Salkantay trek - 4 dagars vandring vid och på inkaleden i Anderna. Del 2
Fortsättningen på vår vandring på Salkantay trek.
Dag 3:
Vi vaknade som vanligt på campsite med att vår kökspersonal knackade på tältet tidigt som rackarns (ca kl.05.30) och sa: "hola! Buenos dias, good morning. Would you like some coca tea?" Ja, tack sa vi som vanligt men idag klev vi ut till ett vått landskap. Det hade regnat inatt.
Idag handlade det om att gå 1000 m uppåt, 1000 m neråt och sedan ganska plant (lite upp och lite ner ibland). Nu var kroppen ordentligt mör, så det var bara att proppa i sig en Alvedon och en Ipren, sen lindade jag och Marie var sitt knä och bestämde oss för att nu var det bara att bestämma sig och köra. Ända in i kaklet.
Uppåt gick som en dans! Inga problem. Vi tog en Paus på ett ställe som antagligen hade haft en fantastisk utsikt om det inte varit så molnigt. Men vi passade på att vila och även ta en liten sång och musik paus. Vilken låt spelade vi på mobilen? Den enda som går varm just nu över hela världen. ...eller i alla fall i latinamerika... "despacito". Alla sjöng med och äntligen fick vi lite feeling för gänget som vi vandrat med i 2 dagar redan. 2 New York-tjejer (Moriah & Becca), 2 brittiska tjejer (Amy & Ellie), 3 danskar (Maja, Rikke och Lena), ett norskt par (Rune & Mina, de var så klart såååå vana vid att "gå på tur". Nu ska vi få tips av dem om vi ska komma och vandra i Norge :) ), 1 Nya Zeeländare (Erin), 1 schweiziska (Leoni) och en lite skum brittisk man (John).
Så fortsatte vandringen uppåt. Vi kom till en gammal inkalämning där Leo förklarade lite om de många lämningarna som finns runt om i dessa berg, då människorna levde så på den tiden. De ville vara så nära solguden som möjligt och att bo högt upp skyddade bäst mot översvämningar och naturkatastrofer.
Vi lunchade här och nu hade brittiskan Amy det tufft igen. Knäna strejkade och när hon skulle äta sin lunch, såg en hungrig, lösdrivande, hund sin chans när hon tittade bort och högg in på hennes mat.
Stackars Amy bara grät. Hon hade det motigt nu. Personalen vi hade med oss hjälpte förstås till att skrämma bort hunden. Men som sagt. Amy hade det tungt nu.
Molnen vägrade att ge med sig så det var ingen idé att stanna kvar och försöka se utsikten från denna plats. Så vi gick vidare i hopp om att det snart skulle spricka upp. En kort stund efter att vi påbörjat våran vandring neråt (eller snarare halvsprang vi neråt jag och Pernilla, på det sättet gjorde det inte lika ont i knäna), så kom vi till en ny utkiksplats. Nu började det spricka upp och ÄNTLIGEN fick vi se den första glimten av Machu Picchu. Vi tog foton och njöt av utsikten. Självklart tog vi lite "hoppkort" också. Vi fick till ett riktigt snyggt kort där vi alla fyra tjejer är i luften samtidigt. Riktigt snyggt! :)
I glädjeruset av att vi nu började närma oss och snart skulle vara klara med vår vandring, så passade jag på att använda min nya energi till att lära mig räkna till 5 på "quechua" (som är urbefolkningens språk i Peru/Cuzco-området). Som tur är så filmade Marie mig när jag kunde det.....det trillade ju ur huvudet nästan lika fort igen. ;)
Vi fortsatte neråt tills vi nådde floden igen. Vi betalade en peng (2 soles = 6 kr) för att gå över en hängbro över floden. Pengarna går till att restaurera bron, kändes ju tryggt att vi kunde komma över den först i alla fall. ;)
Sen var det bara "platt" kvar att vandra. Åh, så skönt det var. Att gå på en helt vanlig grusad bilväg. Efter tre dagars tuff vandring var vi helt slut i våra kroppar.
