Nattsuddaren...
Ja, så är det när man väljer att ta förmiddagen till att strosa lite i stan och sedan utföra veckans matshopping.
Väl hemma var det ju dags att äta något...så då började jag laga mat....
Kl.17.00 ca började jag plugga för dagen....suck! Jag är oförbätterlig!!
Men men...likväl har jag i alla fall slutfört dagens uppgift: att skriva ett utav de två "summary sheets" som jag måste skriva varje vecka och lämna in i kursen Language and literacies. Blad nr två ska genomföras imorgon är det tänkt...
Men nog om skolan... nu blev det hopp-och-lek-tid!!! Jihoooo!! Gillar när studiernas börda lossar från mina axlar. Känner mig så himla lätt då helt plötsligt! (Förtränger dock allt det där andra som jag SKULLE KUNNA göra...). Hur ska man någonsin kunna njuta av livet om man inte struntar i alla måsten lite då och då???
Tycker att citatet i min kalender för några veckor sedan var helt klockrent (varje vecka har ett nytt citat):
"Det är ingen glädje att vara sysslolös, det roliga är att ha mycket att göra och strunta i att göra det" (Wilson Little, M. 2011, v. 11) Ja, vad säger ni om min referenshantering där då kära klassisar?? hehehehehee....
Den är inte korrekt men ack så snyggt det ser ut!! hehehe..
Som sagt.... jag jobbar hårt med att intala mig själv följande: "ett steg i taget, ett steg i taget.."
Annars blir det inge' bra. Jag stressar så himla lätt upp mig över skolan...vet inte varför...men märker det väldigt väl! Har t.o.m. fått stress-finnar emellanåt här nere!....huanemej!
Det är då jag måste påminna mig om att livet är alltför kort för att haka upp dig över världsliga ting...
....detta får mig att tänka på ..."Karlsson på taket".
(Japp, det lilla "associationsbarnet" i mig vaknar väldans lätt...och nu är det igång!)
"Det är väl värdsliga ting", sa Karlsson. Och även om han är en väldigt irriterande liten man på många sätt så gillar jag ibland hans sätt att se på livet. Han är verkligen en livsnjutare!
Satt även innan och drömde mig bort ifrån läsandet av skoltexter och tänkte på hur härligt det var när man var barn.....ååååh, då kom jag att tänka på Pippi Longstocking..eller Långstrump om ni så vill...hihihi...
"Fina lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur!", säger Pippi, Tommy och Annika.
"Men stor heter det väl?", säger Annika.
"Säger jag att det heter stur, så heter det stur!", svarar Pippi då bestämt.
Underbart!! Jag vill aldrig bliva stur!!
Tänk vad bra man hade det!! Undra om man verkligen uppskattade det då??
Det är väl just det som är kruxet. Det är så lätt att se tillbaka på det man haft och tänka att "vilken härlig tid det var!", men uppskattar man verkligen nuet när det väl sker?
Jag tror att jag är väldigt dålig på det... jag har liksom alltid någonting i kikaren och siktar framåt hela tiden. När ska jag då någonsin hinna leva i nuet, uppskatta allt för vad det är och bara låta allting vara som det är?
Tänk att man liksom aldrig är nöjd...alltid jagar vidare efter något...
...vad är det då jag egentligen letar efter?? Eller famlar jag helt enkelt i blindo?
Oj oj oj....jag vet! Nu blev jag sådär filosofisk igen....but I like it! hihihi...
Ska därför dela med mig av något som fick mig att skratta högt här nyss....
http://www.youtube.com/watch?v=qpZS0tQCnrk på svenska eller
http://www.youtube.com/watch?v=wkWs3HVww4I på engelska.
Kan man annat än gilla texten:
"are you aching, yep yep yep,
for some bacon, yep yep yep,
he's a big pig, yep yep yep,
you can be a big pig tooooo!"....hahahaha....uuunderbart!!
