missfritz

Det gäller att inte ge upp....trägen vinner eller hur är det uttrycket?? =)

Nåväl....
Det har varit MYCKET skola och mycket plugg nu det sista....så pass att det står mig upp i halsen just nu faktiskt...
Det gäller då att hitta på undanflykter...eller jag menar kreativa sidospår för att hålla sig motiverad....

Därför har jag....

 sytt på fyra nya flaggor på min backpacker-ryggsäck!!! =) Hittade dessa "iron-on"-flaggor på en marknad i Brisbane när jag var där i påsk. Sedan har de legat här på min hylla och viskat till mig..."stryk och sy på mig nån gång då!!" Så häromdagen tröttnade jag helt enkelt på att plugga och strök på flaggorna en efter en...och sen satte jag mig på mitt heltäckningsmatte-klädda golv och sydde fast dem för hand.
Tänk att det kan ge sån sinnesfrid och ro att få sitta och sy....det hade jag nog aldrig trott förut...hihihi...

Sen i Torsdags förra veckan (26:e Maj) så skulle det vara ett live-framträdande nere i stan på "Court House Theatre". Det skulle vara gratis och buss dit och tillbaka skulle anordnas av universitetet här, University of Ballarat "UB".
Men i sista stund fick jag ett mail att bussen blivit inställd pga för dåligt intresse....jösses det är visst inte bara vi svenskar som är dåliga på att ge oss ut och ta del av kulturen i samhället....hehehehe...
Nåväl, Tessa och H.P. kom och hämtade mig i alla fall och vi åkte ner för att se "Live at Lydiard".
Vi hittade stället och hör och häpna...jag var där.......I TID!!! =)
....men vad fick jag för det.....INGENTING!!
Efter tjugo minuter hade vi fortfarande inte blivit insläppta ens....suck. Där ser ner...i kulturella sammanhäng är tid "en världslig sak"....liksom i Brasilien....Go BRAZIL!! hehehehe...
Efter att näääästan ha gett upp....H.P. tröttnade efter 5 min och gick och tog en öl på närmsta pub....hahahaha...man måste bara älska den Australiensiska kulturen. Pub = ett andra hem!! Lovin' it!!
Jag och Tessa tog en kort promenad och kom tillbaka...vi träffade H.P på vägen och gick alla tre tillbaka tillsammans. Och DÅ, DÅ hade portarna öppnats....men då kostade det plötsligt pengar också...
Ja, det kostade ju bara 5 dollar så det var ju inget i och för sig...men snacka om att skolan, UB, inte hade ett rätt i den information de skickat ut....hehehe...
Men vi betalade och gick in. Det skulle vara jazz och soul framträdanden. 3 stycken olika grupper.
hmmm....det första bandet lät lite irländskt i tongångarna...men de var bra! Lite Irland möter country....
Det andra bandet var......eh, var.....eh, speciellt! =)
En kille som antagligen hade lite Polskt?? påbrå...sjöng på lite olika språk och spelade gitarr.
Bredvid sig hade en en kompanjon som också spelade gitarr....efter ca 4 låtar viskar jag till Tessa: "Hon är ju rätt duktig gitarristen!"....då viskar Tessa tillbaka "Jag tror att hon är en HAN....."....VA?? Inte för att det spelade någon roll...men JÖSSES så paff jag blev!! Jag hade suttit där och varit heeeeelt ÖVERTYGAD om att det var en kvinna som satt och spelade en tolsträngad gitarr där nere.....
När låten var slut sa mannen med polskt?? påbrå...."Thank you Steve!" "OMG"= Oh My God! Hon hade rätt Tessa...jag kunde inte sluta fnissa....fick bita mig i läppen och kväva mitt fnitter....det var ju dessutom en LIVE-inspelning som visades direkt live på nätet....så jag kämpade järnet där på min stol för att inte brista ut i ett flabb....Alltså hon/han hade långt mörkt hår, en tunika med brodyr på, tajta jeans och satt barfota och spelade gitarr.... Sen spelar det verkligen ingen roll vilket kön man har....men jag antar att jag blev så full i skratt för att jag blivit så paff och förvånad liksom.... och H.P. sa faktiskt också att det var de kvinnligaste fötterna han sett!! hihihi...

Nåväl...efter det andra bandet kom det sista bandet. DE var jazziga!! Underbart!! De spelade härlig musik och rummet fylldes av jazziga toner. Ljuvligt! MEN....de var VÄLDIGT speciella även dessa människorna...Trummisen och gitarristen var väl rätt "normala" vad nu det innebär...man la inte märke till något speciellt med dem. Förutom att gitarristen påminde mig om Richie Valens...
...men killen som spelade Hammond-orgeln....först och främst vill jag bara säga dock att han var helt SUVERÄN!! Att vilka skills det krävs för att kunna spela Hammond-orgel alltså....HAN hade BEHÖVT vara en hon så många bollar han hade i luften samtidigt ....hihihihi... men...hans ansiktsuttryck var som att han hade förlamat hela underkäken....jag undrar om han stängde munnen emellan låtarna?? hehehe...jodå, det gjorde han ;)
Men han levde sig helt och hållet in i musiken...huvudet skakade och underkäken hamnade på efterkälken...jisses, dags att bita sig i läppen igen...
Och sen kvinnan som sjöng.....Om hon bara inte hade målat sina läppar med ILLRÖTT läppstift så hade hon nog sluppit undan lättare....men nu var allt jag såg hela tiden när hon sjöng.....STORA VITA TÄNDER som stack ut inramade av ILLRÖDA LÄPPAR.... Med tanke på att hon konstant log dessutom så var det svårt att se något annat. Hon var lite udda hon också i saker  hon sa emellan låtarna....men men.
Jag vet.....det är MUSIKEN som är det viktiga!! Och ABSOLUT de spelade riktigt skön musik och det var bara att gunga med!!
Gitarristen bjöd till och med på ett solo så här....

 Killen jag tyckte liknade Richie Valens....men nu ser ni ju inte hans ansikte....hihihi...han lirade dock på en riktig blues-gitarr och rackarns vilka ljuva toner som kom från den gitarren!!

Så summan av kardemumman!! Jag är glad över att vi väntade på att få komma in och att vi sedan gick in....det var härligt att höra lite livemusik igen!! Musik är livet minsann!! =)
Därför jammar jag vidare här i mitt lilla rum på UB... "Goodnight sweetheart well it's time to go...."  
Imorgon väntar sista dagen som 28-åring ;) Goodnight!