Uncle Tan's Wildlife cruise......wow!
Hej igen allihopa!!
Oj oj oj..... jag vet inte riktigt vart jag ska börja denna gång!
Det har hänt såååå mycket de senaste dagarna!!
När jag landat i Sandakan på Östra Borneo...var planen att ta sig in till Sandakan och sen se om jag kunde boka på mig på touren med Uncle Tan's Wildlife tour.... men så träffade jag en australiensiska vid rullbandet där man hämtar ut sina väskor och plötsligt satt vi i en taxi på väg ut till Uncle Tan's Wildlife center....
Och vilken tur jag hade! Det fanns platser kvar på touren nästa morgon och jag checkade in i ett "longhouse" vilket är ett typiskt boende även för malayer här nere.
Så en natt där med en kall dusch (fick köra en gammal Daniel Kasunic och sjunga "jag är en liten prinsessa!" med en "high pitch"....hihihihi...) och lite relax ute vid denna underbara plats med små hyddor, trevlig personal och mat inkluderat, så skulle vi lämna centret dagen efter kl.14.00 ca.
Men eftersom jag fick ändra mina planer lite snabbt så hade jag plötsligt inga kontanter kvar...(skulle ha tagit ut i Sandakan= en stad, nu var jag ute i bushen...) men Katherine, australiensiskan jag träffade på flygplatsen var snäll och lånade mig lite pengar så jag kunde betala hela touren... (390 RM = 780 kr ca. Saknade dock bara 80 kr). Så dagen efter blev jag tvungen att åka in till Sandakan med "the local bus" som är billig men tar tid...kostade mig hela 7 kr och tog ca 45 min in till stan... där tog jag ut pengar och gjorde en stadsvandring (inte med guide utan på egen hand)...men så på vägen hem ville taxichaufförerna ha alldeles för mycket pengar...så jag tänkte att jag tar bussen igen för då hinner jag precis....MEN...självklart går inte bussarna efter tidtabell här!!
Så bussen hem tog hela 1h 30 min!!! Han tankade....körde aaassakta...plockade upp folk,...väntade.....Jösses vad jag satt och blev stressad och svettades på bussen!! Tänk om de skulle åka ifrån mig!!!!??
Sista biten till Uncle Tan's center SPRANG jag!!!
Väl där så var allt lugnt....killen i receptionen tittade på mig och sa bara: "Hello!" med ett leende...
Pjuh! Jag hann!
Hann t.o.m. med lunch innan vi fick en genomgång innan vi åkte iväg.
Nu var det dags att åka ut i djungeln!!! Jihooooo!! Here we go!! =)
Två små shuttle bussar med 3 aussiekillar (unga. Adrian, Tim & Ben), 1 finskt par (Anni och Sami), 1 dansk familj (Stina, Daniel, Anton plus två pojkar till), 1 aussiepar (Melanie och Mark) och jag & Katherine hoppade glatt in i bussarna och en timma senare var vi framme vid Kinabatangan river där båtarna väntade på oss.
På med flytvästar (!) och iväg!
Det tog ca en timma ut till våran campsite där personalen väntade på oss....
Men innan dess.....såg vi en del fåglar, men framför allt!! En orangutang med sin bebis högt upp i ett träd! =)
Nu började wildlife spottingen!! =)
Väl iland så blev vi tilldelade oss hyddor som stod på pålar...vilket var tur för vi hade redan fått veta att tidvattnet just nu är väldigt högt i floderna! Så en del av spångarna låg under vatten. Men det verkade inte så farligt. Personalen sa att det kan hända att vi inte kan utfärda hela programmet pga vattennivån...men vi fick helt enkelt vänta och se.
Uncle Tan's Wildlife tour skulle vara i 3 dagar och två nätter och innebar flera olika båtturer på floden där man letade efter djur i träden längs med floden och två vandringar i djungeln runt vår campsite. Det handlade om både natt och dagturer. Kul!
"Welcome to the jungle!!!"
Det började med en massa myggbett!! "Malaria, dengue, malaria"....ekade i mitt huvud... så på med långbyxor och långärmat och myggmedel!! ...och nu snackar vi i en miljö där luftfuktigheten är helt GALEN och det är ca 30 grader varmt!!! Så om jag svettades??? - JA, litegrann kan man säga! =)
Men en annan svenska vi träffat tidigare hade redan varnat mig för att man inte åker dit för att vara fräsch...allt blir fuktigt klibbigt och man stinker svett....så bara inse och acceptera den faktan! =)
Efter första dagens Night Safari i båt på floden!....häftigt!! ...och en natt ute i en hydda på en madrass med endast ett myggnät och en tunn filt, i en öppen hydda utan dörrar, med råttor som tog sig in i hyddan och letade efter mat i min ryggsäck!! Ja, det är sant!! Jag har råtthål i mitt skyddsfodral till min stora ryggsäck nu! (Personalen sa att man skulle lägga all sorts mat eller så man hade med sig i en stor plasthink i matsalen...och jag hade ingen mat i ryggsäcken men det låg kvar en kartongbit från en choklad jag ätit för några dagar sen...kanske var det den lukten den lilla råttan kände?? Ingenting annat hände med mina grejer....det blev bara ett hål i mitt skyddsfodral till ryggsäcken som sagt....men gissa om jag var lite skakig när jag skulle öppna väskan för att se om råttan var kvar i ryggsäcken!!!???)
Ja, efter denna natt med dålig sömn, i hettan, omringad av vatten och illaluktande så var jag inte så pepp längre....därför funderade jag på att åka hem redan dag 2..... det gjorde det finska paret!
För vi trodde inte att vi skulle kunna göra nattvandringen eftersom vattennivån nu hade stigit ytterliggare!!! Mel och Mark (aussie-paret) hade blivit tvungna att flytta ut från sin hydda och upp till matsal 1 tillsammans med den danska familjen.....så lite modstulen satt jag där och tvekade....ska jag stanna eller åka????
"Should I stay or should I go???".....
...to be continued.... =)
Pussar och kramar från en djungeldoftande tjej!
Oj oj oj..... jag vet inte riktigt vart jag ska börja denna gång!
Det har hänt såååå mycket de senaste dagarna!!
När jag landat i Sandakan på Östra Borneo...var planen att ta sig in till Sandakan och sen se om jag kunde boka på mig på touren med Uncle Tan's Wildlife tour.... men så träffade jag en australiensiska vid rullbandet där man hämtar ut sina väskor och plötsligt satt vi i en taxi på väg ut till Uncle Tan's Wildlife center....
Och vilken tur jag hade! Det fanns platser kvar på touren nästa morgon och jag checkade in i ett "longhouse" vilket är ett typiskt boende även för malayer här nere.
Så en natt där med en kall dusch (fick köra en gammal Daniel Kasunic och sjunga "jag är en liten prinsessa!" med en "high pitch"....hihihihi...) och lite relax ute vid denna underbara plats med små hyddor, trevlig personal och mat inkluderat, så skulle vi lämna centret dagen efter kl.14.00 ca.
Men eftersom jag fick ändra mina planer lite snabbt så hade jag plötsligt inga kontanter kvar...(skulle ha tagit ut i Sandakan= en stad, nu var jag ute i bushen...) men Katherine, australiensiskan jag träffade på flygplatsen var snäll och lånade mig lite pengar så jag kunde betala hela touren... (390 RM = 780 kr ca. Saknade dock bara 80 kr). Så dagen efter blev jag tvungen att åka in till Sandakan med "the local bus" som är billig men tar tid...kostade mig hela 7 kr och tog ca 45 min in till stan... där tog jag ut pengar och gjorde en stadsvandring (inte med guide utan på egen hand)...men så på vägen hem ville taxichaufförerna ha alldeles för mycket pengar...så jag tänkte att jag tar bussen igen för då hinner jag precis....MEN...självklart går inte bussarna efter tidtabell här!!
Så bussen hem tog hela 1h 30 min!!! Han tankade....körde aaassakta...plockade upp folk,...väntade.....Jösses vad jag satt och blev stressad och svettades på bussen!! Tänk om de skulle åka ifrån mig!!!!??
Sista biten till Uncle Tan's center SPRANG jag!!!
Väl där så var allt lugnt....killen i receptionen tittade på mig och sa bara: "Hello!" med ett leende...
Pjuh! Jag hann!
Hann t.o.m. med lunch innan vi fick en genomgång innan vi åkte iväg.
