missfritz

Ja ni....var ska man börja....!?

Efter att ha haft en fantastisk sista kväll med gänget så började dagen efter väldigt lugnt.
Jag kunde hinna med två snorkelturer på ön innan jag båten skulle gå in mot Semporna igen (fastlandet).
Men denna dag var inte lika strålande solig som dagen innan.... vem vet...kanske grät även himmeln för att jag nu var tvungen att lämna denna fina ö??
I vilket fall så seglade molnen in och plötsligt började det regna....
Mel skulle denna dag friska upp sina kunskaper på sitt gamla dykarcertifikat, så hon fick glatt hoppa i båten och ge sig iväg ut i regnet....men Mark och jag satt kvar och konstaterade att vi hade det rätt bra under taket vid matplatsen. =)

Lagom till andra rundan så klarnade dock himlen upp....ja, men det är väl klart att jag måste ta mig en sista snorkeltur innan jag åker!! Även om det aldrig kan toppa snorkelturen dagen innan  med alla de stora sköldpaddorna! Så vi åkte iväg alla tre.  Mark, Mel och jag. (Mel skulle göra 3 dyk denna dag och dykarna åkte med samma båt som snorklarna..) Det var väldigt harmoniskt och lugnt att snorkla runt på det ställe vi blev avsläppta på....inte en enda stinger! (små brännmaneter..) Så jag snorklade glatt runt och tittade på "Doris"-fiskar...ni vet Doris i "Hitta Nemo"!? ....m.m. Tills plötsligt.....nämen! "Vem var det som petade på mig??"....efter att ha simmat runt i cirklar en stund konstaterade jag att ingen var där!? Men mindes då att jag sett en fisk stirra finurligt på mig strax innan..... var det den som bet mig?? Inte vet jag....men något var det, och det gjorde ju inte ont. Men det räckte för att se till att skrämma bort mig och hålla mig till gruppen igen i alla fall =)
Så om det var fiskens skrämseltaktik så lyckades han/hon ....hihihi...

Väl tillbaka på Uncle Changs efter snorklingen så frågade jag när båten skulle åka in mot Semporna?
"Oh, they are gonna drink coffee and relax first....you have time to take a shower....no stress!", sa de avkopplade människorna på Uncle Changs. Passade mig utmärkt! Så jag gick in till Mel och Marks nya rum...(de bytte till ett parrum när jag nu skulle åka.. och vi var ju utcheckade från det gamla rummet..) och tog mig en dusch i lugn och ro... ja, något annat kan man inte påstå att det GICK att göra... den duschen hade inte speciellt mycket tryck i munstycket. För att överhuvudtaget kunna få till en samlad stråle som faktiskt kunde skölja ut lite av schampoot i håret så fick jag hålla upp slangen, sträcka på den och sedan luta den nedåt så att vattnet faktiskt träffade mig också....hehehehe....nåväl...sidospår...
När jag precis torkat mig hör jag Mark utanför...."de börjar bli klara för att åka nu Lina så hur går det för dig?"
"Shit!! VA??" Jag var ju helt inställd på att det skulle ta lååååång tid innan vi skulle åka!!
...och NEJ!!, jag duschade inte i hundra år, vilket många som känner mig nu genast antog.... Jag är försiktig med vattnet när jag är i länder där det är svårt att få tag på färskvatten!
I vilket fall fick jag en väldans fart.....ingen insmörjning här inte! Även om huden på ryggen brände...
Så kom receptionisttjejen som lovat mig den lååånga tiden....."Are you ready miss?"
Så såg hon mig.....stå där och kränga ett linne över huvudet och kämpa för att få ihop allt och inte glömma något... "I help you!"
Så vi bara rafsade ihop allt och i förbifarten tog jag med mig en av de uuunderbart goda små bollarna (som havrebollar fast gjorda på kondenserad mjölk och utan havre =) ) från fika-fatet och kramade snabbt de finska paret (som kommit på morgonen...ja, det var samma finska par som vi träffade i på djungelturen!! Kul!) Sami och Anni hejdå och Mark förståss....men jag hittade inte Mel...
Hopp ner i båten....och ner med alla grejerna bara....tjofs!
Det visade sig att ett annat ungt svenskt par hade ett flyg att passa...det var därför det plötsligt blev så bråttom! Hur de nu kunde komma på det bara sådär.... men men.
När jag satt där i båten och vinkade hejdå till alla....så såg jag plötsligt Mel dyka upp där på bryggan. Åh, vilken tur!! Jag slängde iväg en slängpuss till henne och hon visade med ett kroppsligt gestikulerande <vi mailar varandra>...tummen upp!! Det blir toppen!

