missfritz

Så lider helgen mot sitt slut då...

Det är en del av de studenter som bor i samma hus som jag som åker hem över helgen. Så i fredags blev det lite tommare här i huset. På gott och ont. Det blir ju mera plats över för oss som är kvar! Men det blir också lite tomt och tyst...

I fredags pratade jag och några av de utländska studenterna om att åka till stranden nu denna helgen. På fredagkvällen sitter jag och kvittrar glatt med Emsan på Skype (vilket var hur kul som helst!! Att få höra och få prata lite svenska igen...kändes nästan konstigt..hihi..) när plötsligt Allison och Maggie dyker upp i dörren till mitt rum. "Hej! Stör vi?" ..."nejdå kom in!". Jag bad Emsan vänta lite....men det tog minsann en stund innan vi bestämt oss för hur vi skulle göra. Tur att Emelie har sånt tålamod! Tack för det Emsan! =)
Men efter lite funderade och planerande kom vi så fram till att vi skulle ta den tidiga bussen till Geelong nästa morgon. Detta innebar alltså att bussen gick från Ballarats station kl.06.30 på lördagmorgonen!!

Så kl.04.30 steg jag på lördagen upp och ifrågasatte starkt varför jag utsatte mig för detta...
...jag är INGEN morgonmänniska. Det var mörkt och kallt att stiga ur sängen. Men jag gjorde mig iordning och gick ut till köket för att äta frukost...total tystnad och nattsvart mörker... "har jag gått upp på rätt dag? Rätt tid?" Ja, de frågorna och några till dök upp medan jag fixade lite i köket. Klockan blev 05.20 och inte en människa syntes till.... nu började jag ifrågasätta om mina amerikanska vänner verkligen hade vaknat eller om de helt enkelt bestämt sig för att strunta i att åka??
Jag gick en runda på campus för att spana efter några tända lampor eller människoröster någonstans...men inte ett knyst.
"Vad gör jag nu?" jag kommer inte in i deras olika units för man behöver ett kort för att komma in.... jag är inte heller säker på i vilka hus de bor!?
Jag gick tillbaka till min unit och bestämde mig för att vänta en liten stund till... jag hämtade telefonkatalogen för att leta upp numret till taxi... (inga bussar går ju ner till stan och stationen så tidigt en lördag).
Men så såg jag plötsligt att ljuset tändes i huset bredvid, unit 2. Jag gick dit och fann att Steve var vaken och redo för att ge sig av. Pjuh! Skönt!
Tydligen hade Andrew i min unit lovat att köra ner oss till stationen. Snällt av honom! Jag fick det ärofyllda uppdraget att gå in och väcka honom....kl.05.30!!
Men det var inga problem. Andrew kom ut ur sitt rum redo att köra oss. Att vilken uppoffring! Tack snälla!

Så Allison, Maggie, Steve, James och jag satt på bussen till Geelong kl.06.30 på lördagmorgonen. Beachen här kommer vi!!
Men måste erkänna att vi alla slumrade till ganska så snabbt efter att vi satt oss på bussen....hihihi..
Jag var dock vaken rätt så mycket och njöt av de fina lantliga landskapen som vi susade förbi. Såg även soluppgången....jösses, vad vackert det är med soluppgångar ändå!
Ca kl.08.00 var vi framme i Geelong. Där tog vi en liten promenad på stan i väntan på att nästa buss skulle avgå till Torquay. Amerikanarna (James, Steve, Allison och Maggie) ville ha frukost. Gissa vart de ville gå???
Till ett mysigt fik eller så??....oh no! Amerikanarna ville gå till: McDonalds förståss!!! hihihihi...eller "Mackers" som det kallas här nere. Okej, bara att vika sig för massan. =)
Kl. 09.05 hoppade vi på nästa buss mot Torquay. När vi sitter på denna buss dyker plötsligt ett välkänt ställe upp på vänstra sidan av vägen....."Nämen!! Jag har ju varit där!!!" säger jag högt och lite lätt till mig.
Amerikanarna förstod nog inte alls vad jag höll på med...men vill ändå förtydliga att jag sa det på engelska! Så, jag är inte helt knäpp =)
Men det var ett ställe som heter "Narrana creations" och är ett ställe som ställer ut aboriginsk konst och har föreläsningar om aboriginsk kultur osv. Jag var alltså där med Adventure tours för ca 4 år sen.... oj oj oj...fatta att det redan gått FYRA år sen jag först reste till Australien!!
Ja, jag fick minsann lite härliga flashbacks där på bussen.... härliga minnen!!

Vi kom i alla fall fram till Torquay och tog oss en liten promenad ner till stranden.... och när plötsligt denna uppenbarelse visade sig, gled mungiporna allt högre upp på alla dessa fem utbytesstudenter.....the BEACH!!!! ÄNTLIGEN!!!! Stranden!!! Vi var alla helt till oss där en stund och radade glatt upp oss för "Kodak-moment"...
 Fem lyckliga studenter!!

På gångvägen ner till själva sandstranden spred sig ett glädjerus i hela min kropp och jag var tvungen att göra en liten glädjedans!! Allison och Maggie bara log....tror minsann att de kände detsamma! hihihihi...
Väl nere på den ljusa sandstranden föll kläderna av....ja, bikinin stannade förståss kvar på kroppen!! hihihi..
Ååååh sååå härligt!! Värme och sol! Detta har jag nästan längtat ihjäl mig efter!!
Vi hittade oss en plats där vi slog oss ner och sen bara njöt vi av livet på stranden!
Killarna blev ganska snabbt rastlösa och gav sig iväg för att köpa en boll....det tog sin lilla tid det.
Men de kom lyckliga tillbaka med en fotboll. Sen hade de och göra. Intressant att det är så lätt att göra en kille lycklig. Bara det finns en boll i närheten så kan de roa sig en hel dag...hehehehe...
Efter en stund kände vi oss varma nog för att ta oss ett dopp i havet. Det var inte varmt kan jag inte påstå. Men när man kan komma upp i solen och värma sig efteråt så är det ändå helt okej med ett svalt dopp.