Nu var det dags att åka ut i djungeln!!! Jihooooo!! Here we go!! =)
Två små shuttle bussar med 3 aussiekillar (unga. Adrian, Tim & Ben), 1 finskt par (Anni och Sami), 1 dansk familj (Stina, Daniel, Anton plus två pojkar till), 1 aussiepar (Melanie och Mark) och jag & Katherine hoppade glatt in i bussarna och en timma senare var vi framme vid Kinabatangan river där båtarna väntade på oss.
På med flytvästar (!) och iväg!
Det tog ca en timma ut till våran campsite där personalen väntade på oss....
Men innan dess.....såg vi en del fåglar, men framför allt!! En orangutang med sin bebis högt upp i ett träd! =)
Nu började wildlife spottingen!! =)
Väl iland så blev vi tilldelade oss hyddor som stod på pålar...vilket var tur för vi hade redan fått veta att tidvattnet just nu är väldigt högt i floderna! Så en del av spångarna låg under vatten. Men det verkade inte så farligt. Personalen sa att det kan hända att vi inte kan utfärda hela programmet pga vattennivån...men vi fick helt enkelt vänta och se.
Uncle Tan's Wildlife tour skulle vara i 3 dagar och två nätter och innebar flera olika båtturer på floden där man letade efter djur i träden längs med floden och två vandringar i djungeln runt vår campsite. Det handlade om både natt och dagturer. Kul!
"Welcome to the jungle!!!"
Det började med en massa myggbett!! "Malaria, dengue, malaria"....ekade i mitt huvud... så på med långbyxor och långärmat och myggmedel!! ...och nu snackar vi i en miljö där luftfuktigheten är helt GALEN och det är ca 30 grader varmt!!! Så om jag svettades??? - JA, litegrann kan man säga! =)
Men en annan svenska vi träffat tidigare hade redan varnat mig för att man inte åker dit för att vara fräsch...allt blir fuktigt klibbigt och man stinker svett....så bara inse och acceptera den faktan! =)
Efter första dagens Night Safari i båt på floden!....häftigt!! ...och en natt ute i en hydda på en madrass med endast ett myggnät och en tunn filt, i en öppen hydda utan dörrar, med råttor som tog sig in i hyddan och letade efter mat i min ryggsäck!! Ja, det är sant!! Jag har råtthål i mitt skyddsfodral till min stora ryggsäck nu! (Personalen sa att man skulle lägga all sorts mat eller så man hade med sig i en stor plasthink i matsalen...och jag hade ingen mat i ryggsäcken men det låg kvar en kartongbit från en choklad jag ätit för några dagar sen...kanske var det den lukten den lilla råttan kände?? Ingenting annat hände med mina grejer....det blev bara ett hål i mitt skyddsfodral till ryggsäcken som sagt....men gissa om jag var lite skakig när jag skulle öppna väskan för att se om råttan var kvar i ryggsäcken!!!???)
Ja, efter denna natt med dålig sömn, i hettan, omringad av vatten och illaluktande så var jag inte så pepp längre....därför funderade jag på att åka hem redan dag 2..... det gjorde det finska paret!
För vi trodde inte att vi skulle kunna göra nattvandringen eftersom vattennivån nu hade stigit ytterliggare!!! Mel och Mark (aussie-paret) hade blivit tvungna att flytta ut från sin hydda och upp till matsal 1 tillsammans med den danska familjen.....så lite modstulen satt jag där och tvekade....ska jag stanna eller åka????
"Should I stay or should I go???".....
...to be continued.... =)
Pussar och kramar från en djungeldoftande tjej!
Kuching - Sarawak till Sepilok (utanför Sandakan) - Sabah. Från väst till öst.
Så har jag då dragit vidare mot nya äventyr!
I söndags var vi ute på en rivercruise strax utanför Kuching. Vi hade en oerhörd tur!!
Vi hade bokat en tour på floden där man hade med en väldigt erfaren och duktig guide och en riktigt duktig båtförare. Båtturen tog ca 3 h och man skulle få CHANS att se näsapor "Proboscis monkey", Irrawaddy delfinen, krokodiler och fireflies (eldflugor). Guiden gjorde väldigt tydligt från början att det inte är säkert att man får se någonting. Floden är hög (vattennivån stiger) under denna perioden vilket gör det svårt att se krokodiler som gärna vilar på sandbankerna. Men vi hade som sagt TUR!! Vi såg 3 av de 4!! Guiden sa att "you must have brought luck with you!" för oftast ser de inte så många av de fyra arterna.
Vi såg alltså Irrawaddy delfinen! Inte jättenära, och inte heller ansiktet på den. Men vi såg tydligt att det var en delfin och vi såg flera stycken. Kul!! =)
Sen såg vi proboscis monkeys! Vilka konstiga men häftiga, annorlunda apor! En stor konstig näsa och när de skrek på varandra lät de väldigt nasalt. Jag filmade detta djungelljud med "pratande" apor....tydligen var det en hona som surnade till när en annan apa försökte ta hennes unge. Det hördes när hon blev sur kan jag lova! =)
Dessa apor lever nära vattnet i mangrooven som växer vid floden då de äter frukterna på de träden. Därför är det lätt att se dem från båten på floden. Guiden berättade också att frukten de äter innehåller mycket "jäst" den jäser så att säga....det är därför de får så uppblåsta och gasiga magar. Så de är alltså inte feta och övergödda.
Vi såg inga krokodiler som sagt....men vi avslutade med att få se fireflies lysa upp den mörka natthimlen vid "riverbank":en...mycket vackert!! =)
Over and out =)
I söndags var vi ute på en rivercruise strax utanför Kuching. Vi hade en oerhörd tur!!
Vi hade bokat en tour på floden där man hade med en väldigt erfaren och duktig guide och en riktigt duktig båtförare. Båtturen tog ca 3 h och man skulle få CHANS att se näsapor "Proboscis monkey", Irrawaddy delfinen, krokodiler och fireflies (eldflugor). Guiden gjorde väldigt tydligt från början att det inte är säkert att man får se någonting. Floden är hög (vattennivån stiger) under denna perioden vilket gör det svårt att se krokodiler som gärna vilar på sandbankerna. Men vi hade som sagt TUR!! Vi såg 3 av de 4!! Guiden sa att "you must have brought luck with you!" för oftast ser de inte så många av de fyra arterna.
Vi såg alltså Irrawaddy delfinen! Inte jättenära, och inte heller ansiktet på den. Men vi såg tydligt att det var en delfin och vi såg flera stycken. Kul!! =)
Sen såg vi proboscis monkeys! Vilka konstiga men häftiga, annorlunda apor! En stor konstig näsa och när de skrek på varandra lät de väldigt nasalt. Jag filmade detta djungelljud med "pratande" apor....tydligen var det en hona som surnade till när en annan apa försökte ta hennes unge. Det hördes när hon blev sur kan jag lova! =)
Dessa apor lever nära vattnet i mangrooven som växer vid floden då de äter frukterna på de träden. Därför är det lätt att se dem från båten på floden. Guiden berättade också att frukten de äter innehåller mycket "jäst" den jäser så att säga....det är därför de får så uppblåsta och gasiga magar. Så de är alltså inte feta och övergödda.
Vi såg inga krokodiler som sagt....men vi avslutade med att få se fireflies lysa upp den mörka natthimlen vid "riverbank":en...mycket vackert!! =)
Over and out =)
Fler bilder på orangutangerna
så här nära kom en av orangutangerna!! WOW!! Denna honan hade dessutom en liten bebis med sig på ca 2 år. =) Sååå häftigt!!Några orangutangbilder....från Semenggoh
Bako National Park och Kuching sightseeing
Detta blir ett väldigt kort inlägg då klockan är ca 2.00 på natten här nu.....tiden bara rinner iväg och jag hinner liksom inte med....hihihihi....ja, jag vet vad ni alla tänker: "Det är inte ovanligt i hennes värld"....må så vara sant =)
I vilket fall....
Efter att ha varit och tittat på Orangutangerna behövde vi en dag för att återhämta oss och ta in dessa intryck. Så vi tog en lugn dag här i staden. Igår gav vi oss dock iväg i ottan kl.06.40 för att ta oss till bussen som sedan skulle ta oss till Bako National Park. På denna buss mötte vi ett svenskt par (Ingela och Örjan) och en Aussie-guy vid namn Mark Pugh. Vi tog följe med dessa till Nationalparken. De var alla MYCKET trevliga! Härligt!! =)
Efter en guppande båttur i en liten motorbåt ut till nationalparken fick vi hoppa av och gå in sista biten av stranden! Såååå vackert, grönt och lummigt det var på denna plats!
På stranden såg vi fotspår från vad vi trodde kunde vara grisar...
Men de djur som istället mötte oss var några snokiga, oskygga och påträngande makaker (småapor).
