet. Har aldrig druckit det förut, men rackarns så gott det var!! Absolut en av mina stora favoriter nu!!
På fredagskvällen var det dags att träffa Ann-Britts son Daniel och hans flickvän Melissa. De bodde i ett nybyggt väldigt fint hus i "Lakeside" i Adelaide. Ett område som trots namnet INTE ligger vid någon sjö....hihihi...
Dessa två var också hur trevliga som helst och Daniel hade t.o.m. ringt Ann-Britt tidigare på dagen för att fråga vad jag tyckte om att dricka så att han kunde "hospitalise me"....hahahahaha....
Detta "skämtet" kräver lite engelskakunskap för att det ska bli roligt. Daniel sa alltså fel när han pratade med Ann-Britt, vilket vi alla skrattade gott åt sen! På engelska kan man visa "hospitality" vilket betyder "gästfrihet". Men Daniel försökte sedan böja detta ordet när han skulle säga att han ville vara "gästvänlig" mot mig och sa "I just want to hospitalise her"....vilket istället då betyder "jag vill ju bara se till att hon hamnar på sjukhus" typ, eftersom hospital är sjukhus....hahahahaha...
Nåväl. Ingen hamnade på sjukhus efter kvällen hos Daniel och Melissa i alla fall och det var väldigt trevligt att få träffa dem också!
 Daniel och Melissa i sitt kök.  Daniel och hans katt Fish.

På lördagen sedan blev det först påhälsning hos Linda och Lee med familj. Linda är Ann-Britts dotter. Ann-Britt har tre döttrar och en son. Linda, Annette, Daniel och Melanie (i åldersordning).
Linda och Lee bor i ett stort, nybyggt hus med en stor trädgård. De har tre barn Jayden, Brittany och Monique.
 Monique, Linda, Brittany, Lee och Jayden.
På kvällen sedan tog vi med oss pizza och vin till Melanie för att hälsa på även henne.
Vi hade VÄLDIGT mycket gemensamt jag och Melanie!! Hon är 27 år och älskar att resa. Så timmarna flöt på väldigt fort hemma hos henne och vi hade mycket att prata om. A-B, Melanie och jag skämtade lite om att en dag borde A-B, Melanie, jag och min mamma mötas upp nånstans ute i världen, för vi är alla fyra resande människor! Jag tror vi hade haft hur kul som helst ihop!! Så vi får väl se vad framtiden kan utvisa....
Melanie sa att hon ska åka till Sverige nästa år för att hälsa på sin Farmor som är sjuk. Så kanske träffas vi då igen. Vore kul!
 Ann-Britt och Melanie i Melanies lägenhet.  Melanie och jag.

Så hade sen plötsligt fem dagar passerat...
Det var väldigt kul att träffa Ann-Britt och att även få träffa alla hennes härliga barn, respektive och barnbarn! Är glad att jag bestämde mig för att åka och hälsa på dem!
Ann-Britt berättade även en hel del om hennes och min mammas äventyr när de var unga....
Jösses säger jag bara!! Ni var ju BRA mycket värre än vad jag och mina kompisar har varit!! hihihihihi...
Men det låter som att ni hade en massa skoj tillsammans, så det var roligt att höra!

Ann-Britt åker ju även till Sverige nu i år och landar i Sverige samma dag som jag kommer hem! Fast hon landar i Göteborg istället. Så vi träffas ju snart igen! Kul!

Men nu är jag så på plats i Perth, Western Australia, och hälsar på världens störtskönaste par Melanie och Mark.
Mark kom och hämtade mig på flygplatsen igår och så fort vi kom hem till deras hus här i Perth så kände jag mig hemma! De är bara helt fantastiska dessa två!! Känner mig såååå välkommen och väl omhändertagen!
Så nu ska jag verkligen njuta av 7 dagar i deras härliga sällskap!
Men idag jobbar de...det är ju Måndag. Så jag ska nu ta på mig löparskorna och ge mig ut i solen som skiner från en klarblå himmel och se till att springa bort tårtan som vi smaskade på igår....hihihi...
Ska skriva mer om Perth och min vistelse här allteftersom....
Men är nu här och trivs som fisken i vattnet redan!!

Stor kram till er allihopa därhemma!