Så med ett vemod i hjärtat lämnade jag min härliga nyfunna vänner Mel och Mark och alla de andra på ön och nu var det dags att ge sig av...Kändes helt plötsligt inte alls lika roligt att åka till Australien som det känts innan.... =(

Väl i land i Semporna smög jag in på en toalett för att försöka få på mig lite lotion på kroppen och för att fixa till håret lite...hann ju liksom inte riktigt färdigt innan....hihihii...
Sen packade jag på mig alla väskorna (läs: tre) och gick mot busstationen. Hade gott om tid så jag stannade på caféet med de stora juiceglasen och unnade mig! (för det ska man eller hur Kusse!? =) )
Sen gick jag vidare till bussen.... inga problem så långt. Så frågade jag där: "När är denna bussen framme i Kota Kinabalu "KK"? I have a flight to catch"...."five o'clock miss". Okej!? De sa ju kl.04.00 till mig igår!?
Nåväl....jag hinner ändå med planet kl.06.05. Det löser sig säkert.....men med en liten olustig känsla i magen hoppade jag på bussen.... vad annars kunde jag göra?? Det gick ju inget flyg så här sent på kvällen upp till KK och flygplats finns det inte ens i Semporna utan i Tawau. Och det är en bra bit bort...
Nåväl...det är bara att hoppas på att resan går fort och att vi är framme i tid.

På bussen kom sedan en tjej och tog biljetterna. Jag frågade henne: "At what time do we get to KK?". "Around five thirty miss"......What!!!! "You have a flight!" ....ja, det stämde ju. Ryktet hade spridit sig.
Shit alltså.... vad skulle jag göra nu?? ...men som sagt. Vad hade jag att välja på??
Klockan var 19.30 på kvällen och klockan 06.05 följande morgon gick mitt plan....det finns ju inget annat sätt att ta sig till KK just nu. Så det blev till att snällt sitta kvar och hoppas på det bästa. Men i magen låg oron och skvalpade....
Bussen var ny och fräsch. De var väldigt stolta över dessa nya bussar och detta bolag! Den hade aircondition och allt! ....men varför hålla sig till en lagom nivå när man kan ha det iiiiiiiiskallt!!!? Så fullt blås med iskall luft...kanske är detta lyx för malaysier eftersom de aldrig får det kallt....men för mig....usch!
Jag fick försöka palta på mig allt jag hade i min lilla ryggsäck i klädväg...bytte helt plötsligt religion och virade halsduken runt huvudet som en slöja....brrrr.... och SOM jag frös hela den natten. Det gjorde det svårt att sova. Som om inte oron för att hinna i tid till flyget spelade sin roll i det spelet!

När vi åkt i några timmar stannade vi plötsligt.... "men kom igen nu!! Jag har bråttom!! KÖR!!"...tänkte jag tyst för mig själv. När jag tittade ut ur fönstret såg jag att det var en poliskontroll. "Jaha".
Busschauffören gick ut, tände en cigg (jösses vad alla röker i tid och otid i detta land) och visade upp sitt körkort för en polis. Sen gick han runt hörnet och slog en sjua.
"tick tack tick tack"....tiden går...
Så kör plötsligt en jeep-aktig bil upp innanför bussen. En polis hoppar ur bilen och kvar sitter två personer. En man och en kvinna. Det skulle snart visa sig att det var något som inte stod rätt till här.... poliserna började prata med mannen... sedan lyste de honom i ansiktet med en ficklampa....så kollade de baggageluckan....så höjde de rösten åt honom....så fick han kliva ut och bli muddrad.... jösses! Värsta dramat så här mitt i natten!!
Vår busschaufför kom tillbaka och vi kunde åka. Undra hur det gick för mannen och kvinnan!? Och undra vad de hade gjort för fel?