De ville stjäla vår påse med mat....så en apa hoppade och väsnades mot Benita.... hon höll undan påsen och försökte få bort den....usch...hemska apor! Men TUR att de är så små!!
Jämfört med de magnifika och lugna orangutangerna är dessa småapor endast ohyra....
Nåväl....vi registrerade oss och gav oss iväg för att trekka. Vi började med ca 1 h trekk uppför, uppför och uppför. Till sist nådde vi en utsiktsplats. MYCKET vacker utsikt!!!
Förresten på vägen upp såg vi även den speciella vilda gris som finns där (tror de hette Bearded pig) men även två små gröna ormar (vipers).
Vi tre tjejer bestämde oss efter denna hiken för att försöka hinna ta oss till ett vattenfall, vilket skulle ta 2,5 h one way. JÖSSES säger jag bara....det var nog den tuffaste hike jag någonsin gjort!! Men ack så intressant, vacker och rolig!! Trots slitet. =)
Vi passerade sju olika sorters vegetation (Vilket är speciellt för denna nationalpark) på vägen...allt från tät grönska till vit gyttja, sandpartier och stigar fulla av rötter och vattenpölar, men även några partier där det var riktigt brant! Många svettdroppar, foton, skratt, vackra miljöer och ett genomfall av en brygga över en liten å senare....så var vi framme vid vattenfallet! (Genomfallet gjorde av Ingela som gick mellan mig och Benita och plötsligt hör vi bara ett gigantiskt brak när en bräda går sönder i bron över en liten å och Ingela faller halvt igenom och fastnar...vid första anblicken blev vi lite rädda men när vi hör henne sitta där och asflabba kunde vi inte hålla oss heller....det blev till att bryta loss en bräda till för att få loss henne och sedan fota hela kalaset!! Att så vi skrattade åt detta sen...) Vattenfallet var ganska litet men vackert!! Det var sååå underbart att få hoppa i den kalla poolen av vatten som samlats upp från vattenfallet efter ca 2 timmars vandring i tuff terräng!
Över denna pool såg jag sedan det självklara!! En stock....
Nu undrar ni vad det är för något konstigt med det!
Men då vill jag bara säga att alla tjejer som läser detta och någon gång har sett Dirty Dancing vet nu vad jag pratar om!! Oh yes!! =)
Om jag blev tvungen att gå över??...förlåt: dansa! över denna bro och filma det hela??.....ja, ni kan ju gissa själva!!?..... =)
Efter en kort paus bar det sedan av tillbaka samma väg. Vi såg inga djur mer än fjärilar, myror och sniglar på denna hike. MEN en helt otrolig natur!! Går inte att beskriva.... dock var vi väldigt trötta på vägen tillbaka och ville egentligen bara komma fram.
Väl framme får vi reda på att de både killarna hade sett NÄSAPOR!! Åååååh typiskt!! Dessa apor är väldigt speciella för Borneo och finns bara här!!
Men men...man kan inte få allt =)
Vad jag faktiskt fick var väldigt trötta ben och ett par värkande vader tills idag i alla fall! =)
Så idag har vi bara tagit det lugnt och strosat runt stan här i Kuching. Trevligt!
Shoppat lite, tagit flodbåten över floden, strosat på andra sidan floden...gått in på en Orchid Garden (Orkidéträdgård) som INTE var speciellt imponerande denna årstid...inga blommor blommade =/
Men SEN gjorde vi det härligaste idag..... vi gick in på ett massagecenter, la våra ömmande kroppar på en bänk och blev knådade, bankade på, knäckta i och lite halvt om halvt misshandlade kan man säga....men på ett positivt sätt!! =) Denna människa hittade de ömma punkterna kan jag säga!!!
När hon nådde mina vader som inte mått så bra sen vandringen igår så gällde det milt sagt att ANDAS!!!!
AOOOOOO.....
Denna lilla människa knäckte i mina leder, knådade mina muskler, stod på britsen och knäckte ryggen, satt bakom mig på britsen och drog med sig min kropp bakåt med knäna i min rygg...(där hoppade ytterligare några kotor rätt...) lyfte och drog i armar och ben och bankade både på kropp och huvudet (efter att hon masserat hårbotten så hela håret stod på ända och glimmade av massageolja =) )
Som sagt...hon var grundlig!! Efter 70 minuters massage kände jag mig mjuk som en kokt spagetti men som överkörd av ett tåg i mina muskler.... och allt detta till det rimliga priset av 50 RM = 100 sek ca.
Ååååh så skönt detta var! Det behövde jag!
Efter detta gick jag och Benita till night market i Satok, en promenad från vårt hostel på ca 20 min.
Vilken marknad!! Det var huuur många marknadsstånd som helst! Mest fisk, kött, kyckling (rått kött alltså), frukter och dylikt....men även lite andra grejer. Vi testade att äta en pannkaka med jornötter, socker och smör. Mycket söt, mycket onyttig men vädligt god! =)
Efter lite kvällsmat på marknaden gick vi så hem.....trötta, mätta och belåtna över denna dag!
Nu blir det sängen för imorgon väntar eventuellt Kuching Wetland National Park.
Natti natti!!
I vilket fall....
Efter att ha varit och tittat på Orangutangerna behövde vi en dag för att återhämta oss och ta in dessa intryck. Så vi tog en lugn dag här i staden. Igår gav vi oss dock iväg i ottan kl.06.40 för att ta oss till bussen som sedan skulle ta oss till Bako National Park. På denna buss mötte vi ett svenskt par (Ingela och Örjan) och en Aussie-guy vid namn Mark Pugh. Vi tog följe med dessa till Nationalparken. De var alla MYCKET trevliga! Härligt!! =)
Efter en guppande båttur i en liten motorbåt ut till nationalparken fick vi hoppa av och gå in sista biten av stranden! Såååå vackert, grönt och lummigt det var på denna plats!
På stranden såg vi fotspår från vad vi trodde kunde vara grisar...
Men de djur som istället mötte oss var några snokiga, oskygga och påträngande makaker (småapor).
De ville stjäla vår påse med mat....så en apa hoppade och väsnades mot Benita.... hon höll undan påsen och försökte få bort den....usch...hemska apor! Men TUR att de är så små!!
Jämfört med de magnifika och lugna orangutangerna är dessa småapor endast ohyra....
Nåväl....vi registrerade oss och gav oss iväg för att trekka. Vi började med ca 1 h trekk uppför, uppför och uppför. Till sist nådde vi en utsiktsplats. MYCKET vacker utsikt!!!
Förresten på vägen upp såg vi även den speciella vilda gris som finns där (tror de hette Bearded pig) men även två små gröna ormar (vipers).
Vi tre tjejer bestämde oss efter denna hiken för att försöka hinna ta oss till ett vattenfall, vilket skulle ta 2,5 h one way. JÖSSES säger jag bara....det var nog den tuffaste hike jag någonsin gjort!! Men ack så intressant, vacker och rolig!! Trots slitet. =)
Vi passerade sju olika sorters vegetation (Vilket är speciellt för denna nationalpark) på vägen...allt från tät grönska till vit gyttja, sandpartier och stigar fulla av rötter och vattenpölar, men även några partier där det var riktigt brant! Många svettdroppar, foton, skratt, vackra miljöer och ett genomfall av en brygga över en liten å senare....så var vi framme vid vattenfallet! (Genomfallet gjorde av Ingela som gick mellan mig och Benita och plötsligt hör vi bara ett gigantiskt brak när en bräda går sönder i bron över en liten å och Ingela faller halvt igenom och fastnar...vid första anblicken blev vi lite rädda men när vi hör henne sitta där och asflabba kunde vi inte hålla oss heller....det blev till att bryta loss en bräda till för att få loss henne och sedan fota hela kalaset!! Att så vi skrattade åt detta sen...) Vattenfallet var ganska litet men vackert!! Det var sååå underbart att få hoppa i den kalla poolen av vatten som samlats upp från vattenfallet efter ca 2 timmars vandring i tuff terräng!
Över denna pool såg jag sedan det självklara!! En stock....
Nu undrar ni vad det är för något konstigt med det!
Men då vill jag bara säga att alla tjejer som läser detta och någon gång har sett Dirty Dancing vet nu vad jag pratar om!! Oh yes!! =)
Om jag blev tvungen att gå över??...förlåt: dansa! över denna bro och filma det hela??.....ja, ni kan ju gissa själva!!?..... =)
Efter en kort paus bar det sedan av tillbaka samma väg. Vi såg inga djur mer än fjärilar, myror och sniglar på denna hike. MEN en helt otrolig natur!! Går inte att beskriva.... dock var vi väldigt trötta på vägen tillbaka och ville egentligen bara komma fram.
