missfritz

So long, aufwiedersen, a rivederci, hasta luego, au revoir, see you later.....fast inte "Goodbye", Australien (eller Aussie som landet kallas i folkmun). Nej, jag säger som Mel "Hej då, är alldeles för ledsamt! Vi ses snart igen, är MYCKET bättre"!! Så jag säger, "ooroo Aussie" på riktigt Aussie-engelska!! Motsvarande "vi ses igen Aussie"!!
Jag sa inte heller hejdå till varken Tessa, H.P., Mel eller Mark. Nej, vi sa "vi ses snart igen"!!
För det är inte alldeles omöjligt att de en dag kommer och hälsar på mig i Sverige. Jag håller alla tummar jag har för att de faktiskt gör det en dag!! Om inte annat så får jag väl ta mig en tripp ner till Aussie igen om några år...lockande! hihihi...
Skulle dock inte skada om någon kom på en genväg att ta sig dit på! För rackarns vad jag är less på att flyga nu alltså. Jag brukade bara ÄLSKA att flyga! Men nu börjar jag så smått att ledsna på långa flygsträckor....kan detta mån tro, vara ett tecken på att jag börjar bli äldre? Börjar bli lite bekväm av mig och kroppen vill inte riktigt längre det jag vill...

Har idag i alla fall suttit i ca 8 timmar på flyget från Melbourne, Australien till Kuala Lumpur (KL), Malaysia och det räckte kan jag lova!!
Var faktiskt väldigt glad över att jag hade bokat in mig på ett hotell här i KL för en natt!!

Min dag idag började med att jag klockan 11.20 blev avsläppt av Tessa vid Ballarats tågstation, där jag hoppade på bussen till flygplatsen i Melbourne. Tessa var rätt så tagen av stunden och hennes ögon tårades när det var dags att säga hejdå...det var därför jag tröstade henne med att: "detta är inte hejdå, det är vi snart igen!!" Söta, lilla Tessa!! Hon har verkligen varit en klippa för mig under min tid i Aussie!! Önskar henne allt gott, och att hon hittar en hel massa härliga människor att umgås med nästa termin!!

1,5 timma tar flyg-shuttle-bussen från Ballarat till Melbournes flygplats. 1timmar och 55 min hade jag på mig när jag så kom till flygplatsen. Man ska ju vara på flygplatsen 2 timmar innan avgång, när man flyger internationellt. Så detta var ju lugnt tänkte jag....men jisses sån tid allting tar!! Jag gick ju och shoppade lite i några butiker och gick på toa och så...när jag plötsligt såg att klockan var 1.45 pm, den tid då jag enligt mitt boardingpass skulle vara vid gate:n!! CRIKEY!!...att så bråttom jag plötsligt fick!! In genom "International departure"-dörrarna, och där väntade....KÖER!! LÅNGA köer!! Ställde mig snällt och väntade....när jag plötsligt fick syn på "departure-declaration"-formuläret som man måste fylla i när man lämnar landet....s...t också!!...fick slingra mig under avspärrningarna för att hämta och fylla i ett formulär, för att sedan ställa mig längst bak i kön igen...som nu blivit ännu längre! Suck!
Nu började min puls gå upp...."tänk om jag inte hinner dit i tid!!"....flashback från KK i Borneo, trillade över mig..."snälla lilla kö, SNÄLLA rör på dig SNABBT!!", tänkte jag stilla för mig själv i mitt stressade inre.
Men tack och lov, så flöt det på väldigt bra vid "customs"-kontrollen. Väl igenom så stressade jag vidare för att hitta min gate, sprang förbi min favoritparfym i en butik och skvätte på mig lite av den i förbifarten, då jag plötsligt mindes att jag inte tagit på mig någon parfym idag. Skynda, skynda...så hittade jag gate nummer 8. Precis när jag såg gate:n hörde jag i högtalarna "Ladies and gentlemen, we are now commencing the boarding of flight MH0148 to Kuala Lumpur. Can we please ask the passengers that are seated on rows 29-47 to board the aircraft now. May we ask all the other passengers to be seated until you are called". Snacka om timing!!! Jag satt på rad 26 och hann därför t.o.m. sätta mig ner en kort stund innan det var dags för mig att gå på planet. Pjuh!

Väl på planet kom sedan eftersvettningarna från stressen tidigare....det var dags att börja plocka av sig några av alla de lager kläder som jag idag tagit på mig. Jacka, fleecetröja, sjal, gympaskor, sockar utanpå mina flygstrumpor....som sagt, jag var rätt varm när jag väl satt mig ner i min stol.
Försökte sedan förgäves att få plats med min väska i luckan snett ovanför mitt säte. Den lucka som var ovanför mitt säte var redan smockfull. Så jag knödde in den så gott jag kunde i luckan snett ovanför och satte mig sedan tillrätta. 2 minuter därefter hördes en stor duns i gången bredvid mig. Japp, då hade min väska bestämt sig för att göra ett kamikaze-dyk rätt ner i marken....suck!
Gjorde ett lite mer lyckat försök att knö in den igen och då stannade den kvar. När det sedan blev dags för start upptäckte jag att planet var lååångt ifrån fullsatt.....åme! Då hade jag ju kunnat använda någon av de andra typ femtielva TOMMA luckorna istället ju!! Kanske liiiiite aningens överdrivet men ändå....hihihi....

När vi så lyft så tyckte jag att det var dags att varva ner lite med en film. Så jag satte mig tillrätta, valde film och så lagom tills jag tryckt igång filmen så bestämde sig herren framför mig, för att fälla ner sitt säte. Då menar jag inte att han lutade sätet litegrann tillbaka på ett normalt sätt. Åh nej! Han gick "all-in" kan man lugnt påstå!!
Han lutade tillbaka sätet så långt det gick och när han därefter sedan lutade sin kroppsvikt mot sätet dessutom så betydde detta att han i stort sätt låg i mitt knä, och hade det inte varit för att jag hade skärmen intryckt i mina näthinnor så hade jag lätt kunnat räkna härsäckarna i hans hårbotten!!!
Okej okej, jag erkänner att det kanske var liiiiite överdrivet, men det var inte långt ifrån!! hehehehehe...
Jag bad honom dock att resa upp stolen litegrann, vilket han gjorde. Allt frid och fröjd.....
...tills maten kom och jag hade intagit denna. Har under de senaste långflygningarna som jag har gjort, drabbats av några riktigt illa magsmärtor efter att jag har ätit på flygplanet...vet inte varför, men misstänker att det har något att göra med kabintrycket. Det sitter högt upp typ under revbenen och släpper inte i första taget. Fick därför ställa mig upp och sträcka ut magen och försöka massera den....vilket till sist hjälpte, TUR!

Nåväl. Efter ca 8 timmar så landade vi i alla fall i Kuala Lumpur, "safe and sound" så det var ju skönt!
Jag som alltid förut har älskat att flyga, börja nu dock undra om jag antingen börjar vara lite "över det", eller om jag helt enkelt börjar bli gammal och för bekväm...??....hmmmm...tål att tänkas på! =)

Nu är jag i alla fall på plats i KL och har checkat in på ett hotell här i China Town. Gillar denna stadsdelen!
75RM kostade taxin in hit, vilket är ca 150 kr. Med tanke på att det tar ca 1 timma att köra till China Town från flygplatsen så tyckte jag att det var värt det. Billigt! Särskilt efter att ha bort i Aussie nu i ett halvår!
Hade tänkt att jag skulle hinna gå och shoppa lite här på nattmarknaden i China Town. Men lagom till att jag hade hittat mitt hotell och checkat in, så hade alla knallarna redan börjat plocka ihop...
Nåväl, gick en lov i alla fall för att se lite vad de hade....
Men det gör inget! För imorgon blir det storshopping hela dagen!!! Ska bli sååå kul!!! Älskar att shoppa här!! Billigt och det finns såååå mycket affärer och saker överallt här runt omkring China Town.

Så istället för shopping ikväll, så blev det till att köpa lite vatten och mat. Tog med mig 3 spett med grillad kyckling i Sataysås, upp till mitt rum och satte mig på sängen och åt. Mums!!
Efter att ha suttit här en stund nu i fläkten, lite halvnäck...hihihi... och bloggat så börjar jag äntligen att bli lite svalare.....aaaah, nice! Det var 29 grader här i KL när vi landade kl.21.00!! Härligt!! Jag klagar INTE!! Att så jag har längtat efter värme, då det nu känns som att jag har spenderat en EVIGHET i kyla....det var ju vinter nu i Aussie! Men här i KL är det sommar och varmt. Gött! Behövde dock lite fläkt efter att ha burit runt på mina tunga väskor =)

Men nu är jag i lagom temperatur igen...så det är nog lagom att krypa till kojs nu då... måste ju vara utvilad för min shoppingrunda imorgon!! ;)
Sen väntar nästa lååååånga flygsträcka..... KL till Amsterdam = 12 timmar och 40 minuter!! Ge mig styrka!! hihihihi....nejdå, det ska nog gå bra det med! Och den långa flygturen kommer ju att göra sträckan Amsterdam till Sthlm till en barnlek! Den är ju endast på 2 timmar!! hihi...

Se nu till att njuta av lugnet före stormen, mina nära och kära.....för snart är jag hemma igen!! hihihi...
Pussar och kramar till er!! och längtar nu tills jag alldeles snart ska få träffa er alla igen!...förr eller senare! ;)
Godnatt!

Jag vet inte riktigt vad det är men Western Australia och Perth har något visst! Gillar denna delen av Australien och trivs här. Kommer ihåg att jag kände likadant sist jag var här.
Sedan gör det ju inte saken sämre att jag bor hos världens raraste, mest varmhjärtade och supersociala personerna Mel och Mark heller! De har verkligen öppnat upp både sina hjärtan och dörren till sitt hus och släppt in mig. Underbart! Jag kan inte vara mer tacksam och glad över detta!

Mel och Mark bor strax utanför Perth i en förort vid namn "Success". Med tanke på att namnet betyder "framgång" så kan det ju inte bli mer än lyckat när man bor här!!...hihihi...
Men det är verkligen ett superfint område, med en MASSA fina hus och lägenheter!! Hade LÄTT kunnat bo så här!! Men husen kostar nog en hel del här nu...
Det är ett område som är preparerat för husbygge misstänker jag. För det är helt plant, ingen skog och husområden ligger i välplanerade "blocks". Tog mig en morgonpromenad här i området idag på morgonen och det ligger MÅNGA fina hus häromkring. 99,9 % av husen är dock enplansvillor. Det är inte vanligt med tvåvåningshus här!

Har haft HIMLA tur med vädret sen jag kom hit!! Det är fortfarande vinter med ganska kalla morgonar, men solen har lyst på mig varenda dag hittills!! LJUVLIGT!! Hoppas att det håller i sig!

Hittills har jag hunnit ha en heldag på stan i Perth, varit i Rockhampton med Mel, haft en relax dag här ute i Success och idag åkte vi upp till King's Park och tittade på utsikten över staden "by night". Otroligt vackert!! Gillade King's Park även under dagen när jag var här sist! Men detta var också riktigt vackert att se!

 The city of Perth, by night. Från utsiktsplatsen vid King's Park. Perth ligger vid floden Swan River, som slingrar sig in i bukterna här i Västra Australien. 

