missfritz

Japp, då var man på väg då....
Fick ett jättefint avsked av både Pappa och Maritha igår med en middag med deras vänner Ann-Chatrin och Lennart, men även idag när Mamma körde ner mig till stationen för att vinka av mig!!
Rätt var det är, med bara någon minut kvar tills bussen ska komma...hör jag ett litet kvackande-tutande...ja Saras bil låter mer som en anka en som en bil när den ska tuta faktiskt... men det är jag glad för, för det spred ett leende över mina läppar! =) Plötsligt dök i alla fall Johan, Sara och Edith upp för att få säga hejdå och vinka av mig. Underbart! Jag känner mig så priviligerad som har en sån fin familj att luta mig mot när det känns lite vemodigt och tungt! Ni är fantastiska allihopa!! Kärlek till er!
Så fick jag då de där sista varma, mjuka, viktiga, kärleksfulla, stöttande och underbara sista kramarna av mina nära och kära! Ni är bäst! (Japp, där föll det en tår på tangentbordet...men bara för att jag uppskattar er så!!) Tack för att ni finns där för mig: Pappa, Maritha, Johan, Sara, Edith, Simon och Mamma!!
SJÄLVKLART uppskattar jag även alla er andra mina nära och kära vänner en hel massa förståss!! =)

Okej, nog bölat nu för en stund....
Sitter just nu på bussen mot Sthlm. Ska där hälsa på min gamla vän Jamila och hennes familj för att senare inatt bege mig mot Arlanda och den första flygrutten mot Amsterdam. Efter lite väntetid i Amsterdam styr sedan kosan mot Kuala Lumpur....DÅ har jag tid att tänka...denna lilla flygsträcka tar nämligen 11 h 45 min. Oh yes! Tur att man gillar att flyga! =) Efter det är det BARA ca 2,5 h kvar till mitt slutmål Kuching i Malaysia. Där ska jag sedan bli kvar ett tag innan jag ska bege mig mot östra sidan av ön o Kota Kinabalu. Så, resan börjar alltså med ca två veckor på ön Borneo (den malaysiska delen). SEMESTER!! =) Håll nu tummarna för mig och för att molnen lättar där nere bara! Verkar vara regnigt där för tillfället... Men värmen kommer att värma min frusna kropp så kvittsamma! =)

Har på bussen roat mig med att lyssna på en knastrig MP3 för att mellan knastret försöka uttyda hur de sista matcherna i handbolls VM artade sig... vill inte ens säga hur nedrans snöpligt det kändes när vi lyckades förlora ett brons med EN ynka boll....suck!! Men vill ändå applådera vårt svenska lag! KLAPP KLAPP KLAPP....vilka framsteg de har gjort!! Jag är stolt över dem ändå!! =)
Så när jag lyckats uttyda att Frankrike åter står som VM segrare....efter ett fasligt viftande med MP3:n (folk i bussen måste trott jag var tokig....hehehe..) så kom jag så på att bussen kanske är uttrustade med internet....och mycket riktigt!! Så NU kan jag ta mitt bloggande på allvar! =)

Så alla kära läsare....NU börjar mitt äventyr!! Hoppas att ni orkar hänga med och läsa mina små tankar och skildringar...för i denna hjärnan tar tankarna ALDRIG slut....hihihihi...
Trevlig läsning mina vänner och familj!!
Och kom ihåg (som Jill Johnson uttrycker det i sin låt "Roots and wings"): "Just cause you've got roots, doesn't mean you can't have wings".....det är DET jag lever efter nu! Jag vet var jag har mina rötter och att jag har dem att luta mig mot...och det är också därför jag har mod nog att våga breda ut mina vingar för att se om de bär när jag ibland behöver ge mig ut och se om jag kan flyga! Flyga ut för att upptäcka världen! =) Carpe Vitam! (=Fånga livet!)
Puss, kram och kärlek till er, saknar er redan! ;)