missfritz

I Måndags skruvades tiden plötsligt tillbaka en sisådär 160 år. Asfalterade vägar förvandlades till jord- och grusbelagda gator, shoppingcentren hade delats upp i smedjor, en bank, postkontor och små butiker som juvelbutiken, leksaksbutiken, godisaffären, läderbutiken och så vidare. Inte en bil syntes så långt ögat kunde nå, istället hördes lädertömmar, rasslande betsel och knarrande trähjul från de vagnar som drogs fram på gatorna av muskulösa, frustande men ack så magnifika, arbetshästar. Bostadshus hade förbytts mot låga tältliknande byggnader, elektriciteten var numera levande ljus och öppna brasor och i skolan var det inte längre tal om kulspetspennor eller ens blyerts. Nej, en penna med metallspets och bläck var nu melodin och skrivstil och disciplin stod på dagordningen.

Vid vattendragen vaskade män med sina pannor och djupt ner i gruvor under jorden slet män och pojkar dag som natt i jakten på den blänkande klump som skulle kunna innebära en skillnad mellan en fattig eller en rik tillvaro för den lycklige upptäckaren. Året var nu 1853 och i Ballarat var GULDrushen i full blomstring.

Oroa er nu inte. Jag har inte blivit galen. Jag har dock äntligen tagit mig till den populäraste och största attraktionen här i Ballarat kallad: Sovereign Hill. Detta är en liten ”stad” uppbyggd för att efterlikna Ballarat som staden såg ut just runt år 1850-1855 (ca) när guldrushen var som störst här i trakten. För er som vet vad High Chaparall är så påminner Sovereign Hill väldigt mycket om vår Småländska lilla ”vilda västern”-stad. Med den skillnad att denna stad inte skildrar USA och vilda västern utan istället ett samhälle under 1850-talet när guldrush var det som lockade folk hit.

Jag och Tessa äntrade staden ca kl.11.30 och gick därifrån ca kl.17.00. Vi hade då hunnit med att både sitta i skolbänken och skriva skrivstil, se en teaterföreställning, vaska guld i ån, se ”rödkappornas” (armén: ”redcoats”) marsch och salut, lyssnat på gatumusikanternas sång och musik med sina banjos och dragspel, samt köpa godis i godisaffären, besöka smedjan, se en flera-hundratusentals-kronor-värd-guldtacka ta form samt gjort ett besök nere i gruvan långt under marknivå där vi fick svaret på frågan: ”Vad är det mest värdefulla som du kan ta upp ur en gruva?”. Svaret på den frågan var inte detsamma innan vi åkte ner i gruvan som när vi kom upp igen kan jag lova! Innan tänkte jag….”hmmm…han måste ju mena guld förståss!” Men efter att ha bevittnat hur det gick till när 17 män blev fångna under marknivå , i en mörk, kall och fuktig gruva när den kollapsade under 1850-talet, var mitt svar på frågan något helt annat när jag kom upp till marknivå och såg ljuset igen. ”Ett människoliv förståss!!”

  Den lilla staden     Spelemännen

 Barhäng á la 1850-tal.    Räddning av "liten fågel hängandes i ena benet i ett litet snöre"- pågår.

 Klädaffären, herravdelningen        Tidsenligt klädda personer

 Godistillverkning      Byn

 Soldaterna "redcoats" på inmarsch i stan.      Tessa i skolbänken

 Även barnen var klädda i dåtidens kläder.     Guldvaskning pågår.

 Jag hittade en egen liten guldklimp att spana på....hehehehe....      Ledsen familjen, men hittade inget guld som kan göra oss rika, det lilla spån eller flis som vi vaskade fram gick knappt att skåda med bara ögat.....

 Godisaffären. Mums!     Huvudgatan i staden sedd ovanifrån.

Det var en väldigt trovärdig och välbyggd liten stad som blivit skapad där inne på Sovereign Hill. Alla människor som ”jobbade” där (frivilliga som betalda) var även klädda tidsenligt och agerade tidsenligt, vilket gjorde det till en ännu mer total och genuin upplevelse att besöka Sovereign Hill. Ja, jag tror minsann att jag åtminstone fick ett hum om hur det faktiskt kunde ha varit att leva på den tiden.

När vi sedan steg ut genom dörrarna från denna stad var vi två trötta damer som var nöjda och belåtna med dagen. Nu plötsligt väntade livet som det såg ut 160 år senare….jösses så gammal jag blev helt plötsligt! Inte konstigt att jag var trött! Därför kröp jag också ganska nöjt i säng och sussade gott den kvällen, efter en upplevelserik dag.