Väl framme får vi reda på att de både killarna hade sett NÄSAPOR!! Åååååh typiskt!! Dessa apor är väldigt speciella för Borneo och finns bara här!!
Men men...man kan inte få allt =)
Vad jag faktiskt fick var väldigt trötta ben och ett par värkande vader tills idag i alla fall! =)
Så idag har vi bara tagit det lugnt och strosat runt stan här i Kuching. Trevligt!
Shoppat lite, tagit flodbåten över floden, strosat på andra sidan floden...gått in på en Orchid Garden (Orkidéträdgård) som INTE var speciellt imponerande denna årstid...inga blommor blommade =/
Men SEN gjorde vi det härligaste idag..... vi gick in på ett massagecenter, la våra ömmande kroppar på en bänk och blev knådade, bankade på, knäckta i och lite halvt om halvt misshandlade kan man säga....men på ett positivt sätt!! =) Denna människa hittade de ömma punkterna kan jag säga!!!
När hon nådde mina vader som inte mått så bra sen vandringen igår så gällde det milt sagt att ANDAS!!!!
AOOOOOO.....
Denna lilla människa knäckte i mina leder, knådade mina muskler, stod på britsen och knäckte ryggen, satt bakom mig på britsen och drog med sig min kropp bakåt med knäna i min rygg...(där hoppade ytterligare några kotor rätt...) lyfte och drog i armar och ben och bankade både på kropp och huvudet (efter att hon masserat hårbotten så hela håret stod på ända och glimmade av massageolja =) )
Som sagt...hon var grundlig!! Efter 70 minuters massage kände jag mig mjuk som en kokt spagetti men som överkörd av ett tåg i mina muskler.... och allt detta till det rimliga priset av 50 RM = 100 sek ca.
Ååååh så skönt detta var! Det behövde jag!
Efter detta gick jag och Benita till night market i Satok, en promenad från vårt hostel på ca 20 min.
Vilken marknad!! Det var huuur många marknadsstånd som helst! Mest fisk, kött, kyckling (rått kött alltså), frukter och dylikt....men även lite andra grejer. Vi testade att äta en pannkaka med jornötter, socker och smör. Mycket söt, mycket onyttig men vädligt god! =)
Efter lite kvällsmat på marknaden gick vi så hem.....trötta, mätta och belåtna över denna dag!
Nu blir det sängen för imorgon väntar eventuellt Kuching Wetland National Park.
Natti natti!!
Vilken härlig dag!
"Vilken härlig dag...lalalalaa lalala lalalala" ....ja, jag kan inte mer än stämma in i den sången en dag som denna!
Känner mig helt enkelt lyckligt lottad just nu!
För många anledningar! Tänk att jag för det första har en möjlighet att åka iväg på något sådant här! Generellt sett tjänar t.ex. en malay här i Malaysia ca 30 kr per dag...Benita (min nyfunna svenska kompis =) som gör en fältstudie här på Borneo om palmoljeodlingens påverkan på människors liv här, hon läser Humanekologi och är här på ett stipendie från SIDA)..berättade precis att en lärare här nere tjänar ca 1000 sek i månaden, och nu försöker man certifiera lärarna och de kan då få så mycket som 3000 sek i månaden! Vilket gör statusen hög på det yrket och gör det till ett välbetalt arbete här! Då är det kanske lite lättare att få perspektiv på vad jag menar med att vi är lyckligt lottade.....om man nu vill välja att se pengar som ett mått på lycka...okej, ska inte ge mig in på den diskussionen just nu =)
Andra saker som gör mig lycklig och glad just nu är att så mycket bara har helt enkelt klaffat sen jag steg ut från flygplatsen här på Kuching. Jag träffade Mike, som hade ett hum om detta helt fantastiska hostell som jag bor på nu "Singasahna Backpackers". De är trevliga, sociala, hjälpsamma och som nu för en liten stund sen när plötsligt en man här på hostellet kom fram med var sin öl till oss och sa: "Here, this is from the hostel to celebrate the chinese New Year"! Hur gulligt är inte det av dem liksom!! Särskilt med tanke på ovanstående diskussion.
Men även sen då jag träffade Benita här på hostellet. Det började med att jag skulle fråga efter var duscharna fanns....och slutade med att Benita, Mike och jag satt i ca 3 timmar och hade djupa diskussioner om allt från människovärden till vår matkonsumtion som människor och hur det påverkar naturen m.m. Mycket intressant!
Så fortsatte det med att Benita, Mike och jag bestämde oss för att ta oss till en National Park här nere igår (onsdag 2 feb)...men av någon anledning var vi lite sega på att komma iväg.... så till slut bestämde vi oss för att ta oss till ett ställe som heter "Semenggoh Orangutan Sanctuary" istället. Mike hoppade av och jag och Benita gav oss iväg. Det regnade så att det stod som spön i backen ett tag och vi tvivlade på om vi verkligen skulle åka...men så bestämde vi oss och tog bussen dit.....för hela 3 Ringgit (RM) = ca 6 sek.
Vi var väl medvetna om att det inte alls är säkert att man får se några Orangutanger på detta ställe eftersom det är en plats där de först tar om hand om sjuka, skadade och orangutanger som blivit utsatta för handel för att bli använda som husdjur m.m. Men sedan när de blivit friska fungerar parken som en utsläppsplats för orangutangerna. De blir alltså utsläppta i det vilda igen! Så det är ingen djurpark eller ett zoo. Personalen som arbetar i parken har dock dagliga mattider (feedings) för aporna vid speciella platser. En tid på morgonen och en på eftermiddagen. De stod även klart och tydligt i informationen om detta ställe att orangutangerna kommer endast om de är hungriga, vissa perioder har de gott om mat ute i det vilda och då är det inte säkert att man får se några apor alls. Men detta är i så fall ett tecken på att de mår väl och har det bra! =)
Så jag och Benita gav oss iväg och ställde in oss på att det är inte alls säkert att vi ens får se en orangutang, och om vi ens får se EN så ska vi vara glada!!
Vi kom dit och konstaterade att en positiv sak med regnet var att det inte var så mycket folk där för att se orangutangmatningen. Skönt! Det hade dessutom slutat regna när vi kom till sanctuary:t så det var alldeles lagom väder. Varmt men molnigt.
Så gick vi ner till platsen för matning och började läsa lite på väggarna med information....
Plötsligt ser vi en parkarbetare stå och kolla in i djungeln och några andra turister står där och pekar och tittar...
Så vi gick dit och ställde oss och tittade också....snacka om att känna sig som idioter....där stod vi och glodde som fån in i djungeln och ingenting såg vi.... "Ser du något Benita??" "Nä, gör du?" "Nä"...
Så blev det dags för matningen och vi gick in en bit i djungeln till ett annat ställe....
Där stod parkskötaren och ropade in i djungeln....han kallade på aporna..... ingenting hände....
Okej, det gäller att ha tålamod här tänkte jag....
Han ropade igen..... ingenting..... men jo, "titta där en bit bort ser du det trädet som gungar häftigt Benita?"
"Ja". "Det måste ju vara en apa som hänger och slänger där...."
Plötsligt hörde vi ett riktigt stort BRAAAAAAK.....japp, där föll en stor, tjock gren ner till marken.
"Titta!! Där är en!!!"
Så efter en stund letade sig den första Orangutangen fram till matplatån en bit ut från där vi stod och fick observera i tysthet och fota utan blixt.
Denna stunden när den första Orangutangen vågade sig fram till matplatsen var såååååååå häftig!!! Vi var helt hänförda båda två och båda våra Canon-kameror gick varma vill jag lova!!! =)
Men det var inte slut där! .... efter en liten stund gungade träden igen och en orangutang med en liten unge hängandes på ryggen dök upp....
Detta var bara en såååå himla överväldigande upplevelse!! Med tanke på att dessa apor är vilda.
Efter en stunds observerande och fotande där, berättade parkskötaren att han fått veta på walkietalkien att det var 4 apor och två ungar på det andra matstället så vi började alla röra oss ditåt...
...men där på vägen hände det häftigaste av allt!!! I ett träd precis invid stigen hade en orangutangmamma och hennes unge klättrat ner till vår nivå och satt där i trädet och tittade på oss. Parkskötaren ställde sig intill henne och bad oss hålla lite avstånd. Men där ca 3 meter ifrån fick vi världens chans att stå och titta för att få ett RIKTIGT nära möte med en livs levande orangutang och hennes unge. Vi fotade och kollade hänfört på denna fantastiska varelse. Wow!!! Vilken grej!! Ska lägga ut fler bilder på resedagboken. =)
Efter ca 1,5 h med fotande och observerande av dessa fantastiska djur var vi dock tvungna att lämna parken då den stängde... supernöjda, alldeles förtrollade och med ett leende från öra till öra lämnade vi så denna lilla park med lätta steg! =)
Detta gjorde min vistelse här!!!! Det känns som ingenting kan överträffa det här! Om jag nu inte lyckas hitta på något mer under min tid här så är jag ändå mer än nöjd!! För jag har fått se livs levande, vilda orangutanger i sin naturliga miljö! Fantastiskt!!