Under min heldag inne i Perth city, fick jag för mig att jag skulle gå och kolla läget på Western Australian Museum vid Northbridge. Minns att sist jag var där så hade de en fantastiskt bra utställning om "The stolen Generation" (den Aboriginska befolkningens sorgliga period, då deras barn blev tagna med eller utan deras egen vilja, från sina familjer och blev satta i hem och skolor för att bli "civiliserade" enligt de "vitas" åsikter). Utställningen fanns fortfarande kvar! Gick igenom den och kollade litegrann, men dessa saker var inte lika "nya" för mig denna gången, då jag dessutom läst en hel del om detta under min utbildning här nere nu också. Men utställningen var dock fortfarande lika intressant och bra!!
Men nytt för denna gången, och det var endast en tillfällig utställning, var dock utställningen om det Australiensiska rockbandet AC/DC!! Såg denna STORA skylt redan utanför museumet och tänkte direkt på min storebror!! "Nu skulle ju Johan varit här alltså!!". Jag har nog aldrig riktigt haft någon speciell åsikt om AC/DC förut. Men jag måste erkänna att det var RIKTIGT häftigt att gå in på denna utställningen!! Vilken härlig "tribute" till detta bandet alltså!! Musiken spelades på hög volym där inne och skapade en härlig stämning i hela lokalen. Längst bort i lokalen hade de även återskapat en liten variant av en konsert. Med strålkastare vid sidorna och en storbildsskärm som visade upp en av bandets konserter. Riktigt häftigt, och bra tryck! Fick även veta att de tydligen har haft en sångare förut, Bon Scott (som inte längre lever), som skulle ha fyllt 65 år imorgon (läs Fredag den 8 juli). Så de har en kväll där ett liveband spelar AC/DC's låtar för att hylla honom på WA Museum imorgon. Återigen...hade storebror varit här så hade jag följt med honom dit...men nu väntar dock lite andra planer inför morgondagen.
Men här är tre bilder till dig i alla fall storebror...håll tillgodo:
 En AC/DC jacka och en poster inglasade  En av Angus Young's, Gibson-gitarrer, donerad till ett museum i Sydney tror jag det var. Men som nu var utlånad till Perths museum.
 En AC/DC-endollarssedel i STOOOR upplaga!! Jämför med postrerna under... =)

Så som sagt....jag har det riktigt bra här i Perth och njuter av att faktiskt ha lite "semester" innan det är dags att bege sig hemåt Svearike igen.
Känns allt lite bitter sweet nu... På ett sätt ska det förståss bli helt underbart roligt att få komma hem och träffa alla igen!! Men en annan del av mig sörjer nu åter att jag behöver lämna detta härliga land igen....
För detta är verkligen ett fantastiskt land!! Är bara inte sådär värst förtjust i delstaten Victoria och Ballarat. Lite för kallt för min smak... men resten av Aussie är bara LJUVLIGT!! Spännande även att ha fått se vintern i Aussie denna gången. För det är STOR skillnad på turisttrycket...nu är det VÄLDIGT stilla och lugnt överallt man åker. Till skillnad från högsäsongen och sommaren här nere (Dec-Feb och även hösten Mars-Maj). Men så är det inte allt som är öppet nu heller därav....vi kunde t.ex. inte åka ut till Penguin Island idag, för att Vintern är "breeding season" för pingvinerna, så man får inte vara är ute på ön då och störa deras "parningsperiod". Fair enough!, tycker jag! Man ska inte förstöra eller göra intrång i naturens gång!

Nåväl...jag tröstar mig i alla fall med att man kan ju ALLTID åka tillbaka och semestra här i detta vackra land! Har ju nu kompiar både lite här och där, så det kan ju alltid vara ett giltigt skäl för att få åka tillbaka på semester =)

Men nu njuter jag av att vara här, här och nu!! Imorgon väntar därför en utflyktsdag med Mel till Fremantle, en annan förort eller stad strax intill Perth. Där ska vi börja med att göra en tunnel-tour på ca 2,5 timmar. 20 m, ska vi klättra ner under jorden för att sedan gå (och ibland hukandes) ta oss fram i tunnlar under jorden som byggts med fångarnas hjälp under 1880-talet. Håll tummarna för att jag inte får panik och klaustrofobiska utbrott där nere.....lite läskigt känns det allt. Men det ska också bli väldigt intressant och spännande!
Sen blir det "Freo" (Fremantle) city som gäller....ska bli en rolig dag!
Men nu blir det sängen så att man är pigg inför morgondagens äventyr!! =)

Pussar och kramar!!

Precis som jag misstänkte så går tiden alldeles för fort nu helt plötsligt när jag vill att den ska gå sakta. Vill ju hinna njuta av varje stund nu när jag reser runt i detta underbara land och träffar härliga människor på vägen.

Alltså har redan de 5 dagar, som jag sedan länge planerat spendera i Adelaide hos Ann-Britt, redan passerat. Men jag har haft 5 riktigt härliga dagar hos Ann-Britt och fått träffa alla hennes barn med respektive och hennes barnbarn. Vilken härlig familj! Alla hennes barn med respektive är ju bara så sociala, trevliga, välkomnande och lätta att prata med!

De första två dagarna efter att jag anlänt, jobbade Ann-Britt. Det var ju en Tisdag som jag anlände, så det var ju inte konstigt alls. (Hahahaha....flashback till "Inget konstigt alls", sagt med operaröst á la Malena Ernman....hahaha...)
Men jag hade inte några problem med att roa mig själv. Är rätt bra på det faktiskt! hihi.... Och när man har semester så är ju livet bara underbart som det är!

Så första dagen tog jag en springtur runt omkring i bostadsområdet i Craigmore (strax utanför Adelaide) där Ann-Britt bor. Dagen innan när vi körde hem så var det mörkt, så det var lite klurigt att hitta nu när det istället var ljust. Men jag hittade både "bort" och "hem" igen på min löprunda. Tur! hihihi....
Måste även berätta.... jag har aldrig förut gillat när någon som man inte känner busvisslar efter en. Om det mot förmodan skulle hända...(vilket det kunde göra när man var tonåring nån gång när man var i Grekland på semester eller så) så kände jag mig alltid billig eller felklädd. Som att de nedvärderade mig för att jag såg "billigt klädd" ut eller som ett "easy catch" liksom... gillade det inte.
Men nu när man börjar närma sig "bäst-före-datum" så märkte jag helt plötsligt i Onsdags att saker kan ändra sig med åren... När jag var ute och sprang så körde en arbetsbil för en elektrikerfirma förbi mig och trots att jag hade min MP3 i öronen så hörde jag en busvissling när bilen passerade. Först reagerade jag som jag brukat göra och den där obehagskänslan kom krypande. Men så bromsade jag mina egna tankar..."kanske skulle jag ha tagit t-shirten istället för ett linne"....och så tänkte jag istället: "Äsch, jag ska ta det positivt istället! Om någon busvisslar efter mig nu i den här åldern när jag dessutom inte ALLS känner mig speciellt attraktiv efter flera lata dagar som resulterat i något kilo extra på kroppen...så ska jag bara ta åt mig och vara glad över att någon faktiskt busvisslar efter mig"!

Nåväl, back on track...
I Onsdags var det sååå himla fint väder i Adelaide så jag hade väldigt svårt att motivera mig till att ge mig iväg någonstans, utan min kropp fungerade helt enkelt som en värmesökande maskin...."ge mig sol...gå mot värmen" sa den. Så jag tog på mig en bikinitopp och ett par shorts och gjorde "Cassie" (Ann-Britts hund) sällskap på baksidan av huset vid poolen. Poolen är dock icke användbar för tillfället, pumpen var sönder och poolen var full av löv och bröte...hade nog ändå varit för kallt för att ta ett dopp. Men i vilket fall... i solen var det varmt och skönt och jag slumrade in där på min sarong i värmen. Detta var första gången på sisådär 3 månader som jag har kunnat ha på mig en bikinitopp och vara ute i solen! Så det var meeeeeer än efterlängtat!! Har mest frusit, frusit och frusit sista tiden och är lika blek som jag var när jag lämnade Sverige i Januari!!
Så i Onsdags tog jag det mest lugnt, slappade, solade och tog en löprunda. På kvällen sen hälsade jag och Ann-Britt på hennes mamma och pappa som också bor i Craigmore. Kändes så konstigt att man nu kunde prata Svenska igen och folk förstår en! hihi... Det var roligt att få träffa hennes föräldrar som berättade lite om hur Gislaved var när de lämnade orten, packade väskorna och reste till "down under". Intressant!
 Ann-Britt i mitten med pappa och mamma på var sin sida om sig.

I Torsdags tog sedan Annette (Ann-Britts ena dotter) med mig till Glenelg som ligger strax utanför Adelaide, vid havet. Trodde inte att jag hade varit där...men när vi väl körde in i orten så mindes jag plötsligt..."Oj, förlåt Annette, men jag har visst varit här förut". Inte för att det gjorde något!! Det är en fantastiskt fin liten stadsdel med hav, sandstrand, små mysiga affärer, ett hamnområde och trevliga restauranger och caféer. Annette har nyss fått sin andra son Lachlan (3 månader gammal) så honom hade vi med oss. Ollie (Oliver, ca 2,5 år) lämnade vi på "day care" (dagis) innan vi åkte iväg. Ollie är på dagis 2 dagar i veckan nu bara när Annette är mammaledig och idag var en av de dagarna.
Stackars Lochie (Lachlan) blev dock medsläpad på våran tur. In och ut ur bilen, in och ut ur bilen, in och ut ur bilen....precis när han hunnit somna blev han hela tiden väckt igen för att vi var framme. Tyckte så synd om honom! Då Annette behövde lasta i och ur barnvagnen också hela tiden, så missade vi helt plötsligt en gång att betala parkeringsbiljett....det kom Annette på när vi var på väg tillbaka till bilen och hon plötsligt fick se en lapplisa...."Oh no! Ticket!" ..."just det! Det glömde jag ju!!" Som tur var, blev det inte speciellt dyrt...22 Australian dollars = 152 kr cirka.
Vi hade i alla fall en härlig dag vid kusten: Annette, Lochie och jag.
På kvällen sen gick vi ner till Annette och hennes man Jay, för en liten drinkkväll. De bor bara ca 5 min gångväg från Ann-Britt så vi var där ett flertal gånger under min vistelse i Adelaide. Och Annette och Jay var bara så himla lätta att ha och göra med! Pratsamma, glada, trevliga och välkomnande. Härligt!
Jag kom även bra överrens med Ollie, deras son. En kväll när vi var där så fick ingen annan gå och lägga honom...utom jag! hihihi... "Vem ska läsa saga för dig och natta dig Ollie?" "Mormor? Mamma? Pappa?"...."Lina!" Svarade Ollie då....hihihi....en riktig liten sötnos! 
 Annette and Lachlan  Jay and Lachlan (Lochie)  Ollie

På Fredagen var Ann-Britt ledig och tog därför med mig till Barossa Valley, som är ett ENORMT stort, välkänt vindistrikt i South Australia. Vi åkte runt där bland de ljuvliga kullarna och dalarna där vinrankorna stod i raka led, så långt ögat kunde nå. Det tog liksom aldrig slut! Vinprovningar ägde rum på varje vingård vi passerade. Men Ann-Britt körde ju och jag hade känt mig dum om jag stått där och provat vin alldeles själv utan att köpa något....men vi stannade på 4 vingårdar och alla fyra var speciella på sitt sätt! En var liten och charmig och hade en sån underbart vacker utsikt där den låg. En annan var en gammal gård där de bott och haft sina djur och var så gammaldags charmig. Den tredje var den ENORMT stora och välkända (t.o.m i Sverige) "Jacob's Creek". Detta företag hade oändligt stora marker som de odlade på!! Där kunde man åka förbi en skylt där det stod "Jacob's Creek , Shiraz" och på de åkrarna därefter sen odlades endast druvorna för att tillverka vinet "Shiraz". Så kom man efter en stunds körning till nästa "Cabernet Sauvignon" osv. ENORMT stort!
Sista gården var ett "slott" ett litet gammaldags slott. Så himla fint! Där shoppade vi lite....men inget vin dock utan bara tillbehör...hihihi...
Har dock hittat en ny favorit när det kommer till viner! Ann-Britt introducerade mig till Moscato-vinet. Har aldrig druckit det förut, men rackarns så gott det var!! Absolut en av mina stora favoriter nu!!
På fredagskvällen var det dags att träffa Ann-Britts son Daniel och hans flickvän Melissa. De bodde i ett nybyggt väldigt fint hus i "Lakeside" i Adelaide. Ett område som trots namnet INTE ligger vid någon sjö....hihihi...
Dessa två var också hur trevliga som helst och Daniel hade t.o.m. ringt Ann-Britt tidigare på dagen för att fråga vad jag tyckte om att dricka så att han kunde "hospitalise me"....hahahahaha....
Detta "skämtet" kräver lite engelskakunskap för att det ska bli roligt. Daniel sa alltså fel när han pratade med Ann-Britt, vilket vi alla skrattade gott åt sen! På engelska kan man visa "hospitality" vilket betyder "gästfrihet". Men Daniel försökte sedan böja detta ordet när han skulle säga att han ville vara "gästvänlig" mot mig och sa "I just want to hospitalise her"....vilket istället då betyder "jag vill ju bara se till att hon hamnar på sjukhus" typ, eftersom hospital är sjukhus....hahahahaha...
Nåväl. Ingen hamnade på sjukhus efter kvällen hos Daniel och Melissa i alla fall och det var väldigt trevligt att få träffa dem också!
 Daniel och Melissa i sitt kök.  Daniel och hans katt Fish.

På lördagen sedan blev det först påhälsning hos Linda och Lee med familj. Linda är Ann-Britts dotter. Ann-Britt har tre döttrar och en son. Linda, Annette, Daniel och Melanie (i åldersordning).
Linda och Lee bor i ett stort, nybyggt hus med en stor trädgård. De har tre barn Jayden, Brittany och Monique.
 Monique, Linda, Brittany, Lee och Jayden.
På kvällen sedan tog vi med oss pizza och vin till Melanie för att hälsa på även henne.
Vi hade VÄLDIGT mycket gemensamt jag och Melanie!! Hon är 27 år och älskar att resa. Så timmarna flöt på väldigt fort hemma hos henne och vi hade mycket att prata om. A-B, Melanie och jag skämtade lite om att en dag borde A-B, Melanie, jag och min mamma mötas upp nånstans ute i världen, för vi är alla fyra resande människor! Jag tror vi hade haft hur kul som helst ihop!! Så vi får väl se vad framtiden kan utvisa....
Melanie sa att hon ska åka till Sverige nästa år för att hälsa på sin Farmor som är sjuk. Så kanske träffas vi då igen. Vore kul!
 Ann-Britt och Melanie i Melanies lägenhet.  Melanie och jag.