Väldans vad jag var inne på filmer för barn idag då.... nåväl, "vad är väl en bal på slottet....?"...okej, jag ska sluta! hihihhi...
Kanske är det en önskan om att få vara fri från alla "vuxna val" som ständigt ska göras när man blir stor!?
Tror att jag just nu gör valet att hälla upp en liten wine-spritzer till mig....ja, det är ju lördag!
Usch....fick just en flashback till vad jag såg på stan idag när jag stod och väntade på bussen...
Jag stod där vid busskuren i min egen lilla värld, när jag plötsligt hörde prassel från påsar och en dov duns...
när jag vände på huvudet såg jag en man ligga med ansiktet ner i marken mitt på gatan. Två andra män frågade "Are you alright there, mate?"..och gick sedan och hjälpte honom upp och satte honom på trottoarkanten.
Det visade sig snart att mannen (antagligen får jag väl säga...) var stupfull och försökte flera gånger att resa på sig innan han till sist kom på benen igen. Han gick sedan vidare för att vid nästa kantsten till en annan trottoar stupa handlöst rätt ner i asfalten ånyo. AJ!!!
Jag blir alltid lika villrådig när jag ser sånt här....vet liksom inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Vågar inte gå fram till personen, då han är dyngrak och jag inte vet hur han skulle reagera.....men känner mig som en urdålig medmänniska som inte kan ställa upp och hjälpa någon annan som behöver det...
Där har vi det igen!! Ett av alla "val" man ska göra....gå fram, eller inte.
Jag blir bara alltid så paralyserad. Kan inte röra mig. Står och tittar och fastnar med blicken och det känns som att allting sker i slowmotion....läskigt!
Mannen kom i alla fall på benen igen och vandrade vidare....
Det är sorgligt att se sånt.... det gör mig ledsen då det får mig att tänka på vad som kan ha gått fel!?
Vad fick just denna människan att hamna där han är idag? Vad var den utlösande faktorn? Det känns som att det ofta ligger något väldigt smärtsamt och jobbigt bakom. Jag önskar inte någon av mina medmänniskor något sådant!
hmmm...ja, hur går man vidare ifrån ett sånt tungt ämne??
Ska försöka att tänka om lite...
Jo, jag drabbades av en liten kreativ våg som drog över mig häromdagen....blev då sååå himla sugen på att fota lite.... åstadkom då dessa bilderna:
gillar denna bilden! Den representerar liksom en del av mig på något sätt.... gitarren, flipflopen och så mitt namn. Musiken, resaren = jag! =)
Armbandet med berlocken "Lina" m.fl. har min fantastiskt fina vän Malin Svensson ifrån Jönköping/Ängelholm gjort. Jag fick den som en present från Malin, Emelie och Linda innan jag åkte från Sverige. På de fyra berlockerna står det "GLÖM", "INTE", "OSS", "LINA", och det förstår ni väl att jag ALDRIG kommer att göra!! Saknar ju er massor här nere!! ...och jag bara ÄLSKAR armbandet!! Använder det JÄTTEMYCKET!! Så TACK snälla, rara, sööööta, underbara ni!! Tänk vilken TUR att våra vägar möttes i Halmstad!! Vad hade denna lärarutbildning varit utan er!!?? "Alldeles dötrist, ååå tråkig, ååå dötrist....å alldeles alldeles fruktansvärd!!"...ja, tog mig friheten att ändra på Disney's myntade uttryck där....det hade liksom inte stämt annars...hihihi... 
Testade även självutlösaren på min "nya kamera". Hittade dock ingen annan funktion för självutlösning än att kameran också skulle ta 8 bilder på raken...hahahahaha...det blev därför MÅNGA bilder att radera!!! hihihihihi....Nä, nu blev det dags för filmtajm kände jag....
Hoppas att allt är bra med er därhemma!! Saknar er till tusen och önskar er en härlig vårvärme nu snart!!