Förresten för att lägga till lite fakta om dessa underbara varelser: Orangutanger.
Orang Utan = betyder Skogsman "Man from the woods". De finns endast här på Borneo och på ön Sumatra (alltså vilda....zoo är ett helt annat koncept). Det är den enda människoapan i Asien och namnet syftar på deras likhet med människor men även att de lever all sin tid uppe i träden. De är de största trädlevande däggdjuren.
Så med detta i åtanke....är det lite lättare att förstå hur unikt detta möte med en livs levande, vild! Orangutang faktiskt var!! Och vi hade tur!! Som dels fick se dem, men även fick se en individ med unge på såååå nära håll. Det var ju endast tur!! Parkskötarna där kan inte styra dessa vilda djur. Häftigt! =)
Nä, nu ska jag lägga ner för idag och gå och köpa mig lite mat.
Gott nytt kinesiskt nyår på er alla! =)
Känner mig helt enkelt lyckligt lottad just nu!
För många anledningar! Tänk att jag för det första har en möjlighet att åka iväg på något sådant här! Generellt sett tjänar t.ex. en malay här i Malaysia ca 30 kr per dag...Benita (min nyfunna svenska kompis =) som gör en fältstudie här på Borneo om palmoljeodlingens påverkan på människors liv här, hon läser Humanekologi och är här på ett stipendie från SIDA)..berättade precis att en lärare här nere tjänar ca 1000 sek i månaden, och nu försöker man certifiera lärarna och de kan då få så mycket som 3000 sek i månaden! Vilket gör statusen hög på det yrket och gör det till ett välbetalt arbete här! Då är det kanske lite lättare att få perspektiv på vad jag menar med att vi är lyckligt lottade.....om man nu vill välja att se pengar som ett mått på lycka...okej, ska inte ge mig in på den diskussionen just nu =)
Andra saker som gör mig lycklig och glad just nu är att så mycket bara har helt enkelt klaffat sen jag steg ut från flygplatsen här på Kuching. Jag träffade Mike, som hade ett hum om detta helt fantastiska hostell som jag bor på nu "Singasahna Backpackers". De är trevliga, sociala, hjälpsamma och som nu för en liten stund sen när plötsligt en man här på hostellet kom fram med var sin öl till oss och sa: "Here, this is from the hostel to celebrate the chinese New Year"! Hur gulligt är inte det av dem liksom!! Särskilt med tanke på ovanstående diskussion.
Men även sen då jag träffade Benita här på hostellet. Det började med att jag skulle fråga efter var duscharna fanns....och slutade med att Benita, Mike och jag satt i ca 3 timmar och hade djupa diskussioner om allt från människovärden till vår matkonsumtion som människor och hur det påverkar naturen m.m. Mycket intressant!
Så fortsatte det med att Benita, Mike och jag bestämde oss för att ta oss till en National Park här nere igår (onsdag 2 feb)...men av någon anledning var vi lite sega på att komma iväg.... så till slut bestämde vi oss för att ta oss till ett ställe som heter "Semenggoh Orangutan Sanctuary" istället. Mike hoppade av och jag och Benita gav oss iväg. Det regnade så att det stod som spön i backen ett tag och vi tvivlade på om vi verkligen skulle åka...men så bestämde vi oss och tog bussen dit.....för hela 3 Ringgit (RM) = ca 6 sek.
Vi var väl medvetna om att det inte alls är säkert att man får se några Orangutanger på detta ställe eftersom det är en plats där de först tar om hand om sjuka, skadade och orangutanger som blivit utsatta för handel för att bli använda som husdjur m.m. Men sedan när de blivit friska fungerar parken som en utsläppsplats för orangutangerna. De blir alltså utsläppta i det vilda igen! Så det är ingen djurpark eller ett zoo. Personalen som arbetar i parken har dock dagliga mattider (feedings) för aporna vid speciella platser. En tid på morgonen och en på eftermiddagen. De stod även klart och tydligt i informationen om detta ställe att orangutangerna kommer endast om de är hungriga, vissa perioder har de gott om mat ute i det vilda och då är det inte säkert att man får se några apor alls. Men detta är i så fall ett tecken på att de mår väl och har det bra! =)
Så jag och Benita gav oss iväg och ställde in oss på att det är inte alls säkert att vi ens får se en orangutang, och om vi ens får se EN så ska vi vara glada!!
Vi kom dit och konstaterade att en positiv sak med regnet var att det inte var så mycket folk där för att se orangutangmatningen. Skönt! Det hade dessutom slutat regna när vi kom till sanctuary:t så det var alldeles lagom väder. Varmt men molnigt.
Så gick vi ner till platsen för matning och började läsa lite på väggarna med information....
Plötsligt ser vi en parkarbetare stå och kolla in i djungeln och några andra turister står där och pekar och tittar...
Så vi gick dit och ställde oss och tittade också....snacka om att känna sig som idioter....där stod vi och glodde som fån in i djungeln och ingenting såg vi.... "Ser du något Benita??" "Nä, gör du?" "Nä"...
Så blev det dags för matningen och vi gick in en bit i djungeln till ett annat ställe....
Där stod parkskötaren och ropade in i djungeln....han kallade på aporna..... ingenting hände....
Okej, det gäller att ha tålamod här tänkte jag....
Han ropade igen..... ingenting..... men jo, "titta där en bit bort ser du det trädet som gungar häftigt Benita?"
"Ja". "Det måste ju vara en apa som hänger och slänger där...."
Plötsligt hörde vi ett riktigt stort BRAAAAAAK.....japp, där föll en stor, tjock gren ner till marken.
"Titta!! Där är en!!!"
Så efter en stund letade sig den första Orangutangen fram till matplatån en bit ut från där vi stod och fick observera i tysthet och fota utan blixt.
Denna stunden när den första Orangutangen vågade sig fram till matplatsen var såååååååå häftig!!! Vi var helt hänförda båda två och båda våra Canon-kameror gick varma vill jag lova!!! =)
Men det var inte slut där! .... efter en liten stund gungade träden igen och en orangutang med en liten unge hängandes på ryggen dök upp....
Detta var bara en såååå himla överväldigande upplevelse!! Med tanke på att dessa apor är vilda.
Efter en stunds observerande och fotande där, berättade parkskötaren att han fått veta på walkietalkien att det var 4 apor och två ungar på det andra matstället så vi började alla röra oss ditåt...
...men där på vägen hände det häftigaste av allt!!! I ett träd precis invid stigen hade en orangutangmamma och hennes unge klättrat ner till vår nivå och satt där i trädet och tittade på oss. Parkskötaren ställde sig intill henne och bad oss hålla lite avstånd. Men där ca 3 meter ifrån fick vi världens chans att stå och titta för att få ett RIKTIGT nära möte med en livs levande orangutang och hennes unge. Vi fotade och kollade hänfört på denna fantastiska varelse. Wow!!! Vilken grej!! Ska lägga ut fler bilder på resedagboken. =)
Efter ca 1,5 h med fotande och observerande av dessa fantastiska djur var vi dock tvungna att lämna parken då den stängde... supernöjda, alldeles förtrollade och med ett leende från öra till öra lämnade vi så denna lilla park med lätta steg! =)
Detta gjorde min vistelse här!!!! Det känns som ingenting kan överträffa det här! Om jag nu inte lyckas hitta på något mer under min tid här så är jag ändå mer än nöjd!! För jag har fått se livs levande, vilda orangutanger i sin naturliga miljö! Fantastiskt!!
Förresten för att lägga till lite fakta om dessa underbara varelser: Orangutanger.
Orang Utan = betyder Skogsman "Man from the woods". De finns endast här på Borneo och på ön Sumatra (alltså vilda....zoo är ett helt annat koncept). Det är den enda människoapan i Asien och namnet syftar på deras likhet med människor men även att de lever all sin tid uppe i träden. De är de största trädlevande däggdjuren.