Så hade sen plötsligt fem dagar passerat...
Det var väldigt kul att träffa Ann-Britt och att även få träffa alla hennes härliga barn, respektive och barnbarn! Är glad att jag bestämde mig för att åka och hälsa på dem!
Ann-Britt berättade även en hel del om hennes och min mammas äventyr när de var unga....
Jösses säger jag bara!! Ni var ju BRA mycket värre än vad jag och mina kompisar har varit!! hihihihihi...
Men det låter som att ni hade en massa skoj tillsammans, så det var roligt att höra!

Ann-Britt åker ju även till Sverige nu i år och landar i Sverige samma dag som jag kommer hem! Fast hon landar i Göteborg istället. Så vi träffas ju snart igen! Kul!

Men nu är jag så på plats i Perth, Western Australia, och hälsar på världens störtskönaste par Melanie och Mark.
Mark kom och hämtade mig på flygplatsen igår och så fort vi kom hem till deras hus här i Perth så kände jag mig hemma! De är bara helt fantastiska dessa två!! Känner mig såååå välkommen och väl omhändertagen!
Så nu ska jag verkligen njuta av 7 dagar i deras härliga sällskap!
Men idag jobbar de...det är ju Måndag. Så jag ska nu ta på mig löparskorna och ge mig ut i solen som skiner från en klarblå himmel och se till att springa bort tårtan som vi smaskade på igår....hihihi...
Ska skriva mer om Perth och min vistelse här allteftersom....
Men är nu här och trivs som fisken i vattnet redan!!

Stor kram till er allihopa därhemma!

Äntligen en dag i solen!!! Jippiiiiiii!!

Har nu lämnat Ballarat, Victoria bakom mig för ett tag och befinner mig nu i Adelaide, South Australia. I fredags efter sista dagen på min vfu var det bara sån lycka! Inte för att jag inte har gillat att vara på vfu eller något sådant. Men det var bara så himla skönt att få vara FRI, LEDIG igen!! Har längtat riktigt mycket efter denna tiden! Så i lördags packade jag ihop det sista i mitt rum på Residence, Unit 1, på Bella Guerin på Universitetet i Ballarat. Sedan gick jag till simhallen en sista gång och simmade. Härligt! Därefter tillbaka till Unit 1 för att flytta ut allting ur rummet och städa ur. Eftersom det är ett pluttelitet rum utan speciellt mycket saker i, så tog det inte nån lång stund att bli färdig med det. Nej, inga nerrullade tapeter att dammsuga denna gång mamma!! Hahahaha…

Klockan 4.00 pm kom Tessa och H.P. och hämtade mig och mitt massiva baggage. Dags för ett sista hejdå till vad som varit mitt hem och mina rumskamrater de senaste 4,5 månaderna. Men det var faktiskt inte speciellt jobbigt. Låter kanske hårt, men de personerna som jag bott ihop med har varit väldigt unga och vi har inte direkt haft så mycket gemensamt. Så de är absolut trevliga och bra människor, men inte några som jag kommer att ha kontakt med så värst mycket i framtiden tror jag… Nåväl, kram och hejdå. Det känns lite i alla fall att lämna något som varit ens hem för en lång tid. Men det kändes ändå riktigt bra att få hänga med Tessa och H.P hem till Fam. Canhams hus! För Tessa och H.P är personer som jag verkligen kommit nära och DE kommer jag att sakna när det blir dags att åka hem.

Hade sååå mycket grejer med mig….suck! En hel massa har jag redan donerat till Tessa med familj. Typ tvättkorg, täcke, kudde, lite matvaror som blivit över m.m. Men mina kläder….hmmmm…där har vi problemet! Tyckte ändå att jag varit duktig och sorterat ut kläder, så jag tänkte att ”det kommer inte att bli några problem att packa min backpack här inte!!” Men ack så fel jag hade. Fick ”knäa” igen väskan och då var det ändå inga skor eller så i väskan…och de utsorterade kläderna var i en annan påse….suck!

Men men… spenderade 2 dagar med Tessa innan jag flög hit till Adelaide. I söndags var vi i Melbourne och åt god vietnamesisk mat, kollade på en ploj-footy-match mellan två radiokanaler i Melbourne. De spelar tydligen mot varandra en gång om året och det är en ”happening” runt omkring det. Pengarna som tjänas in går till välgörande ändamål. Så som missbrukarkliniker, hemlösa, barn som inte får tillräcklig utbildning osv. Det var en rolig match att se då det inte direkt fanns några talanger i laget…hihihi… och kommentatorerna var riktigt roliga, då de ofta sågade spelarnas insatser…med glimten i ögat. =)

Sedan på kvällen gick vi till en pub med Tessas kompis Sarah, Tessas syster Lucy och hennes pojkvän David. H.P. hade vi lämnat av vid busshållsplatsen för han skulle ta flyget till Brisbane och Sarahs man Rory spelade basket och skulle dagen efter ge sig iväg på en månads arbete vid oljeriggen. Han jobbar på oljeriggar (har även arbetat i Norge faktiskt!) och är borta långa perioder i sträck…  Så vi blev i alla fall 5 personer. Och det var riktigt trevligt! Vi käkade pizza och drack vin (andrasorteringsvin tror jag det var, billigt och serverat i flaskor utan etiketter men gott ändå!). Det var roligt att få sitta och prata lite med Tessas kompis som var så himla trevlig och även Lucy och David som jag inte hunnit träffa alls mycket. Så vi hade en jättetrevlig kväll i Melbourne. Sen körde Tessa hem till Ballarat. Det tar en liten stund, men om ni känner mig rätt så hade vi inga problem att ”tjöta” hela vägen hem! Hihihi… Vi pratade om vårat framtida yrke så det fanns minst sagt en del att diskutera där…hihi…

Sen i Måndags åkte jag och Tessa till the Grampians, som är en väldigt känd bergskedja en bit ifrån Ballarat. Det tog ca 2h att köra dit och vi hade tur för det blev en strålande fin dag. Vi kom in till den lugna och stilla byn före lunch och det märktes att det var lågsäsong just nu (det är ju vinter), för det var INTE mycket folk i omlopp i byn. Tessa gick in på informationscentret medan jag var på toa och hon fick en karta och info:n att den rutten hon hade tänkt att vi skulle vandra, var stängd pga tidigare ”flooding” som ägde rum i Januari i år. Så hon fick tips om några andra leder att välja mellan. Okej, vi valde en led som skulle heta ”Sundial peak” och så hoppade vi in i bilen och gav oss iväg.

Vi körde och körde och försökte leta efter skyltar…men plötsligt tog vägen slut. ”Road closed” stod det….”men! Vad gör vi då?” Vi svängde därför in till en annan vandringsled som bara skulle ta ca 30 min att gå, fram och tillbaka, och som ledde till ett litet vattenfall, ”Silverband Falls”. Vi gick dit och såg lite av vad som hänt med naturen sen översvämningarna i Januari. Bl.a. hade en bro blivit uppspolad på en bank till floden, några hundra meter från där den satt från början. Tänk vilka krafter naturen har alltså!

Så åkte vi vidare och försökte leta efter ”Sundial peak”-leden…utan någon lycka. Så vi åkte tillbaka mot info-centret för att försöka få lite bättre direktioner, när jag plötsligt får för mig att läsa på lappen som vi fick…”Tessa, det står här att leden ska ligga vid den där dammen som vi nu kört förbi ca 5 gånger”…hihihi…Då läste Tessa på lappen ”och här står det att leden börjar på andra sidan vägen därifrån”….hmmm….att som vi skrattade åt oss själva sen!! ”Och vi ska bli LÄRARE, Tessa! Vi kommer att kräva av våra elever att de inte frågar och frågar oss utan LÄSER instruktionerna de får, och vad gör vi själva?? Vi LÄSER INTE instruktionerna tydligt när vi ska ut och vandra”!!! Hahahahaha…”Säg inget till pappa eller H.P”, sa Tessa sen! Hihihi…

Så till sist hittade vi leden som tog ca 2,5 timmar att gå fram och tillbaka och på ett berg. ATT så vacker utsikt det var där uppifrån, och så härligt att vara ute i naturen igen och få se all den vackra naturen på vägen upp till toppen! Vi såg en vild emu, en wallaby, en mellanstor spindel och en känguru på vägen. Kul! Det var en stor skillnad på att vara två personer som var ute och vandrade, än att åka med en busstur där en MASSA människor väller ur en buss och går ut och klampar i naturen…det är inte lika lätt att se de vilda djuren då av förklarliga skäl. Men som sagt, det blev en kanondag till sist med härlig vandring i solsken (ÄNTLIGEN) vid the Grampians.

Men nu är jag som sagt på plats i Adelaide och har flyttat in hos Ann-Britt för några dagars semester här! Jätteroligt att vara här! Skriver mer om Adelaide en annan dag.

Ta väl hand om er! Kram!

Verksamhetsförlagd utbildning så kallad ”Vfu” (eller praktik) på en VÄLDIGT liten skola i Bungaree, besök i den lilla orten Daylesford och vfu på en större skola i Mt Buningyoung….det är vad jag har haft för mig de senaste 2 veckorna.

Ja, jag har alltså haft turen och lyckan att få göra en två veckor lång vfu-period här nere i Australien, Ballarat närmare bestämt. Vilket har varit roligt, spännande, intressant, lärorikt och utmanande ibland. Det har varit väldigt intressant att få en inblick i den Australiensiska skolvärlden och i mitt huvud har jämförelserna med den svenska skolvärlden kontinuerligt ägt rum. Mycket att fundera på, men intressant som sagt!

Under första perioden var jag 3 dagar på den VÄLDIGT lilla skolan Bungaree Primary School som ligger i den lilla byn Bungaree. Det är en lantort av modellen ”alla känner alla” vilket även gör att det är mycket enklare att få föräldrar och invånare i byn att ställa upp när det kommer till att ha ”städdagar” på skolgården, utflykter, hjälpa till i skolan under skoltid, göra studiebesök och så vidare. På skolan går totalt 25 elever, de har två heltidsanställda lärare (Mrs Jan Westlake) varav en även är rektor (Mr Calvin Tromp) på skolan och sen har de en halvtidsanställd lärare (Mrs Querim Gonzalez). That’s it! Så liten är skolan. Men ack så charmig! Det råder en familjär stämning på skolan och eftersom de är så få samarbetar lärarna väldigt bra och alla på skolan känner varandra väl. Därför känner man sig väldigt välkommen där även som besökare och det är lätt att få kontakt med lärarna och prata med alla.

Skolan består utav en huvudbyggnad, som även är den äldsta delen av skolan, där de har ett klassrum, rektorns rum, ett lärarrum/kök och ett kontor. Sen har de en annan byggnad där de har två klassrum varav bara ett används och toaletterna är belägna utomhus i en separat liten byggnad från den andra byggnaden. Det verkar som att de flesta Australiensiska skolorna har toaletterna skilda från de andra byggnaderna, separata toaletter. Detta skiljer sig helt från våra skolor hemma. Sen använde de även ett gammalt klassrum som ”Arts” klassrum nu, Arts motsvarande vårt ämne ”bild”.

Jag hade dock en förutfattad mening att en sån här liten skola skulle ligga efter när det kommer till att vara uppdaterad med dagens teknologi m.m. Men där hade HELT FEL! De var MER uppdaterade än vad de flesta svenska skolor är misstänker jag! De hade en smartboard i varje klassrum (två stycken) som de använde FLITIGT!! De har en egen wiki-sida som de använder, de hade gjort och fick testa på att göra tv-spel! Detta hade nog mycket att göra med rektorn/läraren Calvin Tromp. Han var väldigt uppdaterad och ansåg att det var viktigt att lära ut dagens teknologi likväl som allt annat i skolvärlden. Mycket bra tycker jag!