Allison och Maggie kom efter en utav sina rundor ner till vattnet upp och sa att de fått veta av en dam att det tydligen ska vara mer vågor och mer liv på den andra sidan av stranden....Jaha, för jag tyckte det var väldigt lugnt där vi befann oss. Stränderna i Australien brukar ju vara väldigt välbesökta...
Så vi packade ihop vårt pick och pack och gav oss iväg runt krönet av stranden....och mycket riktigt. DÄR var ju allt folk!! Havet vimlade av surfare!! Perfekta vågor för att börja lära sig surfa kan jag tänka mig.
Torquay ska ju vara en riktig surfarstad (ÄR en riktig surfarstad). Vet inte om jag minns detta rätt...(det var ju ändå som sagt ca 4 år sen jag var här sist), men det kan ha varit här som Point Break spelades in när det begav sig....scenerna med surfandet då förståss.
Vi såg faktiskt också en MASSA surfarbutiker på vägen in till Torquay med bussen.... Quiksilver, Billabong, Rip Curl, DG (såna skor som Simon brukar ha, har väl det märket om jag inte minns fel?) osv osv... och dessa butiker var STORA här...jag menar alltså att Quiksilver hade en helt egen kedja, en STOR byggnad med bara Quiksilverkläder i och de andra affärerna hade sina... Så HÄR skulle du ha kunnat handla MASSOR med sjyssta kläder Simon!!

I vilket fall så landade vi sedan på denna sidan av stranden där vi fick se hur surfandets konst går till och även hur det går till när de utbildar nya lifeguards. Intressant!
Hela långa dagen var vi och njöt av vår tillvaro på stranden. Men när klockan blev sådär ca 14.15 började solen gå i moln. Amerikanarna tyckte att vi skulle röra oss hemåt.
Okej, jag var absolut helnöjd med dagen och hakade på. På väg upp från stranden uppenbarade sig en rektangulär liten bit av himmelen skänkt.....en glassbil med italiensk glass!!! Mumma!!! Perfekt placering precis när man kom upp från stranden. Nu skulle det ätas glass!! Och kvinnan som sålde glassen var en sprudlande glad kvinna. Hon kvittrade och strålade där inne i bilen. Det enda bekymret hon hade var att James glasögon var fulla av sand.... "Stör inte det dig?" frågade hon James. "Nä, det sitter ju på utsidan av glasögonen så det är ju inte i mina ögon"...sa James som är en riktigt bekymmerslös prick =)
Kvinnan hade sååååå gärna velat rengöra dessa glasögon vill jag lova....det kliade i fingrarna på henne....hihihi..
När vi gick därifrån bad jag henne att få ta ett kort på henne. Det ställde hon gärna upp på:
 Här är hon!! Se bara vilken lycklig själ! Underbart!! Det smittar ju liksom av sig. hihi..

När vi sedan gick upp för att leta reda på busshållplatsen blev vi varse att vi var ett gäng studenter med ett RIKTIGT FLYT!! Bussen som skulle ha gått för ca 1 minut sen var lite sen...och detta var den sista bussen vi kunde ta för att hinna med nästa buss i Geelong som var den sista hem till Ballarat....Jisses!! Snacka om flyt!!!!
Så efter en liten stund kom bussen och vi hoppade på och kände oss väldigt lyckligt lottade som hade haft sån flyt hela denna dagen egentligen. Tack snälla för det!
Så vi hann alltså med nästa buss i Geelong också. Väl på den tog den tidiga uppstigningen denna morgon ut sin rätt och vi halvdåsade till allihopa tror jag.
När vi hoppade på denna bussen sa jag till Maggie och Allison: "Undra om jag ska spela lite dum turist och fråga om han kanske kan stanna utanför universitet och släppa av oss där?" Jag hade nämligen uppmärksammat på morgonen att bussen körde upp och förbi universitetsområdet på vägen från stan.
"Gör det!" sa tjejerna. Så jag frågade honom "finns det en busshållplats utanför universitetet?". "Ja" svarade busschauffören vänligt. Jag hade nog inte förväntat mig ett ja (är van vid att de flesta svenska busschaffisar inte alltid är direkt tillmötesgående när det kommer till att stanna där inte deras schema säger att de ska stanna...) så jag blev alldeles paff och sa bara "vad bra!". Satt sedan på bussen och funderade över om han förstått att vi ville hoppa av vid detta stoppet....hehehe...men jag tänkte att det hade han nog förstått.
När vi närmde oss stoppet frågade jag dock honom igen om vi kunde hoppa av där.... "Inga problem" sa han.
Och så blev vi avsläppta med gångavstånd till campus där vi bor! Perfekt! Snäll busschaufför! Men de är faktiskt generellt sett väldigt vänliga ALLA människor i denna stan. Härligt!

Efter en kort promenad var vi så hemma igen efter en helt fantastiskt skön dag på stranden! Jag tackade mina amerikanska vänner för dagen och gick in till mig.... sen blev det en dusch, lite mat och en film....Klockan 00.15 var jag helt förbi...ögonen gick i kors. Dags att krypa till kojs efter en lååååång med härlig dag!!
Godnatt!!