Så med detta i åtanke....är det lite lättare att förstå hur unikt detta möte med en livs levande, vild! Orangutang faktiskt var!! Och vi hade tur!! Som dels fick se dem, men även fick se en individ med unge på såååå nära håll. Det var ju endast tur!! Parkskötarna där kan inte styra dessa vilda djur. Häftigt! =)
Nä, nu ska jag lägga ner för idag och gå och köpa mig lite mat.
Gott nytt kinesiskt nyår på er alla! =)
Efter 2 dygns resande: ÄNTLIGEN på plats i Borneo, Kuching.
Hello people! =)
Japp, det är sant....TVÅ DYGN tog detta resande denna gång allt som allt. Från det att jag startade i Gislaved i söndags eftermiddag kl.15.25 tills jag landade här på min slutdestination Kuching, på den malaysiska delen av Borneo. Men nu är jag FRAMME!! Sååå himla skönt! All ångest och ängslan har släppt och jag mår bara bra! ...förutom att jag är något fruktansvärt trött då jag inte sovit ordentligt på två dygn heller! Men men....det är smällar man får ta =) Och det gör jag så gärna...man har ju semester! Förlåt om det nu stack i ögonen på några av er....men man måste ju få vara glad för vad man har, eller? Carpe Vitam!
Jag backar bandet lite....
Efter att jag kommit upp till Sthlm åkte jag ut och hälsade på Jamila en runda innan det var dags att åka ut till Arlanda. Det var supermysigt att få träffa Jamila igen....det blir ju så länge emellan vi träffas nu när man bor så långt ifrån varandra! Men det är alltid lika roligt att träffa henne igen!
När sista tåget till Arlanda körde in på stationen konstaterade konduktören ganska snart att: "Du är den enda som åker med detta sista tåget!". "Ojdå!" svarade jag: "Snacka om att känna sig VIP:ad!!"=)
Konduktören skrattade och satt bredvid mig hela resan ut till Arlanda och pratade om livet...det är just DETTA!! SÅNT ääälskar jag med att resa!! Man möter en människa, delar en stund av livet med denna/e, lägger detta i minnesbanken och rör sig sedan vidare. Underbart! Då känner jag mig levande!
I vilket fall....han var en utbildad rymdingenjör från Småland (Oskarshamn) som läst uppe i Kiruna. DET var otippat sa jag till honom....en rymdingenjör som tar emot biljetter på ArlandaExpress-tågen....det hade jag ju inte direkt gissat =)
Efter ett privatstopp på den terminalen jag skulle av på, tackade jag så för pratstunden, gick åt fel håll, blev rättvisad och vinkade hejdå till rymdingenjören.
Väl inne på Arlanda var tanken att jag skulle lägga mig och sova nånstans på min väska....lättare sagt än gjort....bänken var stenhård....kanske för att den var gjord av just sten!?...och kall och jag vände och vred på mig...gick sedan en runda istället och konstaterade att jag inte direkt var ensam med att ligga och sova på en bänk på Arlanda... det låg människor överallt kändes det som!! Helt sanslöst! Varenda bänk var upptagen, och de hade förståss hittat de sköna, mjuka bänkarna....där låg jag i lä....rookie! =)
Sen började flygandet....inte riktigt lika mysigt som jag brukar tycka. Vet inte varför...men att jag hade svårt att somna och hade magknip kanske inte gjorde saken bättre...
3 olika flygsträckor senare hoppade jag så av i Kuching, Borneo (den malaysiska delen). Äntligen framme!! Trött, ont i magen och något energilös tog jag mig igenom alla dessa gångar, trappor, säkerhetskontroller och imigrationskontrollen för att komma ut i ankomsthallen på Kuchings flygplats. Först fick jag några bra tips och råd av killen vid turistinformationen och därefter som en skänk ifrån ovan (ja, det känns så när man står där energilös och måste ta tag i livet) så söker en backpackerkille kontakt med mig och frågor om vi ska dela på en taxi?
Javisst!!, svarar jag! Han hade heller inte bokat boende men hade kollat upp ett ställe som andra backpackers rekommenderat. Så sagt och gjort. Vi köpte en taxibiljett för hela 26 RM (ringgit) (ca 52 sek) =), delade på det och tog oss in till hostellet. Kanon! Hostellet var väldigt fint och ligger centralt i Kuching. Det heter Singgahsana backpackers. Trevlig personal, mysigt, fräscht och fina dorms (rum med våningssängar). Det kostar 30 RM per natt, alltså ca 60 sek. För att vara HÄR nere är det inte jättebilligt men inte heller dyrt. Jag tycker det är värt det!! För här sitter jag nu och njuter och kan varva ner lite. Eftersom jag har egen dator med mig så kostar heller inte internet någonting. Nice!! Och nyss när jag satt här och surfade så kom den gamla farbrorn fram och gav mig en halva clementin. Så gullig! Sen gick han och gav de andra två som också satt här var sin halva dem med. Vilken gullefarbror!
Mike, som killen heter som jag träffade på flygplatsen, och jag gick efter att vi checkat in (och fått tacka nej till "honeymoon-sviten" ...nej, tack vi är inte gifta! Vi träffades på flygplatsen idag! hehehe..) en liten runda här i Kuching nere vid floden. Det är en brun flod som staden ligger vid (alla floder jag sett i Malaysia är bruna...inga badinbjudande floder direkt) men det blir en vacker stadssiluett ändå! Vi gick sedan och åt lite mat på ett kinesiskt barbecue-ställe. Mike är från New Jersey, USA men har varit på resande fot i ca 2,5 år. Han vänder hem för någon månad sen åker han iväg igen....han är värre än JAG!! Skönt! =) Han har bland annat jobbat ett tag i Kina som engelsklärare - så han kan prata kinesiska. Det är en trevlig kille.....men för att svara på denna fråga som nu hoppar upp i era huven: Nej, det är inget pojkvänsmaterial!, men ett trevligt resesällskap absolut! Han har flickvän i Vietnam. Var väldigt roligt att få prata lite någon dock och att få konstaterat för sig varför det egentligen är så himla positivt att resa själv!! Man träffar så himla många nya människor!! Människor man aldrig skulle ha pratat med annars! Så tack! För att jag blev påmind om att det inte är så himla fel att resa själv! Snyggt presenterat så här i början av min resa när jag började fundera på varför jag alltid måste utmana mig själv hela tiden. Nu har jag därför även landat i mig själv igen! Vilket känns väldigt skönt! Ser nu fram emot 12 dagar här på Borneo och hoppas att jag hinner se en massa skoj!
Därför ska jag nu ta tag i att läsa på lite om vad det finns att göra här....så jag vet hur jag ska strukturera upp det hela litegrann. Även ett bra sätt att hålla mig vaken tills det blir kväll så att jag får in den rätta dygnsrytmen sen.. =)
Så där...nu vet ni att jag kommit fram och att allt är bra med mig hittills! =)
Lev väl! Puss och kram!
Japp, det är sant....TVÅ DYGN tog detta resande denna gång allt som allt. Från det att jag startade i Gislaved i söndags eftermiddag kl.15.25 tills jag landade här på min slutdestination Kuching, på den malaysiska delen av Borneo. Men nu är jag FRAMME!! Sååå himla skönt! All ångest och ängslan har släppt och jag mår bara bra! ...förutom att jag är något fruktansvärt trött då jag inte sovit ordentligt på två dygn heller! Men men....det är smällar man får ta =) Och det gör jag så gärna...man har ju semester! Förlåt om det nu stack i ögonen på några av er....men man måste ju få vara glad för vad man har, eller? Carpe Vitam!
Jag backar bandet lite....
Efter att jag kommit upp till Sthlm åkte jag ut och hälsade på Jamila en runda innan det var dags att åka ut till Arlanda. Det var supermysigt att få träffa Jamila igen....det blir ju så länge emellan vi träffas nu när man bor så långt ifrån varandra! Men det är alltid lika roligt att träffa henne igen!
När sista tåget till Arlanda körde in på stationen konstaterade konduktören ganska snart att: "Du är den enda som åker med detta sista tåget!". "Ojdå!" svarade jag: "Snacka om att känna sig VIP:ad!!"=)
Konduktören skrattade och satt bredvid mig hela resan ut till Arlanda och pratade om livet...det är just DETTA!! SÅNT ääälskar jag med att resa!! Man möter en människa, delar en stund av livet med denna/e, lägger detta i minnesbanken och rör sig sedan vidare. Underbart! Då känner jag mig levande!
I vilket fall....han var en utbildad rymdingenjör från Småland (Oskarshamn) som läst uppe i Kiruna. DET var otippat sa jag till honom....en rymdingenjör som tar emot biljetter på ArlandaExpress-tågen....det hade jag ju inte direkt gissat =)
Efter ett privatstopp på den terminalen jag skulle av på, tackade jag så för pratstunden, gick åt fel håll, blev rättvisad och vinkade hejdå till rymdingenjören.