Jag är även HELT SÅLD på smartboards just nu!! Varenda skola borde ha en sån!! Det är verkligen allt-i-ett! Det finns SÅÅÅ många användningsområden i en sån ”tavla”. Vilket hjälpmedel för en lärare alltså! Det skapade även en naturlig samlingsplats för eleverna. För er som inte vet vad en smartboard är, så är det den senaste uppfinningen av ”svarta tavlan, whiteboarden” i skolvärlden nu. Och man kan verkligen göra allt möjligt på den. Den är interaktiv så det är en dator, som visas på en stor skärm så att eleverna kan se vad du gör. Sen kan du visa filmer där, använda internet med eleverna, det finns ett program som gör att du kan använda den som en ”vanlig” whiteboard där du kan ”skriva” direkt på skärmen med en speciell penna, du kan scanna in dokument på en annan skrivare som kan skickas direkt till smartboarden så att eleverna kan redovisa sina arbeten direkt på smartboarden, du kan läsa böcker direkt på skärmen där alla elever kan följa med när du läser osv osv. Som sagt, det är ett UNDERBART redskap!!!

Nåväl, de tre dagarna på Bungaree PS var riktigt bra! Eleverna var väluppfostrade, hjälpsamma och omtänksamma mot varandra. Men visst, självklart är de barn som alla andra. Som behöver bli påminda om att räcka upp handen, vara tysta när läraren pratar, göra vad de ska osv….åtminstone de yngsta eleverna. De äldre var bättre när det kommer till de grejerna. Men rackarns så KALLT det är på skolor här i Ballarat trakten. Centralvärme fanns inte på Bungaree PS utan varje morgon gick rektorn runt i byggnaderna och satte igång elementen och jag skojar inte att jag frös typ hela dagen…INOMHUS!! Och då hade jag ändå sockar, skor, fleecetröja och sjal på mig!!

Nåväl för att summera Bungaree PS, kvaliteten på utbildningen där var riktigt bra! Men det krävs verkligen hängivna lärare för att få en liten skola att fungera…det är få elever i varje årskull så de får blandas och ekonomin gör det allt viktigare för skolan att hitta hängivna lärare som ställer upp hundra procent.

Buninyoung PS var en MYCKET större skola med ca 550 elever. Eftersom det är en stor skola var det här mycket svårare att få kontakt med lärarna, personalrummet var stort och opersonligt. Det var ett stressigare klimat, högre ljudnivåer och man blev lite mer en i ”massan”. Jag hade också ”förmånen” ;) att hamna i den ”svåraste” klassen på skolan! Hihihi….klass 1 JH. Det fanns ett antal utmanande elever i klassen kan jag säga. =) Det handlade inte om att de var otrevliga, svor, slogs eller så….men de var bara överallt och ingenstans samtidigt. ”Hästarna var inte samlade i hagen” hela tiden….och då menar jag inte att de var dumma eller ointelligenta. De var bara tankspridda, röriga, pratiga, hade svårt att sitta stilla osv osv.

Att skapa en situation där lärande kunde äga rum var bara svårt helt enkelt. Då eleverna inte lyssnade, pratade om annat, hade tankarna i det blå osv. Något som kan komma till deras försvar enligt min mening skulle kunna vara att de trots allt endast är 6 år gamla!! När de börjar ”Grade 1” här är de alltså 6 år, så de börjar skolan ett år tidigare än vad vi gör i Sverige. De börjar ”prep-school” förskoleklass när de är 5 år. Så kanske är det bra att vi börjar skolan när vi är 7 i Sverige! Vi är kanske mer ”mogna” för det då!?

Ms Joy Hoey som var lärare för denna klass var en väldigt härlig person och jag har inget ont att säga om henne. Hon var väldigt välkomnande och delade gärna med sig av sina erfarenheter och resurser, så jag hade en bra vecka även på denna skolan! Men som sagt det var mer utmanande här, vilket var bra tycker jag! Det är sånt man behöver se, för det kommer alltid att finnas utmaningar att ta sig an som lärare. Inte alla elever är änglar….hihihi…

En liten flicka var den största utmaningen….vilket jag fann väldigt intressant! Hade jag haft mer tid på denna skolan så hade jag tagit mig an henne och försökt hitta en bra strategi som fungerade med henne….men nu när jag bara hade en vecka här så la jag inte ner alltför mycket tid på detta. Men många tankar och funderingar cirkulerade i mitt huvud under veckan. Hon var en envis, en riktig karaktär och hade en egen vilja av stål… som sagt en utmaning, men som jag hade gillat! =)

Några saker som jag blev förvånad över under min vfu på båda ställena var att faktiskt på båda ställena besökte hundar klassrummen….ena gången var det en ny valp som en syster till en elev precis hade hämtat som hon ville visa upp, i den andra skolan var det ”show-and-tell” när eleven får ta med sig något till skolan för att visa upp det för resten av klassen. Då tog en flicka med sig sina två hundar!! Och det var helt okej…ingen ”allergi”-varning där inte! =)

En annan chockande sak var maten!! Eleverna tar med sig sin egen mat till skolan i små ”lunch-boxes”. De hade med sig chockerande Ohälsosam mat….små chips-påsar, kakor, müslibars till snacks stunden. Till lunch var det väldigt vanligt med vitt rostbröd med ost och skinka inuti… (med andra ord luft, med ost och skinka) och en dag i veckan när de hade varm mat var det ofta hot dogs, pastries, köttpaj (á la brittiska ohälsosamma varianten) och så….skrämmande!! Och så undrar man varför människor blir mer och mer överviktiga nu för tiden!! De är sååå brittiska när det kommer till maten här….suck.

Däremot något väldigt positivt med skolvärlden här nere (det fanns MYCKET förståss!) något som stack ut är deras sätt att lära ut ”literacy” alltså typ motsvarande läs- och skrivinlärning. För det första har de ordet ”literacy” vilket är SÅÅ mycket mer än läs- och skrivinlärning!! Men strategierna för utlärandet av detta är bara SÅ bra! Detta har jag även läst om i en av mina kurser här nere, så jag kommer att ta med mig MYCKET av det och använda mig av det när jag blir lärare en dag! Jag är extremt glad över detta eftersom just denna del av vår utbildning i Sverige var kass!! Så nu känns det SÅ mycket bättre och jag känner mig mer trygg i och har mer självförtroende när det kommer till att lära ut just läs- och skrivinlärning!

Jösses….detta blev ett LÅÅÅÅNGT inlägg …..igen! =) Men detta summerar mer eller mindre två veckors vfu i de två skolorna jag har fått se och fått ta del av här nere. Och då har jag inte ens nämnt en bråkdel av allt det som jag fått erfara….hihihi…

Nåväl…jag utelämnar info:n om Daylesford ”for now”…det blir en annan gång!

Men nu är jag i alla fall ÄNTLIGEN LEDIG!!!! Jag är FÄRDIG med skolan här nere så nu blir det hopp och lek i 2,5 vecka!! Jihooooo!!

På återhörande alla underbara själar där ute! =) Puss och kram!

I Måndags skruvades tiden plötsligt tillbaka en sisådär 160 år. Asfalterade vägar förvandlades till jord- och grusbelagda gator, shoppingcentren hade delats upp i smedjor, en bank, postkontor och små butiker som juvelbutiken, leksaksbutiken, godisaffären, läderbutiken och så vidare. Inte en bil syntes så långt ögat kunde nå, istället hördes lädertömmar, rasslande betsel och knarrande trähjul från de vagnar som drogs fram på gatorna av muskulösa, frustande men ack så magnifika, arbetshästar. Bostadshus hade förbytts mot låga tältliknande byggnader, elektriciteten var numera levande ljus och öppna brasor och i skolan var det inte längre tal om kulspetspennor eller ens blyerts. Nej, en penna med metallspets och bläck var nu melodin och skrivstil och disciplin stod på dagordningen.

Vid vattendragen vaskade män med sina pannor och djupt ner i gruvor under jorden slet män och pojkar dag som natt i jakten på den blänkande klump som skulle kunna innebära en skillnad mellan en fattig eller en rik tillvaro för den lycklige upptäckaren. Året var nu 1853 och i Ballarat var GULDrushen i full blomstring.

Oroa er nu inte. Jag har inte blivit galen. Jag har dock äntligen tagit mig till den populäraste och största attraktionen här i Ballarat kallad: Sovereign Hill. Detta är en liten ”stad” uppbyggd för att efterlikna Ballarat som staden såg ut just runt år 1850-1855 (ca) när guldrushen var som störst här i trakten. För er som vet vad High Chaparall är så påminner Sovereign Hill väldigt mycket om vår Småländska lilla ”vilda västern”-stad. Med den skillnad att denna stad inte skildrar USA och vilda västern utan istället ett samhälle under 1850-talet när guldrush var det som lockade folk hit.

Jag och Tessa äntrade staden ca kl.11.30 och gick därifrån ca kl.17.00. Vi hade då hunnit med att både sitta i skolbänken och skriva skrivstil, se en teaterföreställning, vaska guld i ån, se ”rödkappornas” (armén: ”redcoats”) marsch och salut, lyssnat på gatumusikanternas sång och musik med sina banjos och dragspel, samt köpa godis i godisaffären, besöka smedjan, se en flera-hundratusentals-kronor-värd-guldtacka ta form samt gjort ett besök nere i gruvan långt under marknivå där vi fick svaret på frågan: ”Vad är det mest värdefulla som du kan ta upp ur en gruva?”. Svaret på den frågan var inte detsamma innan vi åkte ner i gruvan som när vi kom upp igen kan jag lova! Innan tänkte jag….”hmmm…han måste ju mena guld förståss!” Men efter att ha bevittnat hur det gick till när 17 män blev fångna under marknivå , i en mörk, kall och fuktig gruva när den kollapsade under 1850-talet, var mitt svar på frågan något helt annat när jag kom upp till marknivå och såg ljuset igen. ”Ett människoliv förståss!!”

  Den lilla staden     Spelemännen

 Barhäng á la 1850-tal.    Räddning av "liten fågel hängandes i ena benet i ett litet snöre"- pågår.

 Klädaffären, herravdelningen        Tidsenligt klädda personer

 Godistillverkning      Byn

 Soldaterna "redcoats" på inmarsch i stan.      Tessa i skolbänken

 Även barnen var klädda i dåtidens kläder.     Guldvaskning pågår.

 Jag hittade en egen liten guldklimp att spana på....hehehehe....      Ledsen familjen, men hittade inget guld som kan göra oss rika, det lilla spån eller flis som vi vaskade fram gick knappt att skåda med bara ögat.....

 Godisaffären. Mums!     Huvudgatan i staden sedd ovanifrån.

Det var en väldigt trovärdig och välbyggd liten stad som blivit skapad där inne på Sovereign Hill. Alla människor som ”jobbade” där (frivilliga som betalda) var även klädda tidsenligt och agerade tidsenligt, vilket gjorde det till en ännu mer total och genuin upplevelse att besöka Sovereign Hill. Ja, jag tror minsann att jag åtminstone fick ett hum om hur det faktiskt kunde ha varit att leva på den tiden.

Ja, sannerligen!
Jag befinner mig på toppen av berget både bokstavligt och rent hypotetiskt sett. Jag bor ju på Mount Helen och jag har idag avslutat min sista hemtenta, vilket får det att kännas som att jag nu bestigit sista etappen av berget och ÄNTLIGEN är framme! Nu kan jag sitta lugnt här på mitt berg och titta ut över allt det som jag passerat på vägen hit. Det känns bara så himla bra!

Det är nästan lite konstigt nu att veta att jag inte behöver plugga mer. Som att någon bara skojar lite med mig och när som helst skulle kunna hoppa fram och säga….”haha, trodde du ja! Du har ju glömt att göra det här!”. Och visst jag har visserligen inte lämnat in tentan än. Men sista punkten sattes sannerligen idag. Ljuvligt!

Nu väntar nästa vecka 3 dagars ”placement” som de kallar sin vfu här nere (vad vi i dagligt tal skulle kalla ”praktik”) på en väldigt liten skola med endast 2 heltidsanställda lärare! Varav en av dem även är rektorn på skolan! Men de har även 2 deltidsanställda lärare. Skolan heter Bungaree Primary school och verkar riktigt bra om man ska tro deras hemsida. De verkar ha ett bra samarbete mellan lärare, elever och föräldrar och deras anläggningar och miljöer på skolan verkar nya, genomtänkta och bra. Hahahaha….gillar att jag just nu fick översätta ordet ”facilities” på internet, från Engelska till Svenska då jag inte kom på vad det hette på Svenska….nu har jag nog varit borta för länge….hihihihi…

I vilket fall ser jag fram emot nästa vecka och att få vara på praktik på Bungaree Primary school! Rektorn (Calvin Tromp) ska dessutom hämta mig på morgonen och släppa av mig på eftermiddagen. Hur sött är inte det då! Då snackar vi om ett litet samhälle där man bryr sig om varandra!! Ååååh Gilla gilla gilla!

Veckan efter ska jag sedan vara en ”full” vecka (5 dagar) på en annan skola vid namn Mt Buninyoung Primary school. Den skolan ska vara större med till och med en vice rektor…så det blir en helt annan erfarenhet! Kul! De har verkligen varit gulliga mot mig här nere på universitetet och sett till att jag har fått ta del av så mycket som det bara går. Jag är väldigt tacksam och glad över det!