Här nere är det höst. Men jag blir lika lycklig varenda gång solen skiner igenom molnen och hälsar på mig!
Trevlig Lördag!
Pussar och kramar!!
God morgon eller jag menar go kväll Lina! Låter som om du verkligen funnit dig tillrätta i Ballarat, Australien och i livet. Vem vill inte vara liten ibland och slippa alla måsten, men vi har ju våra barn att "ta hand om" !?! Igårkväll träffades vi alla i Värnahall, jättetrevligt som vanligt. Mats fick vara barnmorska, 1:a lammet kom. Det är väl ett gott vårtecken. Nu blir det fönsterputsning idag. Challan med familj har nu åkt till USA. Ha de så gott och ta väl hand om dig. Jättekramar från pappa och Marita
Maritha det heter vännahall inte värna. Det blir bakläxa ;-)
Kusebuse. Jag tror att Pippi bestämt säger till Annika" Ja jag sa ju det. Stur!"
Här hemma är det vår idag. Fåglarna sjunger, videkissarna är utslagna och det pirrar i gräset och grannjävlen ber en att räfsa upp sina löv eftersom de blåser över i hans trädgård.
Du får väl be dem att sätta tillbaka staketet då, sa jag,Lövräfsning är inget jag är sugen på. Då sa han,ja men det är faktiskt alla hyrestagares skyldighet att ta hand om sin trädgård.
Då sa jag: Ja men jag kommer från lander. Jag gillar vildvuxna trädgårdar och löv. Dessutom får jag ha löv på min trädgård om jag vill. Be hyrevärden om en staketbit. Ja men de ska sätta upp ett, sa han då, men de måste äska pengar först.
Jaha sa jag i vilket fall får jag ha det som jag vill. det är inte direkt så att alla träd som tappar löv står i min trädgård för jag har nämligen inte ett enda och det enda de ger mig är skugga jag inte ens vill ha.
ja jag tycker det ör jobbigt bara när de båser in hos mig när jag precis räfsat.
Okej sa jag jag ska göra det men du får låna ut din räfsa då annars blir det ingen deal.
Den står i hörnet sa han då.
Också gick det till när grannen föstörde min första vårdag med totalt onödiga krav på ett lövfritt Sverige eller iallafall ett lövfritt ghetto. förstår han inte att jag har fullt upp med att jobba, laga matt, tvätta, städa, träna, hänga med mina vänner, leta efter drömmannen, inte missa när mitt brorsbarn växer upp, titta på handboll... och big brother, filosofera över varför det redan är dammigt under sängen igen, fundera över hur mycker smulor som gömmer sig i min matta, läsa böcker, dricka vin, skriva i min kusins blogg, dansa i mitt vardagsrum, tänka till på när jag ska byta däck, försöka komma ihåg om det är någon som fyller i år idag, facebooka, dricka vin, rumsera i Halmstad, få föräldravård i VäNNahall, hjälpa mina bröder att flytta och allt annat som gör livet värt att leva också måste jag hinna sova mitt i alltihopa :)
men nu ska jag räfsa löv imorgon. Och ja jag är bitter!!! om inte det framgick ;-)
Jag inser också när jag hör din berättelse varför jag saknar dig så mycket. Du är ju min förståndiga halva.. Jag agerar först och tänker sedan. Jag hade förmodligen varit framme hos gubben direkt, innan jag fattat det själv fått stryk, blivit nerspydd, rånad och fått ta ambulans hem så du förstår ju hur illa det kan gå när du inte är här och tänker åt mig. tur att fyllona är hos dig och inte hos mig :-)
Längtar tills vi ska prata nästa gång. Blev ju lite kort sist... men du vet hur fruar är ;-) Måtte djävulen ta alla fruntimmer... för att citera en vuxenfilm då.
Puss på dig så länge mitt hjärta. Vi hörs snart. All min vårkärlek till dig