Väl inne på Arlanda var tanken att jag skulle lägga mig och sova nånstans på min väska....lättare sagt än gjort....bänken var stenhård....kanske för att den var gjord av just sten!?...och kall och jag vände och vred på mig...gick sedan en runda istället och konstaterade att jag inte direkt var ensam med att ligga och sova på en bänk på Arlanda... det låg människor överallt kändes det som!! Helt sanslöst! Varenda bänk var upptagen, och de hade förståss hittat de sköna, mjuka bänkarna....där låg jag i lä....rookie! =)
Sen började flygandet....inte riktigt lika mysigt som jag brukar tycka. Vet inte varför...men att jag hade svårt att somna och hade magknip kanske inte gjorde saken bättre...
3 olika flygsträckor senare hoppade jag så av i Kuching, Borneo (den malaysiska delen). Äntligen framme!! Trött, ont i magen och något energilös tog jag mig igenom alla dessa gångar, trappor, säkerhetskontroller och imigrationskontrollen för att komma ut i ankomsthallen på Kuchings flygplats. Först fick jag några bra tips och råd av killen vid turistinformationen och därefter som en skänk ifrån ovan (ja, det känns så när man står där energilös och måste ta tag i livet) så söker en backpackerkille kontakt med mig och frågor om vi ska dela på en taxi?
Javisst!!, svarar jag! Han hade heller inte bokat boende men hade kollat upp ett ställe som andra backpackers rekommenderat. Så sagt och gjort. Vi köpte en taxibiljett för hela 26 RM (ringgit) (ca 52 sek) =), delade på det och tog oss in till hostellet. Kanon! Hostellet var väldigt fint och ligger centralt i Kuching. Det heter Singgahsana backpackers. Trevlig personal, mysigt, fräscht och fina dorms (rum med våningssängar). Det kostar 30 RM per natt, alltså ca 60 sek. För att vara HÄR nere är det inte jättebilligt men inte heller dyrt. Jag tycker det är värt det!! För här sitter jag nu och njuter och kan varva ner lite. Eftersom jag har egen dator med mig så kostar heller inte internet någonting. Nice!! Och nyss när jag satt här och surfade så kom den gamla farbrorn fram och gav mig en halva clementin. Så gullig! Sen gick han och gav de andra två som också satt här var sin halva dem med. Vilken gullefarbror!
Mike, som killen heter som jag träffade på flygplatsen, och jag gick efter att vi checkat in (och fått tacka nej till "honeymoon-sviten" ...nej, tack vi är inte gifta! Vi träffades på flygplatsen idag! hehehe..) en liten runda här i Kuching nere vid floden. Det är en brun flod som staden ligger vid (alla floder jag sett i Malaysia är bruna...inga badinbjudande floder direkt) men det blir en vacker stadssiluett ändå! Vi gick sedan och åt lite mat på ett kinesiskt barbecue-ställe. Mike är från New Jersey, USA men har varit på resande fot i ca 2,5 år. Han vänder hem för någon månad sen åker han iväg igen....han är värre än JAG!! Skönt! =) Han har bland annat jobbat ett tag i Kina som engelsklärare - så han kan prata kinesiska. Det är en trevlig kille.....men för att svara på denna fråga som nu hoppar upp i era huven: Nej, det är inget pojkvänsmaterial!, men ett trevligt resesällskap absolut! Han har flickvän i Vietnam. Var väldigt roligt att få prata lite någon dock och att få konstaterat för sig varför det egentligen är så himla positivt att resa själv!! Man träffar så himla många nya människor!! Människor man aldrig skulle ha pratat med annars! Så tack! För att jag blev påmind om att det inte är så himla fel att resa själv! Snyggt presenterat så här i början av min resa när jag började fundera på varför jag alltid måste utmana mig själv hela tiden. Nu har jag därför även landat i mig själv igen! Vilket känns väldigt skönt! Ser nu fram emot 12 dagar här på Borneo och hoppas att jag hinner se en massa skoj!
Därför ska jag nu ta tag i att läsa på lite om vad det finns att göra här....så jag vet hur jag ska strukturera upp det hela litegrann. Även ett bra sätt att hålla mig vaken tills det blir kväll så att jag får in den rätta dygnsrytmen sen.. =)
Så där...nu vet ni att jag kommit fram och att allt är bra med mig hittills! =)
Lev väl! Puss och kram!
I'm on the road again...
Japp, då var man på väg då....
Fick ett jättefint avsked av både Pappa och Maritha igår med en middag med deras vänner Ann-Chatrin och Lennart, men även idag när Mamma körde ner mig till stationen för att vinka av mig!!
Rätt var det är, med bara någon minut kvar tills bussen ska komma...hör jag ett litet kvackande-tutande...ja Saras bil låter mer som en anka en som en bil när den ska tuta faktiskt... men det är jag glad för, för det spred ett leende över mina läppar! =) Plötsligt dök i alla fall Johan, Sara och Edith upp för att få säga hejdå och vinka av mig. Underbart! Jag känner mig så priviligerad som har en sån fin familj att luta mig mot när det känns lite vemodigt och tungt! Ni är fantastiska allihopa!! Kärlek till er!
Så fick jag då de där sista varma, mjuka, viktiga, kärleksfulla, stöttande och underbara sista kramarna av mina nära och kära! Ni är bäst! (Japp, där föll det en tår på tangentbordet...men bara för att jag uppskattar er så!!) Tack för att ni finns där för mig: Pappa, Maritha, Johan, Sara, Edith, Simon och Mamma!!
SJÄLVKLART uppskattar jag även alla er andra mina nära och kära vänner en hel massa förståss!! =)
Okej, nog bölat nu för en stund....
Sitter just nu på bussen mot Sthlm. Ska där hälsa på min gamla vän Jamila och hennes familj för att senare inatt bege mig mot Arlanda och den första flygrutten mot Amsterdam. Efter lite väntetid i Amsterdam styr sedan kosan mot Kuala Lumpur....DÅ har jag tid att tänka...denna lilla flygsträcka tar nämligen 11 h 45 min. Oh yes! Tur att man gillar att flyga! =) Efter det är det BARA ca 2,5 h kvar till mitt slutmål Kuching i Malaysia. Där ska jag sedan bli kvar ett tag innan jag ska bege mig mot östra sidan av ön o Kota Kinabalu. Så, resan börjar alltså med ca två veckor på ön Borneo (den malaysiska delen). SEMESTER!! =) Håll nu tummarna för mig och för att molnen lättar där nere bara! Verkar vara regnigt där för tillfället... Men värmen kommer att värma min frusna kropp så kvittsamma! =)
Har på bussen roat mig med att lyssna på en knastrig MP3 för att mellan knastret försöka uttyda hur de sista matcherna i handbolls VM artade sig... vill inte ens säga hur nedrans snöpligt det kändes när vi lyckades förlora ett brons med EN ynka boll....suck!! Men vill ändå applådera vårt svenska lag! KLAPP KLAPP KLAPP....vilka framsteg de har gjort!! Jag är stolt över dem ändå!! =)
Så när jag lyckats uttyda att Frankrike åter står som VM segrare....efter ett fasligt viftande med MP3:n (folk i bussen måste trott jag var tokig....hehehe..) så kom jag så på att bussen kanske är uttrustade med internet....och mycket riktigt!! Så NU kan jag ta mitt bloggande på allvar! =)
Så alla kära läsare....NU börjar mitt äventyr!! Hoppas att ni orkar hänga med och läsa mina små tankar och skildringar...för i denna hjärnan tar tankarna ALDRIG slut....hihihihi...
Trevlig läsning mina vänner och familj!!
Och kom ihåg (som Jill Johnson uttrycker det i sin låt "Roots and wings"): "Just cause you've got roots, doesn't mean you can't have wings".....det är DET jag lever efter nu! Jag vet var jag har mina rötter och att jag har dem att luta mig mot...och det är också därför jag har mod nog att våga breda ut mina vingar för att se om de bär när jag ibland behöver ge mig ut och se om jag kan flyga! Flyga ut för att upptäcka världen! =) Carpe Vitam! (=Fånga livet!)
Puss, kram och kärlek till er, saknar er redan! ;)
Fick ett jättefint avsked av både Pappa och Maritha igår med en middag med deras vänner Ann-Chatrin och Lennart, men även idag när Mamma körde ner mig till stationen för att vinka av mig!!