Men! Nu ska vi inte ta ut någonting i förskott här inte. Först och främst så är det ju idag Lördag! Och jag bara njuuuuter av att få göra PRECIS VAD JAG VILL, utan dåligt samvete, för en gångs skull! Underbart!

Imorgon ska jag och Tessa ut på äventyr! Ska bli superroligt! Äntligen kan jag spendera lite tid med Tessa! Har känt mig så dum varenda gång jag har varit tvungen att tacka nej till hennes så hjärtliga inbjudningar. ”Vill du följa med och ta en kopp te hemma hos oss?”, ”Vill du hitta på något?”, ”Ska vi göra något till helgen?”….svaret från mig har varit samma tråkiga varenda gång: ”Åh, jag skulle så gärna vilja. Men jag måste verkligen plugga och få detta klart” . Men inte nu längre!!! NU svarar jag JA till allt!! Nästan i alla fall….hihihihi…

Nu är det ca 5 veckor kvar tills det är dags för mig att åka hem igen, men bara cirka 2 veckor kvar för mig här på ”res”, campus där jag bor. Snacka om att tiden har gått och kommer att gå fort nu!

Förresten! Idag har jag provat på att vara Svensklärare, turistinformatör och ambassadör för mitt land också! Inte dåligt att lyckas klämma in allt det på en Lördag eftermiddag! Hihihi…

En man vid namn Karim från Azerbadjan, men som bor här i Ballarat sedan 8 år tillbaka hade fått nys om att det fanns en svenska här på campus. Då han åker till Sverige imorgon för en konferens i Stockholm ville han lära sig lite Svenska, vad det finns att se i Stockholm och lite om hur kulturen är i Sverige. Kul! Visst är det väl fantastiskt när någon faktiskt vill veta mer och visar intresse för det land man ska åka till. Underbart! Sånt gillar jag! Jag är precis likadan. Så därför när jag fick ett mail häromdagen från Karim om att han skulle vilja be mig om hjälp med att lära sig lite svenska och lite om Sverige, så svarade jag direkt Ja! Det är väl klart att om jag kan hjälpa till så självklart!

Så sagt och gjort. Idag satt jag i ca en timma med Karim och tipsade om sevärdheter i Stockholm, berättade lite om Sverige och Svensk kultur och övade uttal, ord och fraser på svenska. Riktigt roligt var det minsann! Nu önskar jag honom all lycka till på sin konferens i Stockholm till veckan! Hoppas att han kommer att gilla Sverige. Han var riktigt duktig på att uttala orden och lärde sig snabbt! Han hade redan tagit fram en del ord och fraser innan och övat hemma. Snacka om intresse!! Och en DUKTIG elev! Han får MVG av mig!! Hihihihi…

 Jag tror att tiden här nere i Aussie även har lärt mig att uppskatta mitt hemland! Och det är ju inte dåligt! Förr var jag väldigt snabb på att tala ner Sverige och prata om dess negativa aspekter. Men jag tror att det var för att jag behövde komma ifrån landet lite och få lite distans. Det har jag gjort och fått nu och jag är väldigt glad för det! För nu kan jag istället se allt det positiva med Sverige och ta lite lättare på det där andra.

Nåväl. Nu ska jag göra iordning mig en kopp te här nere i min Brittiska kultur, för nu är det minsann dags för ”tea-time”!

Har ju inte hunnit skriva nu sen jag fyllt år med mera. Så det är dags för en liten uppdatering.

Den 1 juni vaknade jag och ville i vanlig ordning inte gå ur sängen. Det är ju så varmt och mysigt under täcket och det som inte täcks av täcket, nästippen till exempel, är iskall både vid läggdags och när det är dags att stiga upp på morgonen. Det är vid dessa tillfällen som jag alltid får påminna mig själv om vilket land jag egentligen valde att studera en utbytestermin i…hmmm…var det Antarktis? Ryssland? Alaska? Nej, just det! Jag valde ju Australien för att det är så varmt här nere året runt! Mysigt med sommar och sol, att få ligga ute i gräset och studera! Jovisst….det var innan jag stiftade bekantskap med en stad vid namn Ballarat i delstaten Victoria i Australien. Jo, visst kan man tycka att jag borde veta att det är vinter här nere när det är sommar hemma i mitt hemland, årstiderna fungerar ju tvärtom på denna sidan ekvatorn. Men inte kunde jag i min vildaste fantasi föreställa mig att en vinter i Australien skulle vara så här KALL…brrrrr….jag tänkte att det blir nog max som en mild höst hemma hos oss….men ack så fel man kan ha. Nåväl, med en lånad fleece-pyjamas och mina ullsockar som jag tog med hemifrån (bra där! Jag känner mig själv som ALLTID fryser om fötterna!) så sover jag ändå rätt gott om nätterna.

Okej, där gled vi ur spår igen som vanligt. Men åter i spåret då. Jag vaknade den 1 juni med en kall nästtipp men lyckades till sist tvinga mig ur sängen. När jag drog isär gardinerna fick jag blinka två gånger….FROST!!
 Vad är nu detta!? Okej för att det är den första officiella dagen på vintern i Australien, men kom igen nu! ”Cut me a slack”, ”give me a break”! Men icke…på med underställströjan jag fått låna av Tessa (den är nog mitt mest använda plagg…hihihi..) och halsduk, fingervantar, tröja, jacka….ja, allt jag kan hitta. Sen blev det morgonpromenad i vanlig ordning.

Det var ju fortfarande en vanlig skoldag…även om jag råkade fylla år…hihi…så det bar av till skolan och två lektioner. Efter första lektionen i det ämne som jag verkligen gillat bäst här nere ”Young People’s Worlds” så skyndade jag iväg till avskedslunchen som de anordnat här på universitetet för alla utbytesstudenter. (Eftersom vi alla bara är här en termin så firade de av oss litegrann.) Jag hade anmält redan tidigare i veckan att jag skulle bli sen eftersom min lektion inte slutade förrän efter lunchen hade startat. Så när jag kom dit var de i full färd med att dela ut diplom. Kul! När jag satt mig ner fick jag mitt diplom varpå Jeannie (en av de anställda på universitetet) ”jag har även fått höra att det är Linas födelsedag idag, så…”…och så började de sjunga ”Happy birthday to you, happy birthday to you…” Det var de båda Amerikanska utbytesstudenterna Maggie och Alison som hade berättat att jag fyllde år….”facebook never lies”…eller ”whatever you need to know about someone…just search facebook for answers” är vad jag skulle vilja säga! Hihihi…Men det var ju en rolig överraskning i alla fall!

Efter lunchen gick jag, Lara, Alison och Maggie ut och satte oss i solen….ja, ni läste rätt! Denna dag som började med frost…men som om min önskan blivit hörd så tittade solen fram och sken glatt på mig hela dagen sedan tills den gick ner ca kl.18.00. Det betyder dock inte några varmare temperaturer…..kanske sisådär 15 grader…men ändå! Jag var lycklig över solens närvaro! Vi satt i solen och pratade en stund och tog foton på oss med våra tjusiga diplom…hihihi…
  Jag, Lara från Holland, Alison och Maggie från Missouri USA.

Inte för att de egentligen säger något som kommer att värderas hemma. Men det är en fin gest ifrån universitetet i alla fall, och det uppskattar jag!

Vidare till lektion två…sista lektionen i Language and Literacies. Efter lektionen blev jag kvar då jag fastnade i en konversation med Jason i klassen. Vi måste ha pratat bort minst 40 min. För plötsligt fick jag bråttom!! ”Jösses! Jag måste ju lämna in min hemtenta i ’The Arts’ och jag måste ju sen hinna hem och göra iordning mig lite inför kvällen!” Så efter att ha gjort vad jag skulle skyndade jag hem. Väl hemma möttes jag av ”Silky” eller Simon (som han egentligen heter) med utsträckta armar….”Come here…Congratulations!”. Åh gulliga lille Silky, blott 19 år med hela livet framför sig….jisses! Kom precis att tänka på att det då skiljer 10 år på oss!! Okej….hallå ”Farmor”-stämpel på mig!! Hehehehe…Men i vilket fall. Silky sa ”åh, du måste komma med ’next doors’, ge mig 5 minuter sen kan du komma över”….hmmm…okej svarade jag. Efter 5 minuter gick jag över till hus 2 (jag bor i hus 1). Jag knackade på, hade kameran redo i handen inställd på filmning….då jag misstänkte vad som var i görningen…dörren öppnades ”Surprise!!”.. ”Happy birthday to you, happy birthday to you…”….åh så gulligt av dem!! De hade köpt tårta, satt I tomtebloss som de tände. De hade dekorerat i taket med girlanger i svenska flaggans färger!!
 Så sött av dem! Och så hade de planerat en överraskning för mig på min födelsedag! Sötnosar! Jag blev väldigt glad (men är rädd att jag är lite dålig på att visa det, men jag ansträngde mig för att visa det i alla fall!) Så kom Dylan (vår husvärd) på att tomteblossen kunde utlösa brandalarmet!! Uuuuut med tårtan!! …..hihihihi…. jag och Dylan stod utanför och pratade lite medan blossen brann ut. Sen fick jag skära upp tårtan och berätta vad jag gjort idag hittills….fast då hade vi gått in igen förståss! De sa att de suttit och väntat på mig ett BRA tag….var har du varit undrade de…så jag fick berätta. Men efter en kort stund var jag tvungen att lämna det glada gänget åt sitt…. (de var nöjda och glada efter den korta stunden…de skulle ut och festa – sista onsdagskvällen med party innan tenta perioden-, så de förfestade för fullt).

Jag skyndade in för att packa ihop vad jag behövde ta med mig för kl.18.00 kom Tessa och H.P. för att hämta mig. Vi skulle gå ut och äta födelsedagsmiddag på en pub. Tessa och H.P. hade med sig en present till mig de små raringarna! Jag fick en Aboriginsk målning (av ”the rainbow serpent- dreaming”, du vet nog mamma!?) och en liten koala (gosedjur). Vad kan jag säga…jag tror att Tessa känner mig ganska väl nu….hihihi…

Så gav vi oss iväg mot puben ”North Britain” här i Ballarat. I väntan på Tessas syster Sarah beställde vi lite förrätt. Tre olika dippsåser (rödbetsdipp, tzatziki och barbecue) med bröd till. Gott! Jag beställde in en öl, Tessa ett glas vin och H.P. fick köra ikväll så han beställde in en cola. Tessa har ju också fyllt år tyckte vi!! Men H.P. gav med sig ganska så lätt….hihihi..När Sarah kom beställde vi in huvudrätt. Sarah köpte ett glas vin till mig. Nice! Till huvudrätt beställde jag lax, med sparris och hollandaisesås…och vad tror ni då att man serverar till det i detta landet….ett tips!: Australien har England som en slags modersnation (även om jag kan tycka att de borde ha kunnat hitta sitt eget styre nu…och istället bry sig mer om sina urinvånare och anpassa sitt styre efter dem mer! Men det är ju min åsikt…) vilket även betyder att de har till mångt och mycket den engelska matkulturen…..som enligt mig inte är någon matkultur att hänga i julgranen. Så vad serverades då till? JO: Pommes frites så klart!! Hur kan man servera pommes frites till en fin laxbit med färsk sparris till??? Detta går över mitt förstånd…men men. Gott var det i alla fall så jag ska inte klaga! Jag behövde heller inte laga min egen mat denna kväll så då ska jag GENAST sluta klaga!! Hehehehe…

Efter att vi alla fyra avslutat vår huvudrätt och vi egentligen satt där nöjda och belåtna…så började vi snegla på tavlan med efterrätterna…”det är ju ändå din födelsedag”, sa Tessa och H.P. hade trånat efter en glass som en liten flicka satt och åt när vi kom in, ända sen första stund han såg den…så ”okej, det är väl klart att vi ska beställa efterrätt också!” kom vi alla överrens om. Sagt och gjort….och RACKARNS SÅ GOTT det var!! Jag beställde Honeycomb and Nutty Nougat icecream som serverades så här:
           
Och till efterrätten hörde det till att man fick punsch på denna puben. ”Oh! Jag tackar ja!”…den satt fint den med!

 Det glada gänget Tessa, jag, H.P och Sarah på puben "North Britain" i Ballarat.
Jag tror att man hade kunnat rulla ut oss alla fyra ifrån puben efteråt…men jag hade en MYCKET trevlig dag, med MYCKET härliga människor som sällskap till middagen och njöt utav MYCKET god mat på min födelsedag!! Så jag kan bara summera denna dag som: Härlig, rolig och en glädjespridande dag!
Dags att nu njuta av det sista året som 20+are....sen trillar man över sträcket minsann...hihihi...

Kramar i kaskadvis!! 