Vi gick tills vi kom fram till punkten "Hidroelectrica", det är därifrån tåget går till staden/byn "Aguas Calientes". Här började vi se en hel del andra turister. Hittills hade vi varit ganska ensamma på vår vandring. Visst man såg någon människa ibland och en hel del hästar/mulåsnor som bar last upp och nerför bergen men annars var det rätt så tomt på vår vandring. Ibland gick man t.o.m. själv en liten stund. Men oftast höll vi ihop två och två i alla fall.
Nåväl vi kom fram i tid till vårt tåg, vi fick t.o.m. vänta en stund på det. Även om vi var snabba att ta på oss myggmedel, så lyckades små myggor eller om det var knott att bita mig två gånger, på två olika fingrar. Jisses, vad de betten har kliat...de la sig inte i första taget vill jag lova. Så kom vi på tåget i alla fall. Ett jättefint tåg med fönster ända upp i taket. Så därinne kunde vi sitta, svettiga och trötta och nu bara titta upp och ut för att njuta av utsikten i ca 45 min. Fantastiskt!!
Framme i Aguas Calientes var det en kort promenad genom en marknad och stadens lilla myller, för att sedan komma till hotellet för natten. Detta kändes lyxigt! Att äntligen få ta en dusch efter ca 3 dagar på vandrande fot. I Aguas Calientes myllrade det av människor. Hit kommer ju alla som ska besöka Machu Picchu, oavsett om de har vandrat eller inte. Man kan ju bara ta tåget hit från Cuzco om man vill. Så man måste inte vandra.
Det var i alla fall en jättemysig liten stad, färgrik och med en liten flod igenom där det gick fina broar över. Även dessa broar var täckta med hänglås. Precis som kärleksbron i Halmstad. Kärleksförklaringar finns världen över!
Vi bestämde oss för att besöka de varma källorna som skulle finnas i Aguas Calientes (som betyder "varmt vatten"). Så det gjorde vi så fort vi hade lagt av oss våra grejer på våra rum på hotellet. Det var en jättemysig plats högst upp i staden, vid berget, där det låg. Men dessvärre var det ingen "naturlig källa". Det var bassänger som de hade fyllt upp med vatten från en varm källa. Det fanns några olika bassänger men vi valde den som var varmast. Härligt! På botten av bassängen låg det olika storlekar på stenar. Om detta var medvetet eller inte, vet vi inte. Men vi vet att det var fruktansvärt behagligt för fötterna att bli masserade av dessa stenar på botten. Vi trampade runt där likt katter som trampar på en matta när de mår väl. Fantastiskt!
Några av oss tog t.o.m. en öl i bassängen, som belöning för de senaste dagarnas slit. Väl förtjänat!
Efter badet gick vi tillbaka till hotellet och tog oss en varm dusch, lika fantastiskt det! Sedan gick vi fyra tjejer ut och åt tillsammans. Därefter var vi rätt möra och hade sedan inga problem att gå och lägga oss i en säng på vårt hotellrum. Imorgon väntade ju den STORA DAGEN: dags att besöka Machu Picchu! Det som varit målet hela tiden. Det var tidig uppstigning som gällde, så vi la oss tidigt och somnade gott.
Dag 4: Machu Picchu
Tidig start idag som sagt, för idag gällde det att inte hamna alltför långt bak i kön! Vi fattade inte riktigt hur lång kön kunde bli, när Leo förklarade för oss att det var viktigt att vi kom i tid. Men när vi kom dit förstod vi. JISSES alltså! Jag kan inte ens uppskatta hur många människor det stod före oss i den långt ringlande kön kl.05.30 på morgonen. Och det tog inte lång stund innan kön var ungefär lika lång bakom oss. Vi var alltså inte ensamma om att besöka Machu Picchu idag!
