missfritz

Hola!

 

Vi har klarat av 4 dagars tuff vandring i Anderna!!

Jobbigt, spännande, utmanande, mäktigt. ...ja,det finns många ord att lägga till på listan för att försöka förklara hur det var att vandra i Anderna. 

Jag ska beskriva lite dag för dag. 

 

Dag 1:

Vi blev hämtade i tidig otta (5.30) för att påbörja en tur i buss för att ta oss till startplatsen för vårt äventyr. Vi hade hästskötare med oss, kockar, serveringspersonal och två guider: Leo och Valerio.

Det var en riktigt slingrig väg som tog oss dit längs med berget. Malin blev åksjuk och jag var inte långt ifrån. 

Väl på plats var det bara att göra sig redo, fatta sin walkingstick och påbörja vandringen. Vi var redan här på ca 3800 m höjd. Men nu hade vi ju vant oss lite i Cuzco...trodde jag! 

I stort sett hela denna dagens vandring gick uppför. Uppför, uppför, uppför. På stenar som gärna rullade undan för en under fötterna. Ju högre vi kom desto jobbigare blev det för kroppen. Andningen blev häftigare och huvudet värkte.

Vi kämpade på så sakteliga. Vi hamnade ofta sist. Men tänkte: lugnt och fint så kommer vi upp till sist. 

Efter ca 4h vandring var det dags att stanna för lunch på ca 4000 m höjd. Detta var ingen bra idé för Lina och Pernilla.

Vi mådde skit, för att uttrycka sig mildt. 

Personalen tog hand om Pernilla. Virade in henne i filtar och la henne under en presenning. (Det blåste en del här uppe). Ingen av oss kunde äta. Till slut kom det som kommit in tidigare under dagen, upp. ...om man säger så. Lagom tills att jag och Pernilla var "färdiga" var det dags att få vidare. Vi skulle ännu högre!!

Hur skulle detta gå? Vi som inte mådde bra nu! 

Jag vill dedikera ett stort TACK till Marie, för att jag kom upp på den toppen! Den sista biten upp till 4600 m höjd, gick jag och höll i Maries hand som ett litet barn som följer sin mamma. Utan den stöttande handen och småpratet från hennes sida, så vet jag inte om det hade gått. Tack Marie! <3

Här är vi allesammans på toppen!

 

Jag var helt orkeslös när vi kom upp. Utan någon mat i magen och med den fysiska ansträngningen så är jag imponerad över att min kropp klarade det.  

Utsikten från toppen vart så klart hur häftig som helst. 

Malin tycke det såg ut som att vi var i "Mordor" (sagan om ringen). Det var stenformationer överallt och runt omkring oss, toppar med glaciärer. Fräckt! Guiden ,Leo, frågade om vi ville se en extra sak. Det ville så klart alla, så det var bara att haka på. Men det vart värt mödan. Han tog oss till en lagun som bildats av vatten som runnit ner från glaciären. Alldeles kristallklart vatten med mineraler från berget. Vi fotade och gick vidare. 

Nu var det tungt. Pernilla var fortfarande dålig och jag var helt matt.

Nu skulle vi nerför till vår campsite för kvällen. Jag ska säga att jag var oerhört tacksam över att jag köpt en walkingstick till denna vandring! Tror t.o.m att jag uttryckte mig: "jag älskar min vandringspinne!" vid något tillfälle. 

En brittisk tjej hade jätteproblem med sina knän och fick gråtandes bäras nerför en sektion där inte våra "security horses" - nödhästar kunde bära henne. 

Som sagt det var en tuff start på vandringen. Jag och Marie kom till lägret ca kl.18.00. Strax innan det blir mörkt. 

Det var bara att snabbt fixa iordning i tältet och försöka tvätta av sig lite med tvättlappar/våtservetter för att få på sig torra, varma, kläder. (Man var rätt svettig efter ca 8h vandring i tuff terräng).

På campsiten var det närmare nollgradigt. Så på med alla kläder man hade. 

Både jag och Pernilla kunde i alla fall njuta av kvällsmaten, som var jättegod! Faten var under varje måltid fulla av goda rätter! Det gjorde G Adventures verkligen bra! 

Så var det dags att borsta tänderna och gå och lägga sig. Jag och Marie stod och beundrade en fantastisk stjärnhimmel när vi borstade tänderna den kvällen. Har nog aldrig sett så många stjärnor på himlen förut. Magiskt! 

Trots att vi sov i tält, så sov vi rätt så gott den kvällen. Vi var helt slut! 

 

Dag 2:

Vi vaknade med frost på tältet och när vi kom ut. ..frost i gräset. Bara att packa på sig kläder, äta frukost och ge sig iväg på vandringsdag nummer 2.

Denna vandringsdagen gick ut på att gå neråt, neråt, neråt. Ju längre ner vi kom desto varmare blev det och desto mer "djungel" gick vi in i. Nu var det myggmedel på som gällde. Det var smala stigar och stundvis stenar som rullade undan. Nu fick knäna jobba! Att gå neråt i stort sett en hel dag frestar på vill jag lova!!

Vi gick genom djungel, såg vattenfall, en flod och mycket vacker vegetation. Vi hittade även smultron! Tro det eller ej! Guiden var dock skeptisk till att äta dem. Marie hittade även "majblommor" enligt henne. Var vi trötta nu eller vad!? :)

Malin gjorde också ett härligt uttalande. Hon tar i en blomma och ställer frågan: "what type of fruit is this?" till guiden. Varpå han pekar uppåt och säger väldigt tydligt: "B-A-N-A-N-A". Vi andra skrattade gott vill jag lova! 

Det var en trevlig vandringsdag om än väldigt ansträngande, särskilt för knäna som sagt. I slutet av denna vandring gick vi igenom en by. Äntligen civilisation! Byborna (några stycken av de totalt 200 som bodde där) var fullt upptagna med att dela upp de olika styckdelarna från en kalv. Ikväll skulle de ha grillfest! Även denna dag var det fantastiskt skönt att äntligen komma fram. Trötta och slitna, men lite piggare idag i alla fall. Nu befann vi oss bara på 2072 m över havet. ;)

Efter middagen, som var lika god som tidigare (alltid 3-rätters trots att vi levde så enkelt. Vi fick också popkorn på "happy hour" innan maten. Så gott har popkorn aldrig smakat!), spelade vi tärning i Malin och Pernillas tält. Det var inte de största tärningarna och tältet var inte så stort så jag och Marie andades genom lufthålen och fler och fler kläder föll av. Men roligt hade vi! Pernilla vann kvällens kamp. 

Vi sov gott även denna natt även om det började regna lite när jag och Marie skulle gå in i vårt tält. Vi var ju trots allt i en regnskog nu.

 

Dag 3 och 4 kommer i nästa inlägg. 

Ha det fint! 

/Lina