Okej, jag förstår....ni har tröttnat på mina filosofi-stunder....
..så för att byta spår då.

Här kommer lite fakta om vad jag har gjort här nere den senaste tiden =)

Tessa fyller år den 20 Maj...ja, hon också i Maj!! =) Och på samma dag som Simon, lillebror min!
Så på Söndagen den 22 Maj blev jag hembjuden till Fam.Canham på Söndags-födelsedag-middag.
Här snackar vi RIKTIG Söndagsmiddag alltså....där skulle du varit med Pappa!! ;)
Tessas syster Sarah hade lagat mat i flera dagar sa hon....hihihi...
Det blev heltstekt (i ugn) kyckling...stoppad med fyllning, ugnstekta grönsaker och potatis, sås, pumpa, gratinerad vitlök m.m. Till efterrätt fick vi någon slags "mudcake" med nötter i, alltså typ chokladkaka/kladdkaka med nötter.
MUMS!! Vilken smarrig måltid!
Jag och Tessa hade tidigare blivit ivägskickade för att köpa dryck till maten....
Här nere kan man ju köpa alkoholhaltiga drycker lite varstans. Alltså det säljs ju inte endast på ETT ställe som hemma i Sverige. Så jag och Tessa åkte ner till Dan Murphy's....det skulle vi ju inte gjort....jösses säger jag bara!
Det fanns ju HUR mycket som HELST att välja på när det kom till vin. Detta är ju för övrigt ett land där det odlas och tillverkas EN HEL DEL viner..... så i butiken låg de uppradade efter distrikt/staterna....WA (Western Australia), SA (South Australia), VIC (Victoria, den delstat jag bor i)....osv.
Det tog sin lilla tid (mildt uttryckt) innan jag och Tessa hittat något vi tyckte passade...en flaska rött och en flaska vitt. Sen köpte Tessa en flaska champagne också....det var ju hennes födelsedag!! =)

 The champagne!

 Tessa Canham på födelsdagsmiddagen hos hennes föräldrar (det hus som även Tessa och hennes man H.P. bor i för tillfället.)

 Tessas pappa John Canham, född i England.  Tessas mamma Frances Canham också född i England. De flyttade ner hit till Aussie innan Tessa föddes. Hon är den enda i familjen som är född här i Australien.

 Nästan hela familjen samlad för middagen. Tessas andra syster saknas dock. Hon bor i Melbourne. Men från vänster: Tessas man H.P, Tessa, Sarah (Tessas syster) och Frances (Tessas mamma).

En MYCKET trevlig middag var det denna Söndag hemma hos the Canhams! Är verkligen glad och tacksam över att jag lärt känna dessa härliga människor! De är Såååå välkomnande och har verkligen haft dörren öppen för mig och jag känner mig alltid välkommen där. Härligt! =) Det är alltid lika trevligt också att komma hem till dem och BORT från campus litegrann!
Tessa nämnde att hon hade en gitarr på vinden som hon inte använde....och SOM det har kliat i fingrarna på mig sista tiden...har plötsligt börjat sakna min gitarr!! =)
Så....

...VOILA! La guitarra!!

Den saknade dock en sträng...D-strängen.. så i förra veckan åkte jag och Tessa ner till stan så att jag kunde köpa en ny sträng till den och stränga om den. Lycka!! Nu har jag funnit mig en ny vän....

 ...möt Mr. Johnny Tate - the guitar! hihihihihi...
Det var ren och skär lycka att förra Måndagen få sitta och spela....och spela....och spela på min lille vän!!
"....och glada melodier på gitarren fram jag lekt, på min gitarr...ja min gitarr"...eller tja, Tessas gitarr...men det blir lite svårare att sjunga det! =)

"ja min gitarr, en trogen vän
som jag har haft sedan, länge sen
dess spröda ton, är ej bisarr
men det finns glädje, i min gitarr" ....hihihi...

Åh nej....hur hände nu det här??? Plötsligt blev allting så STORT....suck....datorer alltså....

Okej...jag får helt enkelt lägga upp det här inlägget så länge och börja på ett nytt istället....
På återhörande strax!! =)

Oj vad tiden springer ifran mig....
Det var ju superlange sedan som jag skrev har pa bloggen!
Och idag sitter jag dessutom vid en dator i biblioteket sa pa dessa tangentborden finns inte de tre sista bokstaverna i alfabetet....sa ni far vara kreativa nar ni laser detta inlagg. Kan lata riktigt roligt ibland t.o.m. =)

Men men.... hur leker livet med mig nu da?
Jo, det spelar mig ett och annat spratt, ger mig lite stressfinnar emellanat, bjuder mig pa glada upptag ibland, later mig skratta och ha det roligt med harliga vanner nan gang, gor mig frustrerad och uppgiven ibland....
Sa man kan saga att det ar en harlig blandning av kanslor! Battre an ett totalt kanslolost liv kan man ju tycka...hihihi...

Skolan:
Det ar endast 2,5 vecka kvar nu med schemalagda lektioner....detta betyder STRESS i min varld. Jag tyckte att jag hade forberett mig och borjat tidigt med saker och ting, men anda kanns det som att allt fler saker borjar hopa sig kring dessa veckor. Som idag t.ex. skulle jag ha haft en av mina gruppredovisningar. Men ack, lararen hade en lakartid sa lektionen blev installd. Darfor blir redovisning uppskjuten till nasta vecka. Pa gott och ont. Skont pa ett satt, jobbigt pa ett annat.
Men vad jag har kvar att gora ar att skriva 2 hemtentor och redovisa 2 grupparbeten. Och tre av dessa ska vara avklarade om 2,5 vecka....och DAR attackerade stressfaktorn mig igen. =/
Men men....sant ar livet. Och jag har i alla fall borjat skriva pa en av de 2 tentorna. Den i "the Arts"-kursen. Och jag har bara haft saaaaa himla svart att motivera mig infor denna tenta. Vet inte riktigt varfor. Brukar ju tycka "arts" ar roligt annars. Men jag tror att amnet blir sa himla allomfattande och for stort for mig liksom...
Sen hjalper det ju inte att man redan har skrivit 2 hemtentor pa ca 2,5 vecka, har haft redovisningar, inlamningsuppgifter och annat att gora anda fram tills nu.....tror helt enkelt att motivationen och kreativiteten har runnit ur kroppen pa mig lite tillfalligt.

Men jag har ju lovat mig att ta allting i sma steg.....ett steg framat ar battre an ett steg bakat i alla fall! =) Det galler att se positivt pa saker och ting.
Sa idag nar jag satt och skrev pa "Arts" tentan och fick ytterligare EN lektion planerad av SEX totalt varav FYRA ska vara planerade i detalj.... (plus att det ska skrivas en "rationale" pa 500-750 ord till det)...sa intalade jag mig: "En mindre! Bra jobbat det ar ett steg i ratt riktning i alla fall!". Men nar jag i nasta stund inser hur oerhort tidskravande denna tentan ar och kollar i min kalender....sa borjar oron i magen att gora sig pamind och en extra stressfinne hoppa upp i ansiktet....harligt! Man ar ju som en tonaring pa nytt! =)

Men for att beratta en ROLIG sak da.... inom amnet "Arts". I varje amne jag laser sa har man 2 uppgifter att utfora under terminens gang och det betyder att varje uppgift innebar 50% av betyget.
Och....jag har redan gjort den forsta uppgiften i "the Arts" och dar fick jag.......HD!!!! Forstar att detta inte sager er nagonting....men sa har ser betygskalan ut har nere: (Fran lagst till hogst) F = Failure, P = Pass, C = Credit, D = Distinction & HD = High Distinction.
Vilket betyder.... att jag fick det HOGSTA betyget man kan fa pa min forsta uppgift i "the Arts"!! =)
Jag ska faktiskt saga att jag blev forvanad! For det forvantade jag mig faktiskt inte. Sa jag blev gladeligen overraskad och stolt over detta! =)

Nog med skola....usch sa trakigt att prata och skriva om....
Livet:
Just nu rymmer jag lite fran skolarbetet for att skriva blogg....hehehehe...
Kanns inte som att det finns sa mycket plats over for livet just nu.... men i forra veckan sa fragade Tessa mig om jag ville folja med till hennes foraldrars stuga ute i "bushen" till helgen. Detta lat ju forstass supermysigt, sa jag tackade Ja! Aven om den lilla goda angeln pa min hogra sida sa mig: "Du borde inte aka, du borde ta den tiden till att studera istallet..." sa hoppade den busiga ("onda") angeln pa min vanstra sida fram och sa "skit i det! Livet ar till for att levas! Och vad vill du egentligen komma ihag fran tiden nar du var har nere....att du pluggade hela tiden eller de stunder nar du hittade pa ROLIGA saker!!? AAAAAK och strunta i resten!!"
Och denna gangen vann den onda angeln fajten... Men inte forran den goda overtalat honom att vi inte skulle aka forran Lordag kvall och bara stanna till Sondag eftermiddag....
Sa pa lordag kvall hamtade Tessa mig och vi akte och handlade lite ol och vin och gav oss ivag ut mot "bushen".
"Staffordshire" heter stallet dar de har sin stuga och det ligger ca 30 min fran Ballarat med bil. Det tog inte lang tid for oss att slappa skolan och allt vad som hor dartill!! Vi pratade istallet om an det ena an det andra i bilen dar vi fardades pa de roda "dirt roads" som ledde ut till stugan. Mycket trevligt!

Nar vi kom fram var det morkt (det morknar redan kl.18.00 ca nu har nere). Men vi blev motta av tva ljusspridare i dorren till stugan.....Tessas man Hans-Peter (H.P.) och Matt (hans kompis).
De hade tant i brasan inne i huset och vantade oss. Sa blev det middag, ol, vin och lite spel. Otroligt mysigt! Det var sa himla lange sen jag levde stugliv nu kanns det som och jag bara ALSKAR det livet....sa jag njot till fullo! Sen hade jag ju dessutom sallskap av tre otroligt harliga personer ocksa!
De ar sa himla harliga dessa manniskor. De ar alla tre "outdoor people". De campar, klattrar i berg, cyklar off road mountainbikes, aker skidor, vandrar osv osv. De alskar helt enkelt att vistas i naturen! Och de har lart kanna varandra genom att de alla har varit campingledare for ungdomar har i Australien och aven i Nya Zealand.
De har massor av energi, uppskattar naturen och tanker pa miljopaverkan, ar oppna, rakt pa och arliga, ar sociala, omtanksamma och har en harlig humor! Fantastiska manniskor helt enkelt....och jag kande mig hemma direkt! =)
Pa sondagen var det bestamt att vi skulle ge oss av pa en cykeltur....och da snackar vi INTE "cykla lite forsiktigt pa en asfalterad vag pa en damcykel i godan ro".... o nej! Mountainbikes med stotdampare och hur manga vaxlar som helst, cykelkladsel och hjalm pa och "off road" i "bushen". DAR har ni konceptet for dagen. Jag blev instruerad i hur min cykel fungerade och tekniken kring nar man cyklar "off road". Josses...en hel vetenskap ju!! Men jag forstod snart varfor man behovde tanka pa dessa saker....for att helt enkelt inte skada sig!!
Tur dock att Matt ar ambulansman och att de alla tre ar utbildade friluftsmanniskor!! Det kandes lite tryggare med den vetskapen och jag cyklade glatt pa efter dem. 
Men VILKA backar vi tog oss bade upp och nerfor!! Jag kande mig som varldens storsta mes kan jag lova!! Knan och armar nastan skakade ibland nar jag kom runt kronet till varldens brantaste skogsstigsbacke och det bara fanns en liten strimma "stig" att sikta pa i mitten langst ner i backen for att sedan ta sig vidare uppfor backen efter utan att hamna i lerpolen i mitten....och var hamnade jag??
...oh yes! I lerpolen i mitten....hehehehe....men jag trillade inte av cykeln...nej, jag bara missade mitten partiet och korde i lerpolen sa att leran stankte upp pa ena benet och typ drankte hela min ena sko. Men de var alla tre himla omtanksamma hela tiden och kollade sa att allt var okej med mig. Och de var valdigt peppande och uppmuntrande! "Bra! Helt ratt, det ar ingen ide att streta emot, dit cykeln ta dig ar det bara att hanga med..." Ja, och vad ar val lite lera....."min mamma har tvattmaskin"...som en viss liten bror till mig en gang sa.... ;)
Och ATT sa roligt jag hade!! Ju fler backar jag tog mig uppfor och nerfor ju mer sjalvfortroende samlade jag pa mig....sa nar vi sedan cyklade hemat var den forsta backen som forut sett ut som ett monster i mina ogon, nu istallet en "piece of cake"....hihihi..
Men innan vi kom dit.....sa kom vi vilse!! Vi fick cykla ut pa en storre vag, stanna en bil och fraga var vi var!! hahahaha... och har hade jag varit fullt trygg i vetskapen om att dessa var vana naturmanniskor! Men det bevisar bara vilket enormt stort land detta faktiskt ar och det finns saaaaa mycket yta och bush....sa det galler att veta vad man haller pa med! Vi traffade aven pa tva killar som var ute och korde cross pa samma stigar som vi cyklade pa.....de var lite smartare an oss och anvande sig av dagens moderna teknologi....Iphone!
De fixade snabbt upp en karta at oss sa att vi kunde hitta en bra vag att ta oss hem pa....for vid detta laget visste vi att det inte var lange kvar tills det skulle morkna....och man vill INTE vara mitt ute i bushen i Australien nar det blivit morkt! For da hittar man VERKLIGEN inte hem!! I bushen blir det verkligen kolsvart!! Finns inte en gatulampa sa langt ogat kan na....eller langre an det heller for den delen... =)
Trots kampen mot tiden....(vilket tydligen ar ett standigt aterkommande tema i mitt liv)...sa lyckades vi 23 km och 3 timmar och 20 min efter vi startade samma dag, komma hem innan det morknat!
High five!! Bra jobbat ganget!
Tessa hade ont i hofter och sitt ena (daliga) kna nar vi kom tillbaka....jag kande inte sa mycket....mer an att sittknolarna hade fatt sig en rejal omgang! Killarna var helt oberorda....de satte igang att hugga ved, elda pa varmvattnet till duschen, tanda i brasan, och borja med maten....underbart! Jag satte igang att stretcha och forsoka varma upp min iiiiskalla fot (efter lerpols-motet) vid brasan....och efter att Tessa kommit ut ur duschen blev det min tur....nice! Efter duschen hade jag aterfatt kanseln i min fot och kande mig som en ny manniska!
Kroppen var lagom mor, humoret pa topp och huvet bekymmersfritt. Ljuvligt!