Rätt var det är, med bara någon minut kvar tills bussen ska komma...hör jag ett litet kvackande-tutande...ja Saras bil låter mer som en anka en som en bil när den ska tuta faktiskt... men det är jag glad för, för det spred ett leende över mina läppar! =) Plötsligt dök i alla fall Johan, Sara och Edith upp för att få säga hejdå och vinka av mig. Underbart! Jag känner mig så priviligerad som har en sån fin familj att luta mig mot när det känns lite vemodigt och tungt! Ni är fantastiska allihopa!! Kärlek till er!
Så fick jag då de där sista varma, mjuka, viktiga, kärleksfulla, stöttande och underbara sista kramarna av mina nära och kära! Ni är bäst! (Japp, där föll det en tår på tangentbordet...men bara för att jag uppskattar er så!!) Tack för att ni finns där för mig: Pappa, Maritha, Johan, Sara, Edith, Simon och Mamma!!
SJÄLVKLART uppskattar jag även alla er andra mina nära och kära vänner en hel massa förståss!! =)
Okej, nog bölat nu för en stund....
Sitter just nu på bussen mot Sthlm. Ska där hälsa på min gamla vän Jamila och hennes familj för att senare inatt bege mig mot Arlanda och den första flygrutten mot Amsterdam. Efter lite väntetid i Amsterdam styr sedan kosan mot Kuala Lumpur....DÅ har jag tid att tänka...denna lilla flygsträcka tar nämligen 11 h 45 min. Oh yes! Tur att man gillar att flyga! =) Efter det är det BARA ca 2,5 h kvar till mitt slutmål Kuching i Malaysia. Där ska jag sedan bli kvar ett tag innan jag ska bege mig mot östra sidan av ön o Kota Kinabalu. Så, resan börjar alltså med ca två veckor på ön Borneo (den malaysiska delen). SEMESTER!! =) Håll nu tummarna för mig och för att molnen lättar där nere bara! Verkar vara regnigt där för tillfället... Men värmen kommer att värma min frusna kropp så kvittsamma! =)
Har på bussen roat mig med att lyssna på en knastrig MP3 för att mellan knastret försöka uttyda hur de sista matcherna i handbolls VM artade sig... vill inte ens säga hur nedrans snöpligt det kändes när vi lyckades förlora ett brons med EN ynka boll....suck!! Men vill ändå applådera vårt svenska lag! KLAPP KLAPP KLAPP....vilka framsteg de har gjort!! Jag är stolt över dem ändå!! =)
Så när jag lyckats uttyda att Frankrike åter står som VM segrare....efter ett fasligt viftande med MP3:n (folk i bussen måste trott jag var tokig....hehehe..) så kom jag så på att bussen kanske är uttrustade med internet....och mycket riktigt!! Så NU kan jag ta mitt bloggande på allvar! =)
Så alla kära läsare....NU börjar mitt äventyr!! Hoppas att ni orkar hänga med och läsa mina små tankar och skildringar...för i denna hjärnan tar tankarna ALDRIG slut....hihihihi...
Trevlig läsning mina vänner och familj!!
Och kom ihåg (som Jill Johnson uttrycker det i sin låt "Roots and wings"): "Just cause you've got roots, doesn't mean you can't have wings".....det är DET jag lever efter nu! Jag vet var jag har mina rötter och att jag har dem att luta mig mot...och det är också därför jag har mod nog att våga breda ut mina vingar för att se om de bär när jag ibland behöver ge mig ut och se om jag kan flyga! Flyga ut för att upptäcka världen! =) Carpe Vitam! (=Fånga livet!)
Puss, kram och kärlek till er, saknar er redan! ;)
Avrundning...
Det är en lustig känsla det här med att lämna alla sina nära och kära bakom sig....sin lägenhet, sina saker, familj, vänner, skolan...ja allt!
Vissa stunder känns det väldigt vemodigt, ledsamt och jobbigt. Medan det i andra stunder (när man tänker på allt roligt som ligger framför en..) känns spännande, roligt och lustfyllt. Så det svajar en del i känslorna nu...
Men tanken är ju ändå att det i slutändan ska kännas värt alltihopa. Alla förberedelser som jag gått igenom med allt från vaccinationer, lght:s uthyrning, packning, adressändring, försäkringar, telefonsamtal, mail hitan och ditan och för att inte TALA OM alla dessa papper....papper papper PAPPER som ska skickas hit och dit, skrivas på, scannas in och mailas....suck! Men även just att man lämnar allt man håller kärt, för att få befinna sig på en annan plats för ett tag.
Försöker i alla fall att träffa alla nu så mycket som möjligt innan jag ger mig av imorgon.
Så igår hade vi en helkväll med Johan, Sara, Edith, Simon, Mamma och jag. Det blev hämtmat, handbollsmatch och Let's Dance.... supermysigt!! Så tack kära ni för en supermysig kväll och avrundning inför resan!! =)
Idag väntar middag hos Pappa och Maritha och innan dess ska jag försöka heja fram damlaget i ASK till seger!! Så kom igen nu tjejer!!! =)
Nu kom Johan och Edith på besök så jag får se till att ägna mig åt dem istället för datorn =)
Tills vi hörs igen.... ha en skön lördag!
Stor kram!
Vissa stunder känns det väldigt vemodigt, ledsamt och jobbigt. Medan det i andra stunder (när man tänker på allt roligt som ligger framför en..) känns spännande, roligt och lustfyllt. Så det svajar en del i känslorna nu...
Men tanken är ju ändå att det i slutändan ska kännas värt alltihopa. Alla förberedelser som jag gått igenom med allt från vaccinationer, lght:s uthyrning, packning, adressändring, försäkringar, telefonsamtal, mail hitan och ditan och för att inte TALA OM alla dessa papper....papper papper PAPPER som ska skickas hit och dit, skrivas på, scannas in och mailas....suck! Men även just att man lämnar allt man håller kärt, för att få befinna sig på en annan plats för ett tag.
Försöker i alla fall att träffa alla nu så mycket som möjligt innan jag ger mig av imorgon.
Så igår hade vi en helkväll med Johan, Sara, Edith, Simon, Mamma och jag. Det blev hämtmat, handbollsmatch och Let's Dance.... supermysigt!! Så tack kära ni för en supermysig kväll och avrundning inför resan!! =)
Idag väntar middag hos Pappa och Maritha och innan dess ska jag försöka heja fram damlaget i ASK till seger!! Så kom igen nu tjejer!!! =)
Nu kom Johan och Edith på besök så jag får se till att ägna mig åt dem istället för datorn =)
Tills vi hörs igen.... ha en skön lördag!
Stor kram!
Sista veckan i Sverige
Tjingeling!
Dags att testa bloggen lite för att känna in om det är denna bloggsidan som jag vill använda mig av...
Nu är det som sagt sista veckan i Sverige innan jag ger mig av söderut för ca ett halvårs studier down under. Börjar lite lugnt med ca två veckors semester i Borneo dock...det gäller ju att inte ta ut sig i förskott....hihihi..
Det börjar ändå att bli lite nervöst nu...men jag blir så glad då jag ständigt påminns om vilka underbara människor jag har runt omkring mig... både familj och vänner!! Får lite söta mail, härliga telefonsamtal och underbara träffar med människor nästan dagligen nu...och alla skickar ni med era lyckönskningar! Och jag tar tacksamt emot. Känner mig stolt och lycklig över att vara omgiven av så fantastiskt härliga människor!! Ni är toppen! =)
Var och klippte mig igår...och så här snygg gjorde Elin mig i håret innan jag lämnade salongen:
Inte varje dag man gör sig så tjusig på en onsdag =)
Men ikväll blir det popquiz på hotellet...
Vi höres! Bamsekram!
Dags att testa bloggen lite för att känna in om det är denna bloggsidan som jag vill använda mig av...
Nu är det som sagt sista veckan i Sverige innan jag ger mig av söderut för ca ett halvårs studier down under. Börjar lite lugnt med ca två veckors semester i Borneo dock...det gäller ju att inte ta ut sig i förskott....hihihi..
Det börjar ändå att bli lite nervöst nu...men jag blir så glad då jag ständigt påminns om vilka underbara människor jag har runt omkring mig... både familj och vänner!! Får lite söta mail, härliga telefonsamtal och underbara träffar med människor nästan dagligen nu...och alla skickar ni med era lyckönskningar! Och jag tar tacksamt emot. Känner mig stolt och lycklig över att vara omgiven av så fantastiskt härliga människor!! Ni är toppen! =)
Var och klippte mig igår...och så här snygg gjorde Elin mig i håret innan jag lämnade salongen:
Inte varje dag man gör sig så tjusig på en onsdag =)
Men ikväll blir det popquiz på hotellet...
Vi höres! Bamsekram!