Det tog inte alltför lång stund innan vi kom med en buss i alla fall, så det var rätt bra "rull" på bussarna här. De kör upp och nerför det där berget mest hela dagarna, så de var väldigt vana kan man säga. Det betyder också att det gick undan i svängarna vill jag lova. Vi sicksackade oss uppför bergsväggen och efter ca 30 min var vi framme. Man behöver visa sitt pass för att komma in och det finns vissa regler för att få besöka Machu Picchu. Man får inte äta inne på platsen (tror det hade med nedskräpning att göra mest) och man får inte hoppa inne på platsen (tror det hade med säkerhet att göra, för att inte någon turist ska skada sig - de blir nämligen skyldiga att betala ut skadestånd i så fall och det kan bli dyra historier ibland).
Efter att ha köat en kort stund utanför ingången till Machu Picchu kom vi in. Vi som trodde att vi hade "gått färdigt" på denna resan hade fel. Det var X antal trappor att ta sig upp i innan vi kom upp till en plats där vi kunde slå oss ner på en gräsplätt för att få vår första redogörelse om Machu Picchu. Om inte jag minns fel så betyder Machu = gammal och Pic = topp chu = berg(?) t.ex.
Leo (vår guide) berättade om inka, hur de lever nära naturen och tror på att det finns olika gudar där solen, månen och vinden är tre olika sådana. Han berättade hur de levde förr och hur de kunde förvara maten i så länge som upp till 5 år. T.ex. frystorkade de potatisen (det finns ca 4000 olika potatissorter i Peru). De spred ut dem på en öppen yta i bergen där det var kallt. De trampade ur vattnet ur potatisen och lät den ligga ute i kylan över natten. Dagen efter lät de de den torka i solen. Efter denna processen förvarade de potatisen i något av förvaringsförråden på Machu Picchu. De hade så pass mycket mat där uppe så att de kunde klara sig i upp till 5 år. Detta då de visste att naturens krafter kunde ställa till det för dem ibland. Misskörd, stormar, kraftiga regnfall o.s.v.
Vi spenderade ca 2 h där inne, där Leo ledde runt oss och pratade om de olika delarna och vi fick ställa frågor. Bl.a. pratade han om en port, som från början hade varit den enda porten in i Machu Picchu. Nu har man öppnat upp flera för att lättare kunna komma in och ut ur "staden" av säkerhets skäl.
Porten var väldigt hög och han undrade om vi trodde att människorna var mycket längre förr. Med tanke på att peruanerna inte är så långa idag, så trodde vi inte det. Det stämde. Porten var så hög för att det skulle gå att bära "inkan" in genom porten. Inkan var den "kejsare" eller "kung" eller vad man vill kalla honom, som styrde inkariket. Han var alltså mäktigast och han bars utav soldater/bärare på en tron. Det var alltså detta ekipaget som skulle kunna komma in genom porten och därför var den så hög.
Vi fick också se skillnaden på de "vanliga husen" och på hur fantastiskt välputsade och fina templen var i staden. Allt är byggt utav sten och allt har de suttit och bearbetat för hand. I templena hade de gjutit in silver eller guld i mitten av stenarna för att det skulle bli stabilt när de byggde. Hit kom de bästa av byggherrar i riket och det är fantastiskt att se vilken teknik de kunde få till trots att de inte hade en enda maskin att tillgå. De använde det som de visste, hade kunskap om och använde det material de kunde få tag på.
Eftersom det ibland sker jordbävningar i Peru så byggde de alla hus med en lutning inåt. Detta skulle vara en "seismisk" konstruktion som klarade jordbävningar bättre. Och som sagt....husen har ju stått där sedan 1400-talet, så de visste antagligen vad de gjorde.
Machu Picchu var verkligen fascinerande och det var sååå häftigt att äntligen få ha kommit dit. Det var väl värt mödan och vägen dit!