Nu hade vi verkligen fortjanat en ol, lite snacks och en god middag! Vilket vi ocksa sag till att vi fick! =)
Ytterligare en harlig kvall forflot med skratt, god mat, en massa skamt, ol, och nagot glas vin och lite spel...aven om vara hjarnor var nagot trottare denna kvall....hihihi...
Vi hade en riktigt mysig middag med levande ljus och allt....men da jag skulle blasa pa den varma pumpan sa rakade jag blasa ut ljuset....."oj da! Forlat!" sa jag....
"Inga problem" sa Matt, "detta skapar bara stamning!" Sa satte han pa en cd-skiva med naturljud, doppade fingret i vattenglaset och drog med det runt vinglasets kant.....som ni kanske redan vet sa skapar detta en ljus klar ton...jag foll in genom att blasa i min olflaska for att fa en morkare ton, Tessa tog vinflaskan och foll in och H.P. spelade pa sitt vinglas.....dar satt vi....fyra precis lika knappa personer och hade en toppenkvall tillsammans!! =)

Som ni kanske har forstatt sa vann den onda angeln kampen igen....da jag inte akte hem pa Sondagskvallen utan stannade ytterligare en natt....hur kan man gora annat nar man har sa himla trevligt!!??
Tessa och H.P. gick och la sig ratt sa tidigt och jag och Matt satt kvar en liten stund och pratade om livet. Mycket trevligt! Kan faktiskt inte ens neka till att denna mannen satte sina avtryck hos mig. Han hade manga egenskaper som jag gillar... men hans storsta nackdel: han bor pa fel sida av jorden....tyvarr! =(

Pa mandag morgon...atervande dock verkligheten till oss igen....dags for mig och Tessa att atervanda till skolans varld....tror aldrig att jag har kant sa starkt for att bli tradkramare som da....Varenda liten del av min kropp ville bara stanna dar i stugan och ALDRIG aka tillbaka till UB....
men men...nu vann den goda angeln kampen... och jag och Tessa satte oss missnojda i bilen och akte mot Ballarat efter att ha sagt hejda till killarna.... =(
Sa var man tillbaka i verkligheten igen da....suck.....

Det ar inte manskligt att stiga upp kl.03.00...men vad gor man inte for att fa komma ivag pa lite semester!!?

Far val bita mig sjalv lite i tungan...for Andrew den lille stackaren, men ack sa vanliga sjalen, forbarmade sig over mig och steg upp kl.04.00 for att kora mig ner till stationen dar "shuttle"-bussen (minibussen) skulle hamta upp kl.04.30 pa morgonen. Sa "fy mig!" for att prata illa om honom. Men visst skrev jag val sist att kossan i baset ocksa ar snall?? hihihi... Naval, ar valdigt tacksam for att han korde mig i alla fall! Tack!

Darefter vantade ca 1,5 h pa minibussen... kl. 06.00 nar det inte ens hade borjat ljusna... var jag pa plats pa flygplatsen i Melbourne. Snacka om skillnad fran nar jag skulle lamna Borneo sist...nar jag var dar 10 minuter innan avgang....hehehe...men sa gick det ju som det gick den gangen ocksa.
Idag nar jag klev in genom dorrarna pa flygplatsen infann sig en harlig kansla i min kropp....frihet! ANTLIGEN ar jag pa resande fot igen!! "They call me the wanderer....yeah the wanderer...I roam around around around around around..." la la la la la... =)
En annan tanke som for igenom mitt huvud var....tank sa harligt det kommer att kannas nar jag kommer in genom dessa dorrar den 13 juli.... tror att ett brett leende kommer att ligga over mina lappar den dagen och vid det tillfallet. =) Harligt!

Men idag vantade andra upptag. Brisbane var destinationen. For er som nu borjade fundera..."hmmm...var det inte dar oversvamningarna var??". Jo, det har ni i sa fall ratt i. Har dock inte sett ett endaste spar av det har....an i alla fall. Sa de har "stadat upp" bra.

Jag hade som sagt gott om tid pa flygplatsen...sa jag gick for att se var jag skulle ta vagen. Vagar stod utstallda pa flygplatsen sa att man kan kolla sin baggagevikt....ojda, nu infann sig klumpen i magen...
Jag hade ju bokat en biljett som innebar att man bara far ta med sig "cabin-luggage", alltsa handbaggage och da ingar alltsa inte nagon incheckad vaska i priset. Sa i hederlig backpacker-anda hade jag rullat mina klader riktigt val och verkligen SALLAT vad jag behovde ta med mig for en veckas semester...skojar inte att jag varit valorganiserad nar det kommer till packandet denna gang. Har t.o.m. kopt sma 100ml-flaskor for att kunna halla over mindre mangder av solkramer, bodylotion, ansiktstvatt ja t.o.m. tandkramen har forts over till en mindre tub. Har gallde det att berakna....hmmm...hur mycket solkram gor man at pa en vecka?? Berakna det om ni kan!!...hehehe... Jag kan lata er veta efter denna veckan...med facit i hand...hihihi..
Sa packningen var planerad i minsta detalj...och du Mamma hade varit stolt over alla dessa sma "bra-att-ha-rese-forpackningar" som jag nu har med mig!! hehehe....problemet ar nu bara att se skillnad pa dem....for alla innehaller vit kram och behallaren ar genomskinlig utan nagon text eller tryck...
Ska bli intressant detta....kan handa att jag smorjer in body lotion pa dagen och solkram pa kvallen....vilket kommer att sluta i en knallrod branna efter dagens bravader, men en ack sa UVA & UVB-skyddad kropp nar jag gar och lagger mig!!...hahahaha....

Naval...halla sig till amnet var det ja...aldrig varit min grej som ni ju vet...
Men...packningen var gjord i min lilla ryggsack och hade en handvaska med mig med lite "extra-plats" for typ handduken och sa...
Med en antydan till att det borjade parla sig i pannan satte jag min ryggsack pa en vag och holl andan... 5,7 kg.
Okej enligt Jetstar's regler far den totala vikten for handbaggaget vara 10 kg.
Sa var det handvaskans tur....2,8 kg.....sa var det, det dar med huvudrakninge....5 + 2 = 7, och 7 + 8 =....gnugga gnugga...15....7 + 1.5 = 8.5 kg! Oh yes! Da var man safe!
Men pa hemvagen reser jag med Virgin Blue....dar far handbaggaget bara vaga totalt 7 kg!! Jajks! Och jag som vill shoppa nu nar jag ar ivag ocksa....hur ska detta ga?? ...det blir ett senare problem tankte jag...

Hade redan (modern som man ar..hihi..) checkat in "on-line" dagen innan. Sa jag hade redan mitt boarding card. Sa jag gick darfor direkt mot sakerhetskontrollen. Trodde att jag skulle behova visa mitt boarding card dar....men icke! Scannade vaskorna...fick ta av mig baltet...vi vanlig ordning....och gick sen rakt igenom. Okej, det kommer sakert en kontroll nagon annanstans tankte jag...

LAAAAANGST bort i avgangshallen var min gate, nr.30. Det var morgonpromenaden det...hihi..
Rakade dock ga forbi ett "Villa Hut", pa vagen....5 steg framat.....tvarnit!!!....7 steg bakat. De har ju bara VARLDENS godaste chai latte pa "Villa Hut"....dyrt men GOTT!! Nu ar det semester!! =) 
28 kr senare, langst bort i avgangshallen slog jag mig ner med min "tjej-latte". Nu leker livet!
Men ingen kontroll av boarding passet....det ar sakerhet det!! hehehehe....och inrikes finns det heller inga regler for vatskor.... men jag gillar't!
Nar det var dags att boarda planet dock sa kollades boarding passet. Bra dar!! hihihi...
Inga slussar, korridorer eller liknande har inte...man gar helt enkelt ut till planet sjalv ute pa markplan och tar trappan upp till planet. Nu snackar vi budget! Och jag kanner mig bara hemma....ANTLIGEN ar man backpacker igen!! =)

Stackars flygvardinnor dock....inte mycket utrymme att rora sig med i det planet kan jag lova....
Kom fram till att det faktiskt KAN finnas fordelar med korta ben ibland! =)
ca 2 h och 20 min senare landade vi i Brisbane.

Gick ut ur planet....och JAAAAA luftfuktigheten, varmen och solen: 26 grader varmt! hihihi....YES!!

Nasta transport....minibuss till Brisbane city. Tyckte jag borde kanna igen mig...jag har ju anda varit har forut....men det tog anda tills vi kom in i riktiga citykarnan innan hjarnan hade sorterat ratt pa stan...

Checkade in pa hostellet som jag redan forbokat via natet...och har ar jag nu! =) Det ar ett riktigt bra hostell, har uppe pa takterassen har vi utsikt over floden som rinner genom stan och darmed ocksa hela city. Vackert!
Tog mig en kort promenad in till stan.....trodde jag ja! Skulle ata lunch....och det gjorde jag, hann fa i mig maten, men sen slog kop-konsumera-alfen till i mig. Lyckades dock vandra runt pa "Farmers market":en och halla mig ifran bade macademia-notter, glass, frukt, gyros, choklad m.m.
Men sen nar jag kom in pa shoppingstraket var det lonlost....aaaaah, AFFARER!! (Ballarat ar inte direkt en stad att shoppa i och ni inte forstatt det...) Men jag shoppade faktiskt nastan inte alls till mig sjalv....hittade faktiskt presenter!! Ar mest nojd med den till min lillebror....tur att han inte laser min blogg!! ;) Fast i och for sig...avslojar ju anda inte vad jag kopt....hehehe...
Efter den "korta" rundan pa stan, gick jag sa hemat for att forsoka reda ut vad jag vill gora nar jag ar har pa ostkusten....
Stannade pa ett stalle dar man kan boka tourer och fa lite restips. Hon var val inte den mest inspirerande manniska jag mott....sjalv kom jag in dar med oppna armar kande jag: "sag mig!! Vart tycker DU att jag ska aka??" =) Svaret: "tja, det finns ju lite tourer har runt omkring..." 
Naval....efter lite lasande av diverse brochyrer m.m. bestamde jag mig.
"Okej, go with the flow"..det blev en dagstur till Byron Bay!
Sa imorgon kl.07.40 avgar bussen och jag ar tillbaka i Brisbane igen kl.19.00 pa kvallen ungefar. Kul!

Har sedan en plan att det eventuellt kan bli Surfers Paradise fran fredag och framat....vi far se...

Men ikvall blev det sen till att krypa upp i en av biosofforna som de har har i deras alldeles egna biosalong pa hostellet jag bor pa.....aaaaaah, vad haaaarligt det var!! EN SOFFA!!! Att man kan sakna en san sak sa mycket!!
och svar: "NEJ!, vi har ingen soffa hemma i mitt boende pa campus, pa hogskolan i Ballarat"...sa "lyxigt" har jag det...hehehe...
Njot av att fa se en film pa en storbild igen!...aven om det var "Coyote ugly" som man sett ett antal ganger....men jag njot anda! =)
Nu....nu blir det sangen...tidig morgon, imorgon igen...men inget slar dagens rekordtid...03.00 am!!!
Puss, kram och godnatt!! 