Bussturen fortsatte och jag slumrade till lite i omgångar... men kl.04.45 så kunde jag inte sova längre..
Var vi framme snart? 5 min gick.... nu då? 5 min till....men nu MÅSTE vi vara framme väl?? Jag började minst sagt känna mig som "åsnan" i "Shrek".... "Are we there yet??"
Klockan blev 05.00.....kom igen då!! Var framme nu!!
Nejdå...vi skulle stanna och släppa av en familj mitt i natten längs vägen och de hade en massa kartonger som skulle lastas ut....."snälla, kom igen nu!!"
Kände mig som en dålig, egoistisk människa för att jag bara brydde mig om mig själv och att JAG skulle gå först...men stressen var nu djupt rotad i hela mig.
Kl.05.30 ca stannade bussen på centralen i KK.
FORT NU....uuuuut skulle jag! Jag hämtade min stora väska och började febrilt spana efter en taxi...
"Where are you going miss?". "to the airport...and FAST!"
Jag blev instuvad i en taxi...det skulle kosta 45 RM = ca 90 sek. Mycket DYRT för detta landet, men just nu hann jag inte bry mig om det. Okej, bara köööööör!!
Vilken flygplats skulle jag till undrade chauffören... vilken flygplats???? Jag hade ingen aning att det fanns TVÅ!!
"Till den som flyger inrikes till Kuala Lumpur och flygbolaget är Malaysian Airlines..." Jag vet inte om han förstod men han började köra....
"Tror du att jag hinner? Är det långt dit??"...
"Långt", sa han..... "Shit...igen!!"... och sedan sa han "I will try"...och han körde på bra!
Men det var inte riktigt sanning att det var långt. Det tog ca 15 min dit.
Så ca kl.05.50 steg jag in på flygplatsen och letade febrilt efter vart jag skulle ta vägen...
Jag blev skickad till en annan desk för incheckning än den som det skulle varit...
...men ack! "Oh, Kuala Lumpur.... no, sorry. Check-in close 45 min before departure miss.".....
RACKARNS RABARBER....för att uttrycka det MILT!
"Is there no way I can board??", försökte jag med det sista lilla hoppet som levde kvar hos mig...
"No, sorry miss"
Där tog lyckan slut.

Jag blev uppskickad till flygbolagets kontor för att boka om min biljett...."det här kommer att kosta tänkte jag"...
En trevlig man tog emot mig där och började kolla efter nya flyg. Det skulle gå ett till Kuala Lumpur om bara ca 2 h igen. Oh vad bra! ...men! Jag hade fortfarande en transfer i KL (Kuala Lumpur) som skulle ta mig ner till Melbourne sen...och den skulle jag också missa hur jag än gjorde. Jaha.
Han letade vidare.... okej. Jag blev ombokade till ett flyg kl.17.30 från KK och skulle sedan flyga vidare från KL kl.21.35 och skulle landa i Melbourne på måndag morgon (14:e....alla hjärtans dag) kl. 08.00 på morgonen.
Åååh nej!!....någon representant från min skola i Ballarat ska ju hämta upp mig från flygplatsen i Melbourne ikväll...och nu var det söndag och inget kontor i Ballarat är öppet....hur ska jag nu förmedla detta till dem?
Trött, modstulen, uppgiven och orolig tog jag mina nya biljetter och begav mig ner till flygplatsen "main hall".
Jag fick helt enkelt försöka skicka skolan ett mail och hoppas på att de inte skulle bli alltför arga på mig....=/
Förresten....jag behövde inte betala något för ombokningen av biljetten....inte där och då i alla fall. Så jag hoppas att det inte dyker upp en faktura hemma hos dig mamma!!
Jag hade väldigt lite batteri kvar i min dator. Så det blev till att snabbt skicka iväg ett mail till skolan.
Mitt mantra löd nu "Hoppas de inte blir arga, hoppas de inte blir arga!!"