Efter Leos 2 h av guidning där inne, fick vi 2 h att spendera själva där inne. Vi passade på att kolla oss runt lite till och självklart att fota!! Eftersom vi även hört om "inka bridge", så ville vi ju förstås även hinna dit. Det skulle ta ca 30 min att gå dit, så vi fotade och kollade en stund och sen gav vi oss iväg mot inka bridge. Man fick skriva in sig i en "liggare" för att de skulle ha koll på vilka som gick dit och sedan fick man "signa ut" sig när man kom tillbaka. Det hade nämligen skett en olycka där för ca 2 år sen där en tysk turist trillat utför ett av "stupen" och dött då han skulle ta en "selfie". Vi började vår promenad med all respekt för promenaden. Men med tanke på vad vi vandrat tidigare var detta ingenting. Det tog ca 15 min att ta sig dit och visst var vägen riktigt smal ibland, men nu var vi ju "vana" vid det sedan vår tidigare vandring. Det roligaste var dock när vi kom fram.
Här målade vi upp en bild framför oss av en spektakulär, häftig bro. Men vad möttes vi av när vi kom fram?
- Eh, var är bron? Är det de där plankorna som ligger över det där hålet i vägen där?
Och ja, så var det. Inka bridge var några plankor som låg över ett hål längs en stig. Vi skrattade gott åt denna "spektakulära bro" och tog några foton. Det som vi däremot fascinerades av är att folk faktiskt har kommit denna vägen förr, för att komma in till Machu Picchu. Det var ingen bred stig vill jag lova!! Så all respekt till denna lilla skröpliga bro och att så många människor kunnat ta sig över den genom åren!
Vi spenderade en stund till på Machu Picchu och njöt av alla fantastiskt vackra vyer. Det är en enastående vacker stad och även om det varit molnigt först när vi kom dit, så var det strålande sol och en fantastisk utsikt därifrån nu. Underbart! Vi gick förbi "världens mest kända"-lamor på vägen ut. Det är nämligen så att det går lamor inne på Machu Picchu, de sköter gräsklippningen kan man säga. ;)
Och eftersom de går där, där alla turister fotar dagligen, så kallade Leo dem "världens mest kända"-lamor. :)
Vi gick i alla fall förbi dem och njöt av vyerna på väg ut från staden.
Väl ute passade vi på att få en stämpel från Machu Picchu i våra pass! Leo hade berättat att man kunde få det, och det ville vi inte missa!
Väldigt nöjda och glada ställde vi oss i kön för att ta bussen ner till Aguas Calientes igen. Vi hade ju ett tåg att passa för att påbörja vår resa tillbaka till Cuzco igen denna eftermiddag. Och det var tur att vi ställde oss där strax innan kl.12. För sedan började kön ringla nerför berget t.o.m. Så lite tur hade vi där minsann!
Vi kom i tid till restaurangen där vi skulle träffas och slog oss ner för att äta.
Ca 1 h senare satt vi på tåget tillbaka mot Cuzco. Nu väntade någon timme på tåg och sedan några timmar i buss innan vi skulle vara åter igen i Cuzco.
Vilket äventyr vi hade varit med om!! Det var redan nu svårt att selektera allt och förstå allt som vi hade gjort!
Jag kan bara säga att det så här i efterhand, var all möda SÅ värt besväret! Denna resan var så häftig!
Jag hade nog inte gjort det igen. Men jag är SÅ glad och stolt över att jag har gjort det.
Snacka om att få testa sina gränser och att som belöning få uppleva något helt fantastiskt! Jag förstår varför denna plats är listad som ett världsarv!
Efter denna resa väntade nu några lata dagar i Mexico.
De var efterläntade nu vill jag lova! :)
Over and out Peru och tack för denna gång!
/Lina
Kommentarer
Postat av: Jamesfup
Hello fellow readers. I am delighted we saw the like minds here. Ive been going through my library for this info for a long time and I will be encouraging my followers to hop by. The other morning I was traversing through the web trying to scope out the answers to my tough questions. Now I am hoping to take it to the next level in whatever method I can. We are getting all fragmented out on the signs we are observing. Moreover, I just hoped to thank you kindly for such enlightenment. This has boosted me out of unhealthy habits. Many superb creations are sprouting in my world. Its really a perfect community to make new great effect. I must make mention that I am looking into. Here is my new hobby, take a look my newly created website:[url=https://drywallpatchguys.com/]perfect drywall patch around GLENDALE CA[/url]
Trackback