...rubriken på detta inlägg summerar nog denna Söndagkväll rätt så bra.

Igår hade jag en riktigt bra pluggdag! Har varit sååå himla stressad inför alla de tentor som ska in nu efter att påsklovet är slut.... en efter en har de sin "due day", alltså den dag då de ska vara inlämnade och klara.
Jag har bävat inför dessa tentor sen den dag jag fick veta om dem. På kursintroduktionerna till varje kurs alltså.
..."An essay of 2000 words" (= en uppsats på 2000 ord)...och "A rationale of 400-500 words and a unit" (= en uppsats bestående av 400-500 ord plus ett upplägg av ett temaarbete bestående av ca 10 lektioner som ska vara planerade och nedskrivna, varav 4 ska vara i detalj)...osv osv. Suck! Jag storknade bara jag läste beskrivningarna av tentorna.

Men efter att jag hade min sista lektion (innan påsklovet) nu i Torsdags visste jag att nu var det dags! Hade redan planerat in i min kalender vilka dagar jag skulle skriva på vilken tenta. Blir ju helt förvirrande att försöka hålla reda på 4 olika tentor på en gång ju! En ska lämnas in den 23 maj, två stycken ska in den 30 maj och den sista ska lämnas in den 14 juni. Hade redan konstaterat att detta innebar att all ledig tid i maj skulle innebära PLUGG!! Skriva tenta!!
Så därför hade jag bestämt mig för att påbörja åtminstone TVÅ av tentorna nu under påsklovet för att överhuvudtaget kunna sova under Maj månad! ...utan att drömma mardrömmar om ord, meningar och böcker som jagar mig....hehehehe... 

Så. I fredags skulle jag påbörja tenta nummer 1, i Language and Literacy-kursen. Kom dock på att jag inte hade någon mat i kylskåpet eftersom det varit trasigt....eller halvfungerande....sen i måndags. Så jag tog bussen in till stan på förmiddagen för att handla mat. Väl i stan kom jag på att jag ju måste ha en present till Masako till på måndag...(återkommer till varför lite senare)....och att jag ville köpa den där ringen som jag gått och tänkt på....
Hmmm....efter ca två timmar på stan, då jag även handlat mat, tog jag så bussen tillbaka till Mt Helen där jag bor.
Väl "hemma" igen kände jag att det är nog bäst att göra de där sista två "bokrecensionerna" (kan vi kalla dem för att göra det enkelt) som också ska göras. Det är en annan uppgift som innebär totalt 14 stycken bokrecensioner som ska vara klara v.9 i skolan, och jag hade bara två kvar att göra nu.
Hmmm....tänkt och gjort. Jag tog tag i detta och kl.23.30 var så gott som alla frågor på de två papprena besvarade förutom två...och dessa innebar att jag behövde hitta två nya källor att hänvisa till...behövde därför gå till bibblan, som ni kanske förstår inte är öppen kl.23.30 en Fredagkväll....hihihi...

Med en påbyggd ångest över att FORTFARANDE inte ha påbörjat de där HIMLA tentorna gick jag till sängs i Fredags och skällde tyst på mig själv "Imorgon BÖRJAR du skriva på första tentan!!! ANNARS!!!!"...ingen optimal Fredagkväll i mina mått mätt.

Så, på lördagen ringde väckarklockan kl.07.45. UPPSTIGNING! En kort morgonpromenad på 30 min, lite frukost, borsta tänderna....."NU SÄTTER DU IGÅNG OCH SKRIVER!!". Landade framför en HÖG av böcker, papper och anteckningar ca kl.10.00.
 Datorn redo och böckerna samlade. Dags att skrida till verket....
Utanför sken solen...FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ EN VECKA!! Självklart...som ni förstår kändes det fantastiskt att sitta INNE i ullsockar och titta ut på härligheten och värmen där utanför.... Isolering är tydligen inte något som de sysslar med här på campus när de bygger hus... och väggarna i rummen består av: TEGELSTEN!
"Om jag tycker att det känns som att sitta i en fängelsecell när jag sitter och pluggar i mitt rum??" Svar: "JA!".
Antagligen bygger de husen så för att de ska vara svala när det är sommar och varmt ute. Tror dock att de glömde att här i delstaten Victoria och framför allt i staden Ballarat så blir det HÖST och VINTER också!! Vilket innebär: DET BLIR KALLT!!
Nåväl...papprena spreds ut, böckerna slogs upp och anteckningarna skummades igenom....nu RACKARNS!!
  Arbete pågår...
Kl.14.30 samlade jag ihop mina böcker och grejer och begav mig glatt mot bibblan. Dags att leta reda på lite nya böcker, eftersom denna tenta ska innehålla så mycket som TIO (10) olika referenser!!

Men ack...där gick jag bet. Bibblan var stängd! Den är stängd alla helger nu under påsken....
Okej, bara att tänka om....solen stålade och lockade på mig på väg tillbaka hemåt... precis som den där rösten som kallar på Ronja i "Ronja Rövardotter"....ni vet "Kom! Kom! KOM!". Jag gav efter..."jag är värd 30 min i solen!!" Bredde ut några böcker på en gräsmatta och la mig ovanpå dem och njöt av solen.... komma och tänka på det engelska uttrycket "I'm on top of it"....(direkt översatt "Jag är ovanpå det", men betyder "jag jobbar på det")...och det kan man ju säga att jag verkligen gjorde... bokstavligt talat!! hehehehe...
Efter en laddning i solen med lite D-vitamin injicering extravenöst (heter det så? Är det motsatsen till intravenöst??), så gick jag motvilligt tillbaka till mitt lilla "fängelse" och roddade upp allt igen.
...och Jösses, säger jag bara!! D-vitaminerna gjorde susen! Orden flödade!! Ljuvligt!! Emsan...du vet vad jag menar om jag säger att det berömda "Flow":et infann sig! Härligt!
Ca kl.20.30 befann sig 1.025 ord i min dator, i min Language and Literacy-uppsats. Så ska det se ut!!
Det kostade dock på hälsan.... det måste minst ha gått åt 15 små chokladpåskägg, ett lite större chokladägg, 10 kolor och 3 kakor.....skäms ju bara jag ser det nerskrivet i text....usch då! =/
Men ack så nöjd och glad jag var med livet efter detta!! ÄNTLIGEN hade lite av ångesten över dessa tentor släppt! Det kändes så skönt!! ...eller var det sockerkicken från godiset som slog till tros?? hehehehe....

Gick så ut i köket och fixade till lite kvällsmat. Burritos!
I kylskåpet bland all den bra maten...fanns dock nästa lockelse....
 En kall "Miller Chill"-öl!! Mmm...varför välja när man kan ha båda!? hihihihi...
Japp, det blev en öl till maten. Det var ju dags att fira min fina insats denna lördag i pluggandets tjänst! =)
Fick sällskap medan jag åt, utav Andrew. Människan som är mer utav en inventarie här i huset än stommen av huset i sig självt är. Med det menar jag....han är ALLTID här. Han bara ÄLSKAR studentlivet och att bo här på campus. Han vill ALDRIG lämna det här stället eller det här livet säger han. Han pluggar psykologi och har för avsikt att göra det i 7 år till!! Sen vill han bli lärare, professor på ett universitet. "Så att man kan ha det här livet ALLTID liksom!" - citat Andrew. Han älskar allt vad USA heter och stöttar allt vad de tar sig för där. Han svansar efter de små 18-åriga flickorna här och ger dem MER än gärna skjuts ner till stan på onsdag och lördagkvällarna när det vankas party.
Så...undrar ni nu hur gammal han är kanske?? Vad skulle ni gissa?? De allra flesta som är första års elever här är 18 år gamla. Är han 20 år?? Är han kanske 25 år??....nej vi tar och lägger på tio år till.... 35 år gammal! Någon som fick bingo??
Han BOR i sina böcker och i sin dator. Röker, dricker kaffe och kan inte laga mat, städa eller diska. Tar därför gärna bilen stup i kvarten för att åka och köpa pizza eller mat på McDonalds och köpa cigaretter på en mack på vägen.....
....nu skulle jag vilja höra er säga.... "Åh, har du träffat en kille!!? Han verkar ju precis rätt för dig!!"...HAHAHA....uppskattar i så fall er humor!
Nåväl...till hans försvar då... "han är i alla fall snäll"...var det så man skulle säga Kusse?? För det är ju kon i båset också!...hehehehe...
Nej, men han är faktiskt väldigt hjälpsam och ställer alltid upp om man ber om hjälp med något. ...även om han är lite konstig...
I vilket fall.... när jag satt där och åt kvällsmat frågade han om jag ville hänga med ner till stan och köpa glass på ett ställe som heter "Cold Rock". hmm...jag som redan varit den onyttigaste människan på hela jordklotet denna dag...
...okej, varför inte! Vad mer skada kan väl en glass göra på den redan välfyllda "muffintop" som skapats denna dag??
Så ner på stan for vi och köpte glass kl.22.10 en lördagkväll.... vilket radarpar!! En svensk, sockerberoende, uppsvällande, tragisk filur och en Australiensisk, konstig, cigarett- och kaffeberoende man som i sitt sinne fortfarande är 17 år....Japp, det är väl bara att gifta sig då och slå sig till ro....tänk så fint vi ska ha det! OBS!!!JAG ÄR IRONISK!!!, för er som inte redan förstod det..... 

Nåväl....så slutade den dagen. Pluggandet gick i alla fall strålande!! Och det är jag MYCKET nöjd med!
Idag blev det andra bullar....började dagen med en löptur...kan man göra annat efter en sån frosseridag som gårdagen innebar!?? Frosseri är en synd! Japp, och i ett desperat försök att skölja bort min ångest gav jag mig ut i solskenet för en löptur. Härligt! Efter en dusch och en nyttig!, frukost var det dags att åter skrida till verket. Idag var det dock mycket motigare! ...hade ju redan använt alla bra referenser och böcker som jag har....hmm..det blev till att gräva djupt i bokhögen. Det var lite tuffare...men efter denna dagens insatser slutade jag på 1.505 ord och har nu använt ÅTTA olika referenser! Så det får nog räknas som godkänt. Försökte hålla mig borta från påskäggen idag och det gick ganska bra.... det blev dock lite eftermiddagsfika med TimTams och en Chai Latte på påse.
Vad ska jag säga...jag är hopplös! Jag jobbar just nu med ett yttre belöningssystem för att försöka få skrivandet till att bli något positivt. Vi kan väl kalla det en studie i "Pavlovs hundar".... 200 ord skrivna och det vattnas i munnen på mig....hahahahahhahaha....underbar liknelse! =)

Andrew kom och gjorde mig sällskap ute i köket på lunchen igen.....jag åt....han drack kaffe i vanlig ordning.
Idag löd hans förslag: "Vill du gå på bio? Jag tänkte jag skulle gå på Red Riding Hood". Lät ju bra tyckte jag. Absolut!
Men vad ska jag säga....han är som sagt en lite konstig människa.... så nu ikväll kl.20.45 när han knackade på dörren till mitt rum och jag tänkte "okej, dags att åka till bion"...så säger han istället: "jag har varit och lämnat bilen på verkstan".....det har han tänkt göra i ca 4 veckor nu...men ikväll så var det tydligen dags....
Han tyckte vi kunde ta taxi fram och tillbaka till stan för att gå på bio.....hmm...$35 för att gå på bio... (= ca 245 kr). Jag är student! Nej, tack. Det får bli en annan dag istället....

Så jag öppnade en "Miller Chill" med limesmak, satte mig vid datorn och skrev på min blogg istället....
Nu blir det min egen lilla hemmabio på en dator med 10,1"'s skärm istället.....nästan lika bra som bio i alla fall...hihihihi...

GLAD PÅSK till er alla om jag inte hinner skriva någon mer gång innan jag ger mig iväg på en energisamlande, pluggrymmande, förhoppningsvis upplyftande och rolig "get away från campus och Ballarat"-resa till östkusten, Queensland, och närmare bestämt Bribane!! Åker iväg en vecka från Onsdag till Onsdag (20-27:e april).
Ha en härlig påsk och var snäll mot påskharen!! =)
 GLAD PÅSK från Australien och mig! =) När det ändå inte är sommar längre och solen inte skiner så finns det ju andra sätt att använda glasögonfodralet på. Det gäller att vara kreativ! hihihi...
 Tror jag ska bli reklam-fotograf när jag blir "stor"....hihihi.... Australiensiska Cadbury's chokladfabrik önskar också GLAD PÅSK!! =) (Obs! Det var dessa små godingar som bidrog till mitt mycket produktiva tentaskrivande i lördags...)