missfritz

Så var det Fredag kväll igen... eller snarare Fredag natt!

Jag borde verkligen gå och lägga mig, för det är vid den här tiden som alla tankar börjar rulla....

Det finns inget att se på, på tv:n....i vanlig ordning....KASST!! ... och jag har precis kollat färdigt på en film på datorn.

Och då kommer då den där tystnaden och kryper sig på...

...i total tystnad, så kommer tankarna igång.

Jag vet att vissa människor känner att de skulle behöva lite mer egentid. Att få vara lite själva, för att hinna fundera över saker, stänga ute bruset och få höra sina egna tankar.

Jag känner tvärtom!! HIT MED LITE BRUS!!! Jag hör mina egna tankar alldeles för väl...och de gör mig inte på gott humör....tyvärr!!!

Det finns så mycket att ta ställning till i mitt liv just nu. Det finns så mycket att grubbla över. Jag har så många frågor, önskningar och drömmar som trängs där uppe i knoppen.

Samtidigt som jag är suuuupernyfiken, spänd och positiv till vad framtiden kommer att komma med, så är jag väldigt nervös och orolig för vad den kommer att komma med.

Även om jag vet vad jag vill och vet vad jag önskar, så betyder ju inte det att det är just det som kommer att hända. Det finns saker som vi kan påverka och andra som vi inte kan påverka.

Det är väl just det som är livet antar jag. Det är väl lite tanken att vi inte ska veta allting i förväg. Vi är ju alldeles för korkade vi människor, så vi hade säkert försökt att påverka framtiden om vi visste i förväg vad som skulle hända och då hade ju inte det förutbestämda hänt! ....lite invecklat kanske....men det är så här djup som jag blir på kvällen/natten när jag får tid att tänka.....hihihihi...

Nåväl, allt jag kan göra är att hoppas! Hoppas på att framtiden har något roligt, positivt och glädjande att komma med för min del. Tänk att få känna sig lite lycklig igen! Det hade varit något det =)

Känns som att jag alltför länge nu gått med ett tyngt bröst och en bekymrad min.

Känns på något sätt som att jag inte har några rötter (och då menar jag verkligen INTE rent biologiskt, det är där som jag överhuvudtaget känner mig lite förankrad, min räddning!), som att jag liksom svävar runt lite planlöst i luften. Som att den minsta lilla vindil får mig att lätta och snällt dansa med efter vindens melodi.

För att uttrycka mig på ett annat sätt. Om hjärnan hittar en bra plan för att rymma från mig själv och min nedstämdhet, så greppar den chansen i ett nafs.

Men frågan är hur länge man kan rymma från sig själv?

Hmmm....djupa tankar nu....

...tror att jag ska rymma nu igen....fast bara till sängen! Dags att sova och låta huvudet rensas och sorteras upp lite. För imorgon ska det pluggas igen.....

.....fy....vad jag är trött på detta examensarbete redan nu.....3 veckor har gått och 7 återstår.

Bara det liksom! Att jag räknar veckorna istället för att försöka tänka på vad som ska vara gjort under den tiden. Usch! Jag vill bara få det klart....och det är väl det som är mitt största problem just nu. För jag tänker redan på slutet, när jag borde bekymra mig om att faktiskt få ihop ett arbete som kan presenteras till opponeringen den 12 januari! Är SÅÅÅÅÅÅ OMOTIVERAD!! Blääääää....

....men men, skam den som ger sig! Detta är verkligen det sista jag behöver göra! Och jag har inte pluggat i 3 hela år för att sedan falla på målsnöret....ooooh nej!!! Så imorgon ska jag försöka banka in lite mer vett i skallen. Får väl se hur jag lyckas.....=)

Sov gott alla härliga människor som finns där ute!

Saknar er i min närhet ikväll.

Puss och godnatt!