Så där satt jag sedan....urtrött i en väntsal på KK:s flygplats. Kl.06.00 på en söndagmorgon. Det blev en låååång väntan.
Men väl på planet sedan så flöt allt på. Även bytet i KL funkade bra! Och jösses vad mycket människor som sedan skulle med planet till Melbourne!! Jag hade ju vant mig vid inrikesflyg...men nu var det dags för utrikes.
Nattflyg. Dålig sömn igen.

Kl.08.00 den 14 feb (alla hjärtans dag) var jag framme i Australien och Melbourne. Som jag redan listat ut fanns där ingen representant från min skola....men andra skolor var där....rackarns!
Jag fick helt enkelt fixa detta själv...
Jag kollade upp varifrån shuttlebussarna till Ballarat gick och såg att nästa skulle gå om ca 1 h. Det skulle kosta 30 AUD (alltså ca 200 kr).
Ja, det var ju bara att bita i det sura äpplet...
Jag satte mig på ett café i väntan....beställde en chailatte....svindyrt! Men det var den godaste latten jag nånsin druckit!
Blev i vilket fall VÄLDIGT påmind om att jag nu inte längre befann mig i ett billigt land...snarare i ett DYRT sådant!

Shuttlebussen tog mig i alla fall till Ballarat, i sällskap med några äldre damer och några män.
Hmmm...ingen ungdomsstad jag ska till eller??
Väl i Ballarat så fick jag sedan ta en lokal buss till universitet. Men människor är öppna, pratsamma, trevliga och hjälpsamma här i Australien i alla fall!
Pratade med en kvinna inne på centralen som också var lärare, kul!
Sen blev jag visad till vilken buss (nr.10) och varifrån den skulle gå. Kanon!
Ca kl.14.30 var jag så till sist framme vid universitet i Ballarat. Pjuh! Vilken resa!!
Nu gällde det bara att hitta vart på skolan jag skulle ta vägen....
Efter lite sökande blev jag visad rätt. Trött av sömnbrist, från att ha burit tunga väskor och på att resa runt landade jag inne på internationella kontoret på Ballarat University.
"Hello dear! Wow, what a burden!" Ja, verkligen. "Sit down and catch your breath, dear! You must have come a long way!?" "OH YES!"...de skulle bara veta... =)

Från den stunden så har pusselbitarna trillat på plats igen. Och jag är numera inackoderad på skolan, har fått mitt eget rum, fått internet till att funka, har köpt ett Aussie SIM-kort som inte fungerar i min telefon för den är operatörslåst...suck... och lärt känna några av utbytesstudenterna (vi bodde i samma hus ett helt gäng av oss från i måndags till idag) och har fått flytta in i det "riktiga" huset jag nu ska bo i och idag lärt känna mina nya "huskompisar" och vi har lekt, ätit pizza och kollat på "aussierulesfotball" "AFL".
Vi har även blivit välkomnade av skolan och haft lite information både i onsdags och torsdags för alla internationella studenter. Tal, mat och prat om lite smått och gott. =)
Har även blivit inskriven på enheten för "Education", alltså på min sektion. Så nu är jag en student på University of Ballarat! Har studentkort med bild på och allt. =)

Men nu har ni fått mer än nog av mig....även om ni helt avgör själva om ni vill läsa här eller inte...hihihi...
Men så här långrandig ska jag förhoppningsvis inte vara mer. Nu är jag ju med på tåget igen. Bloggen är uppdaterad t.o.m. idag. Nice!

Lev nu väl och ha det så gott mina nära och kära!
Så hörs vi....
Hasta la vista!